När buddhismen talar om upplysning, uppvaknande eller om Nirvana menas ett tillstånd av högsta kunskap, kärlek, medkänsla och energi. Ett tillstånd av makalös lycka och en ofattbar frid;
– av kunskap, en andlig förståelse som ser allting direkt, klart, tydligt, sant och oförmedlat.
– av kärlek, en kärleksfull vänlighet som är ovillkorlig, förbehållslös och allomfattande.
– av medkänsla, oändlig, översvallande, gränslös, riktad till alla levande varelser men även till allt icke-levande och företeelser.
– av energi, en fullkomlig spontanitet av outtömlig mental och andlig energi som med en oavbruten kreativitet, oupphörligt bubblar fram med enorm kraft.
Jag är jordnära, praktisk och ganska enkel människa och om jag blev ombedd att definiera upplysning skulle jag ha svårt att uttrycka vad det är eller hur det manifesterar och uttrycker sig. Upplysning är ett vitt begrepp och definieras olika i vilket sammanhang det skall beskrivas. I de olika religioner beskrivs det inte heller på samma sätt och också i de olika buddhistiska traditionerna uttrycker dess företrädare upplysning ganska annorlunda. Men jag skulle nog gå tillbaka till grunden för den buddhistiska läran och säga att upplysning är när man är helt befriad från begär/girighet, hat/illvilja och okunnighet/villfarelse samt också att vetskapen att man som upplyst människa lever i och är en naturlig del i ”metta” (ovillkorlig och allomfattande kärleksfull vänlighet).
Mango
En mycket bra liknelse som visar hur man kan uppfatta samma sak helt annorlunda är berättelsen om hur flera blinda människor tar i olika delar av en elefant och sedan försöker beskriva hur den ser ut. På samma sätt varierar beskrivningen av Nirvana beroende på många saker, t.ex., hur långt man har kommit i praktiken, förståelse, vilken inriktning man tillhör, vilka texter man har studerat, vilken kultur man lever i eller vilket språk man talar. Ett annat sätt att beskriva Nirvana är som att beskriva smaken av mango, om man inte har ätit mango vet man inte hur den smakar. Någon kanske frågar hur mango smakar. ”Den är söt, saftig och mjuk”. Om man har smakat persika kanske man föreställer sig att mango smakar så ungefär. Så fort vi har smakat mango behöver man inte fråga. Man måste alltså ha förtroende för att våga pröva själv. Det är därför tillit och förtroende för Dharma och de som är insiktsfulla, är en ovärderlig egenskap.
Pilen
En historia som är mycket känd i buddhismen är berättelsen om pilen: ”En man blev dödligt sårade av en pil. En doktor blev tillkallad men den sårade mannen ville inte att man skulle ta bort pilen innan han fick veta vilket träslag pilen var gjord av, han ville också veta vilken sorts gift det fanns på pilspetsen, vilken sorts fjädrar det var på pilen, osv. Naturligtvis skulle han vara död innan han fick reda på allting.” Berättelsen visar på vår önskan att vilja ha svar på ovidkommande frågor innan man gör det väsentliga (fick man ta bort pilen innan han fick svar på alla frågor hade den sårade mannen kanske överlevt). I berättelsen representerar pilen Dukkha, Buddha är doktorn och borttagandet av pilen är Dharma.
Potthapada
Ovanstående illustrerar bra följande samtal mellan Buddha och Potthapada (Potthapada var en av Buddhas främsta lärjungar, han blev också upplyst):
Potthapada frågar; ”är världen evig eller inte evig, är världen oändlig eller har den ett slut?”
Buddha svarar; ”jag har inte sagt att den är evig och har heller inte sagt den ej är evig, ej heller har jag sagt att världen är oändlig eller har ett slut.”
Potthapada frågar; ”hör själen och kroppen ihop eller kan de vara separerade från varandra?”
Buddha svarar; ” jag har inte sagt att kropp och själ är separerade ej heller har jag sagt att de hör ihop.”
