KARMA
Karma är sanskrit, kamma på pali och betyder ordagrant handling, i stora delar av buddhismen förstås det som en viljestyrd handling. Karma är en naturlag precis som gravitationen. Detsamma som gäller för gravitationen gäller också för Karma. Begreppet handlar om avsiktliga handlingar och deras konsekvenser – hur våra tankar, ord och gärningar förändrar oss över tid och lägger våra liv i våra egna händer. Karma innebär att en handling får konsekvenser, inte bara för en själv, utan också för andra, men inte bara nu utan också i framtiden. Karmalagen redogör för vårt avsiktliga beteende som inte bara leder till omvandling av vår moraliska karaktär – på gott och ont – utan också till vårt förhållande till andra människor, och till och med till den värld vi lever i.
Det är sinnestillståndet som avgör vad man gör eller säger. En skicklig handling är grundad i ett positivt mentalt känslotillstånd, för ett oskickligt är det förstås tvärtom. Så kvaliteten av vårt mentala tillstånd är väldigt viktigt, vi måste hela tiden arbeta med vårt sinnestillstånd och förstå att hur vi tänker påverkar vårt handlande och vad vi säger. Det är en levande möjlighet att, i varje ögonblick, genom våra tankar och handlingar, forma oss själva och vår framtid.
Även om det är svårare att vara säker på om det som händer en är resultatet av handlingar i ett tidigare liv, är det relativt lätt att observera hur våra handlingar påverkar sinnet ögonblick till ögonblick i det här livet. Åtgärder som är baserade på skickliga och hjälpsamma tankar brukar i stort sett att få positiva effekter i världen, trevlig feedback från sin omgivning, en högre grad av inre tillfredsställelse och självförverkligande samt en djupare och rikare upplevelse. Naturligtvis får oskickliga handlingar motsatt effekt.
Vad styr karma – och vad gör det inte?
Karma är en naturlag men karma styr inte allt. T.ex. en jordbävning eller en förkylning är inte karmiskt ”straff” – de hör till andra naturlagarna. Karma är som gravitation – en pålitlig naturlag. Precis som ett äpple faller till marken, tyngdlagen, så formar våra handlingar förutsägbart vilka vi blir som människor. Karmiska lagar är etiska lagar och finns i det här livet.
Frihet och andlig utveckling
Oavsett vilka omständigheter vi befinner oss i, kan vi genom medvetna handlingar
befria oss från gamla vanor och öppna vägen för inre växt. Vad jag odlar just nu blir en snävare eller en öppnare version av mig själv. När våra handlingar blir alltmer osjälviska öppnar vi oss för djupare, andliga krafter. Genom varje medvetet val kan vi:
- Lösa upp negativa mönster
- Odla vänlighet och visdom
- Växa till oanade höjder av inre frihet
Allt uppstår av villkor
Ingenting existerar oberoende. Allt vi ser och upplever ingår i ett oändligt nät av villkor. Karma en del av det här större systemet av villkorlighet – ett oändligt nät av samband där allt påverkar allt annat. Karma är bara en av de fem nivåerna eller ”naturlagarna” av villkorligt samberoende som gäller i universum. I lärdomarna som de fem niyamas illustrerar är karma bara en av de här fem lagarna. För mer information se bifogade länk: https://joranbriding.se/dharma/livets-lagar/
Karmalagen
Inom buddhismen är karma inte ett kosmiskt straffrättsligt system för att en övernaturlig kraft eller att en Gud använder det för att belöna goda handlingar eller straffa onda. Istället är karma viljestyrda intentioner utförda av varje enskild människa, som om de är skickliga (kusala) skapar positiva resultat och om de är oskickliga (akusala) har skadliga eller smärtsamma verkningar. Många människor i buddhistiska länder tror fortfarande att allt i deras liv orsakas av ens karma. Men buddhismen lär oss att det inte är så. Buddha lärde oss att alla ting, såväl materiella som immateriella, är helt underställda olika villkor och är ömsesidigt beroende. Exakt hur och varför ”lagen om karma” fungerar är svårförståeligt och kanske inte ens kan förstås om man inte är upplyst. Dessutom, den traditionella uppfattningen att till exempel en medfödd skada är följden av karmiska konsekvenser, är omöjlig att förena med våra nuvarande medicinska kunskaper. För enkelhetens skull, låt oss bara säga att med karmalagen menar vi att vi lever i ett ”etiskt universum”, där det oundvikliga resultatet av ”skickliga” eller ”oskickliga” avsiktliga handlingar medför konsekvenser. En sådan lag behöver inte vara direkt observerbar för att kunna urskiljas av andliga lärare som undervisar i olika religiösa och filosofiska frågeställningar men för att erkännas av vetenskapen måste den vara observerbar på objektiva villkor.
