Albert Einstein


Här är några citat från Albert Einstein, dessutom en biografi över hans liv. Einstein är mest känd som en forskare som dramatiskt förändrade mänsklighetens förståelse av hur världen fungerar men också hans insikter som belyser några av hans lika fantastiska teorier som går bortom vetenskapen och det fysiska.

”Om biet försvinner från jordens yta, skulle människan inte kunna överleva mer än fyra år.”

”Om du inte kan förklara det enkelt, förstår du det inte tillräckligt bra.”

”Jag kom inte till min förståelse av universums grundläggande lagar genom mitt rationella sinne.”

”Att försöka förhindra ett krig med fler vapen är som att släcka en eld med bensin.”

”Tid och rum är inte förhållanden som vi lever i, utan hur vi tänker. Fysiska begrepp är skapelser av det mänskliga sinnet och bestäms inte, som man tror, av den yttre världen. ”

”Tiden finns inte – vi uppfann den. Tid är vad klockan säger. Skillnaden mellan det förflutna, nuet och framtiden är en orubblig och ihållande illusion. ”

”När det gäller materia har vi haft helt fel, det vi kallar materia är energi, vars vibrationer är så låga att sinnena uppfattar de och är reducerade så mycket att vi kan se vibrationerna. Materia existerar inte!”

”Energi kan inte skapas eller förstöras, den kan bara ändras från en form till en annan. Detta är inte filosofi. Det är fysik. Allt är energi och det är allt som finns”

”När något vibrerar, då vibrerar också alla elektronerna i hela universum samtidigt, allt hänger ihop. Den största tragedin i den mänskliga existensen är illusionen att vi är separerade. ”

”En människas verkliga värde kan hittas i den grad han har uppnått befrielse från jaget.”

”De gamla visste något som nutidens människa tycks ha glömt.”

”En sak jag har lärt mig under ett långt liv: att all vår vetenskap, mätt mot verkligheten, är primitiv och barnslig. Vi vet fortfarande inte en tusendel av en procent av vad naturen visar. Det är fullt möjligt att bakom våra sinnen döljs världar som vi inte ens är medvetna om. ”

”När jag tänker kommer inga insikter, om jag slutar tänka och är i tystnad; då kommer sanningen till mig. ”

”Intellektet har lite att göra med vägen till insikt, den kommer plötsligt i medvetandet, kalla det intuition eller vad du vill, lösningen kommer till dig och du förstår inte hur eller varför.”

”Endast två saker är oändliga, universum och mänsklig dumhet, och jag är inte säker på det förra.”

”Det finns bara två sätt att leva sitt liv. Ett sätt att leva, som om ingenting är ett mirakel. Det andra sättet är att allting är ett mirakel.”

” Den vanliga idén att jag är ateist bygger på ett stort misstag. Den som tolkar mina vetenskapliga teorier på detta sätt förstod dem inte. Problemet är för stort för våra begränsade sinnen.”

”Ju mer jag lär mig av fysik, desto mer dras jag till metafysik.”

”Verkligheten är bara en illusion, om än en mycket verklighetstrogen och ihållande illusion.”

”Vetenskap utan religion är lam, religion utan vetenskap är blind.”

”Alla olika religioner, all sorters konst och all vetenskap är grenar på samma träd.”

”Framtidens religion kommer att vara en kosmisk religion. Det kommer att överskrida en personlig Gud och undvika dogmer och teologi. ”

” Buddhismen har dom egenskaper som man kan förvänta i en framtida kosmisk religion. Den överskrider tron på en personlig Gud, undviker dogmer och teologi, omfattar både det fysiska och andliga, samt bygger på erfarenheten av att samtliga ting, fysiska och andliga, omfattas av en meningsfull enhet. Om det finns någon religion som motsvarar dom krav som vetenskapen ställer är det buddhism.”

”Jag är lycklig eftersom jag inte begär något från någon. Jag bryr mig inte om pengar, titlar, utmärkelser eller beröm, de betyder ingenting för mig. Jag förväntar mig ingenting. En lycklig människa är nöjd med nuet och funderar inte mycket på framtiden. ”

”En människa är en del av en helhet, kallad av oss ”universum”, en del som är begränsad i tid och rum. Hon upplever sig själv, sina tankar och känslor som något åtskilt från allt annat, en slags optisk illusion av medvetande. Denna illusion är som ett fängelse för oss, som begränsar oss till våra personliga önskningar och tillgivenhet för några personer närmast oss. Vår uppgift måste vara att befria oss från det här fängelset genom att bredda vår medkänsla till att omfamna alla levande varelser och hela naturen i dess skönhet.”

