De sublima tillstånden – ”Brahma vihara”

Sakyamuni Buddha

Brahma vihara, ”de fyra sublima tillstånden” eller upplysningsfaktorerna, är den främsta och den mest centrala i Buddhas lärdomar – de kan kopplas direkt till vår önskan om sann lycka. Uttrycket ”brahma vihara” betyder bokstavligen ”bostadsort för brahmas”. Brahmas är gudar som lever i en attityd av obegränsad;

  • kärleksfull vänlighet som är ovillkorlig, förbehållslös, allomfattande och gränslös, metta.
  • medkänsla i handling, karuna.
  • deltagande och medkännande glädje, mudita.
  • jämnmod och sinnesjämvikt, uppekha.

Dessa obegränsade attityder kan utvecklas från de mer begränsade versionerna av dessa känslor som vi upplever i det mänskliga hjärtat.

Metta

Den högsta kärleken är den som omfattar alla förnimmande varelser och inte bara de som vi finner användbara, behagliga eller trevliga, oberoende av gärningar, ursprung, religion eller åsikter. Allt levande och icke levande som finns i och på jorden, i vattnet eller i luften. Kärlek, inte den sensuella eld som brinner, som bränner och plågar, som sårar mer än läker – som blossar upp nu, i nästa ögonblick släcks och som lämnar mer kyla och ensamhet än tidigare. Utan kärlek som ligger likt en mjuk men fast hand över de sjuka varelserna, oföränderlig i medkänsla, utan att svänga, likgiltig för vilket gensvar den möter. Kärlek som är behagligt kylande för dem som brinner av lidande och passion, som är livgivande varm för dem som fryser i den kärlekslösa världens kyla. För dem vars hjärtan är tomma och förtorkade och som ropar med djupaste förtvivlan på hjälp.

När vi odlar metta försöker vi utveckla vad vi kan kalla ”de högre känslorna”, det vill säga de känslor som gör det möjligt för oss att föra samman vår vardagliga medvetenhet med något mer renodlat andligt. Det är som om metta står mittemellan det värdsliga och det andliga. Det är inte riktigt samma sak som den kärlek och vänskap som vi är vana vid, utan något mycket mer positivt och rent. Det är trots allt svårt att fullt fatta vad metta verkligen är. Bara när väl upplevt den, kan du se tillbaka på den emotionella erfarenhet och inse skillnaden. Detsamma gäller för var och en av de fyra brahma viharorna.

Vill säga något om hur jag tolkar metta. Metta är så fundamentalt i livet, även centralt i buddhismen, metta också viktigt i andra religioner och även för mig själv. Metta brukar ibland översättas med kärleksfull vänlighet men det är inte en kärlek som är romantisk eller sexuell. Man skulle kunna likna metta med den kärlek som en mor eller en far känner för sitt barn, dom skulle kanske kunna ge sina liv för sitt barn. Metta är ovillkorlig och förbehållslös, den här kärleken också allomfattande. Allt levande får metta som människor, djur, växter, ja hela naturen, även allt icke levande, som t.ex. klimatet och miljön. I buddhismen säger man ibland att vi lever och bor i etisk universum, och eftersom vi människor består av exakt likadana beståndsdelar som finns i resten av universumet så finns även metta inom oss själva. Jag brukar föreställa mig, visualisera metta som ett ljus, en sol och att de här solstrålarna skiner ner på alla, lika starkt, lika mycket, oberoende vad man är, har gjort, sagt eller tänkt.

Karuna
Världen lider. Men vi stänger våra öron och öron. Vi ser inte det lidande, otillfredsställelse eller smärta som oavbrutet strömmar genom livet. Vår egen lilla glädje eller sorg gör oss blinda och döva. Vi är begränsade av vår själviskhet och inskränkta i vårt hjärta. Medkänsla tar bort den förlamande tyngden från hjärtat. Ett hjärta fullt av medkänsla vacklar inte, det förblir oförändrat, lugnt och stilla. Medkänsla gör att vi accepterar vårt eget liv genom att visa på andras liv som oftare är mycket hårdare och svårare än vårt eget. 

