Klimat och Miljö

FULL FART IN I KAKLET
(september 2021)

Ingen kan väl längre tvivla på klimatförändringarna och att det är människans livsstil som är orsaken. Ändå ser den politiska debatten ut som vanligt. I Sverige fortsätter partierna att diskutera hyresfrågor, strandskydd, polisresurser och invandring, etc. utan en tanke på hur denna diskussion kommer te sig om några årtionden. Då kommer alla människor, hela folket, att fråga sig vad man höll på med – varför man inte la det politiska spelet åt sidan för att istället ta gemensamma krafttag för att skapa ett hållbart samhälle!? Den enkla sanningen är ju att oavsett vilka hjärtefrågor en gruppering har så kommer dessa påverkas negativt av en allt värre klimatkris. Borde man inte inse att klimatkrisen är ett hot som överskuggar alla andra frågor, och att den borde få högsta prioritet?!

Vi människor har fastnat i ett evigt nu, där begär ska tillgodoses omedelbart. Vi tittar varken bakåt eller framåt. Tittar vi bakåt förskräcks vi hur många ”rika” människor har förstört planeten och hur snabbt det har gått.Tittar vi framåt grips av fasa, ett sterilt klimathelvete är vad vi ser, där mängder av liv inte kan överleva. Nej, hellre då sätta på sig skygglappar och lyssna till kvartalsrapporternas lockrop: Köp! Nu! Snabba vinster! Snabba klipp! Njut! Nu!

Varför beter sig och handlar människor på ett visst sätt? (Billy Larsson)

  • Människan är egocentrerad. Det har byggts upp i vårt evolutionära förflutna och som då var så nödvändigt för att överleva. Om något hotar det egna jaget eller gruppen går jaget alltid först.
  • Människans kortsiktighet. Vi, människor, agerar och tänker kortsiktigt, därför, även här, vi är så präglad av vårt evolutionära arv. Detta och ovanstående gäller speciellt dom som har inflytande; politiker, företagsledare och andra som människor lyssnar på, kapitalägare, etc. Dom flesta människor gynnas av ”business as usual”.
  • Människor vill inte ta till sig vetenskapliga fakta. Vi människor är inte öppna för ny information som inte överensstämmer med våra egna förutfattade meningar. Vi förnekar, förminskar, förringar etc. 
  • Beslutsfattare vet egentligen hur illa det är ställt, men många i ledande positioner vågar inte säga det rakt ut. Många vill leva på ett sätt som har mindre påverkan på klimatet, t ex minska sin konsumtion, men grundfundamentet för alla sittande politiker är att medborgarna måste fortsätta konsumera för att inte störa det ekonomiska systemet.
  • Människan är girig. Vid sidan av ideologi, psykologi och algoritmer finns mer krassa orsaker. Som pengar. Oljeindustrin och dess intressenter pumpar in enorma belopp för att förvirra människor. Varenda dag som de lyckas fördröja omställningen till ett fossilfritt samhälle innebär värre utmaningar för alla andra, men större vinster för dem.

Frågar man svenskarna vilken framtidsfråga som oroar dem mest, hamnar varken bristen på poliser, vårdköerna eller migrationen högst. Den globala uppvärmningen, tätt följd av miljöförstöring i allmänhet, är vad människor i detta land oroar sig för mest. Frågar man därefter samma svenskar vilka politiker de tänker rösta får du ett helt annat svar. Det parti som säger sig sätta klimatet och ekosystemen främst, kravlar i bottenskrapet kring fyraprocentsspärren. Två tredjedelar av befolkningen röstar antingen på de två största partierna – som inte gör några utfästelser om en radikal klimatpolitik, utan lovar batonger, stängda gränser, jobb; ordning och reda – eller på ett högerpopulistiskt parti som aktivt motarbetar klimatåtgärder.

Hur har vi hamnat här? I en värld där skogarna brinner, isarna kalvar och växthusgasutsläppen fortsätter att öka i takt med oron, men där den oroade allmänheten går och röstar på i bästa fall slätstrukna förvaltare av ”business-as-usual” och än värre tvålfagra brunskjortor i ny kostym?

Våra politiska övertygelser överensstämmer väl med hållningen i klimatfrågan. Man har visat att personer som tror på hierarkiska samhällen med en svag stat förnekar klimatvetenskapen i betydligt högre grad än personer som tror på ett plattare samhälle med en stark stat (som fördelar resurserna).
Det är grundvärderingarna som styr, inte fakta. Uppenbarligen känner många personer runt om i världens länder starkt för storyn att deras nation är på dekis och måste stänga om sig. Att högerpopulisterna i princip unisont förnekar eller förringar klimathotet försvinner i löften om murar.
Men inte bara nationalisterna ignorerar planetens öde. Det räcker med att titta sig omkring en genomsnittlig dag i Sverige. Å ena sidan klimatlarmen och politikernas fagra ord. Å andra sidan rea på charterflyg, massiva kampanjer för nya bensinbilar, nyöppnade köpstäder; expansion och tillväxt av allt mänskligt åt alla håll på samma gång – med därpå följande ökning av växthusgasutsläpp.
Denna mildare form av förnekelse är ett maskineri som inte bara stimuleras i fikarum men av massmedier, politiker och reklam.