Karma vipaka
Karma är ett av de mest missförstådda begreppen i buddhistisk filosofi. När många pratar om karma menar man egentligen Karma vipaka dvs ”frukter” eller konsekvenser av en handling. Som människa, har vi möjlighet att göra moraliska och etiska val. Den buddhistiska läran om karma säger att vår nuvarande verklighet formas av tidigare handlingar, precis som vår framtid kommer att formas av nuvarande handlingar. Med varje tanke, avsikt och handling planterar vi ett frö som en dag kommer att bära frukt. Karma betraktas ofta felaktigt som ett system för belöning och bestraffning (t ex: ”bra karma” och ”dålig karma”). Men den sanna kärnan i karma är medvetenheten om att vi alltid har makten att förändra våra liv genom att ändra oss. Som författaren och zenbuddhisten David Loy uttrycker det, ”Karma … är inte en fatalistisk doktrin. Tvärtom: det är svårt att föreställa sig en mer bemyndigande andlig undervisning”
Felaktiga tolkningar
Det finns åtminstone två stora problem som karma traditionellt har förståtts. Ett av dem är dess olyckliga konsekvenser för många asiatiska buddhistiska samhällen, där en splittring har utvecklats mellan sanghan och lekmän. Även om Pali-kanon gör det helt klart att lekmän också kan uppnå befrielse och upplysning, är lekmännens och kvinnors huvudsakliga ansvar att inte följa själva vägen utan att stödja de buddhistiska klostren. (Kvinnor kan t ex inte uppnå upplysning i theravadabuddhismens Thailand). På detta sätt får de punna eller meriter, ett begrepp som ger god karma. Genom att samla meriter hoppas ”lekmän” kunna uppnå en gynnsam återfödelse eller få någon sorts materiell belöning, vilket i sin tur leder till en ökning av klostersamhällets materiella rikedom. Detta tillvägagångssätt reducerar buddhismen till en form av andlig materialism. Det andra problemet är att karma länge har använts för att rationalisera och motivera rasism, kasttillhörighet, ekonomiskt förtryck, olika former av funktionsnedsättningar och så vidare. T.ex. rättfärdigar karma-tänkandet att politiska eliter förtjänar sin rikedom och makt eller att människor tvingas utstå den kast de fötts i för att i nästa liv klättra ett steg, förutsatt att man accepterar sin lott och uppför sig väl i det här livet. Många människor i buddhistiska länder tror fortfarande att allt i deras liv orsakas av ens karma. Men buddhismen lär oss att det inte är så. Buddha lärde oss att alla ting, såväl materiella som immateriella, är helt underställda olika villkor och är ömsesidigt beroende.
Sangharakshita (grundaren av Buddhistiska gemenskapen Triratna) hörde om en tibetansk buddhist-lärares reflektioner om förintelsen i nazistiska Tyskland under andra världskriget: ”Vilken hemsk karma alla dessa judar måste ha haft. … ”Och vilka hemska saker gjorde det tibetanska folket för att förtjäna den kinesiska invasionen 1950 och dess hemska efterdyningar!” Denna typ av vidskepelse, som anklagar offren och rationaliserar deras fruktansvärda öde, är något vi inte längre ska tolerera tyst. Det är tid för moderna buddhister att växa ur det och acceptera sitt sociala ansvar och hitta sätt att ta itu med sådana orättvisor. Ett ovälkommet resultat av att se alla katastrofer som en konsekvens av karma är att detta kan bjuda in till passivitet, om man helt enkelt skördar frukten av sin tidigare karma, varför ingripa? Om vi förkortar någons nuvarande lidande, kommer de ändå behöva lida igen i framtiden tills de ”bränner av” all sin ”dåliga” karma. Att tänka så här är felaktigt därför vi agerar mot den medkänsla gentemot andra som är så grundläggande i buddhismen. Allt och alla är värda metta, https://joranbriding.se/dharma/metta/, oberoende vad man gjort, sagt eller tänkt; det är inte en belöning för gott uppträdande utan ett erkännande och bekräftelse på att allt liv är värt det.
