Meditation

Från ”Buddhistisk meditation” av Paramananda

HÅLLA MEDITATIONEN LEVANDE
Hela buddhismen bygger på det faktum att vi, genom egen ansträngning, kan förändra oss och själva välja vårt sinnestillstånd. Det som behövs är en tydlig intention att bli mer medveten och kärleksfull, att få större insikt. Att vi verkligen anstränger oss för att uppnå detta, i meditationen och på andra sätt vi praktiserar. För att uppnå medvetenhet eller uppmärksamhet och metta i meditationen är det viktigt att dom alltid finns i bakgrunden. Man behöver inte hela tiden vara koncentrerad på meditationsobjektet, mediterar man bara regelbundet med ambitionen att uppnå någonting har det ändå den effekten. Det finns därför ingen anledning att oroa sig för mycket om enskilda meditationspass. Istället borde vi tänka på att det vi utvecklar och odlar i meditationen också sprids till resten av vårt liv.

Vi behöver ha i meditationen en balanserad ansträngning. Det finns två motsatta tendenser som kommer att hindra flödet i vår meditation, dom är lathet och överdriven ansträngning. Den ska vara lämplig. För att få en känsla av hur en balanserad ansträngning kan se ut, så ska jag ta ett exempel med ett ägg. Föreställ dig att du håller i ett ägg. Du kan inte hålla det för löst, för då tappar du det, inte heller för hårt för då går det sönder. Du måste hålla ägget lämpligt hårt. Om du känner att du håller på att förlora ett meditationsobjekt kan du använda mer eller mindre ansträngning och försöka föra tillbaka uppmärksamheten till objektet. Du kommer snart att kunna urskilja olika slags ansträngning och sedan få en känsla för hur du kan balansera den i din praktik.

Ett sätt att se på balans i meditationen är att dela in den i tre huvudsakliga områden; tankar, känslor och kroppen. Alla dessa tre faktorer behöver vara närvarande för att vår upplevelse ska vara tillfredsställande. Meditation är en mental, fysisk upplevelse och en genomsyrad känsla. Känslan är en sorts bro mellan kroppen och sinnet.

Tankar har ibland en dålig klang när man pratar om meditation. Många människor har uppfattningen att meditation handlar om att göra sig av med allt tänkande. Men det gäller tankar som kommer av en överstimulans, i själva verket inte mer än sorts brus. Tankar som däremot är klara och riktade spelar en mycket viktig roll i meditationen och sådant tänkande hjälper oss att bli fokuserade.

Utan ett visst mått av känslomässigt engagemang i vår praktik, kommer vi att uppleva föga njutning och ingen riktig motivation att engagera oss i den. Ett sätt att få våra känslor bli en större del av vår meditationsupplevelse är att tänka på en särskild idé eller ett minne som ger en känslomässig genklang hos oss. Buddhistisk meditation utövas ofta i ett sammanhang med en stark estetisk sida. Vackra bilder pryder väggarna, man reciterar verser som uttrycker vördnad. I fokus för det hela brukar det finnas en staty av Buddha, som utstrålar lugn och medkänsla. Syftet med allt detta är att få med känslorna i vår praktik.

Kroppen ger oss en upplevelse som vi i vår meditationspraktik kan komma tillbaka till då vi upptäcker att vi har tappat koncentrationen. Kroppen är själva grunden för vår medvetenhet. I uppmärksamhet på andningen försöker vi till exempel att etablera en stark förnimmelse av andningen i kroppen. Denna fysiska uppmärksamhet stöds av ett klart och riktat tänkande, och även av en känslomässig öppenhet inför upplevelsen av andningen.

FEM HINDER
När du ska meditera kanske dina tankar fladdrar hit och dit, du får ingen lugn och ro? Är ditt sinne som en tjattrande apa som hoppar från gren till gren, aldrig stilla, alltid rastlös? Om du vill att ditt sinne inte ska jämföras med en apa då kan du öva dig att bli närvarande och medveten och försöka ta hjälp av nedanstående text. Snarare än att fastna i detaljerna i våra tankar, vill vi ge oss djupare in i det bakomliggande känslotillståndet, som ger upphov till detaljerna. Acceptera dina tankar, värdera dom inte. Ju mer du kommer acceptera dom ju mer utrymme kommer du få mellan dina tankar. Trots att man kanske inte upplever något först och att det känns svårt att fortsätta så är det viktigt att inte ge upp. Meditationen kommer att ge effekt ändå, även om du tycker att din meditation inte är perfekt kan du vara säker på att den påverkar ditt sinne och ditt beteende på ett positivt sätt.

Om det går väl för dig i meditationen och om du rör dig mot mer positiva sinnestillstånd, är det enda du behöver göra är att glida med i övningen. Du behöver inte söka efter problem. Det kommer dock tillfällen då vi finner det svårt att röra oss i riktningen vi önskar, det kanske känns som vi har kört fast i meditationen. Vid dessa tillfällen måste vi ingripa aktivt och gensvara kreativt. De fem hindren är ett traditionellt sätt att se på vår upplevelse och kan ge oss en känsla av klarhet i det som sker. Låt oss ta en närmare titt på var och en av dessa och försök få en bättre känsla för dom.

