Siddharta Gautama föddes i norra Indien, nära gränsen till Nepal, för ca 2500 år sedan. Han var en människa som vid trettiofem års ålder ”vaknade upp”, blev upplyst, uppnådde Nirvana, blev en buddha och upptäckte läran, sanningen, Dharma. Buddha fortsatte att tala om, predika, undervisa Dharma i 45 år. Han var varken en son till Gud eller en profet. (Buddha betyder en upplyst person). Efter ca 1500 år hade buddhismen, BuddhaDharma, spridit sig till nästan alla länder i Asien samtidigt hade den då nästan helt försvunnit från Indien. Genom buddhismens långa historia har ett väldigt släktträd av huvudgrenar, traditioner och skolor vuxit fram. Dessa har alla utgått ifrån grunden i Buddhas lära och har ibland blandat sig med den redan existerade religionen. Man har betonat vissa aspekter av läran olika mycket och den har därmed fått sin egen prägel i skilda länder. Det kan bl.a. handla om vilka texter som studeras eller reciteras, vilka meditationsövningar som är centrala eller hur gemenskapen (sanghan) har organiserat sig.
Även Buddhistiska gemenskapen Triratna är en skola med sina kännetecknande drag och betoningar. Buddhistiska gemenskapen Triratna, (tidigare Västerländska Buddhistordens Vänner, VBV), grundades 1967 av Sangharakshita (1925-2019), en engelsman som bott 20 år i Indien. Det är nu en internationell rörelse med verksamhet i mer än 20 länder, inklusive Indien. Buddhistiska Gemenskapen Triratna är en icke-sekteristisk rörelse, som syftar till att försöka anpassa buddhismen till den moderna världen. Triratna betyder ”de tre juvelerna”, närmare bestämt Buddha, Dharma och Sangha, som alla är centrala för ett buddhistiskt liv och praktik.
- Triratna hämtar inspiration från hela den buddhistiska traditionen
- För oss är tagandet av tillflykt är den mest centrala buddhistiska handlingen
- Vår gemenskap är öppen för alla, oberoende av kön eller sexuell tillhörighet
- Även arbetet är en viktig del av det andliga livet
- Konst och kultur är också oerhört värdefullt för Triratna
- Vänskap med andra som delar våra ideal är även det viktigt oss
Bilden av tillflyktsträdet ger ett konkret uttryck för Triratna som en ny tradition men som bygger på en traditionell form. Trädet består av en stam med en stor lotusblomma i mitten och fyra lite mindre lotusblommor på varje sida. På den centrala blomman sitter Shakyamuni Buddha (den historiska buddhan) tillsammans med Dipankara (en tidigare buddha) och Maitreya (framtidens buddha). De representerar tillsammans Buddha som tillflykt. Shakyamuni är givetvis den historiska källan till traditionen. Det finns också flera andra figurer avbildade som betyder mycket för Triratna. I detta träd ser vi hur Triratna hämtar inspiration från många olika traditionella källor, genom den buddhistiska historien. Där finns företrädare för alla tre yanorna: hinayana, mahayana och vajrayana. Triratna tar sin utgångspunkt i den historiska Buddhan och den tidiga traditionen, med alla dess läror. Men vårt hjärta finns dock i mahayana-buddhismens självöverskridande bodhisattvaideal (som givetvis även Buddha förkroppsligar).
Så vad är buddhism? Buddhism är kanske inte vad du förväntar dig, det är inte en religion, inte heller enbart en filosofi. Buddhism är både en filosofi och en religion. Jag kommer försöka säga något om det centrala och grundläggande i Buddhas lära, i buddhismens förklaring och förståelse av livet, varför livet på jorden ser ut som det gör. Buddha kände sig tvungen att förmedla sin upplevelse på ett begripligt sätt så att vanliga oupplysta människor med tiden kunde nå insikt i verklighetens sanna natur. Det begrepp han valde var universell villkorlighet.
