Buddhistisk etik

 

4.liggandeBuddha

Etiken i buddhismen skiljer sig mycket från den abrahamistiska (kristna/judiska/islamiska) då buddhistisk etiks mål är att ge levnadsråd till människor, inte regler som är utställda av en gud. Detta för att de ska kunna generera så bra karma som möjligt. Det är alltså inte fråga om rätt eller fel, snarare om konstruktiva eller destruktiva handlingar eller som de kallas i buddhismen, ”skickliga/oskickliga” – de som leder till lycka och de som leder till det motsatta. Många västerlänningar har vant sig vid att tänka, att vara etisk och/eller laglydig är att följa en uppsättning regler som någon högre auktoritet försett oss med, oavsett om denna auktoritet är våra föräldrar, samhället eller en gud. Buddhistisk etik å sin sida ber oss ta ansvar och själva aktivt välja och följaktligen också bestämma vilken sorts människa vi vill vara. En viktig del i detta är att bestämma en moralkodex och sedan uppriktigt sträva efter att hålla sig till den. 
Att besluta sig för att vara buddhist är att ge högsta prioritet åt att växa mot upplysning. Därför behöver vi leva ett liv som snarare hjälper än stjälper detta växande. Ett liv där våra ideal kommer till uttryck. tyngs många här i väst av irrationella skuldkänslor som kommer från religiösa föreställningar som ser Gud som en kosmisk dömande auktoritet vilken betraktar våra normala biologiska drifter som onda. Sådana attityder kan leda till en djupt rotad känsla av att fundamentalt sakna värde. En så negativ syn på sig själv och därmed indirekt på andra människor gör det svårt att se sunt på etik som uppmanar till en öppen, lycklig, tolerant och kärleksfull attityd till livet. Naturligtvis innebär inte det faktum att många människor lider av icke önskvärda och irrationella skuldkänslor att skuld aldrig skulle vara rationell eller till och med önskvärd. Det kan vara rimligt och faktiskt skickligt att känna sorg, besvikelse och ånger om man inte lyckas inte lyckas handla på ett skickligt sätt utan skadar sig själv och andra.

Ingen dömande gud i buddhismen
Det finns alltså ingen dömande Gud i buddhismen. Handlingar får sina konsekvenser ändå, även om det ibland kan vara svårt att se de samband som leder fram till att vi antingen upplever lycka eller lidande. Vi formar själva våra liv och som buddhist anser man att vi lever i ett etiskt universum. Handlingar har konsekvenser enligt universella principer. Det kan förvisso vara svårt att förutse konsekvenserna, men man kan direkt se att ovänligt tal leder till en reaktion, eller att hjälpsamt tal leder till t.ex. både samhörighet och ett vänligt bemötande.

Handlingar får konsekvenser
Vi kan förändras och utvecklas som människor. Vi kan alltså bli bättre än vad vi idag är. Vi kan bli mer generösa och kärleksfulla och vi kan utveckla en större klarsyn. Handlingar får konsekvenser är ett annat sätt att säga detta på. Det vi ger energi växer! Att utveckla en etisk sensitivitet är därför av avgörande betydelse. Man kan förenklat säga att det finns två sidor av en etisk känslighet. Men låt oss först konstatera att alla människor har en sådan sensitivitet, mer eller mindre utvecklad. (Hos vissa människor har den dock avtrubbats av olika skäl.) Å ena sidan behöver man bli medveten om den effekt ens handlingar har på sig själv, antingen de är rent fysiska eller kommer till uttryck genom vårt tal och våra tankar. Å den andra sidan måste man bli mer medveten om den effekt våra handlingar har på andra människor. Man måste anstränga sig att försöka sätta sig i en annan människas situation, att tänka sig själv i deras kläder och skor, på en basis av metta. Att intensivt försöka känna deras sorger och glädjeämnen, det som betyder något för dem. När man lyckas göra detta känner man sig lyckligare, mer förenad med andra, och livet blir mycket lättare att leva.

Intentionen avgörande
I buddhismen anser man avgörande är den intention och motivation (eller det sinnelag) som ligger bakom handlingen. Våra handlingar finner uttryck genom antingen vår kropp, vårt tal eller våra tankar.  Även det vi tänker får i all synnerhet konsekvenser. Det kan vara enormt inspirerande att se hur man själv eller någon annan förändras i en positiv riktning. Samtidigt kan det vara skrämmande att uppleva vilka konsekvenser ens handlingar kan föra med sig. Etik är i själva verket det största och mest avgörande området i ens andliga praktik. När man lyckats med att börja leva någorlunda skickligt och gott, börjar även ens meditation att öppna upp nya dimensioner och man börjar få insikter i hur saker verkligen förhåller sig.