Potthapada frågar; ”existerar Tathagata (ett namn som Buddha använde på sig själv och som betyder ”en upplyst”) efter döden eller inte?”
Buddha svarar, ”jag har inte sagt att Tathagata existerar efter döden, ej heller har jag sagt att Tathagata inte existerar efter döden.”
Slutligen frågar Potthapada; ”men varför har inte Tathagata sagt någonting om detta?”
Buddha svarar; ”jag har inte sagt någonting om detta därför att vetskapen om svaret på de här frågorna inte leder till frid, inte till ett slut på begäret, inte till ett slut på dukkha, inte till en bättre förståelse av Dharma, inte till upplysning och det leder inte heller till Nirvana. Vetskapen om detta är alltså inte beroende av att man uppnår Nirvana, därför har inte Tathagata sagt någonting om detta”.
Missförstånd
Beskrivningen av Nirvana varierar mycket i olika skolor och traditioner i buddhismen, även i samma tradition skiljer den sig. Nirvana har beskrivits som absolut tomhet, den ultimata friden, den största tystnaden, slutet av lidandet, total frihet, o.s.v. Nirvana har också kallats the Unborn och the Deathless. Nirvana enligt Bonniers lilla uppslagsbok från 1978: ”kallas i buddhismen den frälstes slutliga tillstånd: ett fullständigt utslocknande, med befrielse från återfödelsens kretslopp”. ”Den frälste” är ett kristet begrepp som bl.a. innebär att man blir frälst genom någon annans omsorg, i buddhismen uppnår man Nirvana genom egen ansträngning. Det talas inte heller vad som försvinner eller slocknar, det hela låter negativt men det innebär att man inte känner begär/girighet, hat/illvilja eller illusion/okunnighet om man uppnår Nirvana. Det är alltså frånvaron av dom här tre sakerna som är ”utslocknandet”, istället för något negativt är det ett tvärtom ett mycket positivt tillstånd.
Enlightenments, Not Enlightenment
Awakening is not the same for everyone—even spiritual masters manifest their wisdom differently and took various paths to get there.
En artikel i The Tricycle Magazine av Jack Kornfield, oktober 2018. Han var buddhistmunk i Thailand, Burma och Indien och har nu en doktorsexamen inom klinisk psykologi. Han är psykoterapeut och grundare av Insight Meditation Society och Spirit Rock Center. Översatt, förkortat och redigerat av Jöran Briding.
På en meditationsretreat för flera år sedan, sent en kväll efter ett föredrag om dharma, lyfte en kvinna upp handen och ställde en fråga: ”Är upplysning (uppvaknande, nirvana) bara en myt?”. Vi lärare utbytte historier om stora andliga lärare och ställde oss också denna fråga. Naturligtvis finns det upplysning. Men ordet upplysning används på olika sätt, och det kan vara förvirrande. Är Zen, tibetansk, hinduisk eller Theravada upplysning densamma? Vad är skillnaden mellan en upplysningsupplevelse och full upplysning? Hur ser upplysta människor ut?
Vägar till upplysning
Tidigt i min praktik i Asien tvingades jag hantera dessa frågor ganska direkt. Mina lärare, Ajahn Chah i Thailand och Mahasi Sayadaw i Burma, ansågs vara de mest upplysta mästarna i Theravadabuddhismen. Medan de båda beskrev målet med praktiken som frihet från begär(girighet), hat(illvilja) och villfarelse(okunnighet), var de inte överens om hur man uppnår upplysning eller hur den upplevs. Jag började min klosterträning med Ajahn Chah som min lärare. Sedan flyttade jag till ett kloster där Mahasi Sayadaw var lärare, där var befrielsens väg helt fokuserade på långa tysta meditationsretreater.