När vi odlar medkänsla, karuna, måste vi ta de frön vi kan hitta inom oss och hjälpa dem att växa. Allteftersom tiden går kommer vår upplevelse att djupna och våra ansträngningar kommer följas av en stark aptit på att studera Dharma och en önskan att utföra handlingar i samklang med våra ideal. Vi kan då få uppleva en ren och positiv medkänsla som är väsensskild från hur vi brukar förstå och använda det begreppet.

Men vad händer när din metta stöter på någon som lider? Metta omvandlas då till karuna, en stark och handgriplig önskan att göra vad som helst för att mildra lidandet. Liksom för mudita, upekkha och metta har medkänsla den naturliga tendensen att sträcka sig utåt och att fortsätta utvidga sin aktivitet, allt längre bort och alltmer kraftfullt. Vi möter inte bara den här enskilda personen, utan alla vi stöter på, med samma sorts kärlek som en mor känner för sitt hjälplösa barn. Beroende på om människor lider eller om de är lyckliga kommer samma grundläggande positiva känslomässiga hållning att klä sig i karunas dämpade eller i muditas lysande och sprudlande färger.

Mudita 

Glädjen i ditt liv kommer att öka när du gläds med andra över deras lycka som om den var din. Du kan själv öka sådan upplevelse av osjälvisk glädje genom att ge lycka åt andra genom glädje och tröst. Har du märkt hur människors ansikten ändras och lyser av glädje i lyckliga stunder? Har du märkt hur glädje väcker människor till ädla handlingar som överskrider deras normala förmåga? Fyller inte sådana upplevelser ditt eget hjärta med osjälvisk glädje? Som vi upplever medkänsla kan vi också känna medkännande glädje, mudita. Den kan vara tack vare sin intensitet vara något helt annat än den vanliga glädjen vi känner när det går väl för någon.

Alla brahma viharor är nära besläktade. Det grundläggande och underliggande emotionella tillståndet är detsamma för dem alla: det är metta. Om du upplever och denna metta någon som är lycklig, så omvandlas den till medkännande glädje, mudita. Du är lycklig därför andra är lyckliga och du gläder dig åt deras förtjänster och positiva egenskaper. Mudita har en inneboende utåtriktad egenskap som blir starkast när du kan erkänna och glädjas åt andras förtjänster, när de gjort något gott – även om de hyser agg mot dig. Om du bara kunde uppskatta skickliga handlingar som är utförda av människor som du tycker om, eller som tycker om dig, så vore det en väldigt begränsad form av mudita. Mudita är förmågan att kunna uppskatta andra människors äkta lycka. Om du inte kan glädjas med andra, om du inte känner lycka för deras lycka, då känner du heller ingen äkta glädje för dem.

Uppekha
Den fjärde brahma viharan är uppekha, som är ett särskilt upphöjt andligt tillstånd. Du kan få en försmak i det lugn som infinner när du är ensam i naturen, i en skog, luften är stilla och träden står tysta runtomkring dig. Men uppekha går bortom också detta slag stillhet, den har en intensiv, otvetydig men också dynamisk karaktär. Eftersom den är genomsyrad av insikt kan det inte vara annat än just frid och en del av själva verkligheten kan den inte störas eller beröras på något sätt. Sinnesjämvikt är ett balanserat, perfekt orubbligt sinne fast förankrat i insikt. Vi känner hur sinnet reagerar för lycka och sorg, glädje och förtvivlan, otillfredsställelse och tillfredsställelse, hopp och fruktan. Alla dessa känslor håller oss uppe och slår omkull oss. Verklig sinnesjämvikt möter däremot alla dessa olika prövningar och förnyar sin styrka från inre källor. Den kommer att få denna motståndskraft och självförnyelse endast om den är grundad i insikt.

Och vilken är naturen hos denna insikt? Den är klar förståelse av hur dessa förändringar i livet uppstår och av vår egen verkliga natur. Den andra insikten om sinnesjämvikt är Buddhas lära om ”icke-jag”. Denna doktrin påvisar att i yttersta mening är handlingar inte utförda av något ”jag”, inte heller påverkar deras resultat något ”jag”. Vidare påvisar den att om det inte finns något ”jag”, kan vi inte tala om ”min egen”. Det är villfarelsen om ett jag som skapar lidande och hindrar eller stör sinnesjämvikt.