  1. Hat, illvilja, motvilja eller missnöje. Självhat och skuld innefattas också. Risken är här att man identifierar sig så mycket med detta hinder att man utvecklar en negativ känsla för själva meditationen.Motverkas av metta mot en själv. Sanskritordet maitri (pali metta) kan översättas med ”kärleksfull vänlighet”. Det är en kärlek som är både ovillkorlig och allomfattande. Enligt buddhistiska texter kan metta jämföras med den kärlek en moder känner för sitt barn.
  2. Sinnesupplevelser (ex. sexuellt begär eller begär efter saker). Sensuella begär kommer genom dom fem sinnena; syn, hörsel, doft, smak känsel. (Enligt buddhismen har man också ett sjätte sinne, medvetande). Dom här begären motverkas av inte ge tankarna näring, att låta tankarna försvinna och att försöka övervinna dom. Försök se dom här tankarna som moln på en klar himmel, dom dyker upp och dom försvinner. Buddha sade att dom fem sinnena är världen. När dom sensuella begären har övervunnits blir ditt sinne lugnt, känslan av att ha en kropp försvinner och du känner frihet. Om sinnet är fritt från dom fem sinnesförnimmelserna kan du se ditt inre och se din verkliga natur.
  3. Rastlöshet, oro. Ett kontinuerligt hoppande mellan olika objekt.
    Detta hinder motverkas av sinnesnärvaro (mindfullness) och av acceptens och förnöjsamhet. Du är tacksam för det du har istället för fokusera på det du kanske saknar. I meditationen är du tillfredsställd där du befinner dig och vill inte snabbt komma vidare. På så sätt försvinner alla ”måsten” och du kan ”släppa taget”.
  4. Slöhet och lättja är ett vanligt problem och det gäller att vara uppmärksam på det därför att det är trögt och blint. Slöhet och lättja kan långsamt kväva dig.
    Motverkas av energi, engagemang och nybörjarsinne. Små barn är av naturen engagerade och har har energi, därför att allt är nytt för dom. Om du kan uppleva meditationen med ett nybörjarsinne, se allting från andra vinklar och se det vackra i det vanliga kan du kanske framkalla det engagemang som behövs för att klara sig undan det halvdöda tillstånd som slöhet och lättja innebär.
  5. Tvivel på ens egen förmåga, på meditationsobjektet eller på läraren.
    Dom här hindren övervinner du genom tydliga instruktioner och en bra ”karta”, så att du kan se dom subtila hindren i meditationens oländiga terräng. Tvivel på den egna förmågan övervinner du genom att höja ditt självförtroende tillsammans med en bra lärare. Egen positiv erfarenhet övervinner också tvivel på om du är på rätt väg. Att sluta tvivla under meditationen innebär ett sinne som har full tillit i tystnaden, och alltså inte kolliderar med annat inre prat.
    Det bästa vapnet som motverkar alla hindren är sinnesnärvaro (mindfullness), att se och känna igen deras olika mönster och låta en förståelse och acceptens växa fram. Att hindren bara är mentala impulser som uppkommer när man ger dom näring och försvinner när man betraktar dom utifrån. Försök istället att bara iaktta dom här tankarna när dom kommer och går. Ett praktiskt sätt att utveckla medveten närvaro är att inkludera den i sina vardagliga handlingar.

 

Skrivet av Viryabodhi under en ensamretreat den 27 april 2014 i Kamnitsa, sydöstra Estland. Från ett föredrag hållet på Stockholms Buddhistcenter maj 2014.

NÄR DU MÖTER MOTSTÅND OCH SVÅRIGHETER I MEDITATIONEN
Vad gör du när det tar emot i meditationen? Vad gör du när inget tycks fungera, när du helst av allt vill resa dig och gå därifrån? Vad gör du när du upplever ett så starkt motstånd till att möta din upplevelse att hela kroppen protesterar, inte vill, spänner sig, och sinnet blir agiterat och rastlöst? Ja, vad gör man? I kväll tänkte jag att vi tittar på och utforskar dessa områden lite grand, delar våra upplevelser, och ser hur vi kan bemöta och arbeta med dessa ofta ovälkomna gäster. Gäster som ändå alltid kommer till vår dörr och kliver på.

Låt mig börja med en dikt, som några av er säkert är bekanta med, ”Värdshuset” av Rumi, en välkänd och ofta citerad sufisk poet som levde på 1200-talet:

Värdshuset
Detta att vara människa är som ett värdshus.

Varje morgon en ny ankomst.

En glädje, en depression, en snålhet, ett ögonblick av medvetenhet anländer som en oväntad gäst.

Välkomna och underhåll dem alla!

Även om det är en skara sorger, som våldsamt sveper genom huset och tömmer det på möbler.

Behandla ändå varje gäst med respekt.

Han kanske rensar dig för någon ny glädje.

Den mörka tanken, skammen, elakheten, möt dem alla vid dörren, skrattande, och bjud dem att stiga på.

Var tacksam för vem som än kommer för var och en har skickats dig som en guide från bortom.

(översättning Viryabodhi)

Vad händer?
Svårigheter är en del av meditationsprocessen, hela integrationsprocessen i det andliga livet – ja, i hela det andliga livet kommer vi att stöta på svårigheter och obehagliga upplevelser. Så är livet. Och ofta kommer det en dip, en smärtsam svacka, efter det vi haft en positiv upplevelse, kanske en ”peak experience”, högre medvetandetillstånd eller bara en stark meditation eller fin puja.

