Klimat och Miljö – joranbriding.se

Jag är bedrövad och förtvivlad över att så få reagerar och agerar på klimat- och miljökrisen. Vi står inför en eskalerande klimatkatastrof, mänsklighetens största samhällshot, men tyvärr gör makthavare och politiker fortfarande inte tillräckligt för att ställa om samhället, istället är det full gas mot stupet. Det är alltså inte själva klimatförändringarna i sig som gör att jag har tappat hoppet. Nej, att dom som har inflytande gör för lite för att undvika att klimatkrisen leder till katastrof och kollaps. Det är speciellt svårt att acceptera att ”klimatengagerade”, ”miljövänner” eller ”miljömuppar” används som nedsättande tillmälen. Att begränsa utsläppen av växthusgaser eller bevara den biologiska mångfalden är inget särintresse, det är en förutsättning för det hållbara samhället samt det mänskliga livet. Att genomföra en omställning kommer att kosta, men en bråkdel om vi inte gör det. Det som gör mig mest upprörd är att de här resurserna och pengarna finns, att det går att effektivt åtgärda klimatförändringarna men att ingenting eller för lite görs.

Media; TV, radio, tidningar och sociala plattformar som Facebook, TikTok, YouTube, etc. spelar en viktig roll i att få människor medvetna om klimatfrågan. Men istället, i många fall, nedtonas och prioriteras inte frågan, i en del fall t o m förnekas den. Att människans konsumtion, hur vi producerar vår mat eller hur vi transporterar oss påverkar jordens klimat vill många inte ens ta till sig. Att klimat- och miljöförsämringen leder till en tickande bomb som snart kommer att brisera framförs inte.

Själv är jag realist och pessimist i frågan och tror inte att mänskligheten kommer att kunna enas för att lösa klimatkrisen. Det krävs en systemförändring och ett annat ekonomisk system. Det räcker inte med att flera privatpersoner ändrar sina vanor. Hela samhället måste förändras och en helt annan syn på vad som är viktigt och mindre viktigt. Den här förändringen måste initieras uppifrån av makthavare, politiker, etc, men understödjas av oss medborgare. Hela vårt samhälle är uppbyggt på fossildopad konsumtion och ökande ekonomisk tillväxt med förbrukning av fossil energi som bas. Naturen är inte till för att understödja vår materialistiska livsstil, detta är fysiskt omöjligt eftersom jordens resurser inte räcker till. Istället för att sträva mot en resurskrävande teknologisk utopi måste vi omvärdera våra liv och ändra våra synsätt och ideal i grunden. Om vi gör det och inser det nödvändiga, då först kan en verklig omställning ta vid.

I människan, liksom i alla djur och växter, i allt liv, finns det i olika stor grad tre grundläggande sinnestillstånd för att kunna existera, frodas, utvecklas, överleva. I en del arter bara ett, i människan alla tre. Livet har funnits på jorden i miljontals år medan människan, homo sapiens, har bara levt på jorden en relativt kort tidsperiod. Alla de här förutsättningar finns tydligt och mest utpräglat i människan därför att människan har utvecklats mest och står högst upp på näringskedjan. Det första och kraftigaste är begär, t.ex. begär att leva, så även i en amöba finns det begär. I en människa finns alla tre; begär, dessutom hat/illvilja och vanföreställning/okunnighet. Alla de här tre sinnestillstånden är mer eller mindre ”inbyggt” i allt liv och går inte att ändra på. I buddhismen kallas de för ”De tre gifterna”.
Begär
Makt, girighet, status, materiella saker, beroendeframkallande substanser, mat, vatten, trygghet, vänskap, kärlek, upplysning, etc.
Hat (Illvilja)
Det finns så mycket hat, illvilja, avundsjuka, konflikter, krig mellan folkgrupper, länder, ideologier. Det har alltid funnit så länge människan har existerat, nu har det gått så långt att det att mänskliga livet på jorden kan utplånas av människan själv.
Vanföreställningar (Okunnighet)
Vad som är aktuellt just nu är ”fake news” och desinformation, de här fenomenen har funnits i alla tider men inte så dominerande och världsomspännande som nu, dessutom har de olika formerna av social media och Internet gjort att inte finns avstånd i tid längre, de geografiska avstånden har också de senaste 150 åren pga de tekniska framstegen minskat mycket. Dessutom har det alltid funnits (nu också) olika religioner och ideologier som har förkunnat att det de säger och hur de tolkar verkligheten är sant och allt annat är fel, som i många fall också går emot vetenskapligt bevisad fakta.