Sinnesjämvikt kommer sist och är höjdpunkten av de fyra upphöjda tillstånden. Men med detta menas inte att sinnesjämvikt är förnekande av kärleksfull vänlighet, medkänsla eller osjälvisk glädje, eller att de är underlägsna. För att kunna uppnå sinnesjämvikt måste man kunna känna kärlek för allt levande och att förstå att alla varelser färdas genom existensens kretslopp. Den vetskapen gör en människa stark, robust och stabil. Av dessa fyra känslor är kärleksfull vänlighet, metta, den mest grundläggande. Det är önskan om sann lycka, en önskan du kan rikta till dig själv eller till andra. Metta var den underliggande motivationen som ledde Buddha att söka efter uppvaknande och att lära vägen till uppvaknande för andra efter att han själv hade hittat den.

Medkänsla, karuna, är vad metta känner när det möter lidande: det vill att lidandet ska upphöra. Deltagande glädje, mudita, är vad metta känner när den möter lycka; den vill att lycka ska fortsätta. Sinnesjämnvikt, uppekha, är en annan känsla genom att den fungerar som ett hjälpmedel och en kontroll för de andra tre. När du stöter på lidande som du inte kan stoppa oavsett hur hårt du försöker, behöver du jämvikt för att undvika att skapa ytterligare lidande och för att kanalisera dina energier till områden där du kan vara till hjälp. På detta sätt är sinnesjämvikt inte känslolös eller likgiltig. Det gör helt enkelt din metta mer fokuserad och effektiv. Att göra dessa attityder obegränsade kräver arbete. Det är lätt att känna välvilja, medkänsla och empatisk glädje för människor du gillar och älskar, men det kommer säkert att finnas människor du ogillar – ofta av mycket goda skäl. På samma sätt finns det många människor för vilka det är lätt att känna samhörighet med, även om du inte känner dom. Men det är svårt att ha sinnesjämvikt inför människor du älskar lider. Men om du vill utveckla brahma viharorna måste du inkludera alla dessa människor inom ramen för din medvetenhet så att du kan tillämpa rätt attityd oavsett var och när. Det är här ditt hjärta behöver hjälp av ditt huvud.

Eftersom alla de fyra brahma viharorna påverkar vårt handlade eller vår karma måste vi förstå att de olika erfarenheter som vi går igenom är resultatet från vår egen, andras och gemensam karma – handlingar i tanke, ord och gärningar – som formats i detta och i tidigare liv. Följaktligen kommer karma att påverka oss i liv efter liv och om vi inte befriar oss från de karmiska konsekvenserna kommer vi åter och åter igen kastas in i livets kretslopp och ständigt återfödas.

Karma är ett av de mest missförstådda begreppen i buddhistisk filosofi. Karma betyder bokstavligen ”handling”, i buddhismen förstås det som en viljestyrd handling. Karma innebär att en handling får konsekvenser, inte bara för en själv, utan också för andra, nu eller i framtiden. Buddha använde termen karma som specifikt hänvisade till viljan, avsikten eller intentionen bakom en handling. Han sa att karma är viljan, för det är motivationen bakom handlingen som bestämmer den karmiska ”frukten”. Inneboende i varje avsikt i sinnet är en energi som är tillräckligt kraftfull för att åstadkomma efterföljande resultat. När vi förstår att karma bygger på viljan kan vi se det enorma ansvaret vi har för att bli medvetna om de avsikter som föregår våra handlingar. Om vi inte är medvetna om motiven i våra sinnen, kan vi omedvetet agera på dem och skapa förutsättningar för framtida lidande. Karma, viljestyrda intentioner, utförda av varje enskild människa, som om de är skickliga, kusala, skapar positiva resultat och om de är oskickliga, akusala, har skadliga eller smärtsamma verkningar. En skicklig handling är grundad i ett positivt mentalt känslotillstånd, för ett oskickligt är det förstås tvärtom. Så kvaliteten av vårt mentala tillstånd är väldigt viktigt, för att handla på etiskt sätt måste vi hela tiden arbeta med vårt sinnestillstånd och förstå att hur vi tänker påverkar vårt handlande och vad vi säger.

