TANKAR – joranbriding.se

<< tillbaka

Många religioner försöker besvara frågan om hur livet och världen fungerar. Men inte buddismen, inte ens Buddha sa mycket om livet eller om universum. Syftet med Dharma är att komma till insikt och få befrielse från återfödelsens kretslopp, inte att förklara livet eller universums existens. En annan av skillnaderna mellan andra religioner och buddhismen är att i buddhismen ska man inte tro att någonting är riktigt och sant bara för att en auktoritet säger att det stämmer, man måste bara tro att någonting är sant om man själv har upplevt det. Tidigare har jag försökt att komma närmare en förståelse om hur allt fungerar genom att på olika sätt försöka få ”yttre” kunskap. Nu har jag mera kommit att acceptera att livet är ett mysterium. Många skarpare hjärnor än min har försökt och inte kunnat räta ut alla frågetecken. Jag tror att människan i den här existensen inte har kapacitet att förstå allt, t.ex. medvetandet eller döden.

Buddha var som sagt mycket avvisande när det gällde att prata om saker som livet och universums uppkomst. Men till slut gav han med sig. När det gällde livet sa Buddha att det i vår värld uppkom genom att primitiva och enkla livsformer och organismer hade begär som allt liv, både då och nu och i alla världar. Buddha sa att deras begär efter ett bättre liv gjorde att de utvecklades till allt mer komplicerade livsformer tills människan en gång uppstod. Det bör påpekas att den biologiska evolutionen pågår ännu. Buddhas predikan om hur livet uppstod påminner alltså mycket om Darwins utvecklingslära som är det centrala inom biologin. Buddha sa att universum alltid funnits. Hur långt bak man än tittar eller hur långt fram man än tittar så kommer man alltid att se någonting. T.ex. andra världar som existerar, skapas och går under, men alltet består. Big Bang skapade kanske bara vår del av det oändliga universumet. Något exakt svar ger inte de heliga skrifterna oss.

INSIKTER
Mitt liv kom till en vändpunkt den 5 mars 1997 då jag fick en kraftig hjärnblödning. Hjärnforskaren Jill Bolte Taylor, drabbades 1996 också av en kraftig hjärnblödning, också den i vänstra hjärnhalvan. En stroke drabbar hjärnan olika i samtliga fall och naturligtvis också verkningarna. De omedelbara symptomen som Jill Bolte Taylor beskriver i sin bok ”Min stroke” var ganska olika mina. Men hennes insikter, förståelse och tolkning av hur livet fungerar överensstämmer ganska bra med mina. Följande beskrivning av de insikter, etc. jag har fått, som är baserade på hennes redovisning i boken, är så anmärkningsvärt lika att jag känner att jag vill dela med mig av dem. I boken ”Min stroke” tar hon med läsaren på en fascinerande resa in i den mänskliga hjärnan. Hon vittnar om att djup inre frid är möjlig att uppnå för alla människor, vid alla tillfällen. Idag, anser Jill, precis som jag att stroken var det bästa som har hänt i hennes liv.

