Kärleksfull vänlighet – ”Metta”

Vad är metta?
I buddhismen kallas den här kärleken för metta eller maitri. Alla religioner, kristendomen, islam, etc. omfattas av kärleksbudskapet. Metta lyfts fram och betonas starkt inom buddhismen, metta är också väldigt viktigt för mig själv, det är så fundamentalt i livet. Ska säga lite om hur jag tolkar och förstår metta. Metta är pali, maitri säger man på sanskrit och det brukar översättas till ”kärleksfull vänlighet eller välvilja”. Metta är inte en romantisk eller sexuell form av kärlek, istället kan den här kärleken liknas med den som en mor känner för sitt barn, hon kan kanske ge sitt liv för sitt barn. Metta är en kärlek som är ovillkorlig och förbehållslös, den är dessutom allomfattande. Allt levande får den här kärleken, även allt icke levande, som t.ex klimatet och miljön. Det spelar alltså ingen roll vad eller vem man är, vad man gjort, sagt eller tänkt. I buddhismen säger man att vi lever i ett etiskt universum, att den här metta-kärleken finns i detta universum och att eftersom vi människor består av exakt likadana beståndsdelar som finns i resten av universumet, finns också metta inom oss människor. Jag tänker mig att metta är som ett ljus, en sol och att det här ljuset, de här solstrålarna skiner på allt och alla, utan åtskillnad, att det inte inte har någon betydelse vad man sagt eller gjort. Om jag skulle kunna fullända mitt handlande i vardagen och i praktiken efter dom här idealen, är de min ledstjärna.

Den första buddhistiska föreskriften, träningsprincipen eller rättesnöret är avhållsamhet från att skada levande varelser. Den positiva betydelsen uttrycks i Buddhistiska gemenskapen Triratna att man ”med kärleksfullt vänliga handlingar renar sin kropp.” Det innebär att man avstår från alla former av våld, alla former av förtryck, alla former av skadande. Våld är fel därför det för det mesta är baserat på ett ”oskickligt” sinnestillstånd. Den positiva motsvarigheten är praktiserandet av metta, kärleksfull vänlighet som är allomfattande och ovillkorlig. Det är inte nog att känna metta mot andra, metta måste också komma till uttryck genom handling. Om vi bara ägnar oss metta i våra egna sinnen och på meditationskudden blir det en slags känslomässig självtillfredsställelse. Hur bra och underbart detta än må vara, måste det leda till konkreta uttryck. Bara då kommer sådana tankar att skapa ett påtagligt gensvar hos andra människor.

Gyllene regeln
”Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv.”
”Allt vad ni vill att andra människor ska göra för er, det skall ni också göra för dem.”
”Gör icke mot andra vad du icke vill att de skall göra mot dig.”
”Döm andra som du dömer dig själv.”

Dessa texter är hämtade från buddistiska och kristna texter samt från konfucianismen och sikhismen. Är exempel på att alla religioner omfattas av kärleksbudskapet, även islam. Den nu helt försvunna och utrotade manikeismen går också helt i samklang med dessa idéer.

”Det finns bara en religion – kärleken.”
Dalai Lama

Yashodeva om Metta Bhavana. Värt att lyssna på, särskilt den första historien. Visar på ett fantastiskt sätt betydelsen av kärleksfull vänlighet (metta).

Vad metta är och inte är (enligt Bodhipaksa)

Vad metta är:

Metta är vänlighet, omtanke, välvilja, generositet, tålamod, förståelse, omtanke, kärlek och hjälpsamhet.
Metta är empati. Det är en vilja att se omgivningen, världen eller människor från en annan synvinkel och genom andra människors ögon.
Metta är en önskan om att andra ska må bra, bli lyckliga och finna frid.
Metta är ett erkännande av den grundläggande solidaritet som vi har med andra.
Metta är grunden för medkänsla. När vår metta möter en annan persons lidande, omvandlas den till medkänsla.
Metta är det mest uppfyllda och infriade känslomässiga tillstånd vi kan ha. Att önska att en annan mår bra och att uppnå frid är en önskan att de själva kommer att vara i ett tillstånd av metta.
Metta är en önskan att den känslomässiga utvecklingen till metta kommer till varje människa. Det är den potentiellt känslomässig mognaden som finns inneboende i var och en av oss.
Metta är mer än bara en känsla. Det är en attityd. Vi kan agera utifrån en en sådan inställning även när vi inte själva känner oss lyckliga eller speciellt kärleksfulla.
Metta är svaret på nästan alla problem som världen står inför idag. Pengar kommer inte att göra det. Tekniken kommer inte att göra det. Om det inte finns en god vilja, finns det inget som kommer att åstadkomma en positiv förändring. Metta har egenskapen att förändra världen mot en positiv inriktning.