Dessutom centralt är att allt levande känner Dukkha, otillfredsställelse eller som ordet ofta översätts till ”lidande”, att allt är obeständigt och förgängligt, att allting förändras, att ingenting är permanent, t.o.m. själen förändras, i många andra religioner förändras den inte. Det finns alltså ingen oberoende egennatur i buddhismen.
Huvudprincipen i Dharma är alltså alltings villkorlighet, det ömsesidiga beroendet, pratiya sammutpada, det gäller allting, fysiskt, psykiskt och andligt. För att någonting skall uppstå och fortsätta att existera måste det finnas rätt förutsättningar eller villkor, om de här villkoren inte finns uppstår fenomenet inte. Ingenting kan skapas ur tomma intet. Orsak och verkan!
Om någon frågar dig vad buddhismen är skulle du kanske säga; att alla saker är obeständiga eller att handlingar får konsekvenser. Det är dock viktigt att påpeka att själva handlingen, enligt buddhismen, inte leder till konsekvenser (karma är sanskrit och betyder handling), det är intentionen eller avsikten bakom en handling som leder till konsekvenser. Man måste också vara medveten om att det inte är bara ens eget handlande utan också det handlande som någon annan gör, eller grupp, talar eller tänker, som påverkar mig själv eller andra, inte bara nu i det här livet utan också i framtida liv.
För att bemöta och förklara frågor, som kunde röra sig om identitet, tro eller skeptiska frågeställningar från människor som företrädde den samtida samhällsuppfattningen eller andra åsikter som förekom, använde Buddha berättelser, metaforer och begrepp. Om medvetandet var t.ex. en låga, skulle förhållandet mellan det här livet och nästa kunna jämföras med att en låga kan tända en annan eld, att ingenting som är substantiellt är överfört från en låga till en annan; det finns ingen oförändrad själ som reinkarneras bara gamla tendenser eller vanor som aktiveras genom karma mekanismen.
För att beskriva buddismens centrala tema ”villkorlighet” berättade han också om elden. En eld är beroende av bl.a. syre och ved för att brinna, när de förutsättningarna försvinner slocknar också elden. Detsamma kan också sägas att för en upplyst person (en buddha) har elden av alla begär, som t.ex en önskan om att ta med sig en oförändrad identitet eller individualitet till nästa liv, slocknat. Då har alltså den personen nått upplysning eller Nirvana (Nirvana betyder utslocknande, men vad som har slocknat framgår vanligen inte). Att se ett mänskligt liv som en hela tiden skiftande, elds-liknande process, är en ”medelväg” mellan åsikterna som eternalisten och nihilisten företräder. Buddha fastslog att säga att allt existerar är en extrem åsikt åt ena hållet, åt det motsatta extrema hållet är att säga att ingenting existerar. Den buddhistiska läran beskriver och handlar om en medelväg.
Från boken ”Gautama Buddha” av Vishvapani Blomfield
När vi kämpar för att förstå, måste vi lägga allt i vårt tidigare liv åt sidan, för det finns stor risk att vi begår felaktiga handlingar. Här är det bra att få undervisning och läror från en lärare vi litar på – inte från blind tro, men från en lärare som ger oss förtroende och som ger oss anledning att han/hon går att lita på. En av de mest tilltalande aspekterna av buddhismen för en samtida person är att Buddha aldrig ber oss att ha blind tro. I det här fallet fungerar Buddhas läror ungefär som riktlinjer. Vi lever medvetet och övar, vi testar dem ständigt för att se om de stämmer, vi förstår dem då djupare. Det stora värdet av detta är att vi i vårt tänkande och i de ord och handlingar som härrör från praktik alltid är medvetna – vi vet var de kommer ifrån och att de stämmer överens med våra utgångsprinciper. Det är som att följa råd från en läkare som har lyckats läka oss tidigare. Medan vi följer läkarens instruktioner behöver vi inte stänga av vår kritiska intelligens – vi fortsätter att testa och undersöka själva. Det räcker inte att få veta. Vi måste själva förstå – genom meditation, kontemplation och genom erfarenhet, som inkluderar tänkandet – hur en sak leder till en annan, lagen om alltings villkorlighet. Till exempel, när vi inser att karma, handlingar och deras konsekvenser, måste vi inte bara förstå vad karma är utan också vad de skickliga och oskickliga konsekvenserna är, liksom deras orsaker.