Innan jag fick stroken dominerade den vänstra hjärnhalvans logiska, kritiska och analytiska karaktär mitt medvetande och personlighet. De två hemisfärerna i min hjärna förnimmer och tänker inte bara på olika sätt, utan de visar också prov på mycket olika åsikter, intressen och värderingar. Det beror på att de uppfattar olika typer av information, och följaktligen får de totalt olika personligheter. Stroken har gett mig insikt om att i den högra hjärnhalvans medvetande finns en karaktär som är direkt kopplad till min acceptans och känsla av djup inre frid. Efter stroken försöker jag uttrycka en kärleksfull vänlighet som är allomfattande och ovillkorlig samt en medkänsla som sträcker sig till alla varelser i hela världen. Det var som en granne till mig konstaterade; ”alla människor borde ha en stroke”. Alla kanske inte behöver få en stroke men om man är medveten om att ens hjärna bearbetar information på olika sätt, desto bättre kan man välja och styra hur man tänker, känner och uppträder. Det gagnar oss inte bara som individer utan också som samexisterande medlemmar i den mänskliga familjen. Enligt Jill Bolte Taylor har den högra hjärnhalvan en mängd egenskaper som jag nu har större kontakt med. Men ibland känns det som att det finns en konflikt mellan de olika hjärnhalvorna och att den vänstra hjärnhalvans egoistiska, fördomsfulla och vi/de tänkande försöker ta tillbaka det den förlorade vid min hjärnblödning. Den högra hjärnhalvan bejakar det som är just nu, den är nöjd och empatisk, den gör iakttagelser helt utan värderingar. Det finns inget bra/dåligt eller rätt/fel, den hänger inte upp sig på temperatur eller på nederbörd. Den bryr sig inte om social ställning, rikedom, ras eller religion. Enligt den högra hjärnhalvan är vi alla likvärdiga medlemmar av den mänskliga familjen. Jag försöker vara öppen för det eviga flödet som gör att jag och att alla varelser existerar i samklang med allt i hela universum. Jag försöker också medvetet sakta ned mitt sinne, jag bestämmer mig ofta för att inte ha bråttom. Den högra hjärnhalvan, tror jag, är centrum för intuitionen, visdomen samt människans högre andliga medvetande.

METTA
Är starkt dragen och attraherad av Ratnasambhava och Mamaki och de egenskaper de är förknippade med. Jag tycker den högsta formen av kärlek och medkänsla är den som Mamaki visar. Mamakis kärlek är ju som metta, en kärleksfull vänlighet som är ovillkorlig och allomfattande. Det är ju en sak att försöka utveckla och känna metta på pallen eller på kudden i meditationen. Men att verkligen handla efter dom idealen i vardagen och i praktiken är en mycket svårare uppgift. Att utstråla metta i alla lägen är väldigt svårt, men det är för mig det högsta idealet. En annan sak som kommer högt upp i mitt vardagliga liv är att alltid kunna utöva generositet och det är också för mig en av de främsta andliga övningarna. Jag önskar att jag alltid skulle kunna ge utan villkor, att ge vad som helst utan en tanke på mig själv, bara det hjälper andra. När jag praktiserar generositet fullt ut och även ger av min tid eller kunnande, inte bara ekonomiskt, ser och känner jag att jag får så mycket mer tillbaka.

Ratnasambhava ger ju lika till alla och hans visdom är jämlik. Jag fick en fråga för några år sedan hur en vis människa är. Jag funderade en stund och sade att det främsta kännetecknet för mig är att en vis människa är god. Jag beskrev henne som ”skickligt” god och som ” metta – god”. Jag använde inte de termerna men jag försökte översätta vad de står för till vanlig svenska. Jag tror precis som Ratnasambhava att allt i den här världen hör ihop, på ett eller annat sätt. Om fler kunde inse det tror jag att man skulle se mindre av fundamentalism och ”vi och de” tänkande. Han förknippas ju också med skönhet. Jag vill ta detta ett steg längre och koppla ihop Ratnasambhava med ekologi och omsorg om miljön. Det är ju den nutida människans kortsiktiga tänkande, som orsakar obotlig skada på vår vackra planet. Ratnasambhavas visdom kan lära oss att även estetiskt uppskatta jorden, istället för att ständigt söka nya sätt att exploatera och utnyttja jordens resurser på. Jordens resurser har tagit extremt lång tid att skapa, om människan fortsätter på samma kortsiktiga sätt att exploatera de, kommer vi på mycket kort tid göra slut på dom.

