Det finns tre sanningar som traditionellt kallas tillvarons tre kännetecken. Alla villkorliga ting, varelser och fenomen i detta universum är obeständiga, allt är otillfredsställande och allt uppstår i beroende av villkor och saknar därför en oberoende egennatur.
1. Den villkorliga tillvaron är förgänglig och obeständig
Förgängligheten utgör det goda i tillvaron. De fyra årstiderna växlar, dag blir natt och natt blir dag, människan förändras hela tiden från födseln och framåt. Förgängligheten är alltings väsen. Förgängligheten är harmonins princip. Vi har en tendens att glömma att vi är en del av naturens ordning. Många kulturer firar tacksamheten mot förgängligheten. Även vi borde kunna erkänna, respektera och fira förgängligheten.
2. Den villkorliga tillvaron är otillfredsställande
Detta påstående, liksom den första ädla sanningen, sägs ofta felaktigt tolkat att buddhister tycker livet är ett enda lidande. I själva verket går lidande och njutning hand i hand, tillhör vardagen och är oskiljaktiga. Födelsen är på samma gång smärtsam och ljuvlig. Hur lyckliga än buddhister ser ut att vara, så antas de företräda en dyster och pessimistisk lära. Men det faktum, att det villkorliga varat är otillfredsställande, innebär naturligtvis inte att ett vanligt liv aldrig kan vara njutbart.
3. Den villkorliga tillvaron saknar en inneboende, egen natur – alla fenomen, ting och varelser är beroende av varandra
Synen på oss själva och universum i allmänhet som en dynamisk process snarare än en samling statiska tillstånd, är kanske nyckeln till en vidare förståelse för bristen på egen natur hos tingen.
Alla villkorliga fenomen, alla saker och varelser i universum, inklusive människan, existerar endast som en del i ett större sammanhang, på samma sätt som en virvel i en å bara existerar som en del i vattnet omkring den. Av det skälet kan tingen inte sägas ha någon verklig, inneboende, egen natur.
Trots att de här orden beskriver själva grundvalen i vår tillvaro uppfattar många dessa som hotfulla. Man kan lätt få uppfattningen att det är något negativt eller fel med förgänglighet, lidande och att ingenting i tillvaron har en egen, inneboende natur. En sådan uppfattning är detsamma som att tycka att det är något fel med våra grundläggande livsvillkor. Man behöver inte se världen som en samling stumma föremål. Istället kan man se att världen består av en ändlös väv av orsaker och verkan, där företeelser uppstår och försvinner genom de villkor som ge upphov till dem. Buddhismen erbjuder oss en väg och vision till något, till ett tillstånd där man inte är ett offer för omständigheterna.
Att ha lyckan att födas på en plats och i en tid som överhuvudtaget ger en möjlighet att fundera över de här frågorna är en källa till glädje i sig. Livet kan vara väldigt glädjerikt och meningsfyllt. Vad det egentligen innebär är att den materiella världen och livet som vi vanligen lever aldrig kan erbjuda oss en fullständig och varaktig tillfredsställelse. En viktig följd av att den villkorliga tillvaron är otillfredsställande till sin natur är att vi inte kan finna lycka genom att ändra allt som vi har runt oss så att den tillfredsställer oss, utan endast genom att förändra oss själva.
Källa: viryabodhi.se