Sverige behöver politiker, partier och näringslivsföreträdare från höger till vänster som erkänner den skenande klimat- och artkris vi befinner oss i. Ledare som inser att folket förstår och står bakom ett kraftfullt agerande till försvar för klimatet, för människor, vår natur och våra relationer med andra länder. Moderaternas program (september 2021) för en ”ny grön höger” är kontraproduktivt för Sveriges miljömål. I stället för ”grön tillväxt” och teknikfixering behöver vi minskad produktion och naturbaserade klimatlösningar. M ägnar sig åt greenwashing snarare än seriös miljödebatt. Moderaterna måste sluta med greenwashingen och börja lyssna på forskarna.

  • Moderaterna föreslår ”mer kärnkraft”. Kärnkraften måste avvecklas och energibehovet minskas. Hållbar energi ska byggas där varken naturvärden eller mänskliga rättigheter hotas.
  • Moderaterna påstår att skogsbruket gynnar ”miljön och den biologiska mångfalden”. I själva verket hotar kalhyggen bägge. Som DN avslöjat (16/3) bränns de flesta svenska skogsprodukter upp kort efter avverkning och det tar årtionden för nya träd att fånga upp växthusgaserna. Därför krävs hyggesfritt skogsbruk med fokus på långlivade produkter. Vidare tar M ställning mot ökat naturskydd, trots att biologisk mångfald behövs för både överlevnad och landsbygdsjobb.
  • I stället för Moderaternas fixering vid oprövad industriteknik bör vi förlita oss på ekosystemens förmåga att fånga in och lagra kol. Restaurering av våtmarker, regenerativt jordbruk och skyddade naturskogar har alla större potential att hejda klimatkrisen än de nya tekniker för att fånga in koldioxid som M föreslår.
  • Moderaterna framställer ökad världshandel som en klimatlösning. Egentligen bidrar de nya handelsavtalen till högre utsläpp. Dagens avtal ökar företags makt på miljöns bekostnad.
    Moderaternas förslag om laddstationer och skärpta EU-krav på bilar välkomnas, men tyvärr vägrar M ifrågasätta dagens ohållbara flygande. Tåg nämns inte heller, trots att tågsatsningar på landsbygden är avgörande för de ”hållbara transporter i hela landet” som M säger sig värna, enligt Naturskyddsföreningen.

När den populistiska radikalhögern ifrågasätter klimatforskningen handlar det egentligen inte om klimatet. Deras agenda är en annan, skriver Björn Wiman. ”Klimatförnekarna må stoppa huvudet i sanden för vetenskapen, men harmlösa är de knappast. Man skulle kunna rycka på axlarna åt dessa ofta högt utbildade personer som allt mer desperat avfärdar både vetenskapen och verkligheten, om det inte vore för att välrenommerade svenska medier regelbundet ger dem utrymme. Och för att det bakom förnekelsemaskineriet finns både pengar och en stark politisk konjunktur, som hotar både den verifierbara kunskapens ställning i samhället och i förlängningen själva demokratin. Först och främst handlar det om de svindlande summor pengar som fossilbränsleindustrin lägger på att förhindra en adekvat klimatpolitik genom att så tvivel om vetenskapens slutsatser. En rad attitydundersökningar visar att de lyckas påverka inte bara politiker utan också medborgare i hela världen. Men enbart pengar räcker inte för att förklara förnekelsemaskineriets effektivitet. Det handlar också om känslor, identitet och värderingar. Många av dem som i medierna högljutt ifrågasätter forskningen är mindre intresserade av klimatfrågan i sig, än hur den kan användas som symbolladdat politisk vapen i det pågående kulturkriget. Det spelar ingen roll vart man vänder blicken: Polen, USA, Italien, Brasilien, Australien, Sverige… Världen över ställer sig den auktoritära nationalismen förenad mot humanism och vetenskap. Klimatförnekare och auktoritära populister vill få oss att kliva in i en fiktiv värld, där vi slutar känna tillit gentemot forskare, fakta och etablerade institutioner. I de flesta delar av världen har klimatförnekarna länge fått husera i politikens periferi. Men i takt med att den populistiska radikalhögern tar steget in mot samhällets mittfåra gör också de klimatförnekande idéerna samma förflyttning.”

SVT Nyheter har granskat metoderna som används av klimatskeptiker. De använder underkända vetenskapsrapporter och feltolkar statistik. ”Jag ser nu hur deras felaktiga påståenden börjar leta sig in på ledarsidor och i etablerade medier”, säger Maths Nilsson, författare till boken ”Spelet om klimatet”. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-sprider-klimatskeptikerna-osanningar-pa-natet. Metoderna som klimatskeptikerna använder för att sprida desinformation är bland annat att feltolka rapporter genom att välja ut egna årtal ur mätserier, hänvisa till underkända vetenskapsrapporter eller till vanliga blogginlägg, visar SVT:s granskning.