I Mahasi-systemets retreater fokuserar du på temat oupphörligt och noterar kontinuerligt uppkomsten av varje andetag, tanke, känsla och tills din uppmärksamhet är så förfinad att det inte finns något annat som uppstår eller passerar. Du går igenom stadier av klarhet, glädje, rädsla och upplösning av allt du trodde vara solitt. Sinnet vilar på en plats av stillhet och jämvikt; transparent för alla tankar och rädslor, alla upplevelser av längtan och kärlek. Ut ur detta kommer du att släppa taget på all identitet som du har i denna värld, en öppning för det ovillkorliga, bortom sinnet och kroppen; du går in i en ”ström mot befrielse”, som Mahasi Sayadaw säger. Detta ger en första smak av ”ströminträde” till upplysning. Rening och stark koncentration som slutligen leder till upphörande av begär, hat och okunnighet. När jag återvände till praktiken i Ajahn Chahs klostersamhälle efter mer än ett år av tyst retreat, berättade jag om alla dessa upplevelser – att lösa upp min kropp i ljus, djupgående insikter i tomhet, timmar av stor stillhet och frihet. Ajahn Chah förstod och uppskattade dem från sin egen djupa visdom. Sedan log han och sa, ”Tja, något annat att släppa taget på.” Hans inställning till upplysning baserades inte på att ha någon speciell meditationsupplevelse, hur djup den än varit. Som Ajahn Chah beskrev dem är meditativa tillstånd inte viktiga i sig. Meditation är ett sätt att lugna sinnet så att du kan praktisera när som helst, var du än är; att förstå när det finns begär eller motvilja, njutning eller lidande; och sedan släppa taget om vad du än känner. Det som finns kvar är upplysning, som alltid finns här och nu, en frigörelse från identifiering med de förändrade villkoren i världen, en vila i medvetenhet. Detta involverar en enkel men ändå djupgående förflyttning av identitet från de otaliga, ständigt föränderliga villkorade tillstånden till det ovillkorliga medvetandet. I Ajahn Chahs tillvägagångssätt handlar det om att inte bli intrasslad i begär, hat och okunnighet, inte genom tysta retreater, koncentration och alienation utan genom en djup identitetsförskjutning.
Hur kan vi förstå dessa till synes olika tillvägagångssätt till upplysning? De buddhistiska texterna innehåller några motsägelsefulla beskrivningar. I många texter beskrivs nirvana på ett negations-språk, i det tillvägagångssätt som Mahasi Sayadaw lär ut presenteras upplysning som slutet på lidandet genom att släcka branden av begär, riva upp alla former av fasthållande. Eliminering av lidande praktiseras genom rening och koncentration, genom att konfrontera begärets och hatets krafter och övervinna dem. När Buddha frågades: ”Lär du förintelse? Är nirvana slutet på saker som vi känner dem? ” svarade han, ”Jag lär bara ut en form av förintelse: utrotning av begär, utrotning av hat, utrotning av okunnighet. Detta kallar jag nirvana.” Det finns också i texterna ett mer positivt sätt att förstå upplysning. Här beskrivs nirvana som den högsta lyckan; som fred, frihet, renhet, stillhet; som det ovillkorliga, det tidlösa, det odödliga. I denna förståelse, som i Ajahn Chahs tillvägagångssätt, kommer befrielsen genom en förskjutning av identitet – en frigörelse från anknytning till de alltid förändrade villkorens i världen, en vila i själva medvetandet, att ingenting kan dö.
Jag hittade en liknande praktik i Bombay med Sri Nisargadatta, en mästare i Advaita [en icke-dualistisk praktik där man ifrågasätter jaget, härledd från hinduismen]. I hans undervisning om upplysning krävdes en övergång från att identifiera sig med vilken erfarenhet som helst till att vila i medvetandet var du än är. Hans fokus handlade inte om förintelse av begär och hat. Faktum är att när Nisargadatta tillfrågades om han någonsin blev otålig förklarade han glatt: ”Jag ser, hör och smakar som du gör, känner hunger och törst; om lunch inte serveras i tid kommer även jag känna otålighet. Allt detta uppfattar jag ganska tydligt, men på något sätt låter jag inte de här känslorna påverka mig. Det finns medvetenhet om allt och en känsla av enormt avstånd. Otålighet uppstår; hunger uppstår. Även när den här kroppens sjukdom och död uppstår har de inget att göra med vem jag är.” Detta är en upplevelse i en förändring av ens identitet.