 

Referenser och källor: ”Einstein” av Joseph Schwartz och Michael McGuinness samt ”E=mc2” av David Bodanis:
”Ingen annan vetenskapsman hade någonsin blivit hyllad, även om ingen – inte Rutherford, inte Einstein själv – kunde förstå varför det blev så. Men trots det, praktiskt taget över en natt, kom massvis av människor att tänka på Einstein som en person som hade sett vad människan aldrig hade kunnat ana – som hade sträckt sig upp till himlen och tagit ner, om inte frälsningen, så åtminstone en glimt av att det kunde finnas en djupare verklighet därute.”

Einstein, när han var 76 år, till en väns familj när vännen hade gått bort:
”Nu har han hunnit före mig i sin hädanfärd från denna besynnerliga värld. Det betyder ingenting. För dem av oss som tror på fysik, är skillnaden på det förflutna, nuet och framtiden bara en illusion, hur envis denna illusion än må vara.”

”I början av 1917, mitt under första världskriget, satt den 37-årige Albert Einstein i Berlin med ett dilemma. Den vackra och enkla ekvationen han hade räknat fram två år tidigare, och som beskrev hela universum, måste innehålla ett katastrofalt fel. Enligt ekvationen skulle himlakropparna vara i ständig rörelse. De borde avlägsna sig från varandra eller dras ihop, och rymden borde hela tiden förändras. Men astronomerna såg ett statiskt universum, som förmodligen alltid hade sett likadant ut. Ingen början, inget slut, och fyllt av stjärnor som låg stilla där de låg. Einstein insåg att han var tvungen att göra något. Efter mycket vånda la han till en extra term, den kosmologiska konstanten, i ekvationen, så att den stämde med hur universum verkade fungera. Lite mer än ett decennium senare stod det klart att astronomerna hade haft fel. Universum är inte bara fyllt av stjärnor, utan av andra galaxer, som alla är på väg bort ifrån oss. Ju längre bort en galax ligger, desto snabbare avlägsnar den sig. Den ursprungliga ekvationen hade varit riktig: allting är i rörelse och den kosmologiska konstanten behövdes inte. Senare kallade Einstein lösningen med den kosmologiska konstanten för sitt livs största tabbe. Men det var det inte. Hans största misstag var slutsatsen han drog av tabben: att han borde ha litat mer på sig själv än på vad experiment och observationer sa, och att han aldrig mer skulle frestas att tvivla på sig själv och det han var övertygad om var rätt. Det misstaget skulle leda till att han, en av de mest briljanta hjärnor som funnits, mot slutet av sitt liv var ensam och isolerad och inte längre tagen på allvar av andra forskare.
– Om du och jag gör misstag så är det ofta småsaker, som att glömma att hämta kaffet på Starbucks, eller missa att köpa hem middag till barnen. När Einstein gör ett misstag så är det något riktigt stort, säger David Bodanis. Han är författare till boken ”Einsteins största misstag. Ett geni med fel och brister” som nu kommit ut på svenska. Det är den andra boken han skriver om Albert Einstein. Den första, ”E=mc2 : historien om världens mest kända ekvation”, handlar om den speciella relativitetsteorin som Einstein formulerade 1905.”

– Den speciella relativitetsteorin var imponerande. Men om inte Einstein hade kommit fram till den hade någon annan gjort det, inom något år eller två, säger David Bodanis.

Den allmänna relativitetsteorin från 1915, med ekvationen som beskriver universum, var däremot en så enastående bedrift att Albert Einstein förmodligen är den ende som kunde lyckas med den.

– Det är en vision av hela universum. Och jag ville så gärna hitta ett sätt att skriva om det. Men då, när jag skrev ”E=mc2”, hade jag ingen aning om hur jag skulle kunna göra det till en bra historia.

