Allra viktigast för att kunna uppnå frid är att man kommer till insikt om det här livets natur samt att vi lägger vår starka tendens till egocentricitet åt sidan och istället utövar osjälviskhet. Så länge vi tror att vårt ”jag” är universums medelpunkt väntar vi oss också att det ska vara medelpunkten för alla andra. När vi ser att andra agerar utan att bry sig om oss, utan att ta hänsyn till oss, då blir vi retliga och påstridiga och friden flyr från oss.

Om vi, som människor vanligen gör och kanske också helt automatiskt, identifierar oss med den fysiska kroppen, så kan vi inte undgå att lägga alldeles för stor vikt vid allt som händer den. Vi blir slavar under vår kropp, under dess skiftande känslor, t.ex. välbefinnande, smärta, oro, etc. För att undvika detta slaveri kan man istället för att säga jag är trött eller jag är hungrig använda uttrycken; Min kropp är trött eller min kropp är hungrig. Vi behöver bara gå ett steg längre för att återigen göra om samma misstag då vi säger: Jag är arg eller jag är svartsjuk. Om man istället försöker släppa på sin centrering vid egot och inser att vi är en del av allt, kommer man långt på vägen att uppnå frid.

Allt vi gör påverkar allt levande och allt i världen runt omkring oss. Vår påverkan visar sig på många sätt, hur vi beter oss, vad vi är, vad vi tänker, önskar, vad vi säger, etc. Det är därför vi måste bete oss på samma sätt som vi vill att andra människor skall vara. Människor tror ofta att orsakerna till ens inre upplevelser finns utanför dem själva. Att känslor tränger sig på utifrån. Man förstår inte att inget kan beröra en, såvida man inte själv tillåter det. Inte heller kan någon annan göra våra framsteg i vårt ställe. Ingen utomstående kan ”frälsa” oss. Vi måste själva göra arbetet – ”vägen” ligger inom oss.

För att vinna frid måste vi också förvärva kunskap – kunskap om den verklighet som beskriver att allting i hela universum är beroende av villkor. Ingenting är fixerat eller konstant, verkligheten består av ett flöde av processer. När det finns rätt förutsättningar för något uppstår det, om det inte finns lämpliga förutsättningar uppstår det inte. Allt i hela universum styrs av villkorliga samband och fungerar eller uppstår enligt en viss ordning eller ett visst mönster. De här sambanden kallas på Pali Niyamas.

De här fem ”naturlagarna” eller processerna verkar både i den fysiska och i den psykiska världen. Den beskrivningen som buddhismen har om hur livet i den här världen fungerar låter (i mina öron) väldigt trovärdig. Om man dessutom observerar saker och ting inser man också att den förklaring som ges i de första tre Niyamas verkar riktig, eftersom dom kan kopplas till den odiskutabla sanning om det villkorliga livet som vetenskapen tillhandahåller. Att den fjärde, Kamma/Karma niyama, också kan vara riktig finns det många tecken som visar och bekräftar.  Men Karma är bara en av orsakerna, det finns alltså ingen enskild orsak som bestämmer hur saker och ting blir. Den sista nivån av villkorlighet, Dhamma/Dharma Niyama, kan sägas utgöra den transcendentala grunden för hela universum och den visar sig också på alla nivåer. Enligt buddhismen, är det här ingen ide eller teori, det är bara en beskrivning av verkligheten. Det har alltså ingen betydelse om man tror på den förklaring som ges i de fem Niyamas eller inte.

Mycket i vår civilisation går ut på att stärka begäret och mångfaldiga våra behov. Saker som en generation betraktade som lyx räknas av nästa till livets nödtorft och vårt begär sträcker hela tiden ut sig i nya riktningar. Vill vi ha frid så måste vi lära oss att begränsa våra önskningar, leva ett enklare liv och vara nöjda med det vi har utan att längta efter lyx. Vi måste lära oss att skilja mellan det nödvändiga och det överflödiga. Vill vi ha frid så måste vi behärska begäret.

En annan källa till oro är att lägga sig i andra människors övertygelse i sociala, politiska eller religiösa frågor. När vi har lärt oss att acceptera andras åsikter och att avstå från att kritisera andra då deras åsikter avviker från våra, då har vi kommit långt på den väg som leder till frid.

Se det goda i världen, inte det onda. Vi kan finna skönhet överallt i naturen om vi bara öppnar våra ögon. Det finns alltid anledningar till glädje, om vi bara vill söka efter dom, istället för att leta efter orsaker till klagan. Om du ger efter för tungsinthet och missmod så utstrålar du förstämning. Därigenom förmörkar du livet för dina medmänniskor, och det har du inte rätt att göra. Å andra sidan – om du själv är full av lycka, så sprider du denna strålande glädje till alla som kommer i din närhet och du blir en sol som utstrålar liv, ljus och kärlek.

Bristen på frid är ett av de mest sorgliga kännetecknen i vårt samhälle. Det har aldrig funnits en tid då människor varit i större behov av frid än nu, men majoriteten vet inte ens i vilken riktning man skall börja sitt sökande. Därför tror man att frid är omöjligt att uppnå på Jorden och finner sig resignerat i detta. Det finns inte många människor som inte   uppslukas av våldsamma känslor – av sorg, vrede, svartsjuka, avund och lider därför alldeles i onödan. Inte heller i vår tankevärld har vi frid för vi rusar ständigt från en tankeriktning till en annan, fulla av oro och brådska, alltid eftertraktande nya saker innan vi fullt ut förstått eller använt de gamla. Orsakerna till denna oro kan sammanfattas till tre: Begär, själviskhet och okunnighet.

Följande steg är nödvändiga att ta för att uppnå frid:

• att genom studier inhämta kunskap om livets villkor och att tillämpa det vi har lärt oss i praktiska livet
• att vara förnöjsam (begränsa våra önskningar och behärska våra känslor)
• att sätta altruism före egoism
• att utöva medkänsla och medglädje (att glädjas åt någon annans framgång)
• att inse att vi som människa kan bli upplysta och att vi därmed kan uppnå befrielse från illvilja, begär och okunnighet

Referens: ”The Hidden Side of Things”, kap. 18 av Charles W. Leadbeater