Allt detta sammantaget gör att jag tror att vi går mot en snar kollaps, inte bara klimat- och miljömässigt utan även ett ekonomiskt sammanbrott. Den här kollapsen kommer att innebära ett slut på människans nuvarande sätt att leva.

Från Shantigarbhas bok,”The Burning House”
Den första buddhistiska föreskriften eller träningsprincipen är avhållsamhet från att skada levande varelser. Den positiva betydelsen är att man med kärleksfullt vänliga handlingar renar sin kropp.  Det innebär avhållsamhet från alla former av våld, alla former av förtryck, alla former av skadande. Våld är alltid fel därför att det är baserat på ett oskickligt sinnestillstånd. Den positiva motsvarigheten är praktiserandet av metta (kärleksfull vänlighet, allomfattande och ovillkorlig). Det är inte nog att känna metta mot andra. Den måste också komma till uttryck genom handling. Om vi bara ägnar oss åt metta i våra egna sinnen blir den ett slags känslomässig själv-tillfredsställelse. Hur bra och underbart detta än må vara, måste det leda fram till konkreta uttryck. Bara då kommer sådana tankar att skapa ett påtagligt gensvar hos andra människor.  

Ur klimat- och miljöperspektiv:
Den första föreskriften karaktäriseras av omsorg, vänlighet, kärlek och medkänsla – och strävan att minska lidandet. Så den här föreskriften kan tillämpas på många områden av livet inklusive: mat, markanvändning, bekämpningsmedel, föroreningar och till och med hur kulturella och ekonomiska system sprids från en del av världen till en annan. När naturliga livsmiljöer försvinner påverkar det inhemska djur, ursprungsfolk och deras levnadsvillkor. När vi förorenar vattnet påverkar det floran och faunan som är beroende av rent vatten för sin överlevnad.  Kom ihåg att ur ett karmiskt perspektiv är icke-handling också en sorts handling. Om vi är medvetna om möjligheterna att stoppa dödandet av levande varelser och inte gör det, kommer detta också att påverka oss. Det mest effektiva sättet att skydda livet är att äta en växt baserad kost. Vad vi äter har en direkt inverkan på det ekologiska fotavtrycket och växt baserad mat använder mark och andra resurser mer effektivt. Den gör allt detta, dessutom minskar den lidandet som uppstår genom köttproduktion och slakt.

Den andra föreskriften eller träningsprincipen är avhållsamhet från att ta det icke-givna. Den positiva betydelsen är att man är frikostigt givmild.  Detta är återigen en bokstavlig översättning. Det innebär inte enbart att inte stjäla. Den innebär också avhållsamhet från varje form av oärlighet, varje form av förskingring eller exploatering. Den positiva motsvarigheten är att utöva generositet eller ”dana”. Här är det återigen inte bara den generösa känslan, viljan att ge, som avses, utan också själva handlingen. Det är viktigt att påpeka att både den generösa handlingen och viljan måste finnas där. 

Ur klimat- och miljöperspektiv:
Enligt uppskattningar som har gjorts har vi använt jordens förnybara resurser på ett ohållbart sätt sedan 1970-talet. År 2008 hade denna överanvändning ökat till motsvarande 1,5 jordar. Uppenbarligen är detta ohållbart; dessa resurser kommer så småningom att vara uttömda. Detta ger oss mycket att reflektera över:  - I förhållande till miljö, hur och när har jag tagit det icke-givna?
– Vilka är mina behov, till skillnad från mina önskemål?  - Vilka är mänsklighetens behov i förhållande till jordens olja och kol?  - Vem har vi tagit dessa resurser från? Jag skulle säga att människor har tagit det icke-givna till en planetarisk skala. Människor och andra varelser behöver resurserna, nu och i framtiden. Vi måste se över vår konsumtion, i både varor och tjänster, särskilt när resurserna oåterkalleligt avlägsnas från framtida generationer. Detta kan likställas med att stjäla från de ofödda. Så omsorg om alla varelser innebär omsorg om deras livsmiljöer och även klimaträttvisa.  – Med dessa reflektioner i åtanke, vad är ditt nästa steg, vad kan du åtaga dig?  Vi kan alla överväga att följa denna föreskrift inom något eller flera av dessa områden: återanvändning, återvinning, hur vi handlar, hur vi konsumerar, hur vi reser, vad vi äter, hur vi värmer upp våra hus, hur vi investerar, hur vi sköter vår trädgård, hur och var vi bor och så vidare.