Och sedan vad metta inte är:

Metta är inte samma sak som att må bra. När vi känner metta kommer vi i allmänhet känna oss mera glada och lyckliga. Vi kan må bra, men också vara ganska själviska och hänsynslösa. Metta är däremot en attityd och inställning av att aktivt bry sig om andra.
Metta är inte allt eller inget. Precis som vrede kan visa sig på många sätt, från mild irritation till ursinnig ilska, kan metta manifestera sig från ett artigt beteende till en passionerad kärlek till allt som lever.
Metta är inte något nytt eller okänt för oss, alla kan uppleva metta. Varje gång du känner glädje i att se någon mår bra eller har tålamod med någon som är lite ”svår”, upplever du metta. I Metta Bhavana odlar och kultiverar du redan det som finns.
Metta är inte ett förnekande av din upplevelse. Att öva metta betyder inte att ”vara snäll” på ett falskt sätt. Även om du inte gillar någon eller ogillar deras handlingar, kan du fortfarande ha deras välgång i ditt hjärta. Detta är en av världens största underverk, eftersom det befriar oss från den ändlösa rundgången av våld och hämnd, antingen på en global eller personlig nivå.

Boken ”Buddhas ord om kärleksfull vänlighet” av Sangharakshita är en levande kommentar till Karaniyama metta sutta. ”Metta kräver en kraftig, positiv energi. Om den positiva känslan inte håller i sig i vardagens påfrestningar, om vi blir rastlösa och har svårt att vara vänliga efter att vi stigit upp från meditationskudden, då behöver vi gå tillbaka till grunderna för övningen. Innan vi ens börjar meditera vore det bra om vi noga betänker hur vi beter oss till vardags. Jag tänker emellanåt att folk inte på långa vägar är tillräckligt vänliga mot varandra, varken i sina handlingar eller i sin mer allmänna inställning. Varje ovänlighet eller träta avslöjar en grundläggande brist på metta, och om vi inte vill utveckla metta i våra vardagsbestyr med andra, är det ingen större idé att försöka utveckla den på meditationskudden.”

Viryabodhis förord:
”Sangharakshita beskriver i boken vad metta är – en aktiv kärleksfull vänlighet – och att den också är en eldig välvilja, en extatisk energi och en förnuftig känsla. Karaniya metta sutta är den klassiska källtexten för kärleksfull vänlighet eller metta.
Denna sutta sätter in metta i sitt större sammanhang – som en del av träningen på vägen mot upplysning. Den tar upp vägens tre huvudsakliga områden: ett etiskt förhållningssätt, meditationsträning och det slutliga målet, insikt i tillvarons natur eller visdom.
Sangharakshita beskriver vilka mänskliga egenskaper – eller etiska förhållningssätt – vi behöver för att lyckas med metta, egenskaper som att vara kapabel, rak, flexibel, förnöjsam, lätt att försörja, diskret etc. Han går också in på de vise och var vi finner dem och vikten av andliga vänner, som fungerar som våra moraliska prövostenar.
Sedan går Sangharakshita in på den kniviga frågan varför vi tycker illa om och t.om. hatar andra människor, och att det finns en ”fiende inom oss”. Efter detta beskriver han meditationen metta bhavana, odlandet av metta i fem stadier. Mettas relation till medkänsla, glädje och jämnmod tas också upp. Slutligen avslöjar Sangharakshita att metta kan leda oss hela vägen till insikt i tillvarons natur, där vi kan gå bortom all själv-upptagenhet och därmed kan bli vän till hela världen. Inte nog med det, han slår också fast att vår naturliga arvedel är glädje.
Det här är blott en kort sammanfattning av boken innehåll. Du kommer säkert upptäcka att metta och kärleksfull vänlighet är mycket mer än en känsla och att budskapet i suttan är långt mer utmanande – och befriande – än vad många kärleksbudskap tycks antyda. Det är så lätt att säga att allt vi behöver är kärlek, men hur vi ska komma dit är sällan tydligt beskrivet.
Metta är, som sagt, en aktiv kärleksfull vänlighet men mycket mer än en känsla. Metta är också grunden för medkänsla, med-glädje och jämnmod. Budskapet i suttan är långt mer utmanande – och befriande – än vad ett kärleksbudskap i många andra religioner framhävs som. Sangharakshita är en av de stora nutida uttolkarna av buddhismen och har skapat en modern buddhistisk gemenskap i en internationell rörelse som benämns Triratna.
Metta eller kärleksfull vänlighet är – tillsammans med medvetenhet – en av de viktigaste egenskaperna vi behöver i livet. Vi lever i tider då det finns alltmer polarisering, ”vi” och ”dom”, fördomar och rädsla, … Jag behöver knappast påminna om allt. Denna bok kommer då mycket lägligt och ger oss inte bara konkreta råd för hur vi kan odla metta, hur vi kan få glädje och lycka att växa i världen och i våra liv, utan även vägledning för hur vi kan möta svårigheter och de oundvikliga utmaningarna.
Det är som undertiteln säger en kommentar till den klassiska och mycket vackra texten om metta: Karaniya metta sutta, men det är också mycket mer. Sangharakshita vidgar perspektiven och väjer inte för att gå in på svåra områden, som varför vi ogillar eller rentav kan hata andra. Han ger vägledning till de fem stadierna i metta bhavana och visar även hur metta-praktiken kan leda till insikt i tillvarons natur.”

