Varför är jag buddhist?

Nedan ska jag försöka formulera varför jag har fastnat för buddhismen, varför jag nu kallar mig själv buddhist.

Jordnära
Buddhas lära är mycket sund och logisk, den stämmer med verkligheten och speglar helt enkelt hur saker är. Det finns inget konstlat, inget förnuftsvidrigt i den, inget man som buddhist behöver försvara eller vrida till logiken för att förklara. Buddhismen ger osedvanligt begripliga och lättillgängliga förklaringar av de existentiella problemen. Man känner igen sig i sitt eget sökande och sina djupaste frågor i buddhismen och den bidrar till ett förändrat perspektiv på tillvaron. Buddhismen skildrar människan, samhället och världen som föränderliga ting och med en utveckling som stämmer med naturlagarna. Man beskriver problem och företeelser på ett sätt som känns äkta och trovärdigt. Mycket av det som Buddha påstod för 2500 år sedan bekräftas nu av den moderna vetenskapen. Den erbjuder vidare en vishetslära (”prajna” eller visdom) som upplevs som jordnära, och ger också praktiska anvisningar om hur man kan integrera denna andliga vishet i sitt dagliga liv.

Villkorligheten
Det finns en lära i buddhismen som ger en beskrivning av hur universum fungerar. Att alla fenomen är sammansatta, föränderliga samt obeständiga och uppstår i ett ömsesidigt beroende och saknar därför en oberoende egennatur. Detta är hela buddhismens grundprincip, ”pratiya samutpada” – det ömsesidiga beroendet (orsak och verkan). Denna villkorlighet benas upp ytterligare i de fem ”niyamas”. Det här fem ”lagarna” eller fem nivåerna är det sätt som villkorligheten fungerar på i praktiken. Lagarna handlar t.ex. om ”icke-levande materia” som kan liknas med våra fysiska och kemiska lagar. Exempelvis är gravitationslagen en sådan. Vi anser inte att det finns någon makt (Gud) över gravitationen, det är en naturlag. Det kan också handla om organisk materia som kan jämföras med vår lära om biologin. ”Lagen” om karma (handling) är en annan av lag. Buddhismen lär ut att handlingar har konsekvenser för en själv och för andra och att konsekvenserna kommer förr eller senare. Buddhismen lär också att intentionen och motivationen faktiskt är viktigare än det man gör eller säger. Det är en lag i sig själv utan behov av någon lagstiftare, någon yttre makt eller en Gud som straffar onda gärningar och belönar goda.

Metta
”Metta” är i buddhismen ett centralt begrepp. Metta är Pali, på Sanskrit blir det ”Maitri”. Metta översätts till ”kärleksfull vänlighet”. Metta kan liknas med den kärlek som föräldrar känner för sitt barn, dom kanske kan ge sitt liv för sitt barn. Metta är en kärlek som är ovillkorlig och förbehållslös, den är dessutom allomfattande och sträcker sig bortom alla förbud och tabun. Det spelar alltså ingen roll vad eller vem man är, vad man gjort, sagt eller tänkt. Alla levande varelser får den här metta-kärleken, även det som inte lever. Metta kommer från en själv men också utifrån. I buddhismen säger man att vi bor och lever i ett etiskt universum. Jag förställer mig metta som ett ljus, en sol och att den här värmen, att dom här solstrålarna skiner på allt och alla, utan åtskillnad. Om jag kan fullända mitt handlande i vardagen och i praktiken efter dom här idealen är kanske en omöjlig uppgift, men det är min ledstjärna.

Blind tro
En avgörande skillnad mellan buddhismen och andra religioner är att i buddhismen ska man inte tro att någonting är riktigt och sant bara för att en auktoritet säger att det stämmer eller att det står i en helig bok. Man behöver bara tro att någonting är sant om man själv har upplevt det. Man kan leva ett fullt etiskt och osjälviskt liv, ett i grunden meningsfullt andligt liv utan att ens ha en föreställning om en Gud. Det finns ingen skapargud, en skapare av livet och universum i buddhismen, inte eller den förståelse av en Gud som den ges i kristendomen eller i islam. På samma sätt finns det inte heller någon makt över moralreglerna, som t.ex. i kristendomen är skrivna i sten av Gud. I buddhismen kallas de för träningsprinciper eller föreskrifter, som man frivilligt åtar sig att följa. Den är från början till slut öppen för alla som har ögon att se med och ett sinne att förstå med. Istället för uppmana sina lärjungar att blint tro på honom, ville Buddha att man skulle undersöka hans undervisning som bjöd sökaren att ”komma och se”. Det var vilja att se och förstå och inte blind tro som Buddha värderade. Den erbjuder dessutom en väg grundad på tolerans, öppenhet, altruism och harmonisk tillförsikt. 

Livet är ett mysterium
När religionen skärper sina normer finns det alltid en betydande grupp människor som tenderar att söka efter mera frihet i sitt andliga sökande. I hedniska traditioner är kulten av naturen viktigare än vördnaden för de heliga böckerna. Bl.a. buddhismen frånsäger sig tanken att skaparen och det skapade är åtskilda, den centrala principen är att ”allt är ett”. Man försöker inte att uttyda livets mysterium, utan att bli en del av det. Sexualitet och sedvänjor är t.ex. friare, eftersom det är en del av naturen och inte kan betraktas som ondskans frukter. Många religioner försöker besvara frågan om meningen med livet och hur världen fungerar. Men inte buddismen, inte ens Buddha sa mycket om livet eller om universum. Syftet med ”Dharma” (läran, sanningen, verkligheten) är att komma till insikt och få befrielse från återfödelsens kretslopp, inte att förklara livet eller universums existens. Buddha var som sagt mycket avvisande när det gällde att prata om saker som livet och universums uppkomst men till slut gav han med sig. När det gällde livet sa Buddha att vår värld uppkom genom att primitiva och enkla livsformer och organismer hade ”livstörst”. Buddha sa att deras begär efter ett bättre liv gjorde att de utvecklades till allt mer komplicerade livsformer tills människan en gång uppstod. Det bör påpekas att den biologiska evolutionen pågår ännu. Buddhas predikan om hur livet uppstod påminner alltså mycket om Darwins utvecklingslära som är det centrala inom biologin. Buddha sa att universum alltid funnits. Hur långt bakåt eller hur långt fram i tiden man än tittar så kommer man alltid att se någonting, t.ex. andra världar som existerar, skapas och går under, men alltet består. Big Bang skapade kanske bara vårt universum, av oändligt många universum. Något exakt svar ger inte ”suttorna” oss.