Villkorligt samberoende eller ömsesidigt beroende
Förståelsen av karma och återfödelse ska ses i ljuset av Buddhas mest grundläggande insikt, såsom den uttrycks genom läran om ömsesidigt beroende eller villkorligt samberoende, pratiya samutpada, https://joranbriding.se/dharma/villkorlighet-pratiya-samutpada/. Det är en allomfattande princip som inkluderar karma. Enligt denna undervisning uppstår allt i beroende av förutsättningar och villkor; när dessa förhållanden upphör, upphör också själva saken och fenomenet. Det finns en mycket viktig men ganska okänd text i Pali-kanon som heter Moliyasivaka Sutta där Buddha frågas om han accepterar uppfattningen att allt lidande och allt gott orsakas av tidigare handlingar. Buddhas svar är väldigt tydligt: ”Vad en person upplever, oavsett om det är trevligt eller smärtsamt eller varken smärtsamt eller behagligt, att allt som gjort orsakas av vad man gjorde i det förflutna. Då har man inte förstått min undervisning om villkorligt samberoende, därför säger jag att detta är fel.” I texten beskrivs också ett antal andra orsaker till behaglig, smärtsam och neutral känsla, av vilken karma bara är en orsak. Samma fråga behandlas också i en annan buddhistiskt text, känd, som heter: Frågor av kung Milinda: ”Har alla känslor sitt ursprung i ens karma? Nagasena svarar; alla känslor har inte ursprung i karma”. Buddhistisk skolastisk filosofi, Abhidhamma, klassificerade olika ”nivåer” av orsaker, där karma bara en av de fem nivåerna av villkorligt samberoende – niyamas.
Så vad gör en handling till karma?
Kom ihåg att i brahmanism som var en allmänt vedertagen religion i Indien på Buddhas tid, var karma en rituell handling – dess effektivitet berodde på korrekt utförande av en specificerad ritual. Karma hade föreskrivna värden, vilket genererade vissa förtjänster (eller tvärtom), oavsett vad den enskilda aktören har för sinnestillstånd. Men Buddha förstod karma på ett helt annat sätt. Han sa att intentionen, cetana, eller viljan, avsikten som motiverar en handling är det som betyder något. Så det karmiska värdet av en handling kan inte bara utvärderas genom att observera dess yttre; för att till fullo förstå den krävs också en förståelse av motivationen som gav upphov till handlingen. Denna motivation är inte alltid uppenbar, eftersom två handlingar kan verka ytligt lika men inspireras av motsatta motiv. Så två likadana handlingarna kommer att få olika konsekvenser om de drivs av olika avsikter och motivationer.
Men vad är en avsikt eller en intention?
Det är en medvetet avsiktlig handling som utförs av en varelse som har en moraliskt bedömningsförmåga. Detta innebär att endast varelser som kan överväga sina moraliska val och medvetet bestämma sitt beteende kan utföra karma. Så karma gäller inte djur, spädbarn eller svårt psykiskt funktionshindrade. Avgörande är att ”handling” i buddhismen inte bara handlar om det som utförs fysiskt utan också om tal och sinne. Så även tankar som vi inte agerar på har karmisk vikt – inte minst för att de spelar en viktig roll i det sätt som färgar vår upplevelse. ”Vi blir vad vi tycker”. När vi väl har lärt oss att bete oss på ett rimligt civiliserat sätt kommer tankar, snarare än uppenbara handlingar bli det som påverkar vår karma mest. Som utövare av buddhism måste man vara försiktig med dogmatisk acceptans eller blind tro, en undersökning av motiven bakom en viss uppfattning kan vara mycket lärorik. Vi lockas eller avvisas ofta av vissa läror av psykologiska skäl. Till exempel kanske vi vill leva för evigt, så vi tycker att återfödelsen är tröstande, eller vi kanske hatar oss själva och tycker att föreställningen om ett slut efter döden är lockande. Samtidigt borde vi inte känna oss skyldiga att följa en lära bara för att den har varit en historisk del av den andliga tradition som vi har antagit, vi ska inte heller låtsas vara mer övertygade av en doktrin som vi tycker inte stämmer in med vår kultur.
Källor och referenser:
”Exploring karma & rebirth” by Nagapriya
”The essential Sangharakshita” edited by Karen Stout
Den mest centrala i buddhistisk praktik är att inte skada något annat levande, den grundregeln genomsyrar allt handlande. För att ge ett exempel kan man se på vad en persons handlingar får för konsekvenser. Nästan hundra procent av alla tamdjur tvingas att leva ett fruktansvärt liv för att sedan dödas och ätas upp av oss människor. Djuren lider förstås men även en människa som dödar andra levande varelser. Men det handlar även om att inte skada miljön, för det går inte att komma ifrån att allt som omger oss i naturen, om det är människor, andra djur, växter, jord eller t.o.m klimatet lever på något sätt. Så ett enkelt sätt att handla skickligt, t.ex., är att avstå från att äta kött, dvs döda djur. Det viktigaste är alltså att leva ett skickligt, medkännande liv. Om vi gör detta behöver vi inte oroa oss för vad som kan eller inte kan hända efter döden, eftersom om det finns återfödelse kommer vi att ha skapat en sund grund för nästa existens, och om det inte finns någon återfödelse kommer det inte att beröra oss. Vi måste inte förlita oss på möjligheten till någon ”belöning” efter döden eftersom det finns stora fördelar att vinna här och nu.
Om återfödelse: https://joranbriding.se/dharma/aterfodelse/