Inspirerat från en artikel i Tricycle Magazine av Krishnan Venkatesh, professor vid St. John’s College i Santa Fe, New Mexico.
En fulländad förståelse eller vision av livet innebär en fullständig omvandling av hela ens väsen – en omvandling i alla dess höjder och djup, i alla dess aspekter. Det motsvarar en djupgående och fullständig omvandling av hela ens känsloliv, tal, kommunikation med andra, försörjning och så vidare, fast inte nödvändigtvis just i den ordningen. Den första andliga upplevelsen – fulländad förståelse – uppkommer på olika sätt för olika personer.
– Somliga upplever det som ett resultat av en personlig tragedi eller sorg. Man kanske börjar ifrågasätta, ser djupare och funderar över tillvarons mening och syfte.
– För andra kanske det uppstår efter en spontant mystisk upplevelse.
– För en del människor kan det uppstå om man är engagerad i altruistisk verksamhet.
– För andra människor kan det uppstå ur deras totala livserfarenhet.
Så vad är då fulländad förståelse?
Fulländad förståelse brukar traditionellt beskrivas som ett seende eller en förståelse av sanningen i vissa lärosatser. Dessa är
– de fyra ädla sanningarna
– tillvarons tre karaktäristiska drag
– karma och återfödelse
– tomhet (shunyata)
Men vi måste hela tiden minnas att vi inte enbart kan ha en teoretisk förståelse. Vi försöker med hjälp av de här lärosatserna att fånga en glimt av sanningen, att nå någon slags vision av tillvarons natur.
Från ”Vision & Omvandling” av Sangharakshita
Huvudprincipen i Dharma är alltså alltings villkorlighet, det ömsesidiga beroendet, pratiya sammutpada, det gäller allting, fysiskt, psykiskt och andligt. För att någonting skall uppstå måste det finnas rätt förutsättningar eller villkor, om de här villkoren inte finns uppstår fenomenet inte. Ingenting kan skapas ur tomma intet. Orsak och verkan!
Dessutom centralt är att allt levande känner Dukkha, otillfredsställelse eller som ordet ofta översätts till ”lidande”, att allt är obeständigt och förgängligt, att allting förändras, att ingenting är permanent, t.o.m. själen förändras i buddhismen, i många andra religioner förändras den inte. Det finns alltså ingen oberoende egennatur.
Buddha sade mycket om villkorligheten. Den mest kända formuleringen av den här principen är antagligen, De fyra ädla sanningarna, de var också med i hans första tal och undervisning. De här bevingade orden innehåller det centrala i Buddhas förståelse av livets villkor, de återfinns i all hans undervisning och i hela hans liv. Buddha strävade efter att fastställa och föreslå metoder och lösningar på livets grundproblem; ”Dukkha”, lidande eller otillfredsställelse, ett universellt faktum, som alla som lever kan känna igen sig i.
De fyra ädla sanningarna
1 Den första ädla sanningen beskriver livet som det är och fungerar. Att det i det här livet finns otillfredsställelse eller lidande. Ett liv i den här världen kan innehålla mycket positivt som kärlek och gemenskap, smaker, dofter, upplevelser, etc., men det finns också mycket negativt. Maktbegär och girighet, hat/illvilja och villfarelse/okunnighet, i alla dess olika former. Begären kan alltså vara både positiva och negativa. Otillfredsställelsen och lidande går inte att undvika, utan man måste inse att det är en del av livet och att de här villkoren kännetecknar livet i den här världen.
2. Den andra ädla sanningen handlar om varför man känner otillfredsställelse. Man måste fråga sig varför, vad är orsaken till det här lidandet? Enligt buddhismen är det att man upplever begär. Begär att existera, begär att leva, så även en amöba känner begär. Som människa har man många fler begär, man vill se nya platser, uppleva något nytt, känna nya dofter eller smaker. Att vilja bli upplyst är också ett begär, liksom att bli befriad från smärta och lidande eller att inte vara sjuk, varken fysisk eller psykiskt. Man kanske innerst inne känner att någonting gnager, en otillfredsställelse, att livet måste vara något mer.