Givetvis har vi positiva upplevelser och tillit, och allt sådant, men här fokuserar jag på svårigheterna, som det är oerhört viktigt att vi har en positiv attityd till, helt avgörande. Vi har nog en tendens att inte tala så mycket om detaljerna i både svårigheterna och de positiva upplevelserna vi har i meditation och det dharmalivet.

När vi går vidare på den buddhistiska vägen – kanske redan direkt från början, fast då är vi inte riktigt redo att ta in dem – i vilket fall så stöter vi på sidor hos oss själva som vi tidigare undvikit, (som vi kanske ”lagt i malpåse”), kanske en smärtsam händelse eller en oförrätt, kanske till och med en väldigt tidig upplevelse i våra liv, som vi då inte kunde hantera eller ta hand om. Allt detta händer för de allra flesta. Och ibland är det tydligt vad som sker, vi får en klar känsla vad det handlar om, kanske minnesbilder kommer till oss, (kanske vi får doftminnen eller fysiska minnen), och vi förstår vad vi behöver göra eller vad det handlar om. Fast ibland tar det tid, ibland lång tid, och vi kan behöva söka hjälp, antingen ett praktiksamtal, eller att prata med en vän – eller också kan vi behöva söka professionell hjälp, kanske på inrådan av våra andliga vänner.

Men ibland kan det också vara så att vi inte har en susning av vad som pågår, utan det är snarare så att vi sitter fast i känslomässiga stormar, vi slits och dras hit och dit – framför allt sitter vi fast, och vi ser inte klart. Och ibland somnar vi av, t.o.m. somnar in, eller somnar bort ifrån vår upplevelse – vi vill inte vara där, omedvetet alltså. Och sinnet stänger av, på sätt och vis skyddar det sig självt. Instinktivt.

Och vid andra tillfällen kan vi vara helt vakna men känna hur kroppen spänner sig, ibland i välkända områden, i axlar och nacke, eller i rygg och mage, eller någon annanstans. Det är som om kroppen gör motstånd, men endast när vi mediterar. Har ni upplevt detta? Hur en smärta kommer fram i meditationen, kanske en stark spänning och smärta mellan skulderbladen (som många tycks uppleva någon gång i deras meditationskarriär, ofta på retreat). Men sedan när man slutar meditera så försvinner smärtan med ens – så märkligt. Så fort vi sätter oss för att meditera igen, eller en bit in i meditationen, så kommer smärtan tillbaka, som ett brev på posten. Vad är det som pågår?

Ibland har jag själv en annan upplevelse, jag börjar helt enkelt dra efter djupa andetag, och hela tiden känna att jag inte får nog med luft. Det är som ett djupt behov av djupa andetag, ett outsinligt behov. Det håller på och håller på, även utanför meditationen, när jag är mer medveten. Och det här kan hålla på i flera dagar, ibland, om jag har tur, i blott en dag eller så. Ofta händer det på ensamretreat eller i samband med att jag får eller har fått en kroppsbehandling, kanske massage eller Alexanderteknik. Tack och lov får jag ingen panik eller oroar mig särskilt mycket över detta. Jag försöker följa med och tillåta den process som pågår att spela ut sitt förlopp. Och samtidigt försöker jag vara så medveten och lugn som möjligt, så gott jag kan i den situation jag befinner mig.(Givetvis uppstår en del av våra svårigheter på vägen i relation till andra människor, så kallade inter-personella problem, och de kan ha samma kännetecken som våra ’inre’ svårigheter; egentligen är de intimt förknippade.)

Var vi kan vara och vad vi behöver
Så, vad är det som pågår? Sangharakshita har givit oss ett ”system för andlig praktik” i Triratna, eller kanske det är bättre att kalla det för vår karta över den andliga terrängen och den väg vi färdas på. På den här kartan finns det områden av integration, som en gård med jordnära, enkla sysslor, som behöver göras och är kul att göra. Och sedan finns det fina vackra gröna dungar där ljuset strilar ner genom bladverken och allt dallrar av skönhet och tillvarons värme (dungar av positiva känslor, eller skickliga intentioner). Det finns också på kartan dunkla dalgångar av motgång och rädsla som vi måste övervinna, komma igenom, även om det tar emot och vi stundtals helt kan tappa perspektivet på våra liv. Och det finns kullar och höjder med nya vyer och oväntade landskap framför oss, oanade stigar och spännande byar att utforska. (Kanske t.o.m. lockande fik och lusthus, där det kan vara lätt att slå sig till ro, och för en tid helt glömma det större äventyret som kartan beskriver.) Och sen finns det också stillsamma platser där vi helt enkelt måste stanna och bara vara, där det inte finns något att göra. Allt sådant som ’måsten’ och plikter, strukturer och metoder, måste vi kasta åt sidan, och stanna upp och göra precis ingenting. Bara vara receptiva. Dessa stillsamma platser är inte alltid utåt sett stillsamma, men de kräver stillhet, kräver på något vis att vi stannar upp – mest av allt kommer detta pockande krav inifrån och vi måste lyssna.

Nu for jag iväg i min egen fantasi över denna vår karta över det andliga livets dynamik och dialektik. Var var det nu jag var? Jo, som en del av vägen och denna terräng, kommer vi att stöta på områden som behöver integreras, hämtas in, införlivas – ibland kanske ’återförlivas’ – med oss själva. (Denna psykofysiska process, som är vi – och vår uppgift – på sin färd genom universum, vi vet inte riktigt vart.)

