Återfödelse

Återfödelse/Reinkarnation

Tron att själen inkarnerar åter och åter igen i den materiella kroppen är vanlig i Asien, bland hinduer och buddhister. Reinkarnation förstås normalt vara en människas oförändrade själs förflyttning till en annan kropp efter döden. Men det finns ingen sådan undervisning i buddhismen – ett faktum som överraskar många människor, även vissa buddhister. Det finns ingen permanent kärna i ett enskilt jag som överlever döden, och buddhismen tror således inte på reinkarnation i traditionell mening, såsom det sätt som den förstås i hinduismen. Buddhismen har inte den förklaring av en själ som hinduismen gör, att en oförändrad människosjäl kommer tillbaka. Buddhister säger att ”livstörsten” hos en individ leder till födelsen av en ny individ, som inte är samma som föregående, men en följd av denna. Hinduer tror att kroppshöljet läggs av med varje död, men att det psykiska höljet, fullt av önskningar och begär, går med själen, ”atman”, från liv till liv. De säger också, att atman är det verkliga jaget, och att den är evig, utan födelse och död.

Medan hinduismen med återfödelse avser själavandring är innebörden betydligt mer svårbegriplig beträffande buddhismen. Buddhisten tror inte att ett bestämt, oföränderligt andligt väsen – atman som är sanskrit för ”andedräkt”, ”liv”, ”själ” eller ”självet”, ”jaget” – tar sin boning i en ny kropp efter den gamla kroppens död. Buddhismen brukar beskrivas som läran om anatma (eller anatta), som helt enkelt betyder ”icke-atman”. Som har nämnts kan det uråldriga sanskrit-ordet atman översättas i flera olika betydelser, och ingen av dem är identiskt med själsbegreppet i kristendomen och de andra monoteistiska religionerna. Men buddhister talar ofta om ”återfödelse”. Om det inte finns någon själ eller permanent själv, vad är det då som ”återföds”? Vad är Jaget?

Vårt ego, vår självmedvetenhet, vår personlighet, vår kropps fysiska och emotionella förnimmelser är handlingar eller processer som tillsammans bildar ett koncept eller en idé om något. Medvetandet arbetar tillsammans med de här processerna för att skapa en illusion av ett permanent, distinkt ”jag”. Buddhismen menar att i varje ögonblick förnyar sig illusionen om ”mig”. Ingenting överförs från ett liv till ett annat, ingenting överförs från ett ögonblick till ett annat. Detta är inte att säga att ”vi” inte existerar – utan att det inte finns någon permanent, oföränderlig ”mig”, snarare att vi omdefinieras i varje ögonblick genom att förändra oförändrade förhållanden.

Buddha menade att själen dvs ”jaget” inte finns och talar därför om anatman, icke-jaget. Tänk på att man inte kan kliva i samma flod två gånger, den förändras ständigt precis som ”jaget”. Buddhismen menar på att jaget som vi identifierar som oss själva inte är en ständigt bestående själ, utan en kontinuerlig ström av tankar, ständigt i dynamisk rörelse. Konsekvensen av denna kontinuerliga ströms tankar och handlingar påverkar dess återfödelse, även om dessa konsekvenser kan ha legat latenta i många livstider. Buddhister brukar ibland likna denna förändringsprocess vid en eldstunga som sprider sig från gren till gren i en hög med ris. Det går inte att hävda att den låga som hoppat från en gren till en annan är samma låga när den brinner i den nya grenen – lågan förändras hela tiden och det är på samma sätt då man förklarar att det inte är samma jag som återföds.

Det är med andra ord svårt att sätta ett namn på vad som återföds – ”livsenergier” är kanske det begrepp som stämmer bäst med förklaringen till återfödelsen, nämligen att trots att livet präglas av otillfredsställelse jagar vi i vår villfarelse efter en tillfredsställelse driven av ett begär som utvecklas till en livshunger som i sin tur tvingar fram återfödelsen. Vi lever och dör i varje ögonblick av våra liv, likt havets vågor som upprepat föds och dör. Denna följd av förändringar som är tydliga för oss i detta livet, upphör inte med döden. Sinnesförändringarna fortsätter oavbrutet precis som elektriciteten fortsätter att fungera även om glödlampan är trasig.

