Stupa – en symbol

Stupa

 

Dom tidigaste monumenten och grottmålningarna speglar den stramhet som den tidiga buddhismen hade, och att inte visuellt avbilda Buddha. Det hade antagligen sitt ursprung i hans eget motstånd, Buddha såg det som ett skydd mot att människor ville se honom som någon sorts gud. Det är lätt att sätta en vördad lärare på piedestal och att också dyrka honom, det som också har hänt senare. Dom första fyrahundra åren efter Buddhas död gjordes inga avbildningar av honom, även om det han lämnade efter sig tog sig i uttryck i olika symboler, som t ex lotusblommor, fotsteg eller dharmas hjul. Det förekom inte i någon tradition att avbilda Buddha, men människor ville ändå vörda, dyrka och tillbe Buddha och det han stod för, denna vilja manifesterades i vördnad för olika reliker, ben, aska etc., som fanns kvar efter hans kremering. Dom här relikerna, som ansågs mycket heliga, hade blivit begravda i många lager formade som hemisfäriska högar eller gravkullar som kallades stupa. Med tiden, blev dom här förvaringsplatserna av Buddhas kvarlevor målet för buddhistiska pilgrimsresor och blev smyckade med konstverk som till en början var symboliska men så småningom blev mer och mer invecklade och svårtydda.

Två av dom tidigaste och finaste stupa-byggnaderna som finns kvar är dom i Sanchi och i Bharhut i centrala Indien. Sanchi stupan byggdes på 300-talat f.v.t., i dom följande seklerna tillfördes och gjordes många utsmyckningar till den från början ganska enkla strukturen. Stupan är en av de äldsta symbolerna i buddhismen har använts sedan dess begynnelse. Stupan finns representerad i alla buddhistiska traditioner. Den ser visserligen något olika ut beroende på land och tradition men man kan urskilja tre kännetecken: en fyrkantig bas, en kupolformad mitt och en spira. Den tibetanska stupan finns i flera olika former. Den vanligaste är en stupa som symboliserar själva uppvaknandet. Stupan kan sägas symbolisera det upplysta sinnet som kännetecknas av ovillkorlig kärlek samt obegränsad och allomfattande visdom. Om du funderar så har du kanske någon gång upplevt, om så bara för ett kort ögonblick, insikt och fullständig kärlek. Du förstår hur allt hänger ihop. Detta, menar buddhismen, är en glimt av vår mänskliga kärleksfulla natur som finns naturligt inom varje människa.

Utöver det ger stupans yttre delar en detaljerad beskrivning av hur man, steg för steg, tränar sinnet. Stupans tre större delar: basen, kupolen och spiran förklarar tillvägagångssätten i stort. Basen redogör för hur man, för att komma tillrätta med ett problem, först måste inse och lära känna problemets natur genom att studera Dharma, kontemplera och meditera. Kupolen förklarar sedan, att när man väl insett problemet måste man också ta itu med det och bemöta det. Gång på gång. Igen och igen. Och också inse att trots att man försöker förändra och förbättra sig så kan problemet komma tillbaka. Spiran symboliserar; för att kunna komma till en lösning måste man spontant inse att problemet inte längre är ett problem. Förutom att visa stegen som leder sinnet till en kärlek som är utan villkor och gäller allt och alla samt en gränslös visdom, anses stupan också vara ett heligt objekt som ger nödvändiga meriter för att kunna vandra vägen. På liknande sätt, som det anses meriterande att ge pengar till en fattig eller att inte ljuga så anses det även vara meriterande att gå runt stupan i solvarv och att offra ljus, rökelser eller något annat lämpligt. För många är stupan en rituell konstruktion, den kan vara fylld av särskilt kraftgivande föremål som sägs ge den ett energi- eller kraftfält. Genom att gå runt stupan antas man få del av de här positiva energierna. Det finns även stupor som innehåller reliker från lärare som har uppnått en hög grad av visdom och kärlek. Tanken är då att lärarens öppna sinne även kan överföras till den som går runt eller offrar till stupan.

Från: ”Buddhism, on the path to nirvana” av Swati Chopra, bl.a.