Det låter kanske som om jag är en expert i ämnet. Och det är jag ju lite grand, efter 35 års meditationspraktik och en hel del ensam-retreater och retreater, och i stort sett en daglig meditationspraktik. Sedan har jag också träffat en hel del olika människor i sanghan, som alla har sin väg, och sin egen upplevelse vägen. (Det finns en hel bok om detta ämne, ”After the Ecstacy, the Laundry”, av Jack Kornfield. Jag har bara läst delar av den. Inom Triratna har vi en stark betoning på sangha, på andlig vänskap, och i den levande kontakten finns det många böcker om det andliga livets alla stadier. Och en del av dem finner säkert sin väg till riktiga böcker också; låt mig nämna ”Not about being good”, av Subhadramati, som jag tycker ger en bred och fin bild av dharmalivet.

Hur vet vi om vi har ett sådant här ”problem”, en sådan här integrationsuppgift? Egentligen behöver vi inte bekymra oss, vi kan helt enkelt bara vara i vår upplevelse, så kommer det att visa sig. Vi ska inte skapa problem där det inte finns några, och inte försöka fixa ett problem där det inte finns något. Det är lätt en tendens vi har, tyvärr kan vi göra det lite onödigt svårt för oss själva, med all dramatisering och alla förklaringar. Svårigheter dyker upp på alla delar av vägen – även högt upp, för väl utvecklade personer – och de brukar kräva alltmer subtila och förfinade lösningar.

Vad kan vi göra?
Först, hjälper det enormt om vi har en förståelse av hela meditationsprocessen, hela det andliga livets process. Så att vi kan sätta in det som händer i det större sammanhanget. Viktigt med en förståelse av vägen, redan från början. (Fast jag kan inte låta bli att inflika, att vi kan inte annat än missförstå, eller reducera läran. Det får vi leva med och vi har i alla fall hört eller läst om en mer övergripande beskrivning av vägen och alla dess stadier. Här är det viktigt med mer erfarna på vägen som vänligt kan spegla oss, ibland direkt utmana oss, när vi kör fast.) Och vi använder det vi läst som en provisorisk karta, som vi också kan ha förtroende för. För vi behöver en karta.

Några frågor att ställa dig:
Har jag kontakt med mig själv? ”Only connect!” – bara ta kontakt: var är jag?
Tillåter jag hela mig att vara med eller finns det någon del, någon sida av mig som jag stänger ute, inte tar in?
Finns det något som kroppen vet, som inte jag vet? Som den vill berätta.
Är jag i kontakt med hela kroppen? Låter jag mitt kön finnas med (utan att jag måste agera på det)?
Tillåter jag mig att vara det djur jag i botten är, med alla instinkter, rädslor, önskningar, behov?(”the soft animal of my body”, Wild geese, Mary Oliver).
”Var finns sorgen? Var finns rädslan?” är två frågor som jag ibland ställer mig. En viss tid var det ofta jag frågade mig: ”var finns sorgen?” Det här var ett tema jag hade under en särskild period i mitt liv. Sorgen och rädslan är välbekanta i min upplevelse, de är gamla ’vänner’. Får jag syn på dom, var dom är nu – små eller större eller inte alls där – då slappnar något av, jag kan vara mig själv igen. Kanske du har dina egna favoriter, dina känslor och teman.
Kan jag alltså vara med den jag är? Eller stänger jag något ute? Dessa frågor fungerar som öppningar för mig, men sedan är det också viktigt att släppa in och vara öppen för det positiva som redan finns i min upplevelse, så jag kan också ställa mig dessa frågor:
”Var finns glädjen? Var finns lugnet? Var finns stillheten?” och ”Var finns tacksamheten?” För att bara nämna några. Du har dina egna ingångar och favoriter, dom här fungerar för mig. Jag bara ställer dessa frågor, släpper ned dem i medvetandet, och lyssnar och känner vilken genklang de får. Försöker inte pressa fram något som inte är där, utan mer blott påminner mig om att de finns, dessa egenskaper, i någon grad, alltid och någonstans. Ibland kanske de är svåra att upptäcka, särskilt om jag hela tiden står med ögonen på mina gamla sår och problem, gamla oförrätter.
Har jag tålamod att vara med det som är? Är jag vänlig mot mig själv?
Det är en konst det här med meditation och det andliga livet. T.ex. inte så lätt att arbeta med svårigheter; det tar tid och mycket vänligt tålamod. Ett oerhört viktigt område är att arbeta med en svårighet och att – så att säga – omge den med vänlighet, med värme och metta. Tänk att du omsluter den, omfamnar den och låter den vila i en större rymd, ett större rum, som är vänligheten själv – till och med ”den totala acceptansen” (som inte utelämnar något).
Det är viktigt att klarlägga att en svårighet, en svår eller en smärtsam upplevelse – ja, vilken upplevelse som helst – är en vipaka, ett resultat av något som hänt tidigare. Som sådan kan vi inte bara ta bort den, den finns där, och vi upplever den. Och vi har nästan en automatisk respons på den; om den är behaglig så vill vi ha den, ha mer av den etc. Men om den är obehaglig och smärtsam, då vill vi definitivt bli av med den, skjuta bort den. Allt det där känner vi mycket väl till, men samtidigt är det förvånansvärt svårt att vara närvarande och medveten i vår upplevelse. Hur vi sedan svarar på denna första upplevelse, denna vipaka och vedana (känslotonen i vår upplevelse*), är det jag försöker ge tips om, kanske mest mig själv. Men jag hoppas att ni också finner dem hjälpsamma. *(vedana i vår upplevelse är av tre olika slag, eller en blandning av dem: antingen är den behaglig och vi vill ha den; eller obehaglig och vi stöter bort den; eller också mitt emellan, svårt att bedöma, kanske neutral.)