Föreskrifter är nödvändiga
Även om buddhistisk etik inte handlar om regler så förser buddhismen oss ändå med några enkla rättesnören. Dessa föreskrifter är inga budord. I en lära utan en Gud är föreställningen om budord meningslös. De är tumregler som i grova drag visar hur en upplyst lever. Buddhister antar de här föreskrifterna som träningsprinciper. Dessa råd är också självpåtagna och praktiseras endast av dem som åtagit sig att göra det, för sitt eget och alla levande varelsers bästa. Om vi medvetet väljer att handla som en upplyst kommer vi alltmer likna en upplyst. Att inte kunna hålla en föreskrift är ingen synd, det begreppet finns inte inom buddhismen men det är att inte nå så högt som vi har föresatt oss. Den känslomässiga reaktionen på tillfälliga avsteg från riktlinjerna i föreskriften är en helt annan än den skuldkänsla man får då man syndar mot mer auktoritära etiska system.

Vi behöver etiska grundprinciper eller föreskrifter för att leva ett mer skickligt och gott liv, de ses som övningar som man gradvis blir bättre på. Det är helt naturligt att man stundtals misslyckas eller faller till korta. Därigenom lär man bättre känna sina svagheter och det man är stark på. Att lyda en föreskrift ordagrant utan att arbeta med den positiva princip den bygger på är så gott som meningslöst. Men genom att arbeta med de positiva principerna, kommer de skadliga handlingar som den negativa varianten av föreskriften varnar oss för gradvis förlora sin dragningskraft.

Föreskrifternas eller rådens främsta egenskap är alltså att den som praktiserar dem väl, förr eller senare får ett tankeliv fritt från skuld eftersom de handlingar som undviks är de vanligaste orsakerna till skuld. Ett sinne fritt från skuld är ett sinne som har en bättre meditativ förmåga, en bättre förmåga att någon gång uppnå upplysning. Moral på pali heter shila, i betydelsen disciplin. En disciplin här menat som förmågan att följa övningen som man har bestämt sig för att praktisera. Det skall också noteras att föreskrifterna i grunden inte är dogmatiska, fast det är rekommenderat att så gott som möjligt följa dem och därmed göra sig fri från negativa handlingar så att ens sinne blir lugnt, samvetsfritt och utan skuld.

”En etisk handling är en som inte skadar andras upplevelse av eller förväntningar på lycka. Vad är då släktskapet mellan andlighet och etiskt handlande? Eftersom kärlek och medkänsla och liknande egenskaper alla per definition förutsätter en viss omsorg om andras välbefinnande förutsätter de även etiska spärrar. Vi kan inte vara kärleksfulla och medkännande om vi inte samtidigt kan lägga band på våra egna negativa impulser och önskningar. Jag är övertygad om att människan till sin natur är god, inte aggressiv. Och var och en av oss har ett ansvar som om alla våra tankar, ord och handlingar är viktiga. För det är de. Våra liv har både syfte och mening. Medkänslan är en de egenskaper som främst skänker livet mening. Den är källan till all lycka och glädje, och den grundlägger ett gott hjärta, det hjärta som agerar utifrån en önskan att hjälpa andra. Genom vänlighet, genom tillgivenhet, genom sanning och genom rättvisa mot andra gagnar vi oss själva. Detta är inte något man behöver väva komplicerade teorier omkring. Det handlar om sunt förnuft. Det går inte att förneka att det lönar sig att hysa omsorg om andra. Det går inte att förneka att det lönar sig att hysa omsorg om andras lycka. Det går inte att förneka att vi själva lider om samhället lider. Inte heller går det att förneka att ju mer våra hjärtan och sinnen är påverkade av illvilja, desto olyckligare blir vi. Sålunda kan vi avfärda allt annat; religion, ideologi, all vedertagen visdom. Men vi kan inte undkomma det faktum att kärlek och medkänsla är något nödvändigt.”   Dalai Lama

Gemensam etik
Finns det en gemensam bas för en gemensam etik? Jag tror att det finns. Religionerna är inte gemensam och kan inte bli det, därför behöver etiken vara det. Ända sedan de antika filosoferna, t.ex. Platon, till de olika religionsstiftarna, t.ex. Muhammed, till den som förklarade hur världen och livet fungerar, Buddha, till nutidens filosofer.  Alla har de försökt etablera etiska system – utan att lyckas. Därför är det nödvändigt att vi försöker skapa ett etiskt manifest som kan omfattas av alla. Oavsett religion, t.o.m om man inte har någon religion. I likhet med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter så borde man kunna skapa ett etiskt manifest för alla i hela världen. Ett etiskt manifest som är baserat på de olika ståndpunkterna i de  skilda religionerna. Ett manifest som kan antas utan att någon för den skull behöver ge upp sin tro.

Referenser: www.stockholmsbuddhistcenter.se,  Dalai Lamas ”Etik för ett nytt millennium”