Vad betyder det ordet?
Pali-ordet dukkha (duhkha på sanskrit), vanligtvis översatt som ”lidande” men mer korrekt ”otillfredsställelse”, uttrycker det centrala i Buddhas fyra ädla sanningar:
- dukkha existerar i det här livet,
- dukkha härrör från orsaker,
- det finns ett annat liv, där vi blir befriade från dukkha,
- om vi följer den ädla åttafaldiga vägen leder den till här livet, vilket gör att man vaknar upp, att man blir upplyst och att man når Nirvana.
Denna centrala term förstås bäst tillsammans med det relaterade ordet sukha. Prefixet su- betyder i allmänhet ”bra, lätt, bidrar till välbefinnande”. Prefixet du- betyder på motsvarande sätt ”dåligt, svårt och benägenhet till sjukdom eller skada”. På den mest grundläggande nivån betyder alltså sukha trevligt medan dukkha betyder obehagligt. Den ädla sanningen om lidande avser dock inte bara kroppslig smärta; dess betydelse är mycket mer subtil och rik.
Man kan känna både mental njutning och smärta. Här används tvillingprefixen igen. Ett ”gott sinne” står i kontrast med ett ”dåligt sinne”. De Pali-ord som oftast används för att beskriva lycka somanassa, och sorg, domanassa, alltså mental njutning och mental smärta. Här hänvisar lycka, och sorg helt enkelt till upplevelsen av en smärtsam eller behaglig känsla, som skiljer sig från emotionell njutning eller smärta. När buddhistiska läror talar om känslor, som kärlek och hat, beskriver de vår inställning till de saker vi möter. Denna viktiga skillnad kan lätt gå förlorad i översättningen.
Dukkha används vidare för att beskriva besvikelsen som kommer när de saker vi är förtjusta i oundvikligen förändras och försvinner. Pali-termen för detta är viparinama-dukkha, vilket betyder lidande av förändring, som den andra ädla sanningen förklarar orsakan till begär. Vi upplever känslomässig smärta när vi längtar efter nöje och inte inte får vad vi vill. Mindfulness-övningar är utformade för att hjälpa oss att släppa detta begär och att ersätta det med känslomässig jämvikt och jämnmod.
Utöver den fysiska, mentala och psykologiska känslan av dukkha kan vi lägga till en existentiell känsla i detta ord. I Pali-texter kallas känslan av att själva förhållandena i världen vi bor i är otillfredsställande, sankhara-dukkha. Det faktum att alla varelser måste konsumera för att leva och att vi kommer att åldras, bli sjuka och dö är också källor till lidande. Lyckligtvis finns det ett tillstånd av existentiellt välbefinnande som uppstår vid uppvaknandet eller upplysningen.
Andrew Olendzki är professor vid Lesley University och chef för forskarutbildningen i Mindfulness Studies.
Översatt och redigerat av Jöran Briding
”Dukkha” brukar, som sagt, översättas med lidande, men det är mycket mer än ett fysiskt lidande. Det betyder också otillfredsställande, att själva livet är otillfredsställande, att det måste finnas något mer, ett varför, hur kommer det sig att jag lever? Vi kanske känner att livet måste vara mer tillfredsställande, att det borde vara mer behagligt, mer storslaget, att det måste vara mer som kan bli uppfyllt. Vi känner det i vår mage, i vår kropp. Det är ingen tanke, det är mer en känsla. Det spelar ingen roll hur bra vårt liv är, vad vi äger eller hur långt vi reser – vi får aldrig nog, det blir aldrig tillräckligt. Vi måste vårda den här känslan av att något saknas, att vi känner otillfredsställelse och vi måste sluta med att fly från den. Ofta tar vi till konsumtion, frossande eller sex. Dagens konsumtionskultur utlovar att vi kan bli tillfredsställda av mer konsumtion. I ett liv som många människor lever, kanske de flesta, tror vi att vi blir tillfredsställa om vi stärker vår identitet av jaget, istället förstärks bara vår otillfredsställelse. ”Dukkha” är känslan av otillfredsställelse, om vi kan stanna i den här känslan finner vi tillfredsställelse, en riktig tillfredsställelse. Vi ser att livet kan vara fint och ljuvligt och att livet i sig har en sorts inneboende skönhet. Om vi stannar i ”dukkha”, av att vi inte är klara, att vi inte är fullbordade, inte infriade och utan att försöka påtvinga oss förtida lösningar. Då blir vi påminda om vad vi egentligen är, vad livet egentligen går ut på. Om vi kan göra det med ett öppet sinne, utan fördomar och utan förutfattade meningar, då uppstår någonting helt nytt, en fullständigt annan syn på verkligheten och livet.”
Utdrag från: Sangharakshita. ”Buddhas lära – en väg till frihet”.