<< tillbaka

Visdom är att veta vad som är bra för en själv men också, eftersom allt på jorden och i universum hänger ihop, måste det även bra för andra och annat  - om det är en människa, tillhör djur- eller växtriket, om det organiskt eller oorganiskt, levande eller icke levande. Allt.

Kultivering (utveckling genom övning eller utbildning av sin hjärna och/eller medvetande) av visdom leder till medkänsla, på samma sätt som kultivering av medkänsla leder till visdom. Visdom är bortom begrepp som ”rätt” och ”fel”.

Sanskritordet för vis är ”prajna”. ”Prajna” betyder att visdom är som ett starkt ljus som skingrar okunnighetens mörker och avslöjar allt som står i vägen för sanningen. ”Prajna” uppnås genom andlig träning och kulminerar i befrielse från hat, okunnighet och begär.

Min stora förebild är Dalai Lama och jag vill citera honom; ”Om du vill göra andra lyckliga, känn medkänsla. Om du vill göra dig själv lycklig, känn medkänsla”. Han har också sagt: ”Vänlighet är viktigare än visdom, att upptäcka detta är början på visdom”. Om jag fortsätter att citera, följande uttalande tillskrivs också honom. ”Det är värt att komma ihåg att vi under det att vi upplever våra största svårigheter även gör våra främsta framsteg när det gäller visdom och inre styrka”.

I Elisabeth Kübler-Ross’s självbiografi ”Livets hjul”, skriver hon; …” för att ge utan att vänta på någon belöning; för att lyssna utan att döma; för att älska villkorslöst”. Det samhälle vi lever i skulle se helt annorlunda ut om vi följde hennes råd. Visdom innehåller en komponent av altruism och godhet, det vill säga en strävan att så många som möjligt ska bli så lyckliga som möjligt. En altruistisk inställning till våra medmänniskor är en förutsättning för visdom. Detta innebär samtidigt en stor utmaning, eftersom man måste väga in olika människors situation och behov.

Det finns många kloka citat av visa människor, Platon är en av dem; ”Vise talar för att de har något att säga, dårar för att de måste säga något.”

Sokrates påstås ha sagt; ”Visast är den som vet vad han inte vet.”

I början av boken ”Narcissus och Guldmund” av Hermann Hesse berättas om abboten och Narcissus i det kloster han är novis. Narciccus är snabbtänkt, språkkunnig och karismatiskt. Abboten (fader Daniel) är gammal, ej språkkunnig men ytterst vänlig, enkel och ödmjuk . Både har i klostret en unik och framstående position, av olika anledningar förstås. Herman Hesse beskriver abboten som; ”Han hade enkelhetens visdom”.

I filmen ”Gandhi” samtalar Mahatma Gandhi med en upprörd hinduisk man vars son har blivit dödad av muslimer. Som någon sorts hämnd har han dödat ett muslimskt barn och tror att han nu kommer att hamna i helvetet. Gandhi säger: ”Jag vet en väg ut ur helvetet. Finn en föräldralös muslimskt pojke och uppfostra honom som ditt eget barn, men du måste uppfostra honom som ett muslimskt barn”. Så talar visdomens röst.

”När man söker kan det vara så att man bara ser det man söker. Man finner ingenting och man tar inte till sig något därför man tänker bara på det man hoppas uppnå. Med ett sökande hoppas man hitta det man letar efter, men ett sant sökande innebär att vara fri, i meningen att vara öppen, mottaglig, att stå över politiska eller religiösa åsikter, att inte låta sig dras in i olika världsliga sammanhang, att inte låta frestelserna i Samsara ta överhanden, och att inte ha något mål för sitt sökande. Visdom kan inte kommuniceras och inte heller läras ut, men däremot kunskap. Visdom kan uppnås, åskådliggöras, visualiseras, befästas, man kan göra underverk med visdom, men man kan inte kommunicera eller lära ut visdom.” B l.a. från Siddhartha också av Hermann Hesse (fri översättning av Jöran Briding).

(Ryokan, japansk zenmästare och poet som levde 1758-1831)
”Min hydda ligger mitt i en tät skog; Varje år växer sig murgrönan längre. Inga nyheter om människornas bestyr, endast ljudet från en skogshuggare, då och då. Solen skiner och jag lagar min dräkt(munk). När månen kommer fram läser jag buddhistiska dikter. Jag har inget att meddela er, mina vänner. Om ni vill finna meningen, sluta då jaga efter så många saker.”

Jag fick våren 2009 frågan hur en vis människa är. Jag funderade en stund och sade att det främsta kännetecknet (för mig i alla fall) att en vis människa är god. Jag beskrev han/henne som ”skickligt” god, som ”metta”- god. Jag använde inte de termerna men jag försökte översätta det de står för till vanlig svenska. Kan bara instämma med Ratnaguna (en ordinerad engelsman, medlem i den Buddhistiska gemenskapen Triratna) som sade att han tyckte att en vis människa handlar automatiskt på ett skickligt sätt.

Sedan tidernas begynnelse har en vis människa betecknats på ett likartat sätt. Visa människor är ödmjuka och framhäver aldrig sig själva. De är inte heller prestigefyllda eller låter sitt ego komma i vägen för den bästa lösningen. Det är nog därför som relativt få människor man känner till, har betecknats som visa. Att hysa ödmjukhet inför den komplicerade tillvaron och erkänna att man inte förstår allt kan vara ett tecken på visdom.

Unga människor idag kallar nog inte någon vis, ordet kanske inte ens finns i deras vokabulär. Men det har inte alltid varit så, under många äldre tidsepoker har unga människor sett upp till visa personer, t.o.m. varit deras förebilder. Och man kan lätt förstå varför. Det är också påfallande lika i olika kulturer hur man beskriver en vis person. Han har stor livserfarenhet och kanske också stor människokännedom. En vis person har förmåga att överblicka konsekvenser av handlingar. De ser inte enbart till de kortsiktiga konsekvenserna utan också till de mer långsiktiga, som kanske drabbar människor flera generationer framåt. De står genomgående och tveklöst på det godas sida. En vis person har påfallande ofta kontakt med det andliga/metafysiska, man har någon sorts förankring i tron på det övernaturliga. Den vise har också förmågan att dra lärdom från konsekvenser som hans kanske inte så skickliga handlingar medför och tänka annorlunda än han gjort tidigare samt förändra sitt sätt att tänka. Men varför har jag nästan bara hört om visa män, inte om visa kvinnor? Det kanske beror på att vi lever i ett patriarkaliskt samhälle och att det är bara män som uppmärksammas samt att det är flest män som författar historien. Om många kvinnors sätt att lösa konflikter på och syn på livet skulle vara det som gällde, inte mäns vålds- och machokultur, skulle vi leva i ett samhälle som hade helt andra värderingar och gjorde annorlunda prioriteringar. Vi kanske skulle leva i ett samhälle som inte dominerades av kortsiktiga ekonomiska vinster. Förhoppningsvis skulle istället det viktigaste vara hur vi använde jordens resurser på, så att framtida generationer kunde leva ett drägligt liv.

Till sist några citat från Dharma (Buddha):

” Den vise bygger inget hopp om framtiden och ångrar ingenting av det förflutna.

Den vise är långsam att tala och snabb i handling.

Den vise hör ett ord, men förstår två.

Den vise strider inte. Detta är orsaken till att ingen människa på jorden kan strida mot en vis person”.