De fyra upphöjda tillstånden (De fyra upplysningsfaktorerna) – ”Brahma viharorna”

Sakyamuni Buddha

DE FYRA UPPHÖJDA TILLSTÅNDEN (DE FYRA UPPLYSNINGSFAKTORERNA) – BRAHMA VIHARORNA

METTA (kärleksfull vänlighet, ovillkorlig och allomfattande)
Den högsta kärleken är den som omfattar alla förnimmande varelser och inte bara de som vi finner användbara, behagliga eller trevliga, oberoende av gärningar, ursprung, religion eller åsikter. Allt levande som finns i och på jorden, i vattnet eller i luften. Kärlek, inte den sensuella eld som brinner, som bränner och plågar, som sårar mer än läker – som blossar upp nu, i nästa ögonblick släcks och som lämnar mer kyla och ensamhet än tidigare. Utan kärlek som ligger likt en mjuk men fast hand över de sjuka varelserna, oföränderlig i medkänsla, utan att svänga, likgiltig för vilket gensvar den möter. Kärlek som är behagligt kylande för dem som brinner av lidande och passion, som är livgivande varm för dem som fryser i den kärlekslösa världens kyla. För dem vars hjärtan är tomma och förtorkade och som ropar med djupaste förtvivlan på hjälp. Den högsta kärleken är den som av den Upplyste kallades ”hjärtats befrielse” och ”den finaste skönheten”.

KARUNA (medkänsla i handling)
Världen lider. Men de flesta stänger öron och öron. De ser inte det lidande, otillfredsställelse eller smärta som oavbrutet strömmar genom livet. Deras egen lilla glädje eller sorg gör dem blinda och döva. De är begränsade av sin själviskhet och inskränkta i sitt hjärta. Insikten om den universella lagen om lidande är den verkliga grunden till vårt lidande; inte ett enstaka lidande. Det är medkänsla som avlägsnar det stora, tunga hindret, öppnar dörren till frihet, gör det inskränkta hjärtat stort som världen. Medkänsla tar bort den förlamande tyngden från hjärtat. Ett hjärta fullt av medkänsla vacklar inte, det förblir oförändrat, lugnt och stilla. Medkänsla gör att vi accepterar vårt eget liv genom att visa på andras liv som oftare är mycket hårdare och svårare än vårt eget.

MUDITA (deltagande glädje)
Glädjen i ditt liv kommer att öka när du gläds med andra över deras lycka som om den var din. Du kan själv öka sådan upplevelse av osjälvisk glädje genom att ge lycka åt andra genom glädje och tröst. Har du märkt hur människors ansikten ändras och lyser av glädje i lyckliga stunder? Har du märkt hur glädje väcker människor till ädla handlingar som överskrider deras normala förmåga? Fyller inte sådana upplevelser ditt eget hjärta med osjälvisk glädje.

UPEKSHA (jämnmod, sinnesjämvikt)
Sinnesjämvikt är ett balanserat, perfekt orubbligt sinne fast förankrat i insikt. Vi känner hur sinnet reagerar för lycka och sorg, glädje och förtvivlan, otillfredsställelse och tillfredsställelse, hopp och fruktan. Alla dessa känslor håller oss uppe och slår omkull oss. Verklig sinnesjämvikt möter däremot alla dessa olika prövningar och förnyar sin styrka från inre källor. Den kommer att få denna motståndskraft och självförnyelse endast om den är grundad i insikt. Och vilken är naturen hos denna insikt? Den är klar förståelse av hur dessa förändringar i livet uppstår och av vår egen verkliga natur. Vi måste förstå att de olika erfarenheter som vi går igenom är resultat från vår egen karma – våra handlingar i tanke, ord och gärningar – som formats i detta och i tidigare liv. Följaktligen kommer läran om karma att påverka oss så att vi befriar oss från karma, från dessa gärningar som åter och åter kastar oss i lidandet av att ständigt återfödas. Den andra insikten om sinnesjämvikt är Buddhas lära om ”icke-jag”. Denna doktrin påvisar att i yttersta mening är handlingar inte utförda av något ”jag”, inte heller påverkar deras resultat något ”jag”. Vidare påvisar den att om det inte finns något ”jag”, kan vi inte tala om ”min egen”. Det är villfarelsen om ett jag som skapar lidande och hindrar eller stör sinnesjämvikt. Sinnesjämvikt kommer sist och är höjdpunkten av de fyra upphöjda tillstånden. Men med detta menas inte att sinnesjämvikt är förnekande av allomfattande och ovillkorlig kärlek, medkänsla eller osjälvisk glädje, eller att de är underlägsna. För att kunna uppnå sinnesjämvikt måste man kunna känna kärlek för allt levande och att förstå att alla varelser färdas genom existensens kretslopp. Den vetskapen gör en människa stark, robust och stabil.

Från www.stockholmsbuddhistcenter.se