Reflektera över de fem hindren!
Vi har ju de fem klassiska hindren (nivarana, nivaranorna), som beskrivs i Paramanandas bok ”Buddhistisk meditation – en praktisk vägledning”. Vi kan bemöta dem som det föreslås där. Jag tänker inte gå in på dem i detalj här, utan bara nämna dem. Men innan jag gör det vill jag också påpeka att dessa hinder upplever alla människor, även mycket erfarna buddhister, t.o.m. de som nått insikt, ströminträdare etc. Så vi kan känna oss i gott sällskap och det kan vara bättre att tänka på dem som vänner, eller medresenärer på vår resa.

Ok, här är dom:
Rastlöshet och oro – väldigt vanligt i våra dagar, en av mina ’favoriter’.
Begär efter sinnesnjutningar – en chokladbit gör väl inget, absolut inte!
Aversion och motvilja (kanske t.o.m. hat) – mot allt det som står i vår väg, som inte är som vi vill eller gör som vi vill, … Dom här två hindren, begär och aversion, är grundläggande i vår mänskliga makeup, de utgör två fundamentala sätt som vi reagerar på världen och på vår upplevelse – på ett väldigt djupt och starkt vis. Inskrivna i vår genetiska kod, i vår biokemiska grundstruktur så att säga. Det är inget fel på oss, hur det är bara.
Slöhet, tröghet, seghet – kommer ofta tillsammans med sitt syskon rastlöshet (ibland konkurrerar dom om vem som kan få mest uppmärksamhet); men ett av de svåraste hindren – så segt.
Tvivel och obeslutsamhet (velighet, vaghet, ovilja att ta beslut, …) – kanske det subtilaste och svåraste hindret. Svårt att få syn på, för det lurar under ytan, eller gömmer sig bakom ett annat hinder och eldar på det. Räcker det här?
Vi kan också göra en meditation där vi blir medvetna om varje hinder, och till vilken grad det är närvarande och till vilken grad vi är fria från det. Kanske med särskilt fokus på det senare, som leder till mer öppningar: vi upptäcker att vi redan är fria från hindren, i alla fall till viss del. Och ju mer vi lyfter fram det, desto mer verklighet blir det. Desto mer börjar vi identifiera oss med de positiva egenskaperna, som öppenhet, generositet, stillhet och lugn, självförtroende o.s.v.

Andra tips!
Tålamod, det tar tid, vi kan inte tvinga fram förändring (se dikt av Rilke, Att leva frågorna.)
Tålmodigt framhärdande (ansträngning, strävan, och en uthållighet).
Metta, en vänlig attityd till oss själva – alltid.
Reflektion. Försök få perspektiv på vad som händer, tänk aktivt. Exempel: … (På min ensamretreat nyligen blev jag medveten om att jag vanemässigt dömer mig själv, gör ned mig; att möta svårigheter i dharmalivet –särskilt när jag sover dåligt. Ganska hård mot mig själv. Men, stanna upp, jag kan ändå vara närvarande och möta det som händer, även detta, som jag definitivt inte vill ha, …)
Prata med en mer erfaren meditatör, ordensmedlem eller mitra, eller bara en vän.
Rör på dig, medvetet. Motion. Gör något aktivt. Virya som tar sig uttryck i arbete, med det goda i åtanke, med ett skickligt sinnestillstånd.
Ha tillit. Dharma fungerar, meditation fungerar, medvetenhet läker och leder vidare, bara du är där – och har kontakt.
Läs om vad de stora lärarna själva gick igenom, t.ex. Milarepa, Buddha, m.fl. (Palikanon har otroligt många fina berättelser, om både kvinnliga och manliga utövare.)
Ha tillgång till en inspirerande liten lista eller ett citat, som känns som att det fångar din plats på vägen just nu. Vi behöver många sådana, och vi får dom ofta från andra, eller från dharmaböcker.
Att leva frågorna
Jag vill be dig, så långt jag nu kan, att ha tålamod med allt som är oklart i ditt hjärta och försök att älska själva frågorna som slutna rum och som böcker skrivna på ett främmande språk. Sök inte efter svaren, som inte kan ges till dig, eftersom du inte skulle kunna leva dem. Och det viktiga är: att leva allt. Att leva frågorna nu. Kanske kommer du att gradvis, utan att ens märka det, att leva en avlägsen dag in i svaret.
(Rainer Maria Rilke, Brev till en ung poet, fyra.)