Visioner
Så här har vi olika visioner av upplysning. Å ena sidan har vi befrielsen från begär, hat och okunnighet genom en kraftfull fokusering på ens omvandling, betonad av många mästare. Å andra sidan har vi en stor betoning på identiteten som återspeglas i lärorna från Ajahn Chah, Buddhadasa, Soto Zen och Dzogchen. Och det finns många andra tillvägagångssätt; om du utövar Pure Land Buddhism, som är den mest utbredda traditionen i Kina, innebär tillvägagångssättet till upplysning en hängivenhet och en total tillit till Buddhas allomfattande välvilja.
För att förstå dessa skillnader är det klokast att tala om upplysning som upplysningar. Det är på samma sätt med Gud. Det finns så många former: Jehova, Allah, Brahma, Jesus, Kali och så vidare. Så snart anhängare säger att de känner den ende sanne Guden uppstår konflikter. På samma sätt, om du talar om upplysning som en sak, uppstår konflikter och du kan förlora sanningen i Buddhas lära. Vi vet att Buddha lärde ut många olika tillvägagångssätt till upplysning, allt som skickliga medel för att släppa taget om den begränsade känslan av ett jag och återvända till medvetenhetens inneboende renhet. På samma sätt kommer vi att upptäcka att läran om upplyst medvetande innehåller många dimensioner. När du faktiskt upplever medvetandet utan identifiering med förändrade förhållanden, befriat från begär och hat, tycker du att det är mångfacetterat, som en mandala eller en juvel med många sidor. Genom en fasett lyser det upplysta hjärtat som lysande klarhet, genom en annan som perfekt frid, genom en tredje som gränslös medkänsla. Medvetandet är tidlöst, ständigt närvarande, helt tomt men ändå fullt av företeelser. Men när en lärare eller en tradition bara betonar en av dessa egenskaper framför de andra, är det lätt att förvirra, som om sann upplysning bara kan upplevas på ett sätt. Precis som ljusets partikel och våg-natur upplevs upplysningens medvetande på en mängd vackra sätt.
Inkörsportar till upplysning
Så vilka metoder leder till att att vakna upp eller till upplysning? Mest centralt använder buddhismen de befriande metoderna för medveten närvaro (mindfulness) och kärleksfull vänlighet (metta). Dessa stöds av utövandet av etik, vilket befriar oss från att fångas i reaktiva handlingar och känslor som skulle skada oss själva och/eller andra. Till detta läggs metoder för jämvikt och fokusering eller koncentration där vi lär oss att tysta sinnet samt en visdomspraktik, som tydligt visar hur alla saker uppstår, passerar och försvinner och att det är ingen som ”äger” de. Genom dessa metoder kommer befrielse och ”helande” samt uppkomst av djup medkänsla. Gradvis sker ett skifte av identitet från att vara den person som fångas av lidande till en som känner befrielse. Att släppa självkänslan och världens förändrade villkor leder till ”ströminträde”, det första steget till upplysning.
De vanligaste ingångarna för ströminträde i Theravada-traditionen är porten till obeständighet – att allt ändrar form, lidandets port och porten till inget-jag. När vi öppnar obeständighetens port ser vi allt djupare hur varje upplevelse föds och dör, hur varje ögonblick är nytt. I ett kloster där jag tränade, utbildades vi för att uppleva hur allt liv är vibrationer. Genom långa timmar av raffinerad koncentration kom vi känna att alla ljud, allt värt att se, andningen, tankarnas oavbrutna följd – vår identitet – som ett fält med förändrad energi. Upplevelsen skimrade, löste upp sig ögonblick för ögonblick. Sedan flyttade vi vår uppmärksamhet från vibrationerna eller energierna till att vila i medvetenhetens rymliga hjärta. Jag och andra, inom och utanför – allt försvann och vi lärde känna den enorma stillheten bortom alla förändringar. Detta är upplysning genom obeständighetens port.