Många politiker gör misstaget att prata i väldigt allmänna termer. De kanske säger att vi ska minska utsläppen med 50 procent till år 2050, men nästan ingen säger hur det ska gå till eller vad det innebär och vad vi faktiskt måste göra i vardagen. Politikerna eller människor som har makt behöver säga och handla konkret för att visa vad man kan göra. För om inte de visar att situationen är allvarlig, då måste det väl vara lugnt? Eller? De av oss som inte är beslutsfattare behöver också fokusera på de stora frågorna, det måste till storskaliga lösningar. Det handlar inte om ekologisk mjölk, elcyklar eller fler laddstolpar utan att förmå våra förstenade beslutsfattare att börja röra på sig. Vi behöver göra plats i våra liv så att vi har tid att vara delaktiga och bygga den samhällsförändring som krävs. Att skylla på heltidsjobb, livspussel eller på vad andra gör eller inte gör kommer, om en mycket snar framtid, att framstå som en obegripligt dålig ursäkt.

”– Build back better. Bla Bla bla. Grön ekonomi! Bla bla bla. Netto noll till 2050. Bla bla bla. Det är allt vi hör från våra så kallade ledare, sade Greta Thunberg under sitt tal i Milano 28 sep 2021.
– Ord. Ord som låter jättebra, men hittills inte lett till någon handlingVåra hopp och drömmar drunknar i deras tomma ord och löften. Så klart att vi behöver konstruktiv dialog, men de har nu haft 30 år av Bla bla bla och vart har det tagit oss?”

”Vad styr samhällsutvecklingen? 
I första hand etiska grundvalar eller värderingar hur vi ser på oss själva och vår omgivning.
Men människan har olika syn på etik och moral. Därför misslyckas vi hela tiden nå en gemensam färdriktning. Det är en ständig kamp mellan människor. En kamp som visar att vi ej delar gemensamma etiska grundvalar eller värderingar. Vi pratar om mänskliga rättigheter och demokrati som ska skydda våra behov av trygghet och frihet, där målet b.l.a är hälsa och välmående för medborgarna.

Men det är helt uppenbart att ekonomiska intressen ofta står för en annan etik och moral, som går före demokrati och mänskliga rättigheter. Det har blivit extra tydligt i pandemin och i de  beslut som gäller, för den miljökris vi befinner oss i. Så länge pengar och makt får styra samhällsutvecklingen utan hänsyn till demokratiska och mänskliga rättigheter, så blir det svårt att förändra de lagar, regler, strukturer till system som behövs till ett mer hållbart och rättvist samhälle. När detta fortgår så fortsätter också de problem som orsakar fattigdom, svält, rädsla, hat, krig och miljöförstöring i världen.”
Birger Schlaug

I september 2013 sa FN:s generalsekreterare att vi senast 2020 måste vända utsläppskurvan neråt, annars riskeras vår existens. Inga rubriker! Inga löpsedlar! Knappt en notis. ”Människor accepterar bara förändring när de står inför nödvändighet, och erkänner bara nödvändighet när de står inför en kris.” Jean Monnet, en av grundarna till EU

”För första gången måste vi nu beakta risken att hela planeten destabiliseras”, sa klimatforskaren Johan Rockström, oktober 2020. I ett föredrag med livfulla animeringar på TED om klimatkrisen visar han hur nio av de femton stora biofysiska system som reglerar klimatet – allt från permafrosten i Sibirien till de stora skogarna i norr och regnskogen i Amazonas – riskerar att nå sina ”tipping points” (om inte många redan har gjort det, min kommentar) och därmed göra planeten obeboelig för oss människor. ”För fem år sedan (2020) var jag fortfarande optimist. Fönstret var fortfarande på vid gavel och planeten gav inte allt för stora skäl till katastrofal oro. Nu är det annorlunda. Jag vet inte om vi kommer klara det här.” Han nämner att till skillnad från vad forskare tidigare trott så startar med stor sannolikhet processer som vi kan kontrollera redan om vi passerar 1,5 graders uppvärmning och nio stycken av femton så kallade tröskelpunkter för klimatet redan är på väg att uppnås. Man ska komma ihåg att 1,5 grader är hela jordens medeltemperatur och att den på många platser, bl a i Arktis, redan överskridits. Han menar att klimatförändringen borde rama in alla politiska frågor, att man bör ställa om livsmedelsförsörjningen och införa nya principer för det ekonomiska systemet. Johan Rockström har tidigare argumenterat för att bevisen är tillräckligt starka för att världens ledare nu måste agera med full kraft och utlysa ett plantärt nödläge.

IPCC rapporten säger att ”vi måste omdefiniera vårt sätt att leva och konsumera.” Den slog fast nu i augusti att klimatet nu förändras med stor hastighet, som saknar motstycke tusentals år tillbaka. 
Rapporten pekar ut de svåra konsekvenserna som uppvärmningen redan har gett, målar upp mörkt risklandskap – och pekar på vägen framåt: ”Vi behöver en transformation. Genomgripande förändringar på processer och beteenden på alla nivåer. På samhällsnivå, i näringslivet, våra institutioner och regeringar men även på individnivå.” Rapporten slår också fast att klimatförändringarna fundamentalt kommer att förändra livet på jorden under de kommande årtiondena – även om människan lyckas med dramatiska utsläppsminskningar. I rapporten tydliggörs också risken för att flera brytpunkter eller trösklar ”tipping points” är nära och att de i sig ökar uppvärmningen. De är biofysiska system som reglerar tillstånden på planeten – till exempel permafrosten i Arktis, och skogarna i Amazonas och i norra kalvklotet men även haven som absorberar mycket koldioxid och jordens överskottsvärme som nu inte kan absorbera mer, att de tippar över till irreversibla och nya tillstånd. Naturens återkopplingar kan då förstärka uppvärmningen som människan har skapat, till exempel när ytterligare växthusgaser som metan (som är mycket potent) frigörs från tinande permafrost i Sibirien. (Jag tror att flera av de här brytpunkterna redan har överskridits.)