Buddhismen pekar på vikten av metta (kärleksfull vänlighet som är ovillkorlig och allomfattande) som sträcker sig bortom alla förbud och tabun, den kärleken finns också i andra religioner men kanske är mer betonad i buddhismen. När religionen skärper sina normer finns det alltid en betydande grupp människor som tenderar att söka efter mera frihet i sitt andliga sökande. I hedniska traditioner är kulten av naturen viktigare än vördnaden för de heliga böckerna. Bl.a. buddhismen frånsäger sig tanken att skaparen och det skapade är åtskilda, den centrala principen är att ”allt är ett”. Man försöker inte att uttyda livets mysterium, utan blir en del av det. T.ex. sexualitet och sedvänjor är friare, eftersom det är en del av naturen och inte kan betraktas som ondskans frukter.

KRISHNAMURTI
Enligt Rhada Burnier (Ordförande för Internationella Teosofiska Samfundet Adyar) som var väldigt nära Krishnamurti hade han en attityd och ett förhållande till livet som är karaktäristiskt för en högt andligt utvecklad människa. Han hade en fantastik öppenhet och ett ofantligt tålamod gentemot andra människor. Han visade samma tillgivenhet för alla, oberoende av ålder, färg, social status eller ekonomisk position. Han hade inget begrepp om det viktiga i familjerelationer. Det kanske berodde på att för honom existerade endast en känsla av likhet som upphäver alla blodsrelationer.
Krishnamurti försökte aldrig övertala någon att acceptera en åsikt. Hans attityd var i regel: ”Vi kan diskutera saker tillsammans, men gör vad du tycker är rätt.” Övertalning och idéer som blir en börda uppmuntrar inte människor och gör att de inte använder sin egen intelligens. För att använda hans egen fras, den vise försöker att ”väcka intelligensen”, som vi kan kalla andlig intelligens eller omdöme. Han sa också ”Jämför inte”. Om sinnet inte jämför kommer det bli ett annorlunda sinne. Sinnet som jämför blir avundsjukt och besatt av en känsla av olikhet. ”Hur enkelt är inte livet och hur komplicerat försöker vi göra det. … Enkelhet är en acceptans för det som är, hur sammansatt livet än är.” Ur ”Tankar om livet” av J. Krishnamurti. Jag tycker att Krishnamurtis syn på livet är väldigt eftersträvansvärd. Innan jag läste dessa rader kände och betedde jag mig på ett sätt som kan liknas med Krishnamurtis attityd. Fick en bekräftelse på att jag kanske inte är så ensam att känna på ett sätt som inte alltid är socialt accepterat.

KVANTFYSIKEN
Buddhismen är helt fokuserad på att ge människorna metoder som behövs för att få insikt om de eviga sanningarna. För att komma till denna insikt krävs visdom. Dharma säger dessutom att för att kunna vandra tryggt genom samsara behöver man visdomens ljus och vägledning från de etiska föreskrifterna. En sak som är väldigt fascinerande med buddhismen att den får en att ställa så många paradoxala frågor, den ger heller inga färdiga svar. Det kanske är därför buddhismen har lyckats överleva i flera tusen år, i väsensskilda samhällen och i helt olika kulturer. Vad jag förstår bekräftas mycket inom kvantfysiken det Buddha påstod för 2500 år sedan. Den visar att världens grund inte kan vara materiell, att det måste finnas en transcendent dimension, en verklighet bortom den materiella. Kvantfysiken visar på att det som finns i tidens och rummets värld påverkas från en annan verklighet utanför tiden och rummet. Kvantfysiken är inte något speciellt och unikt hörn av verkligheten. Tvärtom är den grunden för varje fysiskt föremål. Ja, vi måste räkna med att all materia styrs av samma lagar som gäller för kvantvärlden. Forskare menar att alla paradoxala gåtor inom kvantfysiken kan lösas om vi accepterar att medvetande är världens grund. Ett sådant accepterande skulle innebära en förening av andlighet och naturvetenskap – ett verkligt paradigmskifte. Man påpekar att den traditionella materialistiska vetenskapen inte kan förklara sådant som paranormala fenomen, kreativitet och den biologiska evolutionen. Men om vi bedriver vetenskap under förutsättningen att världens grund är medvetande, då kan vi se att medvetande arbetar kreativt. Man säger också att hela det fysiska universum i början endast existerade som otaliga möjligheter, som uppträdde, innan möjligheten av en medveten, förnimmande varelse uppkom, och då blev med en enda gång universum till. Den tanken stöder man på kvantfysiken.