Här är några citat från boken:

”Det Buddha säger är att varje människa har kapacitet att inte bara bli lycklig, utan också upplyst. Buddha själv, mannen Siddhartha, är det levande exemplet på den beslutsamhet som krävs. Han förkroppsligar den sublima potential som kan väckas till liv i det mänskliga sinnet när det tydligt riktas mot det positiva.” (s. 24)

”Alla vänskapliga känslor, all vänskap, innehåller en kärna av metta, ett frö som väntar på att blomma i samma stund vi gödslar det med rätt villkor.” (s. 26)

”Det är per definition något aktivt i metta. Vi kallar det en känsla men det ska nog mer precist beskrivas som en emotionell respons eller intention snarare än känslor i betydelsen något behagligt, obehagligt eller neutralt. (Denna distinktion mellan känsla och emotion är grundläggande inom buddhismen.) Det innebär också en önskan att vi så långt som det är möjligt ska agera på positiva känslor, att göra något så mottagaren av vår metta ska bli lycklig, att bry sig om att de har det bra, och att uppmuntra deras utveckling och mognad. Metta innehåller alltså inte bara vänlighet utan också en aktiv, utåtriktad välvilja eller välgångsönskan.” (s. 27)

”Buddha utfärdar inte budord, han klargör vilka följder vi kan förvänta oss beroende av hur vi handlar.” (s. 46)

”Suttan letar inte efter tecken på en spirande fromhet, den säger inte att du måste vara en känslig själ eller en andlig person. Den säger helt enkelt att du måste vara kapabel.” (s. 53)

”Buddhismen har ingen plats för inställsam självförnekelse, utan bara för heroisk altruism.” (s. 60)

”Utan att utveckla kärlek, medkänsla, tillit, glädje, förtjusning och hänryckning kommer vi inte långt. Det måste finnas en stadig, stilla grund av positiv känsla i våra liv, hela tiden. Det här ligger inom räckhåll för oss alla. Det är människans normala tillstånd. Det är ingenting extraordinärt, inte ens något speciellt andligt med det. Vi har bara råkat sjunka under den nivån, åtminstone för tillfället. Mettas väg är alltså inte bara en väg av en ständigt växande positiv känsla, som leder till upplysning. Den är en vägledning till att återvinna glädjen, människans grundläggande arvedel.” (s. 167)

och sist, en ’klassiker’ som nämns i förordet:

”Jag tror att mänskligheten i grunden är en. Jag tror att det är möjligt för varje människa att kommunicera med varje annan människa, att känna för varje annan människa, att vara vän med vilken människa som helst. Detta tror jag, djupt och innerligt. Denna tro är en del av min egen erfarenhet. Den är en del av mitt eget liv. Den är en del av mig. Jag kan inte leva utan denna tro och jag skulle hellre dö än att ge upp den. Att leva innebär för mig att utöva denna tro.” (s. 10)