3. Den tredje ädla sanningen talar om att det finns ett annat liv, där de här villkoren inte finns, ett liv där man inte känner begär och därmed lider. Så buddhismen förmedlar egentligen en positiv grundsyn på livet. Att otillfredsställelsen och lidandet kan upphöra.
4. Den fjärde ädla sanningen berättar om hur man kan göra för att bli befriad från det här lidandet, vad man kan göra för att få uppleva det här livet. Metoden, den ädla åttafaldiga vägen – vision & omvandling, leder till lidandets upphörande, till ett liv utan villkor, till att man vaknar upp, till Nirvana. Vägen kan sammanfattas i tre delar, ett etiskt förhållningssätt, meditationsträning och det slutliga målet, en insikt i tillvarons natur, visdom. Vägen är terapeutisk, praktisk och etisk. Samtidigt är de fyra ädla sanningarna så avancerade att när Buddha undervisade människor som inte hunnit lika långt som andra, aldrig brukade gå in på de utan att först ha förberett åhörarna med att tala om etik.
Etisk disciplin, ”shila”
Etiken i buddhismen skiljer sig mycket från den abrahamistiska (kristna/judiska/islamiska) då buddhistisk etiks mål är att ge levnadsråd till människor, inte regler som är utställda av en gud. Detta för att de ska kunna generera så bra karma som möjligt. Det är alltså inte fråga om rätt eller fel, snarare om konstruktiva eller destruktiva handlingar eller som de kallas i buddhismen, ”skickliga/oskickliga” – de som leder till lycka och de som leder till det motsatta. Många västerlänningar har vant sig vid att tänka, att vara etisk och/eller laglydig är att följa en uppsättning regler som någon högre auktoritet försett oss med, oavsett om denna auktoritet är våra föräldrar, samhället eller en gud. Buddhistisk etik å sin sida ber oss ta ansvar och själva aktivt välja och följaktligen också bestämma vilken sorts människa vi vill vara. En viktig del i detta är att bestämma en moralkodex och sedan uppriktigt sträva efter att hålla sig till den. För mer information om buddhistisk etik se Den ädla åttafaldiga vägen och steg fyra (4), FULLÄNDAD HANDLING – PRINCIPERNA FÖR ETIK.
Meditation
Buddhistisk meditationen ger dig en ökad medvetenhet som hjälper dig att handla mer kreativt, vilket i sin tur förstärker det känslotillstånd som ligger bakom handlingen. Du behöver inte hela tiden vara koncentrerad på meditationsobjektet och inte heller oroa dig över enskilda meditationspass, istället borde du tänka mera på att det du utvecklar och odlar i meditationen, att det också sprids till resten av ditt liv. I Buddhistiska gemenskapen Triratna, lär vi ut i huvudsak två meditationstekniker. (Triratna är sanskrit och betyder dom tre juvelerna.) De här teknikerna heter ”Uppmärksamhet på andningen” och ”Metta bhavana”. I båda fokuserar man på ett objekt, i uppmärksamhet på andningen förstås på andningen, avsikten är att träna upp förmågan att bli mer och mer fokuserad och koncentrerad på objektet, andningen. I metta bhavana på en känsla. Metta brukar översättas till kärleksfull vänlighet, bhavana betyder odlande eller kultiverande. I metta bhavana meditationen, är avsikten att träna upp förmågan att känna metta, ovillkorlig kärleksfull vänlighet. Man försöker bli mer koncentrerad så att man kan fokusera på att känna metta till sig själv, till andra människor, till allt som lever och allt som inte lever.