Vissa menar att det redan är för sent. Till och med att begränsa uppvärmningen till 2,0 grader – den övre gränsen i Parisavtalet – ser utmanande ut. Den senaste sammanställningen från FN visar att de klimatlöften som världens länder gett hittills skulle ta oss till 2,7 graders uppvärmning till 2100. I den sammanställningen saknas dock två giganter. Kina och Indien, som tillsammans står för runt en tredjedel av världens utsläpp, har ännu inte uppdaterat sina löften – trots att det krävs enligt Parisavtalet.

● Jorden värms upp snabbt.
● Konsekvenserna är förödande.
● Det sker nu och över hela jorden.
● Det är människan som orsakar det.

”IPCC-rapporten är skrämmande och visar hur viktigt det är att världens ledare agerar kraftfullt. Nationella planer för nollutsläpp måste tas fram för alla världens länder inför FNs klimatmöte COP 26 i skotska Glasgow senare i år (2021). Sedan måste all kraft läggas på att genomföra planerna. Framtiden ligger i våra händer och vilka val vi gör nu är avgörande.” 
Gustaf Lind, generalsekreterare på WWF Sverige 

Permafrosten är en nyckelfaktor i klimatförändringen, tyvärr verkar utsläppen av den potenta metangasen från tinande permafrost vara större än beräknat. Enbart i Arktis täcker den en yta som är tre gånger som stor som EU. Och de utsläppen är inte medräknade i klimatrapporten från IPCC.

För att klara coronakrisen beräknas världens regeringar under förra året ha beslutat om stimulansåtgärder på hisnande 140 tusen miljarder dollar. Pandemin har visat att det går att göra stora förändringar snabbt. Riktas de åtgärderna mot en grön återhämtning skulle världen ha en stor chans, enligt en FN-rapport. Men hittills har det tyvärr inte gått åt rätt håll, bland G20-länderna har två tredjedelar av stöden gått till sektorer där användning av fossila bränslen ingår. När det gäller Sverige konstatera Klimatpolitiska rådet att av det som regeringen kallar ”ett kraftfullt grönt återstartspaket”, bidrar endast 10 procent till att klimatmålen kan uppnås.

Världen är långt ifrån att nå målen i Parisavtalet. Utsläppen minskar inte i den takt som krävs, en grön återhämtning efter pandemin syns inte till och den globala temperaturen stiger. Det visar en sammanfattande rapport av ett flertal internationella forskningsorgan, säger Jannike Kihlberg, journalist på DN.

Den rapport som FN:s klimatpanel IPCC har lagt fram är den mest omfattande och uttömmande vetenskapliga genomgången som gjorts om klimatet. ”För sent att rädda klimatet” säger Expressen. SvD skriver ”en mörk historia om en planet där människor är i fara. Svält, tork och sjukdomar är följder av den globala uppvärmningen som redan är verklighet, omöjlig att stoppa. ”Barnen kommer aldrig att förlåta oss för ett sådant svek”, som Greta Thunberg uttryckte det inför FN:s generalförsamlingar för ett par år sedan.

”Om klimatet kollapsar, kollapsar också allt annat”
Naomi Klein

Tillväxt och överkonsumtion kräver högintensiv energiförbrukning, vilket innebär exploatering av naturresurser. Vissa ser natur i mark och vatten som endast en naturresurs att exploatera, inte något som i första hand ska komma alla människor och hela naturen till godo. Vår konsumtion, innebär att vi placerar livets grundförutsättningar i ett falskt, farligt spel. Ett spel där förloraren alltid tillhör livets mångfald. En sådan ekonomi leder till världens största förlustaffär av arter. Vi har nu ett sopberg av prylar, men har inte de förutsättningar som krävs, för att mänskligt liv ska frodas och överleva i en framtid.

Är det en god ekonomi, att inte tyckas ha råd att hushålla med våra resurser? Kan man ens kalla det ekonomi? Nu vill de som står för det ohållbara ekonomiska systemet få oss att tro, att vi kan fortsätta med denna livsförstörande livsstil, som förutsätter, fortsatt exploatering av naturresurserna. En stor del av världen pratar nu om att ställa om energislagen, för att minska på de fossila utsläppen, som b.l.a. värmer upp klimatet. Att sluta med de fossila utsläppen, är såklart ett måste då ett gynnsamt klimat är en grundförutsättning för livets mångfald på jorden. Men att sluta att exploatera och utarma naturen, är det ganska tyst om och det är inte så konstigt, då det ekonomiska systemet där tillväxt kräver naturtillgångar och utarmning av naturen, är själva ekonomin. Den
”gröna omställningen” som många politiker nu försöker driva igenom, utgår från samma ekonomiska feltänkt, som i grunden är det största hotet mot livet på jorden, anser jag.