Om metta respektive pema, också från boken ”Buddhas ord om kärleksfull vänlighet” av Sangharakshita

Metta
Metta är opartisk, helt utan egennytta. Precis som att solen inte är selektiv i hur den sprider ut sitt ljus och sin värme, så väljer du inte vem som ska få din metta. Det är en känsla utan förkärlek, utan en tanke på att få något i gengäld. Du är inte självisk och känner inte ett äganderättsbehov, känslan har inget att göra med tycke och smak. Om ordet ”kärlek” överhuvudtaget ska användas så är det för att beskriva metta som en osjälvisk kärlek. Metta är inte en romantisk, erotisk kärlek eller en moderlig kärlek. Det är en omhändertagande och beskyddande kärlek med samma effekt på andras andliga väsen som ljuset och hettan från solen har på människors fysiska väsen.

Pema
Ofta innebär vänlighet och vänskap ett behov att få något tillbaka. Pali-termen för den här blandningen av uppriktig tillgivenhet och en förväntan på något slags motprestation är pema (sanskrit prema). Pema förstås ofta som den naturliga kärlek och välvilja som uppstår inom en familj och är utan tvekan en positiv känsla. Att uttrycka sin tillgivenhet till sin familj och sina vänner samt andra är verkligen något gott. Men hur skulle det vara om du kände och uttryckte samma värme för alla du möter, oavsett om du känner dem eller inte. Det må synas som en naiv dröm, en välmenande fantasi som aldrig blir verklig. Men utan att ge upp denna idé helt och hållet borde vi reflektera över vad en av buddhismens grundpelare säger; att i verkligheten finns det inte något separat jag, att vi alla är, direkt eller indirekt, besläktade med varandra. Det är vi själva som lever i en dröm när vi inbillar oss att bara nära band till vänner och familj är viktiga. Vi behöver dessa mänskliga relationer, för att inte känna oss förtvivlat ensamma och sårbara. Med andra ord är vi desperat fästa och beroende av dem, en bundenhet som hör samman med pema. Pema är framförallt en social känsla som syftar till att hålla samman den mänskliga gemenskapen, snarare än att överbrygga gränser och sträcka ut handen till allt liv, oavsett hur det manifesteras.

Om pema är kärlek eller vänlighet som uttrycker ett slags fasthållande, så är metta en kärlek eller vänlighet som saknar alla former av egocentrering och självupptagenhet. Båda är positiva på sitt eget vis, men metta är positiv i andlig mening medan pema är mer vardagligt, mänskligt sätt och känsla som kan sträcka sig från erotiskt begär till helt vanlig medlidande och medkänsla, en känsla av mänsklig tillhörighet med andra. Metta är en andlig egenskap, den är inte bunden till något särskilt villkor eller krav, den delas inte ut beroende på om varelser förtjänar den eller inte.

Metta sutta
Inspiration från Karaniyametta sutta, som är baserad på Viryabodhis tolkning av Ratnaprabhas engelska översättning från Pali.

Om du vill uppnå frid, då är det så här du ska leva:

Lev ett enkelt och okomplicerat liv, med få bekymmer, var ärlig, rättvis och flexibel, tala milt och lågmält men tydligt.
Stilla dina sinnen och begär efter världsliga upplevelser, uppträd inte högfärdigt eller skrytsamt, var inte fåfäng.
Ha alltid ett vänligt uppträdande och ett kärleksfullt sinnelag. Undvik att göra eller säga något som visare människor skulle uppmärksamma.
Metta kan liknas med den kärlek som en mor känner för sitt barn. En kärlek som är så stark att hon kanske är beredd att riskera sitt eget liv. Försök att utveckla metta till alla levande varelser, även till allt icke levande. Bortom snålhet, rivalitet och illvilja, oberoende av gärningar och utan begränsningar.
Om man lyckas med detta kommer man stå över alla begränsande åsikter, vara spontant etisk och uppnå fulländad insikt. Och om du ger upp alla begär efter sinnesnjutningar, som binder dig fast vid återfödelsens kretslopp, kommer du till slut bli helt och hållet fri.