Visdom, ”prajna”
I buddhismen handlar ”prajña”, visdom och kunskap om den sanning, verklighet eller princip som Dharma handlar om. Mer specifikt handlar visdom om att se saker som dom verkligen är. Det innebär att se hela den värdsliga tillvaron som villkorlig och därmed otillfredsställande, obeständig och utan en permanent, oberoende egennatur. Samtidigt inbegriper visdomen att se det ovillkorliga i kontrast mot det villkorliga och inse att det finns ett varande som är beständigt, njutbart och i avsaknad av ett avskilt själv. Men prajña kan bli en rent akademisk kunskap. Både tillit, shraddha, och visdom, prajña, måste därför uppväga varandra, ingen får dominera över den andra, dom måste fungera harmoniskt tillsammans. Men man måste även kunna kombinera tillit och visdom med medkänsla, karuna. Ordet är sanskrit och betyder medkänsla i handling. I länken kommer du till information om Triratnas hjälpverksamhet.
Kärleksfull vänlighet, ”metta”
Vill säga lite om hur jag tolkar och förstår metta. Den här kärleken är så fundamentalt i buddhismen, även i andra religioner är den viktig. Metta är pali, ”maitri” säger man på sanskrit och ordet brukar, som sagt, översättas till kärleksfull vänlighet. Metta lyfts fram och betonas starkt inom buddhismen, den här metta-kärleken genomsyrar också många samhällen.
Metta är inte en romantisk eller sexuell form av kärlek, istället kan metta liknas med den kärlek som en mor eller en far känner för sitt barn, dom kan kanske ge sitt liv för sitt barn. Metta är en kärlek som är ovillkorlig och förbehållslös, den är dessutom allomfattande, utan gränser. Allt levande, som människor, djur, växter och naturen, får den här kärleken, även allt icke levande, som t.ex klimatet och miljön. Det spelar alltså ingen roll vad eller vem man är, vad man gjort, sagt eller tänkt.
Många tror, även icke-buddhister, att vi lever och bor i ett etiskt universum och att den här metta-kärleken finns i allt, överallt i det här universumet. Och eftersom vi människor består av exakt samma beståndsdelar som finns i resten av universumet, så finns också metta-kärleken inom oss själva. Jag tänker mig att metta är som ett ljus, en sol och att den här värmen, de här solstrålarna skiner på allt och alla, lika mycket och starkt, oberoende vem eller vad man är, vad man gjort, sagt eller tänkt.
Ge, ”dana”
Också centralt inom buddhismen och därmed ett viktigt steg mot insikt och upplysning är att utöva generositet och givmildhet. Det kan röra sig om tid, kunnande, pengar, tillhörigheter eller något annat. Det viktiga är motivet bakom att vara generös, inte gåvan i sig. Det högsta idealet att vara generös är att vara villkorslös och osjälvisk, utan förväntningar på att få något tillbaka. Det krävs inte mycket reflektion för att inse att allt du tänker på som ”ditt” … kommer att tillhöra någon annan inom en inte alltför avlägsen framtid. ”En kompis mamma dog nyligen och han sorterade igenom hennes tillhörigheter, han märkte gradvis att varje objekt ”återvände till sig själv.” Han identifierade inte längre alla saker som mammas; det var som om det inte längre var en del av henne. Det var bara en vas; det vara bara någonting skrivet på ett papper, på ett språk som han och hans syster inte kunde läsa.” Om du reflekterar på det här sättet, kommer du att se att utövandet av generositet är en visdomspraktik, eftersom du inser den verkliga sanningen i saker; vad du tänker på som ditt – att det är som en del av din identitet: det är bara tillfälligt och temporärt.
Tillit, ”shradda”
Inom buddhismen säger man inte att man är troende utan använder istället ordet tillit, shradda. Tro i bemärkelsen att acceptera något som aldrig kan bevisas eller något som till och med till sin natur är klart absurt, att tro att det är sant bara för att någon auktoritet säger så, detta är inte tillit. Till och med Buddha sade att man inte ska tro på vad han säger utan att först ha testat att det han påstår stämmer och är riktigt. I buddhismen täcker ordet ”tillit”- hela känslan av vördnad och respekt, tillit kan inte heller gå emot förnuftet. Det vi förstår med intellektet, måste vi också erfara känslomässigt. Tillit inom buddhismen är framförallt en tillit dess grundare, Buddha, även om hans lära, Dharma, representerar en evig sanning, skulle vi inte känna till den utan honom. Tillit manifesterar sig som att man tar sin tillflykt Buddha, Dharma och Sangha. Vördnad, respons, gensvar är ett uttryck för tillit. Det uttrycks genom offra blommor, bugningar, tända rökelse eller ljus, prostrationer och så vidare. I sunt andligt liv måste det även finnas plats för känslomässiga uttryck. Men tillit och vördnad kan gå till överdrift och leda till vidskepelse, fanatism och intolerans. Det är därför tilliten bör balanseras med visdom.