Ibland inträder man i upplysningen genom lidande porten. Vi sitter i elden av mänsklig erfarenhet, i stället för att undvika elden går vi igenom den och vaknar upp. I ”Eldspredikan” förklarar Buddha: ”Allt brinner. Kroppen, sinnet, allt i hela världen brinner. Men av vad brinner det? Bränslet är begäret, hatet och okunnigheten. Genom lidande porten möter vi bränder av begär, hat, krig, rasism och rädsla. Vi är öppna för otillfredsställelse, sorg och förlust. Vi accepterar livets inneboende lidande och om vi gör det är vi befriade. Vi upptäcker att lidandet inte är ”vår” smärta, det är ”smärtan – världens smärta. En djupgående acceptans uppstår, medkänsla fyller hjärtat och vi finner befrielse.
Uttryck av upplysning
Oavsett vår ”port” till upplysning följs den första verkliga smaken, ströminträde, av många fler smaker när vi lär oss att stabilisera, fördjupa och förkroppsliga denna visdom i vårt eget unika liv. Hur uttrycker det sig? Upplysningens aspekter uttrycker sig fantastiskt i våra lärare. Var och en visar upplysning med sina egna smaker.
Dipa Ma, en underbar mormor i Calcutta, var en av de stora mästarna i vår tradition. En liten person med ett välutvecklat sinne, Dipa Ma uttryckte upplysning som kärlek. Hon instruerade hängivet sina elever i mindfulness och kärleksfullhet och sedan kramade hon dem – lade händerna på huvudet, ansiktet och axlarna och viskade fraser om kärleksfull vänlighet (metta). De blev fyllda av kärlek. Liksom Dipa Ma visar Ammachi, en hinduisk lärare från södra Indien, upplysning som den ”kramande gurun”. Hon går in i trans och hela natten håller hon människor; hon kan ta upp till 2000 personer i knäet och krama dem. Detta är upplysning som kärlek.
För Zen-mästaren Suzuki Roshi uttrycktes upplysningen genom att vara precis där du är. En kvinna sa till Suzuki Roshi att hon tyckte att det var svårt att blanda Zen-träning med kraven på att vara husägare: ”Jag känner att jag försöker klättra uppför en stege, men för varje steg uppåt glider jag två steg bakåt.” ”Glöm stegen,” sa Suzuki Roshi till henne. Han förklarade hur önskan att få någonting innebär att man saknar nutidens verklighet. ”När du inser sanningen, att allt förändras och hittar din ro i det, då befinner du dig i nirvana.” När hon frågade vidare om upplysning sa Suzuki Roshi: ”Strängt taget finns det inga upplysta varelser; det finns bara upplyst aktivitet.” Målet är att släppa taget för och att möta varje ögonblick som en nybörjare.
Mahasi Sayadaw, den burmesiska mästaren, uttryckte upplysning som tomhet. När vi såg honom på sina besök i Amerika såg vi att han sällan skrattade eller bedömde. Istället utstrålade han ett stort jämnmod. Händelser och samtal kunde hända omkring honom men han förblev stilla. Han var som rymden – transparent, inget där. Detta är upplysning som tomhet.
För Ajahn Jumnien, en mästare i den thailändska skogstraditionen, är uppvaknandet inte tomt; den är full. Hans mantel var täckt av hundratals heliga medaljonger och han använde dussintals skickliga metoder för att undervisa – guidade meditationer, heliga sånger, mantran, chakran och olika energi praktiker, djurhistorier och shamaniska ritualer. Hans dharma är öppen hela tiden, full av liv och glädje. Det finns en känsla av överflöd i honom, hans lycka rinner bara ut ur honom som en fontän. Han uttrycker upplysning som fullhet.