MYSTISKA UPPLEVELSER OCH MEDVETANDE
”Mystiska upplevelser har beskrivits av företrädare för alla religioner. En mystisk upplevelse är en inre upplevelse av en gemenskap och en visshet att allt består av en enhet, att ingenting har någon åtskillnad varken i förhållande till sig själv eller till något annat.

Den mystiska upplevelsen kan karakteriseras i fem egenskaper:
Upplevelse av enhet

Upplevelse av enhet.
Upplevelse av en allomfattande verklighet som är bortom tid och rum.
Känslobestämda upplevelser av meningsfullhet, ”salighet” och frid.
Upplevelse av något outsägbart.
Visshet om att det man upplever är sant och att upplevelsen är transcendental.

Vårt normala medvetande, som vi brukar kalla det rationella, det mänskliga, dagsmedvetandet, sak – objektmedvetandet. Detta medvetande använder vi för att för att orientera oss i det dagliga livet. Vi kan i vanliga fall inte vara medvetna utan att vara medvetna om något eller någon. Vårt vanliga medvetande är beroende av motsatser och olikheter och för att man ska bli medveten måste medvetandet rymma mer än ett objekt, åtminstone två, som kan skiljas från varandra och hålla tankeprocessen i aktiv rörelse. I förhållande till vår objektiva värld upplever vi oss själva som saker eller föremål.

Det här medvetandet utmärks bl.a. av följande tre egenskaper:

Det är uppspaltat på olika verksamheter, man kan tänka, känna och vilja.
De olika aktiviteterna hos vårt medvetande är inriktat på något, och vi fixerar mer eller mindre, vår tanke, känsla eller vilja på det som vårt medvetande är inriktat på.
Att vi i vårt tänkande, kännande eller viljande upplever oss själva som att vi har ett medvetet förhållande till det vi är medvetna om.

Det mystiska medvetandet är däremot helt annorlunda. Där finns inga sinnesintryck, inga bilder och inga tankar. Det beskrivs ibland som tomt, stilla, rent eller kontemplativt. Detta medvetande är på samma gång ett lyssnande, kännande, förnimmande, uppfattande medvetande. Medvetandet är inte fixerat vid bestämda objekt, utan det är passivt mottagande. Jaget finns inte där. Det är bortom jaget.

I vårt vanliga medvetande tänker vi oss själva som ett jag, ett ego. Med i det mystiska medvetandet försvinner jaget, egot. Det upplöses eller bleknar bort i oändligheten.

Den engelske diktaren Tennyson säger om detta: ”Plötsligt är intensiteten hos medvetandet om jaget inte där längre, den här individualiteten tycks upplösas och blekna bort i ett ändlöst vara. Och detta är inte något förvirrat tillstånd utan det klaraste, säkraste av allt säkert, gränslöst bortom ord, i det att personligheten inte förefaller slockna bort utan att man får en upplevelse av det sanna i livet.”

I den mystiska upplevelsen upplever man också känslor av frid, ”salighet”, den yttersta verkligheten, glädje, meningsfullhet, sanning. Man kan ha känslan av att man är allvetande. Det är också en orubblig övertygelse, att denna erfarenhet inte bara är en subjektiv upplevelse utan att den också är objektiv, en upplevelse av transcendental verklighet eller det absoluta. Om man frågar mystikern varför han tror så, säger han bara att han vet, att han har en känsla av visshet och att han är absolut säker på sin sak. Det finns inte något behov av att argumentera eller att få bevis. Vem är det som kan tvivla när jaget inte finns? Det är ju jaget som tvivlar.