Källor och referenser:

”Exploring karma & rebirth” by Nagapriya

”The essential Sangharakshita” edited by Karen Stout

Nedan följer några visdomsord om livet som kan vara värt att reflektera över:

– ”Klamra dig inte fast vid upplevelser, människor och ägodelar du har samlat på dig i det här livet, eftersom du snart ska lämna allting. Istället uppför dig på ett skickligt sätt, för därigenom skapar du en positiv karma vars resultat du tar med dig till nästa liv.”

– ”En del av levnadsvillkoren i det här livet beror på resultatet av den karma du skapat i föregående liv, var därför nöjd med det du har.”

– ”Eftersom en del av det du tänker, gör eller säger kommer som ett resultat av din karma, överensstämmer kanske inte resultatet med dina önskemål. Därför, var lugn, sansad och möt allting som händer dig med jämnmod.”


I sin bok ”Vad Buddha lärde” (1959) skrev Theravada-forskaren Walpola Rahula:
Vad är återfött, om inte jag själv? Om vi kan ta till oss att vi i det här livet kan fortsätta utan ett permanent, oföränderligt ämne som ett Jag eller en Själ, varför kan vi inte då förstå att dessa krafter kan fortsätta efter att kroppen inte längre fungerar? När den fysiska kroppen inte längre fungerar, dör inte energier med den, utan fortsätter att ta någon annan form, som vi kallar ett annat liv. … Fysiska och mentala energier som utgör den så kallade varelsen har i sig själva kraften att ta en ny form.

Den berömda tibetanska läraren Chogyam Trunpa Rinpoche sa en gång att det som återföds är vår neuros – våra vanor med lidande och missnöje. Och Zen-läraren John Daido Loori sa: ”… Buddhas upplevelse var att när du går bortom fysiska och emotionella förnimmelser är det handlingar eller processer som tillsammans bildar ett koncept eller en idé om något, ”skandhas”. Jaget är en idé, en mental konstruktion. Det är inte bara Buddhas upplevelse, utan upplevelsen av många buddhister, män och kvinnor, från 2500 år sedan till idag. Så vad är det som dör? Det råder ingen tvekan om att när denna fysiska kropp inte längre kan fungera, är energierna kvar i den, de dör inte eller försvinner. De får en annan form. Man kan kalla det ett annat liv, men eftersom det inte finns något permanent, oföränderligt ämne kan det heller inte gå vidare från ett liv till ett annat. Lärarna berättar vidare att vår känsla av ett ”jag” inte är annat än en serie tankesnuttar. Varje tankemoment villkorar nästa tankemoment. På samma sätt villkorar ett livs sista tankemoment det första tankemomentet i ett annat liv, vilket är en fortsättning på en serie. ”Den person som dör här och återföds någon annanstans är varken samma person eller annan,” skrev Walpola Rahula. Detta är inte lätt att förstå och kan inte förstås helt med intellektet ensamt. Av denna anledning betonar många skolor i buddhismen att meditationspraktik möjliggör ett intimt förverkligande av illusionen av jaget, vilket slutligen leder till befrielse från illusionen.

Pastor Takashi Tsuji, en Jodo Shinshu-präst, skrev om tron på reinkarnation:
Människor vänder sig ofta till en religion som ger enkla svar på svåra frågor. Buddhismen fungerar inte så. Att bara tro på någon lära om reinkarnation eller återfödelse har inget syfte. Buddhismen är en övning som gör det möjligt att uppleva illusionen som en illusion och verkligheten som verkligheten. När illusionen upplevs som illusion befrias vi. Det sägs att Buddha lämnade 84 000 läror; den symboliska figuren representerar de olika bakgrundsegenskaperna, smaken osv. Buddha undervisade i enlighet med varje individs mentala och andliga förmåga. För de enkla byfolk som levde under Buddhas tid var läran om reinkarnation en kraftfull moralisk läxa. Rädsla för återfödas till djurvärlden måste ha skrämt många människor från att agera som djur i det här livet. Om vi tar denna undervisning bokstavligen idag blir vi förvirrade eftersom vi inte kan förstå den rationellt. En liknelse, när den tas bokstavligen, är inte meningsfull för det moderna sinnet. Därför måste vi lära oss att skilja liknelser och myter från verkligheten.