Vi får också se att Einstein är mänsklig, och vad som motiverade honom, hur han fick saker rätt och hur han hanterade motgångar.
Lösningen blev att berätta om teorin som en del av en större berättelse: historien om Einsteins ödesdigra misstag.

– Detaljerna om hur han kom fram till teorin passar så bra in i den berättelsen. Men vi får också se att han är mänsklig, och vad som motiverade honom, hur han fick saker rätt och hur han hanterade motgångar. Jag har alltid ansett att det är en av de viktigaste utmaningarna för alla som vill bli framgångsrika, säger David Bodanis.

Boken beskriver också hur geniet med det yviga håret och den spjuveraktiga blicken blev världens mest kände forskare, som för de flesta av oss är själva sinnebilden för en vetenskapsman. Det handlade framför allt om timing. På våren 1919 gav sig den brittiske astronomen Arthur Stanley Eddington ut på en expedition till ön Príncipe utanför Västafrikas kust. Det skulle bli total solförmörkelse där, och han använde tillfället för att testa en av de mer svårsmälta följderna av den allmänna relativitetsteorin: att själva ljuset påverkas av gravitationen, och böjs av när det passerar en tung himlakropp som solen. Han kom hem igen och kunde visa att det stämmer, och triumfen för Einstein och hans teori var ett faktum.

1656397_612549738817709_1322136245_nAlbert Einstein formulerade teorierna kring världens mest kända ekvation; E=mc2, relativitetsteorin. E står för energi, m för massa och c står för hastighet. Den beskriver att ingen enhet är absolut. Det resonemang som ledde fram till Einsteins häpnadsväckande slutsats – att massa och energi är samma sak – hade börjat med den till synes irrelevanta iakttagelsen att man aldrig kan hinna ifatt ljuset. (ljushastigheten = 1079 miljoner km/h)

Einsteins teorier om universum brukar nämnas som något av det mest geniala mänskligheten har presterat. Ett kliv uppåt för människan till en högre nivå. Även berättelsen om hans liv är fascinerande. ”Ett trögt och drömmande barn, ännu vid 9 års ålder pratade han med osäkerhet”. Han var en udda personlighet, brydde sig inte mycket om oväsentligheter och att håret var rufsigt var följdriktigt. Familjelivet hade han inte så mycket kraft över till och när nobelpengarna kom skickade han dem genast vidare till sin ex-fru, kanske som ett försök till gottgörelse.

Albert Einstein föddes i Ulm i södra Tyskland 1879 och dog i USA 1955. Fram till sin död var Einstein aktiv motståndare till McCarthyismen och samarbetade med Bertrand Russel för nedrustning. Albert Einstein var radikal och jude. Han förlorade aldrig sitt politiska perspektiv och sitt medvetande om att tillhöra en förtryckt etnisk minoritet.

Slutet av artonhundratalet är en period av våldsam industriell expansion inom alla områden. Människor i hela Europa tvingas in från landet till städerna. Den judiska befolkningen på landet i södra Tyskland minskar med 70 % mellan 1870 och 1900. Många utvandrar till Amerika. Det centrala i Tysklands industrialisering är den kemiska och den elektriska industrins tillväxt. 1913 låg hälften av världshandeln med elektrokemiska produkter i tyska händer. Tyskland är en mycket militärisk stat – rustningsutgifterna tredubblades mellan 1870 och 1890 – tre års militärtjänst är obligatorisk – socialistisk litteratur är förbjuden – judiska ynglingar utsätts för terror och förödmjukelse – alla statsöverhuvuden uppträder i militär uniform. Den unge Albert gillar det inte. Han går i en katolsk skola och är den ende juden i klassen. Så Albert Einstein föddes när elektriciteten hade blivit storindustri och den populäraste av vetenskaper. Hans framtid skulle starkt komma att påverkas av den tyska statens engagemang i teknisk utbildning och statligt stödd forskning.