Metta sutta
(till svenska av Viryabodhi, från Ratnaprabhas engelska översättning av karaniyametta sutta) ”Vägen till det obegränsade hjärtat”

Om du i sanning vet vad som är bäst för dig och inser
möjligheten att nå ett tillstånd av fulländad frid,
då är det så här du ska leva:
Börja som en kapabel person som är upprätt (verkligen upprätt),
talar mjukt, är flexibel och inte självbedragen.
Känn dig därefter nöjd och lycklig, med få bekymmer
och ett okomplicerat liv.

Se till att stilla och ha kontroll över dina sinnen,
visa respekt och tråna inte efter att tillhöra grupper eller familjer.
Och undvik göra något ovärdigt
som visare människor skulle uppmärksamma.

Reflektera sedan på detta vis:
Må alla varelser bli lyckliga och känna sig trygga.
Må alla varelser bli lyckliga i sitt hjärtas innersta!
Och tänk på varje levande varelse, utan undantag:
den svaga och den starka,
från den minsta till den största,
vare sig du kan se dem eller ej,
om de lever nära eller fjärran,
varelser som lever nu eller som ännu inte uppstått –
Må alla varelser bli lyckliga i sitt hjärtas innersta!

Må ingen bedra eller se ned på någon annan, någonstans,
av något skäl. Vare sig de känner ilska
eller reagerar på någon annan.
Må ingen önska en annan lidande.

Lika starkt som en moder, som kanske riskerar sitt liv,
håller av sitt barn, sitt enda barn,
utveckla en obegränsad omsorg inför alla varelser.
Utveckla denna obegränsade omsorg av kärlek (metta)
inför hela världen, rikta metta uppåt,
nedåt, runtom och överallt, bortom all snålhet,
bortom all rivalitet, bortom allt hat.

Var du än befinner dig, om du reser,
sitter eller ligger ned,
vila i denna medvetenhet
som liknats vid att leva i himmelriket på jorden, just här och nu!
På detta sätt kommer du att gå bortom åsikter,
vara spontant etisk och uppnå fulländad Insikt.
Och genom att ge upp begär efter sinnesnjutningar,
som bundit dig vid återfödelsens kretslopp,
kommer du att, slutligen, helt och hållet bli fri!

Metta Sutta
(en tolkning av Dharmachari Vipassi,
översättning till svenska av Viryabodhi, en förkortad version)

Om du vet ditt eget bästa
och vet var friden finns
är detta din uppgift:

lev ett enkelt och sparsamt liv,
var ärlig, kapabel och rättvis,
var mild, tala mjukt och utrota fåfänga,
stilla dina sinnen och dina begär,

var diskret och blygsam,
sök inte efter belöning,
se till att du slipper skämmas
i de visas närhet.

Låt allt som lever må väl!
svag eller stark, stor eller liten,
sedd eller osedd, här eller annorstädes,
levande eller ofödd, i höjder som i djup,
må alla vara lyckliga!

Ha denna hjärtats inställning till hela världen,
gör dig av med lögner och stolthet,
en moders omsorg inför sitt barn,
hennes kärlek, men nu obegränsad,

säkra denna omsorg av kärlek,
utan fiender, utan hinder,
varhelst och hur du än är!

Detta är sublimt,
det inbegriper födelse och död,
genom att förlora begär och illusion,
och leva enligt sanningen!

The Heart’s Release by Love
Av Ratnaguna,  översättning: Jöran Briding

Buddha hyllade de goda egenskaperna mettā (kärleksfull vänlighet) vid ett antal tillfällen. Min favorittext är återgiven i en sutta som heter Mettā Bhāvanā. Ordet bhāvanā betyder odlande, kultivering eller utveckling, och det har också kommit att betyda meditation. Så mettā bhāvanā betyder kultivering av, eller meditation på mettā. Men i denna sutta förklarar Buddha inte hur man utövar mettā bhāvanā, istället återger han olika liknelser, dels för att ge sina lyssnare en uppfattning om hur viktig (utvecklingen av) mettā är, men också för att ge lyssnarna en fantasifull känsla och att inspirera dem.