Jag har svårt att se, att stora ”gröna” industri projekt som vindkraftsparker, solparker, elbilar, mer kärnkraft eller ökad vattenkraft är räddningen för jordens mångfald i liv. Att satsa på mer omvandling av naturresurser till energi, kan inte vara den rätta medicinen mot vår sårbarhet, utan är ett spel för gallerierna. Det är dags att tala sanning, att ekonomisk vinst bara kan ske, när naturen tillåter det. Det kommer en kollaps, om vi tror att tillväxt och högintensiv energiförbrukning är vägen till hållbarhet. Det går inte att fortsätta med nuvarande vanvettiga destruktiva ekonomiskt system. Det krävs helt nytt ekonomiskt system som är hållbart på naturens villkor, säger Lars Lindgren.

Att ha energi är för oss människor fundamentalt men det finns alternativ till olja, kol gas. Det går att tänka, äta, odla, resa, värma, kyla, leva annorlunda. På två timmar tar jorden emot lika mycket energi från solen som hela världens befolkning använder under ett år. Det är därför vi behöver ”fånga” och använda mer solenergi. Men vi måste ha en mix av olika förnybara energikällor eftersom det innebär en stabilare produktion. Sol och vind balanserar varandra ganska bra både över året och över dygnet. Och det är inte en fråga om att bygga solceller bara på platser med mycket sol och inte i Sverige. Man ska bygga solceller både i Sverige och på andra ställen, men det är här i Sverige som vi har mest möjlighet att påverka. En kall februarimorgon kommer elen troligtvis från en kombination av vattenkraft, biokraft, vindkraft och lagrad energi från föregående dag. Därtill finns säkert även möjlighet att importera el från andra länder och kanske överskott av vätgas hos industrin som kan säljas för att göra el. Dessutom har vi nog energieffektiviserat bort en del av elbehovet under vintern och ökat möjligheten att minska elanvändningen automatiskt hemma hos oss själva, enligt Naturskyddsföreningen.

När det gäller frågor om klimatförändringarna och fossilberoendet har vi kanske inte ens tio år att skapa de förändringar som är nödvändiga. Problemen är akuta och kräver att vi handlar snabbt. Med tanke på hur långsamt det går idag kan det vara svårt att föreställa sig hur vi kan lyckas. Men det finns också en annan typ av förändring som sker i språng. Plötsligt kan vi överraskas av att det händer hur mycket som helst; strukturer som vi trott var lika stadiga som Berlinmuren kan kollapsa eller raseras på mycket kort tid. Vi vet inte om de förändringarna sker fort nog för att vi ska kunna undvika en kollaps, men med tanke på att oförutsägbara förändringar kan ske i språng är det kanske ändå möjligt att de göra det.

För att inte ge upp måste vi hitta ett annat sätt att förhålla oss till de stora utmaningar som ovissheten för med sig. När vi vet att framtiden är oviss vet vi också att vi har möjlighet att påverka den. Ovissheten är med andra ord något att vara tacksam över. Vi måste inte vara övertygade om utgången, utan det handlar om att vi är öppna för möjligheten att lyckas. Om vi bara agerar när vi vet att vi kommer lyckas kan vissheten bli förlamande. Tanken på att människor på jorden kanske håller på att gå under har redan fått många att känna hopplöshet, bli cyniska och ge upp. Problemet med såväl självbelåten optimism som uppgiven pessimism är att de varken väcker lusten att lära eller lockar fram det bästa hos oss. I själva verket är det tack vare ovissheten som vi skärper våra sinnen och vår medvetenhet, säger Johanna Macy.

Människorna i nazisternas förintelseläger gjorde motstånd för att det var deras enda sätt att hålla hoppet vid liv. För dem var hopp inte övertygelsen om att allt skulle gå bra till slut, utan övertygelsen om att det de gjorde hade en mening. Hopp är ord med tidlös giltighet. Det är likadant i dag. Hopp är inget man får gratis utan ansträngning. Hopp är resultatet av beslutsamhet, handling och hårt arbete. Hur kan jag leva med mig själv om jag inte gör allt jag kan, om man inte ens försöker!? Visar det sig en dag att alla ansträngningar ändå inte räckte till, då får det vara så!

Källor:
FN:s klimatpanel, IPCC.
Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet.
Gustaf Lind, generalsekreterare på WWF Sverige.
Birger Schlaug, debattör, författare, bloggare och före detta språkrör för Miljöpartiet.
Naomi Klein, kanadensisk författare, aktivist och filmskapare.
Johanna Macy, miljöaktivist, författare, buddhist, systemteoretiker och djupekolog.
Billy Larsson, leg psykolog, leg psykoterapeut och fil dr i psykologi.
Lars Lindgren, Partiet Vändpunkt.
Björn Wiman, journalist, författare och kulturchef på DN sedan 2010.
SVT Nyheter – om klimatskeptiker.
Naturskyddsföreningen – Sveriges största miljöorganisation.
Jannike Kihlberg, journalist på DN.