Albert Einsteins studier undergräver hans auktoritetstro. ”Genom att läsa populärvetenskapliga böcker nådde jag snart övertygelsen att många av berättelserna i bibeln inte kunde vara sanna. Följden blev en fullkomligt fanatisk orgie i fritänkande, parad med intrycket att ungdomar avsiktligt vilseleds av staten med lögner. Ur denna erfarenhet växte en misstro mot all slags auktoritet som rådde i varje given social miljö – en inställning som aldrig lämnade mig, även om den senare, på grund av en djupare insikt i orsakssammanhang, förlorade något av sin ursprungliga skärpa.” ”Lärarna i folkskolan föreföll mig vara sergeanter och på gymnasiet var lärarna som löjtnanter.” Den unge Albert Einstein avsäger sig sitt tyska medborgarskap och familjen Einstein flyttar från Tyskland. Albert tillbringar ett lyckligt och skolfritt år hos sina kusiner i Italien. Utan examen kan inte Albert komma in på universitet, men i den främsta tekniska högskolan utanför Tyskland, ETH i Zürich kunde man komma in om man klarar inträdesprovet. ”Jag anser att detta förlamande sociala samvete är det värsta onda i kapitalismen. Hela vårt utbildningssystem lider av detta. En överdriven tävlingsinstinkt inympas i studenten som lär sig dyrka förärvsliga framgångar som en förberedelse på den framtida karriären.” Albert klarade inte inträdesprovet till ETH men rektorn konstaterade att han hade en överlägsen matematisk begåvning och såg till att Albert kom in på en kantonskola i Aarau. En av lärare där sade till Albert Einstein, (ett yttrande som har blivit välkänt): ”er kommer det aldrig att bli något av.”

I slutet av 1895 tar Albert Einstein examen och klarar inträdesprovet till ETH. En av Einsteins universitetskamraters pappa, Marcel Grossman, utnyttjade sina kontakter och Einstein blev anställd på det schweiziska patentverket 1902. Grossmans hjälp var nödvändig därför att en av professorerna hade retat upp sig på att Einstein berättade roliga historier och skolkade från lektionerna, han gav honom därför dåliga referenser. När Einstein tagit sin examen hade han tillfälliga lärarjobb under ett år tills hans började på patentverket, vilket var en vanlig anställning för personer med naturvetenskaplig examen på den tiden.

 

Albert Einstein gifter sig 1903 med Mileva Maric, en matematiker från Serbien. De har det bra i Zürichs livaktiga politiska klimat. Han får lära sig om revolutionär socialism av sin vän Friedrich Adler, lektor i fysik. På ytan verkade Einstein nog så självsäker och brukade skoja med sina vänner om hur alla som befann sig i myndighetsställning tycktes njuta av att hacka på honom. Men i realiteten började tillvaron kännas motig när framgångarna uteblir. Einstein och hans fru hade lämnat bort sitt första barn, en dotter som föddes innan de var gifta, och nu försökte de uppfostra det andra på hans låga tjänstemannalön från patentverket. Paret Einstein hade inte råd med hemhjälp så att Mileva kunde återuppta sina studier. Einsteins överordnade på patentverket hade avslagit hans ansökan att få en högre tjänst. Einstein talade med sin fru om att ge upp jobbet på patentverket och istället försöka få en tjänst som lärare, han hade försökt tidigare att få en fast tjänst, men hade aldrig lyckats. Var Einstein egentligen så klok som hans hängivna yngre syster hade sagt? Newtons mekanistiska världsbild är den del av 1700- och 1800-talens europeiska filosofi. Albert Einstein var skeptisk men inte desto mindre imponerad av vad den mekanistiska världsbilden åstadkommit. Dogmatisk stelhet rådde inom alla principfrågor. Men det 1800-talet åstadkom utifrån denna grund väckte beundran hos Einstein. Införlivandet av optiken i teorin för elektromagnetismen med dess samband mellan ljusfarten och elektriska och magnetiska mätningar blev som en uppenbarelse för Einstein.

Naturligtvis vet vi inte exakt hur det kom sig, för fastän Albert Einstein kunde plocka sönder ett resonemang vid första försöket, ville han inte prata särskilt mycket om det. Han vande sig aldrig vid att bli behandlad som ett geni. Einstein tyckte inte om det. Så han undvek att gå in i detalj på hur han hade tänkt. Nyckelfrågan i hans diskussioner med vännerna var vad skulle hända om han följde med en ljusvåg med ljusfarten. ”Jag måste bekänna att alldeles i början, när den speciella relativitetsteorin började gro inom mig, drabbades jag av alla slags nervösa besvär. När jag var ung brukade jag resa bort under flera veckor i ett tillstånd av förvirring, likt en som vid tiden fortfarande måste övervinna ett tillstånd av bestörtning vid sitt första möte med sådana frågor.” För att komma vidare var Einstein tvungen att hitta en allmän princip. Han fann den i en gammal fysikalisk princip som Galileo hade formulerat under 1600-talet; Allmänna relativitetsprincipen: ”All konstant rörelse är relativ och kan inte påvisas utan referens till någon punkt utanför”. Eftersom Einstein tog relativitetsprincipen som utgångspunkt, leddes han till att ompröva begreppen rum och tid för att få det hela att gå ihop.