Tillflykter
Alla buddhister tar sin tillflykt till dom tre juvelerna, Buddha, Dharma och Sangha, även om man betonar tillflykterna olika mycket i de olika skolorna.
Den första tillflykten, juvelen, är Buddha. Det är inte ett namn utan en titel eller benämning och betyder bokstavligen den uppvaknade. Buddha var ingen Gud, han var en människa av kött och blod, precis som vi är. Buddha hette Siddharta Gautama, och levde för ca 2500 år sedan i nord-Indien. Han upptäckte den den buddhistiska läran av egen ansträngning, utan hjälp av någon, hur det här livet är beskaffat och hur det fungerar, han vaknade upp, blev upplyst, uppnådde Nirvana. Det är viktigt att komma ihåg, att Buddha, även efter sin upplysning, var en vanlig människa men en som hade vaknat upp, en upplyst människa. Han blev upplyst vid 35 års ålder och fortsatte under de återstående 45 åren i det här livet att förkunna, undervisa och prata om den buddhistiska läran.
Den andra tillflykten är Dharma som betyder lära, i det här fallet förstås buddhistisk lära. Men det står också för sanningen, verkligheten, att den sanningen som Dharma beskriver verkligheten som, att den stämmer och är riktig. Hela buddhismens grundprincip, pratiya samutpada – villkorligt samberoende (det ömsesidiga beroendet), är att alla fenomen är sammansatta, föränderliga samt obeständiga och uppstår i ett ömsesidigt beroende och saknar därför en oberoende egennatur. Den kanske mest kända formuleringen av den här principen är de fyra ädla sanningarna som beskriver det här livet, varför man lider/känner otillfredsställelse, att det finns ett annat liv och vägen, den åttafaldiga vägen, som leder till det här livet
.
Den tredje tillflykten är Sangha. Det står för den andliga gemenskapen som följer Buddha och Dharma.
Karta
Dharma, den buddhistiska läran är en karta, en karta är alltid en förenkling. Buddha avbildade inte alla detaljerna i terrängen, utan gav oss ett medel att själva hitta i den. I buddhistisk tradition, liksom i andra traditioner, är det inte alla som förstått detta, och många kommentatorer har ägnat större intresse åt de enskilda orden i Buddhas tal än åt att tänka efter vad han egentligen ville ha sagt, och hur det kan tillämpas i en annan tid och i ett annat land. Det mest framträdande draget som skiljer Buddha från många andra religioners grundare är att Buddha var en människa som inte kan förknippas med en Gud. Han var inte grundare, inte heller profet, utan en människa som upptäckte vägen till befrielse, till att vakna upp, till upplysning, en väg som andra hade tagit tidigare. Buddha var också den förste i den här tidsåldern som lärde att man kan bli befriad, oberoende av en yttre makt. Att det är varje enskild människa som själv måste utföra arbetet och slutligen bli upplyst och uppnå Nirvana eller för att använda ett kristet uttryck, ”bli frälst”.
Det finns en mängd läror och texter (suttor) i buddhismen, de tillhandahåller en insikt och förståelse som är logisk och trovärdig. Som t ex Tomhet (Shunyata), Inget själv (Anatta), De sex fulländningarna (Paramitas), De fyra upphöjda tillstånden (Brahma viharorna), Karma, Återfödelse/reinkarnation, Medelvägen, Fem nivåer av villkorligt samberoende (De fem Niyamas).