Buddha använde ofta liknelser och även om vi kan förstå dem missar vi deras fulla kraft eftersom vi lever i en så annorlunda värld än den som Buddha levde i. För att bara ta ett exempel: Buddha sa en gång att precis som en piltillverkare rätar ut en pil, så borde vi räta ut våra ostadiga och förvridna sinnen. Var och en av hans lyssnare skulle ha varit bekant med piltillverkares hantverk, och många kan ha också ha sett pilar tillverkas. Men hur många av oss nu har gjort det? (Jag nämnde detta för en vän, och han erkände att han var tvungen att slå upp ”fletcher” i en ordbok när han först läste texten.) Resultatet är att även om vi förstås kan förstå innebörden i liknelsen, kanske vi ändå inte har en riktig känsla för dess fulla kraft. Så för att fullt ut känna effekten av Buddhas olika liknelser av mettā, måste vi använda vår fantasi och föreställningsförmåga..

Föreställ dig att du bor i Indien vid Buddhas tid. Ingen elektricitet så klart, så solen, månen och stjärnorna är dina främsta källor till ljus och värme. Du använder också eld, inte bara för värme, utan också som ljuskälla – ljus, lampor, etc. Det finns tre årstider: varmt, svalt och regnigt. Under cirka tre månader varje år är himlen molnig och mycket regn faller. Så solen, månen, stjärnorna och elden är oerhört viktiga för dig. De har en magisk, arketypisk kraft, och du dyrkar dem förmodligen, eftersom du inte ser dem som bara materiella föremål, som vi gör idag, utan som levande varelser, goda och nyttiga gudar.

Nu, i den här världen, säger Buddha att av alla förtjänstfulla handlingar du kan utföra är ingen värd en sextondel av ”hjärtats frigörelse genom kärlek”. Jag har alltid älskat frasen ”hjärtats frigörelse” (ceto-vimutti). Egentligen är detta en liknelse som alla kan förstå eller känna, oavsett kultur. Att utöva mettā bhāvanā leder till en frigörelse av hjärtat. Buddha fortsätter med att säga att denna upplevelse ”lyser och strålar”, och det är här vi behöver använda vår fantasi. Ingen elektricitet, så när solen går ner är det mörkt – väldigt mörkt om det är molnigt; och om himlen är klar, lyser månen och stjärnorna, glöder, strålar. Det är som om hjärtat är gömt i mörkret under större delen av tiden, och vår uppgift är att befria hjärtat så att det kan sprida sin värme åt alla håll, som solen, månen och stjärnorna. (Längre fram i texten säger Buddha att vi ska odla ett gränslöst hjärta av kärlek.)

Som en uppföljning av denna bild säger Buddha sedan att precis som stjärnornas ljus bara är en sextondel av månens ljus, så är hjärtats frigörelse genom kärlek så mycket större än alla andra goda saker du kan göra . En sextondel är en mycket specifik siffra Jag är säker på att det har en symbolisk betydelse, men om det har det vet jag det inte. Buddha förklarar inte varför hjärtats frigörelse genom kärlek är sexton gånger bättre än någon god gärning du kan utföra, och idén kan naturligtvis ifrågasättas. Är det till exempel bättre än att rädda någons liv, eller att vårda någon så att hon får tillbaka hälsan eller att ge en svältande man mat? Jag tror att svaret är att om du har frigjort ditt hjärta med kärlek, skulle alla dessa saker komma naturligt för dig.

Ytterligare två liknelser följer. Båda hänvisar till slutet av regnperioden, när molnen skingras. I den första liknelsen går solen upp och skingrar allt mörker; den lyser och strålar. Den andra liknelsen frammanar ögonblicket före soluppgången: himlen är klar och molnfri, och ”vid gryningen dyker morgonstjärnan upp och lyser och strålar.” Var och en av dessa bilder kan hjälpa oss att föreställa oss vad ett hjärta frigjort av kärlek är.

Alla buddhistiska texter är i princip transformativa. Om de inte är transformativa är de inte Dharma. Men det finns olika sätt på vilka de kan förvandla oss. Vissa är informativa; de berättar för oss hur vi ska öva, hur vi ska övervinna svårigheter, hur vi ska behandla andra. Andra texter är performativa. De berättar inte för oss hur vi ska öva; de är vanan. Det vill säga, att läsa dem eller recitera dem eller höra dem reciteras, är i sig självt transformerande. De förändrar oss. Eller så kan de åtminstone förändra oss om vi tillåter och samarbetar med dem. Jag tror att Mettā Bhāvanā Sutta är en av dessa texter. Om vi uppehåller oss vid de bilder som Buddha ger i denna text, om vi tillåter oss själva att föreställa oss dem, känna dem, förkroppsliga dem, kan vi själva uppleva hjärtats frigörelse genom kärlek.