 

KLIMAT- och MILJÖKOLLAPS ==> EKONOMISKT SAMMANBROTT

Nu (2018) har  många människors livstil gjort att att jordens medeltemperatur redan har stigit med ca 1,5 grader. Nu handlar det om att till varje pris förhindra att temperaturen skenar iväg ytterligare, för då kommer planetens egna förstärkningsmekanismer göra att temperaturen rusar uppåt okontrollerat. Om det sker blir det en global miljö- och klimatkollaps och därmed också ett ekonomiskt sammanbrott.  Enligt FN kan vi fortfarande begränsa luftens uppvärmning till 1,5 grader men då måste vi agera kraftfullt redan nu, det kommer förstås inte ske, därför att många människor är okunniga samt agerar kortsiktigt och egocentrerat och vill eller har inte förmågan att inse situationens allvar. Tror att om tio år finns det ännu mera koldioxid i luften, att temperaturen fortsätter stiga och att vi redan nu har gått över den här tröskeln. Då kommer tröskeleffekterna i rörelse och gör dom det kan inte vi människor inte göra någonting för att stoppa uppvärmningen. (Och då har jag inte ens nämnt förstöringen av miljön och allt liv som människan dödar och utrotar med sin livsstil).

Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter
”Det är ont om tid. Men för flyget gäller samma regler som för helvetesbranta skidbackar. Ner kommer man alltid.”

Staffan Laestadius, professor emeritus på KTH
”Mänsklighetens existens hotas av klimatförändringar. Dessa utmanar myten om ständiga framsteg och evig tillväxt. Men vi har tidigare visat att samhället går att ställa om drastiskt. Nu krävs en omställning som om kriget hade brutit ut. Men mänskligheten är inte ens i närheten av den omställning som måste till om vi ska ha en chans att nå Parisavtalets mål om högst två graders uppvärmning. Det mer ambitiösa 1,5 graders målet är sannolikt redan överspelat. För närvarande styr världens samtliga länder mot en kurs som leder till samhällsupplösning, folkvandringar och djupa sociala och ekonomiska kriser som följd av stigande havsnivåer och extremväder i alla dess former. Förra året ökade den globala användningen av olja, naturgas och kol, vilket medförde den hittills högsta nivån av koldioxidutsläpp. Ytterligare ett år i kampen mot klimatförändringarna har gått förlorat.”

Miljömagasinet
”Linjär ekonomi är närmast allenarådande idag, där ett företag producerar och säljer en vara utan att ta ansvar för den varpå en privatperson eller ett företag köper, sliter och slänger densamma. Bl a har det lett till att Sveriges nuvarande samlade ekologiska fotavtryck ligger på 4,2 jordklot. Cirkulär ekonomi är motsatsen…”

Johan Rockström, professor i miljöteknik på Stockholms universitet
Vårt humana bokslut de senaste 50 åren visar på ett stort misslyckande, vilket borde inge ödmjukhet inför framtiden. Och, framför allt, ger tyngd åt Albert Einsteins visdom att vi inte kan lösa problem med samma tankesätt som orsakade dem.”

Therese Uddenfeldt, författare
”Tron på förnyelsebar energi och ny teknik är en återvändsgränd, menar Therese Uddenfeldt. Även om vi satsat hårt på det förnybara så har vi ännu inte ersatt en droppe fossil energi. – Vi vill så gärna säga att det är Trump-anhängare som är faktaresistenta, men i mångt och mycket är även hållbarhetskramare faktaresistenta. Mardrömsscenariot skulle vara att vi hade en oändlig energikälla, för då kan vi bara fortsätta med den rovdrift som underminerar hela det biologiska systemet. ”Vår civilisation är kanske redan död”

Miljömagasinet
”Vi svenskar förbrukar i genomsnitt motsvarande fyra jordklot. Har vi rätt att kräva att ca 40 miljoner ickesvenskar i världen ska leva på ett fjärdedels jordklot för att kompensera för vår överkonsumtion? Bara tillverkningen av ett batteri (9 kWh) för en plug-in elbil generar lika mycket växthusgaser som en flygresa till Bangkok. Att undvika mejeriprodukter och kött är det enskilt bästa sättet att minska sin klimatpåverkan på, enligt ny omfattande studie. Studien är den mest omfattande som gjorts hittills över jordbrukets miljöpåverkan. Enligt studien är en vegansk kost det bästa för planeten – ”det enskilt bästa sättet att minska sin miljöpåverkan på jorden”. Starka ord. Men enligt forskarna bakom så finns det också starka belägg för det påståendet.”

Björn Wiman 
”Dags att ställa klimatförbrytarna till ansvar för brott mot mänskligheten. Det är hög tid att ställa klimatförbrytarna inför rätta.”

Staffan Laestadius och Pär Holmgren, meteorolog och klimatanalytiker 
Staffan Laestadius: ”Det är första gången i världshistorien som vi går mot en katastrof och samtidigt ser på när det sker. På spel står existens för alla kommande generationer. Klarar vi inte att vända skutan beror det på politisk och moralisk upplösning. Pär Holmgren, var också allvarlig – och pessimistisk. Han betonade att vi inte klarar det hela med teknik och fortsatt ekonomisk tillväxt. Vi måste backa hela det ekonomiska systemet och styra om allt. ”Men jag tror tyvärr inte att vi klarar det och kommer vi i efterhand framstå som de stora förlorarna.”

