Buddhistiska gemenskapen Triratna – hette tidigare Västerländska Buddhistordens Vänner (VBV) – grundades 1967 av Sangharakshita. Det är nu en internationell rörelse med verksamhet i mer än 20 länder, inklusive Indien. Buddhistiska Gemenskapen Triratna är en icke-sekteristisk rörelse, som syftar till att försöka anpassa buddhismen till den moderna världen. Triratna betyder ”de tre juvelerna”, närmare bestämt Buddha, Dharma och Sangha, som alla är centrala för ett buddhistiskt liv och praktik.
Tillflyktsträdet
Bilden av tillflyktsträdet ger ett konkret uttryck för Triratna som en ny tradition men som bygger på en traditionell form. Trädet består av en stam med en stor lotusblomma i mitten och fyra lite mindre lotusblommor på varje sida. På den centrala blomman sitter Shakyamuni Buddha (den historiska buddhan) tillsammans med Dipankara (en tidigare buddha) och Maitreya (framtidens buddha). De representerar tillsammans Buddha som tillflykt. Shakyamuni är givetvis den historiska källan till traditionen. Det finns också flera andra figurer avbildade som betyder mycket för Triratna. I detta träd ser vi hur Triratna hämtar inspiration från många olika traditionella källor, genom den buddhistiska historien. Där finns företrädare för alla tre yanorna: hinayana, mahayana och vajrayana. Triratna tar sin utgångspunkt i den historiska Buddhan och den tidiga traditionen, med alla dess läror. Dess hjärta finns dock i mahayana-buddhismens självöverskridande bodhisattvaideal (som givetvis även Buddha förkroppsligar).
Nedanstående är skrivet av Viryabodhi f.d. ordförande i Triratna, publicerat ursprungligen i Buddhism-nu, maj 2007:
”VBV är en del av den internationella rörelsen Friends of the Western Buddhist Order (FWBO) som grundades i London 1967 av Urgyen Sangharakshita. Utöver orden består VBV-sanghan av alla som deltar i någon form av aktivitet och kallas ”vänner” och sedan de som gjort ett mer formellt åtagande till sin praktik och sanghan. De senare kallas mitror (från sanskrit och betyder ”vän”). Idag (2007), fyrtio år senare, finns det ca 1400 ordensmedlemmar och en stor skara av mitror och vänner som regelbundet besöker centra i många länder, på fem kontinenter. För att förstå VBV och vad som utmärker den måste vi börja med Sangharakshita, eftersom han på så många vis format och inspirerat dess utveckling. Dennis Lingwood, som han tidigare hette, föddes i södra London 1925. När han var 16 år och läste ”Diamantsutran” (och ”Hui Neng-sutran”, i en och samma bok) insåg han att han var buddhist och alltid varit det. Samtidigt som han alltid sett buddhismen som en enhet, har han varit särskilt inspirerad av mahayana-buddhismen och bodhisattvaidealet. Enligt honom utgör bodhisattvan det högsta och mest sublima ideal som finns för människan. Bodhisattvan strävar mot upplysning för alla varelsers skull och ger osjälviskt av sig själv. Sangharakshita har sagt att det vi främst behöver är djup och intensitet, som i hans aforismer: ”Mer och mer, av mindre och mindre” och ”Det finns inga högre undervisningar, endast djupare förståelse”. I ett föredrag i januari 2002 beskriver Sangharakshita hur Triratna/VBV har sex utmärkande drag, i relation till andra buddhistiska rörelser. Först påpekar han dock att Triratna/VBV har en hel del gemensamt med andra buddhister och räknar upp en rad traditionella läror och begrepp. Sedan går han in på de sex dragen: 1) att Triratna/VBV är en ekumenisk (alla inriktningar) rörelse och hämtar inspiration från hela traditionen, 2) framhävandet av tillflyktstagandets centrala plats i en buddhists liv, 3) att Triratna Buddhist Order/VBO består av en enad orden (framför allt med lika möjligheter för kvinnor och män) 4) en tonvikt vid ”right livelihood” (särskilt där man arbetar tillsammans i etiska projekt), 5) den andliga betydelsen av konst och kultur, och 6) vikten av vänskap i det andliga livet.”