Visdom är ett ord som har en djupare innebörd än all intelligens, kunskap eller förstånd. Förutom att besitta alla dessa egenskaper, ska man även ha förmågan att kunna fatta de bästa besluten utifrån en djup reflektion kring livet och allt levandes villkor. Visdom är bortom begrepp som ”rätt” och ”fel”. Det är att inse att vad som är bra för en själv också är bra för allt annat, eftersom vi människor hänger ihop med allt på jorden, det kan vara djur, växter eller något annat som är levande, även något som är icke-levande. Medkänsla leder till visdom på samma sätt som visdom leder till medkänsla. Sanskritordet för vis är prajna. Prajna betyder att visdom är som ett starkt ljus som skingrar okunnighetens mörker och avslöjar allt som står i vägen för sanningen. Enligt buddhismen uppnås den här visdomen genom att avstå från ”falska åsikter” och kulminerar i befrielse från hat, okunnighet och begär. Ett exempel på falska åsikter och okunnighet är att påstå att handlingar inte har konsekvenser.
Det finns yttranden, som brukar tillskrivas Jesus såsom ung men som inte finns med i evangelierna. Ett av dessa lyder: ”Jesus, vem lärde dig visdom?” – ”Ingen, jag iakttog bara människornas dårskap och undvek denna.” Lärdom är i sig ingenting dåligt. Den fyller en funktion på sin nivå, är viktig som ett steg i människans intellektuella utveckling. Men den högt studerade visar sig ofta inte förstå att det finns något bortom lärdom, något vida högre. Man måste alltid sträva efter något som ligger högre än ens nuvarande tillstånd för att kunna gå framåt också på det egna området. Vishet förvärvar man genom strävan att förstå, deltagande med allt levande och ödmjukhet. Dom här egenskaperna förvärvar man ej genom att lära sig utantill vad som står i böcker, visdom är kunskap vunnen genom erfarenhet och förverkligad. Man förstår endast det man förverkligar.
Det var ett av vishetens kännetecken hos Sokrates, att han kunde säga om sig själv att han ”ingenting visste”. Det är den insikten, som är den verkliga ödmjukheten. En del människor fäller omdömen om allt möjligt. Men visheten begynner med insikten att man är ovetande. Det är med visheten som med självkännedomen. Den börjar när man insett att man ”ingenting” vet. Omdömesförmåga är en sällsynt förmåga och förutsätter både intelligens och sakkunskap, vetskap om fakta och bearbetning av dessa fakta. Det är slutligen förmågan av tillämpning som ger vishet. Människor talar om teori och om praktik men har kanske ytliga föreställningar om båda tillsammans. En aldrig så riktig teori hjälper ingen framåt. Det fordras experimentell erfarenhet för förverkligande. Teori handlar om det allmängiltiga, tingen betraktade i stor skala. Praktik handlar om det särskilda. Den är teorin tillämpad på tingen i liten skala, i människans liv i vardagen. Betecknande för visdomsproblemet att det inte kan lösas teoretiskt utan endast praktiskt. Visserligen måste man förvärva vetskap om tillvarons villkor. Men därutöver förutsätts förståelse och erfarenhet, och den får man endast från livet. Det är i livet man finner lösningen, inte genom grubbel och spekulation. Därav det urgamla talesättet ”kärleken löser alla problem”. Det kan inte heller finnas vishet utan kärlek.
Min stora förebild är Dalai Lama och jag vill därför citera honom:
”Om du vill göra andra lyckliga, känn medkänsla. Om du vill göra dig själv lycklig, känn medkänsla”.
Han har också sagt:
”Vänlighet är viktigare än visdom, att upptäcka detta är början på visdom”.
Om jag fortsätter att citera, följande uttalande tillskrivs också honom.
”Det är värt att komma ihåg att vi under det att vi upplever våra största svårigheter även gör våra främsta framsteg när det gäller visdom och inre styrka”.
Han svarar på frågan vad som förvånar honom mest:
– ”Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som hon aldrig ska dö. Och så dör hon utan att någonsin ha levt.”