Så en dag, som Einstein senare beskrev som en vacker dag, just den här dagen var inte han inte sig lik. Under de närmaste föregående månaderna hade mycket av det som han tänkt på börjat falla på plats, men det fanns något som fortfarande precis undandrog sig hans fattningsförmåga. På kvällen hade Einstein ännu inte lyckats klura ut det, men nästa morgon vaknade han och kände sig ”mycket begeistrad”. Det tog honom bara fem-sex veckor att skriva en trettio sidor långt utkast till en uppsats. Han skickade uppsatsen till en vetenskaplig tidskrift, men några veckor senare kom Einstein på att han hade glömt en sak och skickade ett tillägg på tre sidor till tidskriften. Så kom den, fyra stycken från slutet av tillägget: E=mc2 hade sett dagens ljus. Det han hade lyckades med är kanske historiens största och viktigaste intellektuella bedrift. Einsteins ledstjärna på den här tiden var hans nyfikenhet på det okända. Han kände sig nästan tvingad att förstå vad den Gamle (hans benämning på Gud) kunde tänkas ha för avsikt med vårt universum. ”Vi befinner oss i samma situation” förklarade Einstein vid ett senare tillfälle, ”som ett litet barn som kommer in i ett jättelikt bibliotek vars väggar är täckta av böcker från golv till tak. Barnet inser att någon måste ha skrivit böckerna. Det vet inte vem eller hur. Det förstår inte språket som böckerna är skrivna på. Barnet noterar att böckerna är uppställda i enlighet med en speciell plan, en mystisk ordning som det vagt anar men inte förstår.” När chansen gavs att förstå lite av böckerna som hade den skimrade ekvationen skriven på sina sidor; E = mc2, var Einstein beredd att ta den.

Men det var faktiskt inte E=mc2 som gjorde Einstein berömd. Om han bara hade skapat ekvationen skulle han förvisso ha gjort sig ett namn bland världens teoretiska fysiker, men den stora allmänheten skulle antagligen inte ha känt till honom. Men det var ju inte så det gick Det hände något annat, något som byggde på E=mc2 men som gick längre och som till slut gjorde honom till världens mest berömde vetenskapsman. Vid ett experiment som skulle visa om Einsteins teori stämde, blev den vetenskapligt bekräftad; ”Einsteins teori fullt bekräftad”. Tilldragelsen firades med pompa och ståt 1919 i engelska Vetenskapsakademins lokaler i London. Vetenskapsakademins ordförande höll tal; Detta är det viktigaste resultat som uppnåtts i samband med gravationsteorin sedan Newtons dagar och det är högsta grad passande att det tillkännages på den akademi som är så intimt förknippad med honom… … så är det ett resultat av en av det mänskliga tänkandets allra största bedrifter.” Einstein försökte värja sig mot en del av berömmelsen och kallade den överdrivna tidningsrapporteringen för underhållande fantasifoster.

Det sårade Einstein djupt att olika anspelningar gjordes efter andra världskriget om den enorma ödeläggelsen som atombomberna hade åstadkommit i Hiroshima och Nagasaki. Han var inte på något sätt inblandad i framställningen av atombomben, bara upptäckt teorin som utgjorde grunden till atombombens funktion; ”Om jag vetat att tyskarna inte skulle lyckas framställa en atombomb skulle jag aldrig ha lyft ett finger. Inte ett finger.” (Han undertecknade ett brev före kriget till president Roosevelt som varnade för tyskarnas försök att tillverka en atombomb.)

Referenser och källor: ”Einstein” av Joseph Schwartz och Michael McGuinness samt ”E=mc2” av David Bodanis