Den tredje föreskriften eller träningsprincipen är avhållsamhet från sexuellt utnyttjande. Den positiva betydelsen är att man med stillhet, enkelhet och förnöjsamhet renar sin kropp.  Den här föreskriften består av våldtäkt, kvinnorov och äktenskapsbrott. Alla tre är oskickliga därför att de samtidigt är uttryck för begär och våld. Den positiva motsvarigheten är förnöjsamhet. För den som är gift eller sambo innebär det förnöjsamhet med den socialt accepterade sexualpartnern. 

Ur klimat- och miljöperspektiv:
I ett nutida liv ger stillhet, enkelhet och förnöjsamhet inga höga värderingar. Konsumtion är tron att vi kan lita på att ting och materiell rikedom ger oss lycka och att vi blir befriade från smärta. Med
tanke på konsumtionens genomgripande och allomfattande natur är det en kamp för oss alla att befria oss från dess starka grepp och att istället leva ett liv med djup och mening, även för de som tar sin tillflykt till Buddha. - Så vad kan du åtaga dig att göra för att följa den tredje föreskriften?  - Skulle du kunna lära dig att tycka om den plats där du är och inte ”önska” uppleva nya platser? - Hur kan du förenkla ditt liv?

Den fjärde föreskriften eller träningsprincipen är avhållsamhet från falskt tal. Den positiva betydelsen är att man med sanningsenlig kommunikation renar sitt tal.  Falskt tal är sådant som har sina rötter i begär, hat eller rädsla. Om man ljuger är det antingen för att man vill ha något, för att man vill skada eller såra någon. Lögnaktighet har alltså sina rötter i oskickliga sinnestillstånd. Den positiva motsvarigheten är bl.a. sanningsenlighet och fulländat tal. 

Ur klimat- och miljöperspektiv:
Områden där denna föreskrift kan tillämpas i samhället inkluderar reklam, konsumtion, företags-PR, regeringspropaganda och ”fake news”. Reflektera över hur du pratar om klimatet och miljön.  - Talar du om hur verkligheten ser ut?  - Vem pratar tydligt och ärligt om klimat- och miljökrisen? Gör media det? Gör sociala medier det? Gör politiker det? Gör makthavare det?  – Om inte, utmanar du det?
– Vad kan du göra i förhållande till vad som sägs i den här föreskriften?  Förutom att tala ärligt om klimatet och miljön kan du prata eller skriva till makthavare, dina förtroendevalda, till lokala och nationella myndigheter. Du kan även gå med i en befintlig kampanj eller starta en egen.

Den femte föreskriften eller träningsprincipen är avhållsamhet från att inta medel som fördunklar sinnet. Den positiva betydelsen är att man med medvetenhet, klar och strålande, renar sitt sinne.  Det råder en del oenighet om tolkningen av denna föreskrift. Vissa tolkar det som att man måste vara helnykter, andra måttlighet i användandet av berusningsmedel. Det föreskriften säger är att man inte ska förlora sin sinnesnärvaro. För min egen del kan jag dricka en liten mängd alkohol utan att jag känner mig påverkad, jag tycker alltså att jag kan dricka t.ex. ett glas glögg eller ett glas vin utan att bryta mot föreskriften. Den positiva motsvarigheten är då förstås att man alltid bör vara närvarande och medveten. 

Ur klimat- och miljöperspektiv:
När du reflekterar över denna föreskrift, kan du fråga dig själv:  - Överkonsumerar du sådant som är skadligt för miljön?  - Är du beroende av konsumtion som är skadlig?  - Blundar du för andra som är beroende?  När det gäller klimat och miljönödläget som vi befinner i oss just nu betyder ”medvetenhet”, medvetenhet om de sannolika konsekvenserna av våra kollektiva handlingar. Du kanske har märkt att när du fördjupar dig i klimat och miljönödläget, att ett slags sönderfall av din identitet inträder. En förlust av känslan av att veta vem du är. När du går in i ”det brinnande huset” kan du komma på att du måste omvärdera dina prioriteringar.  - Vad är mest värdefullt för dig just nu? 