Efterskrift
När jag skrivit detta har jag ibland tänkt på två vänner i sanghan. Den ena vännen halkade in i ett positivt spår i meditationen, han fann en nyckel och den här nyckeln fungerade varje gång i flera år (mest genom metta bhavana) och han upplevde fina djupa meditativa tillstånd. Men så en dag, på en retreat, föll han igenom och upplevde hur allt det fina raserades, försvann, och istället infann sig förtvivlan och besvikelse, tårar. Han frågade uppmanande: ”men varför talar inte Sangharakshita om det här? Han talar så fint om det positiva, spiralvägen och allt annat, men inte om det här. Varför?” Det var inte lätt. Jag famlade lite och kunde inte helt ut möta min väns förtvivlan. Visst försökte jag och jag fanns med honom, fanns där, men jag saknade en del redskap. Så det här har jag tänkt på, till och från, och det har varit en del av motivationen till dessa reflektioner.

Den andra vännen kan jag höra protestera lite lätt (i alla fall i min inre värld): ”men glöm inte alla positiva upplevelser!” Hon hade tidigt upplevelser där hon såg Buddha, t.o.m. innan hon hade direkt kontakt med buddhismen. När hon sedan började meditera mer systematiskt hade hon starka upplevelser, högre medvetandetillstånd etc. Men hon blev lite orolig när man inte pratade om sådant, eller nämnde att det fanns. Det var därför en stor lättnad för henne när någon till slut gjorde det. Givetvis har också hon mött svårigheter på vägen, en hel del av dem.

Från ”The Experience of Insight” av Joseph Goldstein, översatt av Jöran Briding.
Du har inlett en resa, en resa in i sinnet. En resa med utforskning och upptäckter av vem vi är och vad vi är. De första stegen, de första dagarna i vår praktik är svåra. Man känner rastlöshet, trötthet, leda, lathet eller tvekan. Du kanske t.o.m. ångrar att du ens blev intresserad av att börja. De inledande stegen är svåra för alla. Det andliga sökandet vi har påbörjat är ovanligt och ett värdefullt åtagande, så var försiktig men försök ändå bevara din strävan genom svårigheterna. Var medveten i varje ögonblick, var helt uppmärksam på vad som händer. Det finns ingen mystik, vägen är tydlig och okomplicerad. Det är ingen annan som kommer att genomgå vägen åt dig, du måste själv beträda den. Den högsta formen av lycka är känslan av insikt, att förstå hur allt hänger ihop. Det finns ett stort välbehag i vetskapen att det kommer från ett nybörjarsinne, från ett obetingat sinne, ett sinne som upplever saker och ting utan att först tänka. Man känner lycksalighet när man uppfattar allt med ett nybörjarsinne, man ser varje nytt ögonblick med nya ögon, upplever allt friskt och fräscht.

Att förstå och praktisera Dharma är förunnat mycket få människor i världen. De flesta människor drivs av okunnighet och begär, omedvetna om möjligheten att undkomma ”livets hjul” (samsara), (det oändliga kretsloppet av begär efter olika former av njutning som låser sinnet fast i förvirring och okunnighet). När vi lär oss att släppa taget, kommer vårt sinne att kännas mycket lättare. Det finns ingen oro eller anspänning, för vi vet att vi själva har möjlighet att befria oss från det betingade i livet, från vårt slaveri i att hela tiden vilja ha sinnesnjutningar. Att utveckla insikt innebär att man erfar obeständigheten inom en själv, att inte desperat klänga sig fast, att släppa taget från kroppsliga sinnesnjutningar. Att utveckla insikt innebär att vi utrotar begär, hat och illvilja samt okunnighet och villfarelse.

Dagliga aktiviteter
Det är viktigt att man utvecklar ett jämnt och genomträngande medvetande som uppmärksammar allt du gör, från det du vaknar upp ända tills du går och lägger dig igen. Vid uppvaknandet var uppmärksam på ”upp-ner”, från det första ögonblicket bli medveten om rörelserna som krävs för att gå på toaletten, att sitta på toalettstolen och igen stå för att gå och äta frukost. När du går till sängen för att sova var uppmärksam på ”upp-ner” ända till det sista ögonblicket innan du somnar. Den här uppmärksamheten är mycket förmånlig för din meditationspraktik. Om du odlar en stark medvetenhet under dagens alla aktiviteter hjälper det att påminna sinnet att vara koncentrerat och stilla. Det är den här sortens beslutsamhet och jämnvikt som kan leda till insikt och upplysning. Var medveten om vem som är involverad. Det är inte någon bakom, det är inte någon som äter – det är endast en följd av avsikter, rörelser, smaker, känslosensationer, etc. Det är helt enkelt vad vi är. Och genom att vara medveten och uppmärksam på flödet befriar du dig från din självbild. Man vet inte när okunnighetens dimmor skingras, det kan till och med hända när du lägger dig för att sova. Var medveten och uppmärksam i varje enskilt ögonblick, var vaken och öppen på vad som kan hända.

Hinder
Ett av dom största hindren på vägen är det tvivlande sinnet, det ger en oförmåga som står i vägen för att kunna se klart. Tvivel uppkommer ofta om det man gör är riktigt eller om ens förmåga att göra saker och ting korrekt. Erkännande är ofta det mest effektiva och kraftfulla sättet att övervinna hinder och tvivel. Det bästa sättet att hantera hindren när dom konfronterar oss på vägen, är att erkänna deras existens, att försöka se dom klart och tydligt i varje ögonblick. Om ett begär uppstår, inse att du har ett begär i sinnet. Försök omedelbart att känna igen det särskilda hindret som har uppstått, om det är ilska, lättja, rastlöshet eller tvivel. När tankar uppstår i sinnet bli bara medveten om dom, men bli inte indragen i innehållet, analysera inte, bry dig om att förstå varför dom uppkom; bli bara medveten om att ett ”tänkande” har skett. Det kan vara hjälpsamt att mentalt göra en anteckning att tankar har uppstått. Observera utan att döma, reagera inte på innehållet, identifiera dig inte, tänk inte att det är du som tänker; försök vara medveten på tankarna så fort dom uppstår och inte strax efter. När dom kommer notera dom noggrant och med precision samt också med balans och jämvikt; om du gör det har tankarna inte kraft att störa sinnet.