I buddhistisk terminologi används jaget. Vad är då jaget? Jaget är bara ett annat ord för vad man också brukar kalla själen, anden eller självet. Enligt Upanishaderna är det mystiska medvetandet jaget. Det här jaget är medvetandets enhet till skillnad från mångfalden i jagets innehåll i det dagliga medvetandet.

Man säger ibland: ”Jag ska försöka finna mig själv”. Men så länge den som söker tror att det man söker är skilt från en själv, kan man aldrig hitta sig själv. För att förstå livet, måste du förstå dig själv. Du själv är en manifestation av livet. Att erfara sitt väsen, sig själv och att erfara verkligheten är en och samma sak. Detta transcendenta kallas i buddhismen för Buddhanatur.
Referens: Tidlös Visdom nr 1 – 2012

Jag har aldrig förstått Hjärtsutran och det gör jag inte nu heller. Men den här förklaringen, som jag har hämtat från Robert Larssons ”Känn dig själv”, gör att jag kommer lite närmare en förståelse. Man skulle kunna kalla det universella medvetandet för världsmedvetande. Världsmedvetandet ”skapar” kontinuerligt och upprätthåller genom sin blotta närvaro hela universum med ett oändligt antal galaxer, stjärnor, planeter och allt vad som däri lever, rör sig och är till. Det universella medvetandet är kärnan i allt liv, i alla kultur och i alla religion och står därför inte i motsatsställning till något eller någon. Världsmedvetandet är vårt ursprung och vår hemvist – och paradoxalt nog – även vårt mål. Medvetandet är ofött och odödligt. Det har ingen början och inget slut. Det har alltid existerat eftersom någonting inte kan uppstå ur intet. Medvetandet är ovanför eller bortom intellektet, tiden, rummet… Det är gemensamt för allt och alla.

Människans individuella (ego) medvetandet är en del av det universella medvetandet – som har den information och överblick och sammanhang som det individuella medvetandet helt naturligt saknar. De förmågor vi nu talar om är bortom hjärnans räckvidd och kompetens. För en person som har utvecklat sin intuitiva känslighet, är det inga konstigheter utan vardagliga händelser. Samvetet är en form av intuition som ger oss möjlighet att stanna upp och tänka efter ett ögonblick innan vi ger oss in i något som vi kanske senare får ångra. Förutom denna framåtblickande funktion har samvetet även en tillbakablickande funktion, där vi uppmanas att be om förlåtelse och gottgöra, så långt det är möjligt, den eller dem som vi har förbrutit oss mot. Intuitionen kommer till alla. Var och en kan övertyga sig om den saken genom att tänka tillbaka på situationer då intuitionen kommit till hjälp. Detta bidrar till att undanröja det utbredda missförståndet att det är hjärnan som producerar intuitionen och andra former av medvetande. Ju mer observanta vi blir, desto tydligare framstår intuitionen som en ständigt närvarande möjlighet i våra liv. Intuitionen är varken mystisk eller oförklarlig utan naturlig, rationell och praktisk. För den som har börjat fundera över hur medvetandet fungerar är den inget övernaturligt. Tvärtom. Intuitionen är full begriplig, konkret och verklig, något att räkna med i både stort och smått. Människor intresserar sig mest för sinnesvärlden och är därför inte lyhörda för det ”finstilta”. Vi fascineras så till den grad av alla intryck, som utan uppehåll sköljer över oss, att vi inte lägger märke till det universella språket. Intuitionen är som en utsträckt, stöttande och hjälpande hand från det universella medvetandet. Den ger oss bästa tänkbara – avgiftsfria – konsultation i livets alla skiften.