Men när många pratar om karma menar man egentligen karma vipaka, dvs konsekvenserna eller ”frukten” av en handling. Den buddhistiska läran om karma säger att vår nuvarande verklighet formas av våra tidigare handlingar, precis som vår framtid kommer att formas av våra nuvarande handlingar. Med varje tanke, avsikt och handling planterar vi ett frö som en dag kommer att bära frukt. Karma betraktas ofta felaktigt som ett system för belöning och bestraffning (t ex: ”bra karma” eller ”dålig karma”). Men den sanna kärnan i karma är medvetenheten om att vi alltid har makten att förändra våra liv genom att ändra oss. Inom buddhismen är karma inte ett kosmiskt straffrättsligt system för att en övernaturlig kraft eller att en Gud använder det för att belöna goda handlingar eller straffa onda. Etik är naturligt; vad som gör en handling etiskt eller oetiskt är inneboende i sakens natur.  Från en buddhistisk synvinkel lever och bor vi i ett etiskt universum och det faktumet upprätthåller etiska värderingar. Karmalagen är en naturlag precis som gravitationen, den är verksam utan att det behöver finnas en laggivare och utan att det behövs en extern härskande gudomlig intelligens. Detsamma som gäller för gravitationen gäller också för karma.

Det finns åtminstone två stora problem som karma traditionellt har förståtts. Ett av dem är dess olyckliga konsekvenser för många asiatiska buddhistiska samhällen, där en splittring har utvecklats mellan sangha och ”lekmän”. Även om Pali-kanon gör det helt klart att lekmän också kan uppnå befrielse och upplysning, är lekmännens och kvinnors huvudsakliga ansvar att inte följa själva vägen utan att stödja de buddhistiska klostren. (Kvinnor kan t.ex inte uppnå upplysning i theravada-buddhismens Thailand). På detta sätt får de punna eller merit, ett begrepp som ger god karma. Genom att samla meriter hoppas lekmän och lekkvinnor kunna uppnå en gynnsam återfödelse eller få någon sorts belöning, vilket i sin tur leder till en ökning av klostersamhällets materiella rikedom. Detta tillvägagångssätt reducerar buddhismen till en form av andlig materialism. Det andra problemet är att karma länge har använts för att rationalisera och motivera rasism, kasttillhörighet, ekonomiskt förtryck, olika former av funktionsnedsättningar och så vidare. T.ex rättfärdigar karma-tänkandet att politiska eliter förtjänar sin rikedom och makt eller att människor tvingas utstå den kast de fötts i för att i nästa liv klättra ett steg, förutsatt att man accepterar sin lott och uppför sig väl i det här livet. Många människor i buddhistiska och hinduistiska länder tror att allt i deras liv orsakas av ens karma. Men buddhismen lär oss att det inte är så. Buddha lärde oss att alla ting, såväl materiella som immateriella, är helt underställda olika villkor och är ömsesidigt beroende.

Det gäller även medkänsla och empatisk glädje. Lär dig att känna medkänsla inte bara för människor som redan lider, utan också för dem som bedriver oskickliga handlingar som leder till framtida lidande. Detta innebär, om möjligt, att försöka stoppa dem från att göra dessa saker. Och lär dig att känna empatisk glädje inte bara för dem som redan är lyckliga utan också för dem vars handlingar kommer att leda till framtida lycka. Om du har möjlighet, ge dem uppmuntran. Men du måste också inse att hur obegränsat omfattningen av dessa positiva känslor än är, kommer deras effekt att bli begränsad. Oavsett hur stark din metta eller medkänsla kan vara, finns tidigare handlingar som du eller någon annat gjort som inte kan förändra hur nuet ser ut. Det är därför du behöver sinnesjämvikt för att kunna hantera verkligheten. När du stöter på områden där du inte kan vara till hjälp måste lära du dig att inte bli upprörd. Tänk på allmängiltigheten i principen om karma: den gäller alla oavsett om du gillar dem eller inte. Det ger dig en position där du kan se tydligare vad som kan ändras, där du kan vara till hjälp. Sinnesjämvikt är ett verktyg som hjälper dig att urskilja att det finns olika typer av lidande som du måste acceptera. Till exempel kan någon i din familj lida av Alzheimers. Om du blir upprörd över sjukdomens faktum, begränsar du din förmåga att vara till hjälp. För att bli mer effektiv måste du använda sinnesjämvikt som ett sätt att släppa det du vill ändra och fokusera mer på vad som kan förändras i nuet.

