Dhammapada är en textsamling från Palikanon, den kanoniska skriftsamlingen för Theravadabuddhismen och består av 423 verser som särskilt berör etik och moral. Texten är mycket uppskattad i väst, vilket reflekteras i de många översättningar den har fått till västerländska språk, bl a svenska. Det anses att Dhammapada går tillbaka till Buddha själv och tillhör hans första yttranden efter upplysningen. Dhammapada traderades i flera hundra år efter Buddhas död för att därefter skrivas ner på det numera utdöda språket Pali. Exempel från Dhammapada:
- Den som tar tillflykt till den upplyste, till sanningen och till den andliga gemenskapen, och som har en fullkomlig insikt i de fyra ädla sanningarna – sanningen om lidandet, dess orsak, dess upphörande och den ädla åttafaldiga vägen som leder till lidandets upphörande – den har funnit en trygg tillflykt, den har funnit den bästa tillflykten. Den som tar sin tillflykt till detta, befrias från allt lidande.
- Att sluta göra det onda, att odla det goda, att rena sitt sinne (mind), att inte tala illa om andra, att inte skada, att öva återhållsamhet enligt läran, att äta med måtta, att leva obunden till det världsliga, att ägna sig åt högre sinnestillstånd. Det är buddhornas lära.
- Upplevelser föregås av sinnet, styrs av sinnet och är skapade av sinnet. Om man talar eller handlar med ett rent sinnelag, följer en lyckan likt ens skugga som aldrig viker från ens sida. Hat stillas aldrig av hat, hat stillas endast av kärlek – detta är en evig lag.
- Sinnet är flyktigt och svårt att kontrollera, fäster sig vid vad det behagar. Det är bra att tämja sinnet. Ett tämjt sinne bringar lycka. Sinnet är oerhört subtilt och svårfångat, fäster sig vid vad det behagar. Låt den insiktsfulle vakta över sinnet. Ett väl vaktat sinne bringar en lycka. Sinnet rör sig vida omkring och går sin egen väg, okroppsligt är det och dväljs i hjärtats grotta.
- Den som för sin egen skull reciterar endast en liten del av de heliga skrifterna, men som lever i enlighet med deras innebörd och överger begär, hat/illvilja och okunnighet/illusion – med äkta förståelse – med ett fritt sinne – utan att binda sig vid något av detta, en sådan människa gynnas i det andliga livet.
- Låt den stillsamme, insiktsfulle och vise röra sig i livet som ett bi, biet tar honung från blomman utan att skada.
- Man ska inte uppehålla sig vid andras fel, vad de än har gjort och inte gjort. Istället ska man besinna vad man själv gjort och inte gjort.
- De bästa vännerna är de pålitliga. Hälsa är den största gåvan. Förnöjsamhet den största rikedomen. Den högsta lyckan är att uppnå Nirvana.
- En del inser inte att vi alla färdas mot döden i det här livet. De som inser detta löser sina konflikter med andra. Medvetenhet är vägen till det odödliga, omedvetenhet vägen till döden. De som är medvetna dör inte, medan de omedvetna är likt de döda.
Från Sangharakshitas engelska version, översättning av Viryabodhi, redigerat av Jöran Briding
Karaniya metta sutta
En människa som är skicklig i det goda
och som önskar uppnå det lugna tillståndet (nirvana/nibbana)
ska handla sålunda;
hon måste vara kapabel, rak, fullkomligt rak
med värdigt tal, mjuk och ödmjuk.
Nöjd, lätt att försörja, med få skyldigheter,
med enkelt uppehälle, med stillade sinnen, diskret,
inte oförskämd, inte girigt bunden vid familjer.
Hon bör inte sträva efter det minsta lilla
som visa personer kan klandra eller avråda från.
Må alla levande varelser vara lyckliga och trygga,
må deras hjärtan vara goda.
Oavsett vilka varelser som finns där; veka eller starka,
långa, kraftiga eller medelstora, korta, små eller stora,
utan undantag,
sedda eller osedda, de som vistas fjärran eller nära,
de som är födda eller de som ska födas,
må alla varelser vara lyckliga!
Låt ingen bedra en annan,
eller förakta någon överhuvudtaget någonstans.
Låt ingen av ilska eller illvilja
önska en annan skada på något vis.
Precis som en mor eller far skulle skydda sitt barn
med risk för eget liv,
låt dom på samma sätt odla ett gränslöst hjärta
gentemot alla varelser.