Det är lättare att komma närmare en förståelse av hur medvetandet kan fungera med liknelser. Solljuset, som inte kan skiljas från sitt ursprung, är formlöst och osynligt (i sig). Men det lyser upp och värmer allting, det är precis som metta, allomfattande och ovillkorligt. Detta osynliga solljus är förutsättningen för livet. Det är gemensamt – men samtidigt individuellt för var och en av oss. Medvetandet kan också liknas med elektriciteten. Elströmmen är neutral. Den elektriska strömmen används i många sammanhang, exempelvis i sjukvården för att rädda liv och i elektriska stolen för att utsläcka liv. Olika varelser får liv och medvetande från samma universella källa men använder det på olika sätt. En växt på sitt vis, ett djur efter sina behov och förutsättningar och en människa efter sina. Det universella medvetandet tillhandahåller min tankeförmåga. Men det är det individuella medvetandet som avgör om mina tankar och handlingar är skickliga eller oskickliga. Termerna antyder att man måste ha en viss intelligens för att handla på ett särskilt sätt. Medvetandeströmmen finns alltid. Både innan den ”kopplas” till en viss form – en mineral-, växt-, djur- eller människoform – under tiden som den ger liv och medvetande till formerna, och efter det att de har upphört att existera. Elektriciteten gör att glödlampan lyser utan att gå sönder på grund av att strömmen har transformerats ner till en för lampan passande styrka. Strömmen flödar oavbrutet från kraftverket – innan den kopplas till lampan, under tiden som lampan lyser och efter att den har släckts. Lampans ljus kan inte skiljas från kraftverket. På liknande sätt är det med vårt medvetande. Det kan inte heller skiljas från sitt ursprung. Människans medvetande är reflekterat av det universella medvetandet. Medvetandeströmmen ”transformeras” ner till en nivå så att den anpassas till olika arters och individers behov och förmåga att ta emot och tillgodogöra sig. Lampan är elströmmens ”samarbetspartner” för att åstadkomma ljus. Hjärnan är det universella medvetandets samarbetspartner för att åstadkomma ett individuellt medvetande. Att säga att kroppen skapar sitt eget medvetande, oberoende från det universella medvetandet, är lika övertygande som att hävda att glödlampan producerar sin egen ström.

Det finns två huvudsakliga aspekter av mänsklig medvetenhet. Den första handlar om att helt enkelt vara medveten om den upplevelse man för tillfället har, de sinnesintryck man tar emot. Den andra aspekten av medvetenhet handlar om att vara uppmärksam på det syfte, den riktning man har i det man gör eller tänker. Den inbegriper en upplevelse av kontinuitet och är kopplad till vårt minne. En medveten person är därför inte enbart vitalt närvarande i sin upplevelse, oavsett vad den är, utan lever också ett målmedvetet liv. Hon är i kontakt med ett tydligt syfte och har ofta ett större och meningsfullt sammanhang som genomsyrar hennes liv. Man kan likna dessa två aspekter vid, å ena sidan ett ljus som lyser allt starkare ju större medvetenheten är och, å den andra, vid en röd tråd av mening och syfte som löper genom våra aktiviteter och vårt liv i stort. Båda egenskaperna är vitala för meditation och all medveten utveckling. Det är en sak att odla medvetenhet i meditation, med slutna ögon och i relativt okomplicerade förhållanden, en annan att försöka leva hela sitt liv mer medvetet och uppmärksamt.

Under en vanlig dag tänker genomsnittspersonen ungefär sextiotusen tankar, av dem utgör nittiofem procent samma tankar som man har tänkt dagen innan. Vi kan inte kontrollera mycket i vår omgivning men vi kan kontrollera vår attityd till det. Vi har möjligheten att välja hur vi tänker i varje stund, den förmågan är kanske unik för människan. Förmågan till självinsikt är vad som utmärker människan bland däggdjuren. Det är bara människan som kan ta ett steg tillbaka från sig själv och analysera vad hon gör rätt eller fel, eller för att använda buddhistiska termer, skickligt eller oskickligt. I livet upplever man bara lektioner, det sker inga misstag som inte går att rätta till, det finns inga negativa erfarenheter, bara möjligheter att växa och att lära.