En korrekt förståelse av karma hjälper också till att korrigera den falska tanken att om människor lider förtjänar de att lida p.g.a gärningar de har gjort i ett tidigare liv. När du får dig att tänka i dessa termer måste du ha principerna om karma-lagen i åtanke. Först, kom ihåg att när du tittar på människor kan du inte se alla karmiska frön från tidigare handlingar, om det är från deras egna, andras eller från gemensamma handlingar. De kan uppleva resultaten av tidigare dåliga handlingar, men du vet inte när dessa frön slutar gro. Du har ingen aning om vilka andra frön, som kommer att gro i deras ställe. Den består av de många olika frön som planterats på många ställen genom de många olika åtgärder som har gjorts tidigare, varje frö mognar i sin egen takt. Några av dessa frön har redan grodd och försvunnit; några groddar nu; några kommer att gro i framtiden. Detta innebär att en persons nuvarande tillstånd endast återspeglar en liten del av tidigare handlingar. Du måste också komma ihåg är att det i Buddhas undervisning inte finns någon fråga om att en person ”förtjänar” lycka eller smärta. Buddha säger att det finns handlingar som leder till glädje och handlingar som leder till smärta. Karma är helt enkelt en fråga om att handlingar har konsekvenser. Du behöver inte gilla eller tycka illa om någon, endast att känna medkänsla för den personen. Allt du behöver göra är att önska att personen ska vara lycklig.

Dina reaktioner är också karma, så var uppmärksam på att skapa den typ av karma som ger de resultat du vill se. När du tänker på detta sätt ser du att det verkligen ligger i ditt intresse att utveckla brahma vihara tänkandet i alla situationer. Så frågan är, hur gör du det? En viktig aspekt av Buddhas undervisning är läran om alltings villkorlighet och hur du konstruerar eller formar din upplevelse. Den här konstruktionen är av tre slag: kroppsligt, verbalt och mentalt. Kroppslig konstruktion kan vara hur du andas. Verbala konstruktioner är tankar och mentala förklaringar som reflekteras i ditt tal. Mentala konstruktioner är uppfattningar och känslor; olika ”etiketter” du applicerar på saker. Varje önskan eller känsla består av dessa tre typer av konstruktioner. Det börjar med tankar och uppfattningar som sedan kommer in i din kropp och visar sig genom hur du andas. Det är därför som känslor verkar så verkliga, så insisterande, så verkligt ”du”. Men som Buddha påpekar identifierar du dig med dessa saker för att du konstruerar dem i okunnighet: du vet inte vad du gör och du lider som ett resultat. Men om du kan skapa dina känslor med kunskap, kan de bilda en väg som leder till slutet av lidandet. Och andningen är bra att börja med. Om du till exempel känner ilska mot någon, fråga dig själv: Hur andas jag just nu? Hur kan jag ändra hur jag andas så att min kropp kan känna sig mer bekväm? Ilska skapar ofta en känsla av obehag i kroppen, och du känner att du måste bli av med den. De vanliga sätten att bli av med det är två, och ingen av de leder någonstans: antingen släpper du den här känslan, eller så försöker du få ut det från ditt system genom dina ord och gärningar. Buddha ger ett tredje, mer skickligt alternativ: Andas igenom ditt obehag och försök lösa upp det. Låt andehämtningen skapa fysiska känslor av lätthet och rymd, och låt dessa känslor mätta hela kroppen. Denna fysiska lätthet hjälper också att göra sinnet lugnt. När du arbetar med en känsla av lätthet är det lättare att forma skickliga uppfattningar när du utvärderar hur du ska reagera. Kom ihåg att känslor får dig att agera, de här handlingarna leder till konsekvenser. När du ser dem som för vad dem är, kan du förvandla dem till någonting du kan lita på. När du lär dig hur man dekonstruerar känslor av illvilja, känslolöshet, förbittring och nöd och rekonstruerar de här känslorna till brahma viharor, uppnår du inte bara ett obegränsat hjärta, du får också träning i att bemästra processerna i rekonstruktion och omformning.

Referanser och källor: ”Buddhas ord om kärleksfull vänlighet” av Sangharaksita, ”Exploring karma & rebirth” av Nagapriya, artikel i The Tricycle Magazine av Thanissaro Bhikkhu samt Stockholms buddhistcenter.