I Elisabeth Kübler-Ross’s självbiografi ”Livets hjul”, skriver hon; …” för att ge utan att vänta på någon belöning; för att lyssna utan att döma; för att älska villkorslöst”. Det samhälle vi lever i skulle se helt annorlunda ut om vi följde hennes råd. Visdom innehåller en komponent av altruism och godhet, det vill säga en strävan att så många som möjligt ska bli så lyckliga som möjligt. En altruistisk inställning till våra medmänniskor är en förutsättning för visdom. Detta innebär samtidigt en stor utmaning, eftersom man måste väga in olika människors situation och behov. ”The most beautiful people we have known are those who have known defeat, known suffering, known struggle, known loss, and have found their way out of depths. These persons have a appreciation, a sensivity, and an understandning of life that fills them with compassion, gentleness, and a deep loving concern. Beautiful people do not just happen.”
Det finns många kloka citat av visa människor, Platon är en av dem; ”Vise talar för att de har något att säga, dårar för att de måste säga något.”
”Enkelhet är det yttersta raffinemanget.”
/Leonardo da Vinci
”Jag lärde mig att mod inte var frånvaro av rädsla, utan att segra över den. Den modiga människan är inte den som inte är rädd, utan den som övervinner rädslan.”
/Nelson Mandela
” Buddhismen har dom egenskaper som man kan förvänta i en framtida kosmisk religion. Den överskrider tron på en personlig Gud, undviker dogmer och teologi, omfattar både det fysiska och andliga, samt bygger på erfarenheten av att samtliga ting, fysiska och andliga, omfattas av en meningsfull enhet. Om det finns någon religion som motsvarar dom krav som vetenskapen ställer är det buddhism.”
/Albert Einstein
Icke-våld var för Mahatma Gandhi den “stora kraften”. ”Våld föder våld. Mänskligheten måste sluta använda aggression, hämnd och hat för att kommunicera. Det enda våldet gör är att föreviga ondskan.”
I filmen ”Gandhi” samtalar han med en upprörd hinduisk man vars son har blivit dödad av muslimer. Som någon sorts hämnd har den här mannen dödat ett muslimskt barn och tror att han nu kommer att hamna i helvetet. Gandhi säger: ”Jag vet en väg ut ur helvetet. Finn en föräldralös muslimskt pojke och uppfostra honom som ditt eget barn, men du måste uppfostra honom som ett muslimskt barn”. Så talar visdomens röst.
”Våld kan medföra en tillfällig seger, men det kan aldrig skapa en varaktig fred.
Om nutidens människa fortsätter sin öppna flirt med kriget kommer hon att lyckas förvandla sitt jordiska hem till ett helvete som inte ens Dante hade kunnat föreställa sig.
Inget gott har någonsin kommit ur våld och krig.”
/Martin Luther King
”Hat och ilska är maktlösa då de stöter på godhet.
Om du hatar en person så hatar du något i honom som är en del av dig själv. Sånt som inte är en del av oss själva stör oss inte.
/Hermann Hesse
I början av boken ”Narcissus och Guldmund” av Hermann Hesse berättas om abboten och Narcissus i det kloster han är novis. Narciccus är snabbtänkt, språkkunnig och karismatiskt. Abboten (fader Daniel) är gammal, ej språkkunnig men ytterst vänlig, enkel och ödmjuk . Både har i klostret en unik och framstående position, av olika anledningar förstås. Herman Hesse beskriver abboten som; ”Han hade enkelhetens visdom”.
”När man söker kan det vara så att man bara ser det man söker. Man finner ingenting och man tar inte till sig något därför man tänker bara på det man hoppas uppnå. Med ett sökande hoppas man hitta det man letar efter, men ett sant sökande innebär att vara fri, i meningen att vara öppen, mottaglig, att stå över politiska eller religiösa åsikter, att inte låta sig dras in i olika världsliga sammanhang, att inte låta frestelserna i Samsara ta överhanden, och att inte ha något mål för sitt sökande. Visdom kan inte kommuniceras och inte heller läras ut, men däremot kunskap. Visdom kan uppnås, åskådliggöras, visualiseras, befästas, man kan göra underverk med visdom, men man kan inte kommunicera eller lära ut visdom.”Från Siddhartha också av Hermann Hesse (fri översättning av Jöran Briding).