Den vietnamesiska Zen-mästaren Thich Nhat Hanh uttrycker upplysning som mindfulness. När han kom för att undervisa på Spirit Rock satt 3000 personer meditativt på sluttningen och åt äpplen medvetet som förberedelse inför hans ankomst. En klocka rings och han går långsamt och medvetet och närvarande upp på vägen – så medvetet att alla suckar, ”Ahhh.” 3000 människors medvetande förvandlas bara genom att se den här mannen gå. När vi vaknar upp faller vi in i verkligheten av den eviga nutiden. Upplysning som mindfulness.
Dalai Lama uttrycker upplysning som medkännande välsignelse. Till exempel, en gång i slutet av sin vistelse på ett hotell i San Francisco, bad han ledningen att ta fram alla anställda så han kunde se de samtidigt. Detta innebar att de människor som arbetade i köket, som rengjorde mattorna sent på kvällen, som bäddar sängarna, fyllde den den stora cirkulära uppfarten med människor som fick hotellet att fungera men som vanligtvis inte syntes. En efter en såg han på varenda en med full närvaro, tog varje människas hand och sa, ”Tack”, rörde sig sakta för att se till att han var i kontakt med var och en. Dalai Lama personifierar upplysning som medkännande välsignelse.
Ajahn Chahs manifestation var visdomens skratt. Vare sig om det var till generaler eller ministrar, bönder eller kockar, skulle han säga: ”När jag ser hur mycket människor kämpar ser jag på dem med stor sympati och frågar: Lider du? Ahhh, du måste vara väldigt upptagen. Varför inte släppa taget?” Hans lära var djup men samtidigt rakt på sak. Han skulle säga, ”Om du släpper taget lite blir du lite glad. Om du släpper taget mycket blir du mycket glad. Om du släpper taget helt, blir du helt nöjd.” Han såg lidandet och otillfredsställelsen, dess orsak och att frihet är möjlig vid varje ögonblick. Han uttryckte upplysning som visdom.
När människor läser dessa berättelser kanske de frågar: ”Hur relaterar de till mig? Jag vill också få upplysning och vakna upp. Hur uppnår jag det? Vad ska jag göra?” Upplysningens juvel inbjuder oss att vakna upp på många skickliga sätt. Mahasi Sayadaw skulle säga, ”För att hitta tomhet, notera varje ögonblick tills det du tror att världen är upplöst, och du kommer att lära känna friheten. ”Ajahn Chah skulle säga, ”Släpp bara, och bli medvetenheten, var den som vet.” Dipa Ma skulle säga, ”Älska oavsett vad.” Thich Nhat Hanh skulle säga, ”Vila i mindfulness, detta ögonblick, alltid” Ajahn Jumnien skulle säga ”Var lycklig utan anledning.” Suzuki Roshi skulle säga, ”Var bara precis där du är. Istället för att vänta på bussen, inse att du är framme.”
Så är upplysning en myt? Nej, den finns där. Den är frihet här och nu, att smaka på när du är öppen för den. I min roll som lärare har jag förmånen att se strävan mot upplysningens välsignelse vakna hos så många som utövar meditation, som kommer till en dharma undervisning. När deras första spänning och kamp med livet, tvivel och lidande minskar, ser jag hur deras kroppar lindras, deras ansikten mjuknar, hur deras dharma vision öppnar deras hjärtan. Vissa berör vad den thailändska filosofen Buddhadasa kallade ”vardaglig nirvana.” Andra får känna en djup renhet i sinnet och uppleva en smak av befrielse.
Buddha sa: ”Om det inte var möjligt att befria hjärtat, skulle jag inte lära dig att göra det. Eftersom det är möjligt att befria hjärtat och uppnå Nirvana, har lärorna om befrielsens dharma uppstått, de erbjuds öppet till alla varelser.”