Tålamod och jämnmod 
Var tålmodig och fördragsam med alla men framförallt med dig själv. Låt dig inte bli nedslagen eller modfälld över dina misslyckanden och brister utan res dig alltid upp med nytt mod. Det finns inget bättre sätt att uppnå ett andligt liv än att oavbrutet starta om från början igen och aldrig tro att du inte har gjort tillräckligt. Att vara tålmodig och att vara i jämvikt betyder att ha ett balanserat sinne, oberoende av vad som händer; att alltid kunna vara lugn, avslappnad och vaken. Drivs inte av handlingar som ditt begär leder dig till, varje begär som kommer till vårt sinne framtvingar ett handlande och du blir bunden till begärets hjul. Ingen gör det för oss, ingen kan upplysa någon annan, Buddhas upplysningen löste hans problem, det löser inte ditt, det pekar endast på vägen. Var och en av måste själva vandra vägen. Misströsta inte av vandrande tankar eller dagdrömmar. Varje gång du blir medveten om sinnets kringflackande för det mjukt tillbaka. Det spelar ingen roll hur ofta du blir medveten om sinnets flackande, för det bara tillbaka, tiden du mediterar är ändå värdefull. Tankar bör inte betraktas som hinder, dom är bara ett annat objekt för medvetenhet och närvaro, ett annat objekt i meditationen. Låt inte sinnet bli lättjefullt och driva iväg. Gör en kraftfull ansträngning, för att få en klarhet i vad som händer just nu.

Att inte röra sig
När du utför sittande meditation, och samtidigt håller kroppen stilla och inte rör dig är det en stor hjälp för att uppnå stillhet i sinnet. Ett medel för att få en stark koncentration och fokusering kan vara att som föresats bestämma sig för att under meditationen inte ändra läge eller position. Även om du känner dig rastlös, spänd eller fylld av motstånd mot smärtan eller irritationen känner du efteråt en stor tillfredställelse om du har fullföljt din föresats. Dom första gångerna blir säkert svåra, men om beslutet är orubbligt kan du observera vad som än kommer. Efter bara några få gånger blir det lättare att inte röra på sig och då känner du att koncentrationen och ansträngningen ger resultat.

Mod
Det krävs mod för att sitta med smärta, utan att undvika eller att gömma sig för den; att möta smärta helt och fullt övervinner rädslan. Det krävs mod för att tränga in i och undersöka smärtan, då kommer du att upptäcka sinnets och kroppens djupaste beståndsdelar. Det kan vara ganska förvirrande först för många av våra vanor kanske måste överges. Det krävs mod för att överge allt som du har hållit fast vid, för att uppnå en falsk säkerhet och trygghet. Det krävs mod för att konfrontera den inbyggda tryggheten i kroppens och sinnets processer. Det krävs mod för möta det faktum att vår kropps, i varje ögonblick, upplösning och försvinnande; att det inte finns någonting som kan stoppa den. Det krävs mod som av en oövervinnerlig krigare att inse att även jaget kommer att dö, mod att försöka uppleva den döden medan vi lever,.

Tystnad
Att prata distraherar din uppmärksamhet och skingrar din koncentration men att vara uppmärksam och fridfull lugnar sinnet. Mycket tal skapar en spiral som leder neråt, vi blir rastlösa, vi pratar mer och då har sinnet ännu svårare att fokusera, det leder i sin tur till att sinnet blir ännu mer oroligt. Förnya alltid din ansträngning att bevara tystnad, det är en energigivare som skapar en klarhet i sinnet vilket gör att allt blir tydligt, en hel rad av mentala och psykiska verksamheter som finns i sinnet blir ytterst klara och tydliga. Tystnad möjliggör att du blir medveten om livets alla med- och motgångar. Det är tystnad som fulländar din omvandling, energin som sparas kan användas till att utveckla uppmärksamhet och medvetenhet. Att vara lugn och att sakta ner är inte bara bra för dig själv utan också för människor i din omgivning, om du själv är uppmärksam och mer vaken påverkar du också andra. En retreat i tystnad har en perfekt balans, du kan i ensamhet arbete på ditt sinne samtidigt som du befinner dig i en stödjande atmosfär med andra med liknande mål. Att tillsammans med andra anstränga sig för att skapa en ensamhet runt dig själv kommer göra praktiken starkare.