Om man som jag försöker utvärdera vad som har blivit rätt och vad som har blivit fel under dagen eller i livet, kommer man komma underfund om att det mesta beror på hur man själv tänker, reagerar och agerar. Jag försöker alltså ta kontrollen över mina tankar, det är så, tror jag, att ens livskvalitet beror på kvaliteten på tankarna. Jag försöker att inte bedöma saker och ting som bra eller dåliga, istället försöker jag uppleva dem, reflektera över dem och försöker att ta lärdom av dem. Det finns inga misstag – bara lektioner. Jag försöker betrakta motgångar som tillfällen till personlig och andlig utveckling och försöker följa en enkel regel; ju mer jag tjänar andra desto mer får jag tillbaka – känslomässigt, fysiskt, mentalt och andligt. Kvaliteten på ens liv har att göra med kvaliteten man har givit andra. Jag tror att det är vägen till inre frid.

Lars´ dröm:Namnen är fingerade, de är grannar och Lars har berättat det här för mig. Bakgrund: Monikas pappa har nyligen avlidit. Hans kropp har blivit kremerad och Monika skulle förvara urnan med aska tills den skulle spridas. Monika tog sin bil när hon hämtade urnan, när hon kom hem glömde hon den i garaget. Samma natt drömde Lars att det knackade på dörren till deras hus. När han öppnade stod Monikas pappa utanför och frågade varför han fick sova på garage-golvet. Lars visste bara att Monikas pappa var död och att han skulle kremeras. Lars visste inte att Monika hade åkt för att hämta urnan och den skulle förvaras hos dem. Drömmen visar på att medvetandet inte bara är knutet till kroppen. Man har i alla tider försökt tyda, tolka och förstå drömmar, men det man inte kan argumentera mot är att de är en del av medvetandet och att upplevelserna i drömmen är helt väsensskilda mot det vi upplever i det vakna livet.

AVSLUTNING
Kanske vi står inför ett avgörande ögonblick i mänskighetens historia, då anden förenar sig med materian och de båda smälter samman. Samtidigt tror jag det kommer att ske en mycket våldsam reaktion från de organiserade religionernas håll, när de ser en fara att mista sina trogna. Fundamentalismen kommer antagligen att öka och etablera sig på än fler platser. De etablerade religionerna har upphört att besvara människors fundamentala livsfrågor – som jagets identitet och meningen med livet. Istället koncentrerar dig sig på en rad dogmer och normer sammanvävda med den samhälleliga och politiska ordningen. Av det skälet går de människor som söker en äkta andlighet åt nya håll. Detta innebär att många söker sig till religioner fria från starka maktstrukturer.

Tack vare stroken är det lätt för mig att känna empati och vänlighet mot andra människor eller varelser. Ingen har kommit till den här världen med vetskap om hur man gör rätt. Vi är produkter av miljö, biologi och karma, individuell och gemensam. Att sprida vänlighet är en möjlighet för alla. Att förlåta andra och att försöka ha överseende med sina egna misstag är alltid en möjlighet. Att se och uppskatta det unika i det här ögonblicket är alltid en möjlighet. För att känna inte frid påminner jag mig om att jag är del av något större, att jag är del av ett flöde av kosmisk livs-energi och att jag har samma molekyler som allt annat, i hela universum. Jag kommer precis som alla varelser på vår jord förlora de celler jag har nu och min förmåga att uppfatta den här tredimensionella världen. Men jag känner stor tillit till det som förkunnas i den buddhistiska läran att jag slutligen kan komma att uppgå i något ofattbart och oförståeligt och att jag då också slutgiltigt kommer att uppnå frid.

Nu är jag tacksam för att ha en familj som jag älskar, ett hem som jag tycker om och att jag har lyckan att bo i ett land som är bra på många sätt. Är också glad över att jag har funnit nya vänner som jag kan känna en gemenskap med och som delar mitt intresse för Dharma, Buddhas lära som visar på vägen och sanningen.