Buddhismens utbredning och förståelse

200px-Flag_of_Buddhism.svg[1]

Den buddhistiska flaggan

 

Att buddhismen har lyckats sprida sig till länder med så olika kulturer och trossystem, tror jag, beror på dess anpassningsförmåga, de många paradoxerna i den buddhistiska läran och dess tolerans. Buddhismen bredde ut sig till andra länder på fredlig väg, utan att ofreda de religioner som redan fanns där, buddhas lära är inte blodbefläckad. Man kan inte särskilja buddhismens historia från österländsk historia eller österländskt samhälle. Av alla inflytanden som påverkat den asiatiska kulturen är buddhismen det djupaste.

Många identifierar buddhism med en eller annan av dess specifika former eller inriktningar. De som möter till exempel buddhismen i Thailand eller i Sri Lanka tror att detta är buddhism. Eller så kommer de i kontakt med den tibetanska buddhismens färgglada och rika tradition, och de förflyttas av sina känslor för lamas, lårbenstrumpor, thangkas eller resten av den tantriska traditionen och tror att detta är buddhismen. Andra läser böcker av japanska mästare, börjar försöka lösa koans och tänker, Zen är buddhism! Historien säger att Chan eller Zen hade sitt ursprung i Kina någon gång runt 600-talet. Med tiden spriddes Chan-skolan över det mesta av området som dåvarande Kina hade kulturellt inflytande över till Mongoliet, Korea, Vietnam och Japan. Den japanska traditionen är överlägset den mest kända och synliga av chans olika kulturella manifestationer, även om koreanska och vietnamesiska traditioner också har fått en viss ställning i väst. Allt detta skapar en viss ironi: medan Kina, efter Indien, har varit det mest historiskt inflytelserika hemmet för buddhismen, tenderar västerlänningar i stort sett att ha mycket lite kunskap om samtida kinesisk buddhism. Den kanske mest skadliga identifieringen av detta slag är att förväxla buddhismen med Nichiren-buddhismen, en sekt som ligger långt från den centrala buddhistiska traditionen och uppvisar en intolerant och avvisande inställning till andra former av buddhism.

Buddhismen har varit känd nu i betydligt mer än hundra år i Europa och Nordamerika, och man kunde ha trott att den åtminstone i vissa delar skulle ha blivit ganska välkänd. Tyvärr är detta inte fallet, även efter hela denna tid och så mycket ingående studier är den fortfarande ofta missförstådd. Buddhismen klassificeras ofta som ett system med abstrakta filosofiska idéer, något som är avlägset från det vanliga livet. Ett annat missförstånd som är utbrett är synen på buddhismen som enbart en etisk kod som berättar för dig vad du ska eller inte bör göra – bara ett system med regler och förbud, eller att allt i livet förklaras med ett lidande, ytterligare andra ser buddhismen som en form av asketism. Med alla dessa missförstånd är det inte konstigt att buddhism ger intryck av något som är negativt, förtryckande och livsförnekande.

Att förväxla buddhismen med någon av dess specifika former är som att identifiera en hel ek med en enda gren eller till och med en enda ekollon. Med tanke på sådana missförstånd är det rimligt att säga att buddhismen inte riktigt är känd i väst. Ibland är det faktiskt farligt att vara lite bekant med något, för vi tenderar att förbise det faktum att vi inte har riktig och fullständig kunskap. I vissa fall kan det vara bättre att inte ha någon kunskap alls, bättre att torka bort ”fläckarna” från alla våra missförstånd och misstolkningar och göra en helt ny start. Och detta är syftet med Buddhistiska gemenskapen Triratna, som grundades 1967 – att göra en helt ny start på buddhismen. I Triratna försöker man identifiera de absoluta väsentligheterna i Buddhas undervisning och att göra dessa väsentliga principer kända och relevanta för människors liv i väst.

Det finns idag runt 350 miljoner buddhister världen över och en växande andel av dem är västerlänningar.  De följer ett antal olika buddhistiska traditioner, men alla karakteriseras de av: tillflykt till de tre juvelerna (med olika betoning), icke-våld, en icke-dogmatisk hållning, tolerans av olikheter och av utövandet av meditation (i en eller annan form).
Referenser: Sangharakshitas ”Buddhism for today & tomorrow”.