Från Shantigarbhas bok ”The Burning House”, fri översättning från engelskan och tolkning av Jöran Briding

Uppvaknade i klimatförändringens tidsålder
Citerat från en artikel i Tricycle Magazine av David Loy. Han är amerikan, professor, författare samt zenlärare i den japanska zenbuddhismens Sanbo Kyodan tradition. Översatt av Jöran Briding.
”Om buddhismen ska kunna ta itu med klimat- och miljökrisen måste den först klargöra sitt grundläggande budskap. Det råkar vara så att den buddhistiska traditionen ger en underbar arketyp som kan hjälpa oss att göra det: bodhisattvan. Vi övervinner djupt rotade självcentrerade vanor genom att arbeta medkännande för helandet av våra samhällen och helandet av jorden. Detta är vad som krävs för att den buddhistiska vägen ska bli verkligt befriande i den moderna världen. Om vi buddhister inte kan göra det, eller inte vill göra det, då är buddhismen kanske inte vad vår värld behöver just nu.”

Nedanstående texter är några få exempel på artiklar, utdrag ur böcker, etc. som jag har läst och sparat.

Inspirerat och taget från Klimatboken
Samtidigt som forskningen tydligt pekar på att klimatförändringarna är ett stort hot mot både natur och samhälle går förändringarna långsamt. Vad beror det på?

Tillväxt – det ekonomiska systemet, fossilberoendet, att man mäter ett lands tillväxt i pengar, BNP. Det systemet och beroendet finns i nästan alla samhällen på jorden, mer eller mindre och är uppbyggda på ungefär samma sätt. Det är ”business as usual” som gäller.
Det beror också på mediers, reklamens och nu sociala mediers utnyttjande av människans instinkter, attityder och vanor som under evolution långa tid har gjort att människan alltid prioriterar det som gynnar jaget i närtid. Människan kan, förmår eller vill helt enkelt inte ta till sig dom snabba förändringar som klimatkrisen kräver. Historien visar att en förändring av hela samhällssystemet tar flera hundra år.
Det är politikernas och makthavarnas oförmåga och ointresse för vår framtid som skapar känslor som maktlöshet, sorg och vrede. Jag ser också en värld där ledarskapets lögner, likgiltighet och oförmåga skapar en hopplöshet som riskerar att lamslå alla medborgares försök att aktivt påverka framtiden. Vårt institutionaliserade av människans begär efter pengar, makt och prestige är en stor bromskloss som stoppar den samhällsförändring som krävs.

Vi människor tenderar att ställa upp mentala hinder som hindrar oss från att engagera oss när det gäller klimatförändringar. Dessa kan sammanfattas i av fem psykologiska försvarsmekanismer; distansering, undergångstankar, dissonans, förnekelse och identiteten.
– Distansering innebär att den mänskliga hjärnan tenderar att betrakta klimatförändringarna som något abstrakt, osynligt, trögrörligt och avlägset både i tid och rum. Detta minimerar vår uppfattning av riskerna som vi ställs inför.
– Undergångstankar syftar på att vi tenderar att betrakta klimatförändringarna som en hotande katastrof som kommer att medföra stora förluster och uppoffringar. Det här synsättet ingjuter rädsla och skräck vilket – efter ett tag – leder till tillvänjning och att vi undviker hela frågeställningen.
– Dissonansen mellan det vi gör (kör bil, äter kött, flyger) och det vi vet (att koldioxidutsläppen är i färd med att ödelägga jordens klimat), gör att vi rättfärdigar oss själva istället för att förändra hur vi faktiskt beter oss.
– Förnekelse handlar inte bara om att förneka klimatforskningen, utan också om hur vi tränger bort vår dagliga medvetenhet om den – så att vi kan fortsätta leva våra liv som om vi inte hade hört talas om dessa obekväma fakta.
– Identiteten handlar om att de klimatpolitiska åtgärderna kräver livsstilsförändringar, ökad statlig reglering och högre skatter – som hotar den egna självkänslan, friheten och värderingarna. Om man känner sig personligt angripen av klimataktivisterna, tar man förmodligen spjärn mot dem.Tillsammans förklarar de här fem hindrande faktorerna varför människor inte agerar trots att de upprepade gånger har fått klart för sig hur landet ligger. De här ”felsluten” i den mänskliga hjärnan förklarar varför vi har så svårt att ta steget från klimatoro till klimatåtgärder.
Inspirerat och taget från Klimatboken av Greta Thunberg