Låt hennes tankar av gränslös kärlek
genomsyra hela världen;
över, under och genom allt,
utan hinder, utan hat,
utan fientlighet.
Så länge den här människan är vaken
låt henne utveckla denna medvetenhet,
om hon står, går, sitter eller ligger ner.
Detta kallas det ädlaste av liv.
Genom att inte falla in i falska åsikter,
genom att vara etisk och besitta insikt,
genom att släppa bindningar vid sinnesnjutningar,
föds hon aldrig igen.
Från boken: ”Buddhas ord om kärleksfull vänlighet : en kommentar till Karaniya metta sutta” av Sangharakshita (översättning Lotta Ström, några små förändringar av Jöran Briding)
Metta = pali, maitri på sanskrit
Förståelse och tolkning av Karaniya metta sutta (Viryabodhi)
Om du vill uppnå frid, då är det så här du ska leva:
Lev ett enkelt och okomplicerat liv, med få bekymmer.
Var kapabel, ärlig och rättvis, tala milt och tydligt.
Var diskret, ödmjuk och sök inte beröm eller belöningar.
Stilla dina sinnen och begär efter värdsliga upplevelser.
Undvik att göra något som visa personer skulle lägga märke till.
Reflektera sedan på detta vis:
Må alla varelser vara lyckliga och trygga, oavsett vad de är, vem de är, vad de har gjort, sagt eller tänkt.
Må ingen bedra eller se ned på någon annan.
Må ingen oberoende av gärning önska en annan varelse skada på något vis.
Lika starkt som en mor eller far kanske skulle skydda sitt barn med risk för eget liv, låt alla människor på samma sätt ha ett obegränsat hjärta gentemot allt levande.
Låt denna ovillkorliga metta-kärlek genomsyra hela världen, utan hinder, bortom all hat och illvilja, bortom all fientlighet till alla varelser överallt, nära eller fjärran, födda eller ofödda.
Var jag än befinner mig, om jag reser, sitter eller ligger ner.
Må allt levande bli lyckliga och trygga och få uppleva metta i sitt hjärtas innersta.
Genom att släppa på begär och illusion, så länge jag är medveten i den här världen vill jag leva och följa Dharma (läran, sanningen) och slutligen bli, helt och hållet fri.
Purābheda sutta
Purābheda sutta (”innan kroppens sönderfall”)
(Sutta nipāta, 848–861)
En vis människas egenskaper (Ett urval…)
En man frågade Buddha: ”Jag vill fråga dig om den fulländade och visa människan. Det finns dem vi kallar ”de stillade människorna” – kan du berätta för mig hur de ser på saker och hur de uppträder?”
Buddha: ”Den stillade människan, har släckt alla sina begär innan hennes kropp upplöses i intet, hon fäster sig inte vid hur saker uppkommer eller hur de upphör, och hon binder sig inte heller vid det som händer däremellan: en sådan människa är inte bunden till något.
Hon har ingen ilska, ingen rädsla eller stolthet. Inget stör hennes lugn och inget ger anledning till ånger. Hon är också återhållsam i talet.
Hon längtar inte efter framtida händelser och sörjer inte det förflutna; inga åsikter styr den här personen. Hon kan urskilja en väg till obundenhet från den komplicerade världen av intrasslade sinnesintryck.
Det finns inget hon döljer och inget hon håller fast vid. Utan ha-begär och avundsjuka, tränger hon sig inte på; den här personen varken föraktar eller sårar någon.
Det är inte en människa som blir uppblåst eller beroende av njutning; och hon visar inte heller motvilja mot någonting. Den här personen är en människa som är ödmjuk, vaken och utan blind tro.
Eftersom hon förstår hur saker förhåller sig, är hon fri från beroende – det finns inget som binder den här personen till Samsara. För den här personen finns det inte längre något begär efter att existera eller att inte existera.
Eftersom hon är fri från begär, är det en människa som äger visdom och inte ser sig själv som ”överlägsen” eller ”underlägsen”. Det är en människa som inte ger sig in i spekulativt tänkande, har inte spekulativa åsikter och som alltså står över alla spekulationer.
Det är en människa som inte har något i denna värld som hon kallar sitt eget, som inte heller sörjer över att inte äga något och inte heller håller fast vid något. Hon är i sanning stillad”
(översättning till svenska av Viryabodhi, redigerad och urval av Jöran Briding, från Saddhatissas engelska översättning, augusti 2011.)