Metro
”Inom kort inleds det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet slöts för tre år sedan. Men motsättningarna mellan länderna är återigen svåra och det finns klara risker för att resultatet av mötet blir urvattnat. Problemet är att de frivilliga åtaganden om minskningar av växthusgasutsläppen som länderna lämnat in till FN inte räcker till. De skulle innebära en temperaturhöjning på 3,2 grader Celsius till år 2100 – en höjning som skulle få svåröverskådliga följder. Därför måste ambitionsnivån höjas dramatiskt, och för detta behövs en detaljerad regelbok.”

Malena Ernman och Svante Thunberg
Vi står inför en icke-ideologisk revolution som kommer förändra allt. Men klimatkrisen behandlas inte som en allvarlig kris av politiker, näringsliv och medier. Varför förnekar så många kalla fakta, undrar dom.

”Vi befinner oss drygt femton månader från det att Johan Rockström tillsammans med några ledande röster inom klimatforskningen gav oss 3 år att vända utsläppskurvan brant nedåt i rapporten ”Three years to safeguard the planet”. Vi befinner oss mindre än två år från då FN:s generalsekreterare menar att vi måste ha påbörjat den omställning som saknar allt motstycke; annars ”hotas vår existens”. Vi är 18 år från att enligt IPCC:s beräkningar (givetvis kraftigt urvattnade av så gott som alla världens ekonomiska intressenter som får sitta med och efter bästa förmåga, försöka förringa framtida faror) riskera sätta igång en så kallad run away greenhouse-effekt (tröskeleffekt, min översättning).

Vi står alldeles inför en icke-ideologisk revolution som kommer förändra allting – vare sig vi vill eller inte. Men vi befinner oss också i en kris som aldrig vid ett enda tillfälle har behandlats som en kris av samhälle, medier eller våra folkvalda politiker. Löpsedlarna uteblir. De extrainsatta nyhetssändningarna uteblir. Krismötena uteblir. Kändisuppropen uteblir. De ändrade vanor som följer i spåren av en pågående kris lyser med sin frånvaro.

Några enstaka individer gör vad de kan för att med sina små symboliska handlingar signalera krismedvetenhet. Men vi är flockdjur och så länge våra flockledare inte uppträder som om vi befinner oss i akut fara så kommer så gott som ingen uppfatta stundens allvar. Som samhälle fortsätter vi att förneka. Vi tror att alla vet. Vi tror att vi gör det som måste göras. Men sanningen är att så gott som ingenting görs. Åtminstone ingenting som syns på kurvorna, som bara fortsätter uppåt och uppåt – vad än våra politiska företrädare försöker få oss att tro. Varje dag gör vi nu av med svindlande 100 miljoner tunnor olja – och den den ohållbara prognosen bara fortsätter uppåt och uppåt. 

Okunskapen om hållbarhetskrisens innebörd och verkan är enorm. Men okunskapen om okunskapen är om möjligt ännu större och det kan vi inte bara beskylla politikerna för. Det huvudsakliga ansvaret för det ligger hos massmedia, för utan en opinion kan ingenting göras av någon. För hur kan vi sätta press på våra politiker när nästan ingen känner till de fulla konsekvenserna av vårt katastrofala ekologiska fotavtryck?
U
nder det gångna året har ledande forskning bland annat rapporterat om hur luftföroreningarna som kommer försvinna när vi en dag – oundvikligen – lämnar oljesamhället bakom oss, redan döljer en uppvärmning på mellan 0,5-1,1 grader celsius som kommer adderas till den värmeökning som redan i dag ligger på drygt en grad över förindustriella temperaturer. Man har rapporterat om en abrupt upptining i Arktis som riskerar att rita om alla framtidsscenarier på grund av de enorma mängder metangas som frigörs i processen.
Det är två exempel på existentiella nyheter. 

Men inget av detta har genererat några löpsedlar eller rubriker. Inte ens en enda svensk nyhetsnotis faktiskt. Trots att landets ledarsidor har bedyrat att ”klimatet är vår tids ödesfråga”. Vi som varje dag bevakar frågan ser hur tiden rinner ifrån oss. Och orimligheten i rådande nyhetsvärdering är nästan omöjlig att ta in. ”Det saknas insikt om de radikala förändringar som krävs”, säger professor Johan Rockström.  Och visst är det så. För var skulle vi ha fått den informationen ifrån? Från politiker som kämpar för ytterligare en kort mandatperiod? Från forskare som inte hörs? Eller från forskare som hörs men som inte vill riskera sin popularitet? Från näringslivet vars lobbyorganisationer öppet motarbetar klimatmålen? Från chefredaktörer som bortser från sitt ansvar? När en genomsnittlig allsvensk fotbollsmatch får betydligt större medialt genomslag än då FN:s generalsekreterare  säger att ”klimatförändringar är det största hotet mot mänskligheten”, så sänder det ett tydligt, förminskande budskap gällande klimat och hållbarhetsfrågor. Rapporterna är många men rapporteringen är minimal och vi människor kan varken förneka eller förtränga någonting vi inte vet. 