(Ryokan, japansk zenmästare och poet som levde 1758-1831)
”Min hydda ligger mitt i en tät skog; Varje år växer sig murgrönan längre. Inga nyheter om människornas bestyr, endast ljudet från en skogshuggare, då och då. Solen skiner och jag lagar min dräkt(munk). När månen kommer fram läser jag buddhistiska dikter. Jag har inget att meddela er, mina vänner. Om ni vill finna meningen, sluta då jaga efter så många saker.”
Några citat från kända personer och inte så kända personer:
”En idé som utvecklas och genomförs är bättre än om den bara finns i huvudet.
Till och med döden behöver inte fruktas; om du har levt ett vist och skickligt liv.
Ingen religion är skyldig till terrorism. Människor är skyldiga till våld och terrorism.”
/Barack Obama
”Ett problem idag är att folk inte vårdar och respekterar människor som är vänliga, istället försöker man utnyttja dom.”
/Bob Marley
”Ödmjukhet och vänlighet är inte tecken på svaghet och misströstan eller förtvivlan utan yttringar av styrka och beslutsamhet.”
/Kahlil Gibran
”Om man försöker uppleva allt utan reservationer och mentala blockeringar, utan att dra sig undan eller bli självisk och egocentrerad. Då är det lättare att vidmakthålla en fullständig acceptans och öppenhet för alla situationer och till alla människor.”
/Dilgo Khyentse Rinpoche
Jag fick våren 2009 frågan hur en vis människa är. Jag funderade en stund och sade att det främsta kännetecknet (för mig i alla fall) att en vis människa är god. Jag beskrev han/henne som ”skickligt” god, som ”metta”- god. Jag använde inte de termerna men jag försökte översätta det de står för till vanlig svenska. Kan bara instämma med Ratnaguna (en ordinerad engelsman, medlem i den Buddhistiska gemenskapen Triratna) som sade att han tyckte att en vis människa handlar automatiskt på ett skickligt sätt. Sedan tidernas begynnelse har en vis människa betecknats på ett likartat sätt. Visa människor är ödmjuka och framhäver aldrig sig själva. De är inte heller prestigefyllda eller låter sitt ego komma i vägen för den bästa lösningen. Det är nog därför som relativt få människor man känner till, har betecknats som visa. Att hysa ödmjukhet inför den komplicerade tillvaron och erkänna att man inte förstår allt kan vara ett tecken på visdom.
Unga människor idag kallar nog inte någon vis, ordet kanske inte ens finns i deras vokabulär. Men det har inte alltid varit så, under många äldre tidsepoker har unga människor sett upp till visa personer, t.o.m. varit deras förebilder. Och man kan lätt förstå varför. Det är också påfallande lika i olika kulturer hur man beskriver en vis person. Han har stor livserfarenhet och kanske också stor människokännedom. En vis person har förmåga att överblicka konsekvenser av handlingar. De ser inte enbart till de kortsiktiga konsekvenserna utan också till de mer långsiktiga, som kanske drabbar människor flera generationer framåt. De står genomgående och tveklöst på det godas sida. En vis person har påfallande ofta kontakt med det andliga/metafysiska, man har någon sorts förankring i tron på det övernaturliga. Den vise har också förmågan att dra lärdom från konsekvenser som hans kanske inte så skickliga handlingar medför och tänka annorlunda än han gjort tidigare samt förändra sitt sätt att tänka. Men varför har jag nästan bara hört om visa män, inte om visa kvinnor? Det kanske beror på att vi lever i ett patriarkaliskt samhälle och att det är bara män som uppmärksammas samt att det är flest män som författar historien. Om många kvinnors sätt att lösa konflikter på och syn på livet skulle vara det som gällde, inte mäns vålds- och machokultur, skulle vi leva i ett samhälle som hade helt andra värderingar och gjorde annorlunda prioriteringar. Vi kanske skulle leva i ett samhälle som inte dominerades av kortsiktiga ekonomiska vinster. Förhoppningsvis skulle istället det viktigaste vara hur vi använde jordens resurser på, så att framtida generationer kunde leva ett drägligt liv.