Golfströmmen
Golfströmsystemet Amoc kan vara på väg mot kollaps till och med i de mest optimistiska scenarierna, varnar forskare i en ny studie.
Det nya larmet väcker frågan om världens – och kanske framför allt Nordens – beslutsfattare har förstått vad som ligger i vågskålen.
Förra hösten gjorde en grupp på 48 forskare något som forskare väldigt sällan gör. I den världen är det kutym att hålla sig till just forskning; man publicerar sina studier, ger intervjuer, hoppas att beslutsfattare tar resultaten på allvar och agerar därefter. Att höja rösten offentligt och efterlysa handling är i det närmaste tabu.
Men det var just vad de 48 forskarna gjorde. I ett öppet brev varnade de regeringarna i fem särskilt utsatta länder för vad de såg som en potentiellt katastrofal risk. Sverige var ett av länderna. Larmet gällde golfströmmen – eller rättare sagt strömsystemet Amoc i Nordatlanten.
Nu har det kommit nya larm som potentiellt gör situationen än värre.
Amoc fungerar som en global termostat; varmt havsvatten från tropikerna strömmar längs havsytan till vår del av världen och kallt vatten från Arktis strömmar tillbaka söderut långt ner i havsdjupet. Så har det fungerat under årtusenden.
Men på senare tid har det kommit signaler om att något inte står rätt till med Amoc. Att strömsystemet försvagas, eller kanske rentav är på väg mot en kollaps, på grund av människans utsläpp av växthusgaser.
Om det sker skulle konsekvenserna kännas över hela jorden. Regnmönster skulle förändras, havet skulle stiga kraftigt längs Nordamerikas kust, Europa skulle få ännu värre extremväder på grund av ökad temperaturskillnad mellan kontinentens södra och norra delar. Det skulle betydligt kallare i norra Europa.
Vissa forskare menar att det redan har börjat ske – strömsystemet tycks vara svagare nu än för 20 år sedan. Andra påpekar att mätserien är alltför kort och menar att den försvagning som skett förmodligen är naturliga variationer.
Det som fick de 48 forskarna att larma Nordens regeringar var dock inte vad som har skett, utan vad som ser ut att ske i framtiden. En rad studier de senaste åren indikerar att risken för en kollaps av Amoc är kraftigt underskattad. Nu läggs ytterligare studier till den samlingen. En svaghet i en stor del av tidigare forskning på området är att de enbart undersöker riskerna fram till år 2100. Men vad händer sen då? Det har forskare försökt besvara i en ny studie. Forskarna körde en stor mängd klimatmodeller fram till år 2300 – och såg hur sannolikheten för en kollaps ökade kraftigt.
När forskarna körde klimatmodellerna i ett scenario med fortsatt höga utsläpp kollapsade Amoc i hela 70 procent av modellkörningarna. Till och med i det mest optimistiska scenariot, där människan faktiskt får bukt med utsläppen, kollapsade Amoc i 25 procent av körningarna.

Oceanogragen Stefan Rahmstorf, som varit med och genomfört studien och som också är en av de 48 forskarna bakom brevet, kallar resultaten för ”chockerande”. Tidigare har han själv gjort bedömningen att risken för en kollaps av Amoc snarare var i storleksordningen 10 procent, vilket är illa nog. Samtidigt ska det påpekas att osäkerheterna i forskningen är mycket stora. Ingen forskare kan egentligen svara på exakt hur stor risken för en kollaps är – strömsystemet är helt enkelt alldeles för komplext. Det finns också studier som indikerar att strömsystemet är mer motståndskraftigt än de mest alarmistiska rapporterna gör gällande. Men just den där osäkerheten är bedräglig. Även om risken för en kollaps är liten är konsekvenserna katastrofala – i statistiksammanhang kallas det för en svansrisk.

Beslutsfattare kan hantera det på två olika sätt.
Alternativ ett: vi vet inte med säkerhet att detta är ett stort problem – alltså kan vi prioritera andra frågor.
Alternativ två: vi kan inte utesluta att detta är ett stort problem – alltså måste vi agera.
Jag vet vilken väg jag skulle känna mig mest bekväm med.
Peter Alestig, DN:s klimatredaktör 2025 3 sept