Energi
Energi måste väckas av alla som vill vandra på vägen till frihet, den har en kraftfull verkan när den odlas och utvecklas för att övervinna lättja och slöhet i sinnet. Energi måste balanseras med stillhet. Det kan liknas med att stämma strängarna på en gitarr, det låter inte rätt om dom är för strama eller för lösa. Det gäller också för din praktik, du måste vara ihärdig och trägen men samtidigt måste du dessutom ha ett balanserat sinne som är avspänt och utan att bli tvingat. Om din praktik är regelbunden bygger varje moment vidare på det föregående, då tar det inte lång tid för sinnet att utveckla en stor styrka och en genomträngande kraft. Sinnet är mycket formbart. Om du arbetar med lera för att göra en kruka blir leran mjuk och är lätt att forma. När medvetenhet och koncentration utvecklas, blir sinnet också lätt att arbeta med och är flexibelt. Ett stort hinder som står i vägen för sinnets utveckling kan vara om du är spänd eller för ivrig och angelägen. Var mild och mjuk med dig själv men var uthållig för det kanske inte är uppenbart för dig men en stor förvandling kommer att äga rum.

Himlen
Himlen är klar och opåverkad, vad som än händer. Molnen kommer och går, vindarna kommer och går precis som solsken eller regn men himlen är ändå oförändrat klar och tom. Se sinnet på samma sätt, som klart och opåverkat, låt allting uppstå eller försvinna av sig självt. Då kommer sinnet att förbli opåverkat och avslappnat, bara observera förändringen.

Kroppen och sinnet
Var medveten om kroppens hållning, i samspelet mellan förändringar i väder och vind. Var känslig för hur mycket mat eller sömn kroppen behöver. Låt alla kroppens behov bli balanserade. Respektera sinnets känslor, tankar och olika mentala tillstånd. Fastna inte i sinnets tankegångar eller irrfärder, utan försök förbli klar, balanserad och opåverkad.

Intention
Intention finns i sinnet och är närvarande i alla delar i medvetandet, det är ett enträget uppmanande eller en sorts signal som föregår varje handlande. När det är dominerande, som det är mellan en radikal ändringen i hållningen, mellan sittande och ett stående eller mellan stående och ett gående, var uppmärksam. När du är medveten om intentionen har du möjlighet att välja om du skall agera på den. Så länge vi är omedvetna om intentionen följer ett handlande efter med automatik. Om det inte finns någon medvetenhet kan det komma ord utan vi ens hade den avsikten, det fungerar helt mekaniskt. Men när ditt medvetande blir skarpare blir du också mer uppmärksam innan du talar. Intention att prata uppstår om du är medvetna om det. Ett exempel när det gäller gående. Du har en avsikt att stanna innan du stannar, det finns en intention att svänga innan du svänger. Foten gör inte den rörelse som krävs för att svänga av sig själv, den svänger på grund av att det fanns en föregående avsikt eller ett syfte. Det är en opersonlig effekt av relationen mellan ”orsak och verkan”. Men, om du är omedveten om hur hela processen fungerar är det lätt att tro att det är någon annan som gör det. När du sätter dig, finns intentionen märkbart i varje moment. När du ändrar ställning finns det en avsikt och en intention att göra det. Om du sväljer finns ett föregående syfte och en intention. Om du öppnar ögonen finns en intention att öppna. Varje avsikt, syfte eller intention bör noteras.

Generositet
Att dela med sig är ett vackert sätt att relatera till andra. Vår vänskap blir starkare av generositetens kvalitet. Det blir ännu mer tydligt om du odlar givmildhet och generositet, att det blir en stark kraft till befrielse. Om du är begränsad och bunden av begär och gripande kan du släppa taget om du är givmild. Släpp taget från dina förutfattade uppfattningar eller hur du tycker att det borde vara. Släpp taget från bindningen till omhuldade yttranden, åsikter och meningar om saker och ting; om du gör det kommer innebörden i Dharma att uppenbaras. Att släppa taget, är att uppleva flödet av obeständigt.

Rent medvetande
Ett otränat sinne reagerar; klamrar sig fast vid det som är tilltalande, fördömer det som inte är tilltalande, griper efter det man tycker om, stöter ifrån sig det man ogillar. Ett otränat sinne reagerar med girighet och hat. Det är kvaliteten på sinnet som är grunden för en andlig upptäckt. Rent medvetande innebär att observera saker och ting som dom är, inte att välja, inte att jämföra, inte att värdera, utan att lägga in dina önskebilder eller förväntningar på det som händer; odla istället en medvetenhet som inte dömer och inte ingriper. Ett rent medvetande odlar hela tiden erfarenhetsmässigt, tankar, känslor, olika sinnestillstånd och bedömer andra människor, utan att känna sig bunden eller att känna motvilja. Att utveckla ett rent medvetande är inte begränsat till tiden när du sitter ner för att meditera. Ett rent medvetande är tillämpligt och passande för varje tillfälle i ditt liv. Det spelar ingen roll om du sitter, står, ligger, pratar eller äter. Du bör odla ett rent medvetande i alla tillfällen och situationer, i alla sinnestillstånd. Alla ögonblick i livet bör upplevas fullt ut och helhjärtat.

Insikt
Att utveckla insikt kommer inte från tankar, men från ett sinne utan mentalt pladder så att det har en klarsyn och tydlig vision. Insikt är en icke-intellektuell förståelse av hur allt hänger ihop, som ej kan beskrivas i ord. Den här sortens intuitiva förståelse har en absolut visshet eller självklarhet, den är inte produkt av en tanke eller bild utan av en klar förnimmelse och varseblivning hur allt ligger till. Hela processen att komma till insikt, att utveckla en förståelse, kommer när sinnet befinner sig i stillhet, insikt kan komma plötsligt: ”Aha, det är så allt hänger ihop och fungerar.”