De fyra påminnelserna

De fyra påminnelserna

Av Vishvapani, översatta till svenska av Aryaka och Vanamoksha, februari 2008. Lite modifierade av Viryabodhi, nov. 2021.

  1. Denna värdefulla möjlighet


    Just nu har jag tillfälle att göra något värdefullt av mitt liv.
Jag har god hälsa.
Jag har energi.
Jag har förmågan att tänka och känna.
Jag har tillräckligt med mat och pengar, och kan tillgodose mina behov.
Jag lever i ett land som är fritt från krig och många andra svårigheter som människor kan möta.
Jag är inte fångad i negativa sinnestillstånd som galenskap, begär, hat eller depression.
Alla dessa saker kan förändras, men så länge jag har dessa fördelar har jag ett värdefullt tillfälle.
Jag har haft den stora turen att komma i kontakt med Dharma.
Buddha lärde ut den.
Den har praktiserats genom många generationer.
Tack vare mina lärare har den kommit till mitt land och in i mitt liv,
i en form som jag kan förstå och ta till mig.
Jag har haft lyckan att möta en effektiv sangha, vars medlemmar ger mig vägledning och vänskap.
Alla dessa förutsättningar har gjort Dharma till en närvaro i mitt liv
och gjort det möjligt att praktisera den.
Använder jag den möjlighet som detta innebär?
Så mycket tid jag slösar bort!
Så stor del av mitt liv försiggår i omedvetenhet!
Så starkt mina vanor hindrar mig!
Det vore dåraktigt att förslösa denna möjlighet.
Därför ska jag ge mig hän åt praktiken så helhjärtat jag kan.
  2. Reflektioner på döden
    En dag kommer jag att dö.
Jag kan inte undvika det. Döden kommer till alla och den kommer till mig.
Alla som har levat har åldrats och dött, och de som lever nu åldras och kommer också att dö.
Tänk på de millioner människor som har levat i det förflutna – var är de nu?
Jag ser att jag åldras. Dag för dag, år för år blir min kropp äldre, vilket jag klart kan se.
Livets villkor är osäkra och förgängliga, och när de upphör kommer min död (att komma).
Jag kommer att möta döden och slutet av mitt liv.
Jag är som en fisk fångad i ett nät.
Jag är som en fånge dömd till avrättning.
Jag är som ett djur i ett slakthus.
I mina fantasier är jag undantagen från dödens ofrånkomliga sanning,
men det är en illusion, för döden kommer även till mig.
Tiden för min död är osäker.
Även om jag lever ett helt (fullgott) liv, är det bara några decennier långt.
Men döden kan komma när som helst – om ett par år, ett par veckor, eller till och med i dag.
Det finns många orsaker till död: sjukdom, olyckor, katastrofer och våld.
Varje dag dör människor på dessa sätt. Alla hade de förväntat sig att leva längre.
Därför är döden en verklighet jag bör påminna mig om.
Mina planer bör alltid vara provisoriska; jag ska inte skjuta upp saker.
Låt mig leva fri från ånger och skuld.
Alla jag känner kommer också att dö.
En efter en kommer döden att ta oss.
Alla mina vänner, min familj, alla jag känner, alla jag älskar och alla som älskar mig.
Om hundra år kommer vi alla att vara borta.
För att kunna möta döden väl behöver jag mod, tålamod, förnöjsamhet och ett gott samvete.
Jag behöver vara fri från ånger, vilket innebär att jag behöver använda tiden väl.
Allt som betyder något när döden väl kommer är andlig praktik.
Vad som betyder något är vad jag har blivit i mig själv, mitt sinnes kvaliteter
och känslan av att ha levat ett meningsfullt liv, genom att hjälpa andra.
Så jag bör leva med medvetenhet om dödens oundviklighet och närvaro.
Jag ska använda min tid väl genom att praktisera Dharma.
  3. Karma
    När jag tittar runt i universum ser jag överallt saker uppstå och försvinna beroende av villkor.
Från galaxer och stjärnor till minsta beståndsdelar är detta en sanning.
Saker och ting sker inte slumpvis – de uppstår alla beroende av villkor.
Så är det också i mitt liv.
Vad jag är idag är en produkt av många olika influenser:
min familj, kultur, utbildning och relationer.
Livet är en produkt av alla val jag har gjort, hur jag handlat.
Livet är ett resultat av mina sinnestillstånd och vanor.
Det finns många saker jag inte kan ändra på och det måste jag acceptera.
Men jag kan ändra de villkor som har sitt ursprung i mitt sinne.
Jag kan ändra hur jag tänker och jag kan påverka hur jag mår.
Meditation och dharmapraktik ger mig möjligheter att göra detta.
Jag vet att skickliga handlingar givit mig lycka och tillfredsställelse, och även gagnat andra.
När jag varit vänlig eller generös har jag sett andras förtjänster, och det har givit mig glädje.
Jag vet att mina oskickliga handlingar har skadat andra och även skadat mig själv.
När jag varit ovänlig har jag sett den smärta jag orsakat andra.
Dessa handlingar har förstärkt negativa sinnestillstånd och gjort mig olycklig,
och jag har känt samvetskval och ångrat mig.
Därför behöver jag odla positiva tillstånd, praktisera skickliga handlingar och undvika oskickliga.
Det innebär att praktisera Dharma, som erbjuder en säker väg att etablera positiva villkor.
Jag åtar mig därför att välja denna väg.
  4. Samsaras ofullkomlighet
    Lidande är en del av mitt liv.
 Allting jag upplever är färgat av ofullkomlighet.
Jag kan inte fly från otillfredsställelse.
Mitt liv innehåller stress, slit och mödosam kamp.
Det är likadant för andra.
Nästan alla jag känner söker efter någonting som livet inte ger dem.
Jag ser detta överallt.
Människors liv innehåller många slags lidande.
Där finns sjukdom och fysisk smärta, som följer med att ha en kropp.
Där finns mental smärta från depression, rädsla, psykisk ohälsa och många andra sorters lidande. Möjligheten till sådana upplevelser följer med sinnet.
Allt detta ryms inom mitt spektrum av erfarenheter.
Det här är mänskligt liv och dessa saker kan hända mig.
När jag är medveten om min upplevelse ser jag att den är under ständig förändring.
Min kropp förändras hela tiden, den består av en mängd processer som aldrig stannar upp.
Mitt sinne är en ändlös ström av tankar, den ena efter den andra.
På samma sätt förändras människor och situationer – ingenting består.
Hela världen är så här.
Ingenting är solitt eller slutgiltigt, ingenting kan man lita på fullt ut.
Betrakta din upplevelse i just detta ögonblick och du ser att det är sant.
Se dig omkring och du ser att det är sant överallt.
Jag vill att världen ska vara påtaglig och gripbar, men det är den inte.
Detta orsakar mig lidande.
Detta är samsaras ofullkomlighet.
Det är meningslöst att förvänta sig att världen skall göra en lycklig: denna förväntan är den verkliga källan till mitt lidande.
Jag måste ändra hur jag ser på världen – och börja leva utifrån verkligheten, inte efter en illusion.
Dharma visar hur jag kan göra detta.
Den är en väg ut ur samsaras fängelse.
Därför åtar jag mig att praktisera Dharma.

Även lyssna:

Från Viryabodhis hemsida