Det är i början av oktober år 2018 och vi befinner oss precis på den plats där var och en med insikt måste börja ta sitt villkorslösa ansvar. Hur obekvämt, olönsamt eller impopulärt det än må vara. Tiden för allmänna uppmaningar, som att ”ta klimathotet på allvar” är över. Nu är tid för knivskarpt klarspråk följt av omedelbar handling och fullkomligt fokus. I krisen ändrar vi våra vanor. I krisen är vi kapabla till vad som helst. Vårt hopp vilar främst i det faktum att så få av oss har tillräcklig insikt i den akuta klimat- och hållbarhetskris som nu hotar vår civilisation. Och att så många har möjlighet att ändra på det.  Ju större plattform vi har desto större är vårt ansvar. Vi måste göra allt vi kan för alla våra marginaler är slut. Nu är tid att lämna kartan och beträda ny mark.”

Johan Rockström: “2020 är ett sanningens år för klimatet.”
På fem år har Johan Rockström gått från att vara optimist till att vara genuint orolig för om vi kommer lösa klimatkrisen. Det säger han i sitt Vinterprat i P1 på nyårsdagen.  I mitt sommar i P1 för fem år sedan var jag fortfarande optimistisk. Fönstret var fortfarande på vid gavel och planeten gav inte allt för stora skäl till katastrofal oro. Nu är det annorlunda. I dag är jag genuint orolig. Jag vet inte om vi kommer att klara det här. Jag kommer att bikta mig, strö vetenskapligt salt i såren, utlysa krig, uppmana till revolution och berätta vad som måste ske i världen de kommande tio åren.

Johan Rockström leder ett av världens främsta klimatforskningsinstitut, Potsdaminstitutet i Tyskland och har varit chef för både Stockholm Environment Institute och Stockholm Resilience Centre. I sitt andra Vinter i P1 som sändes årets första dag presenterar han fakta och forskning som bör vara obligatorisk för alla att ta del av.

I sitt första Sommar i P1 i juli 2015 blandade Rockström forskning med en stor optimism och tillförsikt till vad som var möjligt medan han i sitt aktuella program blivit alltmer bekymrad och orolig som en konsekvens av uteblivna resultat de fem år som passerat mellan programmen. Rockström menar att våra utsläpp inte enbart behöver halveras till 2030, utan de måste sedan halveras igen till 2040 för att sedan nå noll 2050. Av den anledningen ser han därför att 2020 blir ett sanningens år för klimatet, att det är nu förändringen måste ske, men att tiden är knapp: Fönstret för att undvika de stora katastroferna är fortfarande öppet, men bara på glänt.

Han nämner att till skillnad från vad forskare tidigare trott så startar med stor sannolikhet processer som vi inte kan kontrollera redan om vi passerar 1,5 graders uppvärmning och att nio stycken av femton så kallade tröskelpunkter för klimatet redan är på väg att sättas ur balans. I sin forskning har Rockström med kollegor kunnat se att jordens klimat varit oväntat självreglerande under de senaste tre miljoner åren medan människan de senaste 150 åren alltmer börjat rucka på detta system.
I programmet listar han tio steg som han menar behöver genomföras inom de kommande tio åren för att vi ska klara av att förhindra de farliga klimatförändringarna. En viktig del är är att vi omgående behöver stoppa subventioner och investeringar i fossilindustrin och att pensionsfonder behöver bli fossilfria. Han nämner som exempel nya kolkraftverk men även Preems planerade utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil.

Johan Rockström säger också att vi behöver införa ett globalt pris på kol. Ett ton koldioxid ska kosta minst 50 euro och länder ska även kunna införa importtullar på kol. Ytterligare punkter som listas är krav på att säkra kolsänkor, ställa om livsmedelsförsörjning och matintag, samt införa nya principer för ekonomin.

Han menar att klimatet borde rama in alla andra politikområden och att alla länder därmed måste ha en klimatlag. Han vill även att EU:s medlemsländer ”satsar allt” på att unionens nya klimatlag för att nå klimatneutralitet och att fasa ut fossila investeringar. Med USA:s tillbakadragande poängterar han att det nu bara finns ett ledarskap för klimatet och det är EU. Slutligen vill Rockström se ett eget Tellusprojekt för jorden, liksom det fanns ett Apolloprojekt som medveten satsade pengar och resurser under en längre tid för att nå månen.

Som Rockström redan tidigare argumenterat för menar han att att bevisen är tillräckligt starka för att världens ledare nu bör agera med full kraft och utlysa ett planetärt nödläge och lyfter fram att så många kommuner, regioner, organisationer och länder redan utlyst klimatnödläge. Han ser framförallt hopp i ungdomsrörelserna och Greta Thunberg och det är egentligen där det främsta argumentet finns för att skyndsamt agera:

Det handlar om mina och dina barns och deras barns framtid. Det är vad klimatfrågan egentligen handlar om. Johan Rockströms Vinterprat kan mycket väl vara en av de viktigaste programmen att lyssna på i år och därmed ett bra sätt att inleda “sanningens år 2020” och ett nytt decennium.