Fem nivåer av villkorligt samberoende – De fem ”Niyamas”

 

TIB265[1]

 

Buddhismen lär oss att i universum finns det fem olika nivåer av villkorlighet eller fem NiyamasKarma är bara en av dem. Det finns alltså ingen enskild orsak som gör att allt ska bli som det är. De här fem ”naturlagarna” eller processerna verkar både i den fysiska och i den psykiska världen. De första tre är ganska lätta att förstå, eftersom de kan kopplas till den odiskutabla sanning om det villkorliga livet som vetenskapen tillhandahåller. De är Utu niyama, Bija niyama, Mano eller Citta niyama, Kamma niyama och slutligen Dhamma niyama. Den sista nivån av villkorlighet, Dhamma niyama, kan sägas utgöra den transcendentala grunden för hela universum och den visar sig också på alla nivåer.

Grundläggande för buddhismens beskrivning av verkligheten är att allting i hela universum är beroende av villkor. Ingenting är fixerat eller konstant, verkligheten består av ett flöde av processer. När det finns rätt förutsättningar för något uppstår det, om det inte finns lämpliga förutsättningar uppstår det inte. Utarbetandet av de olika nivåerna av villkorlighet gjordes efter Buddhas död även om han beskrev de olika nivåerna i andra ord och formuleringar. Allt i hela universum styrs av villkorliga samband och fungerar eller uppstår enligt en viss ordning eller ett visst mönster. 

Den beskrivningen som ges i de fem Niyamas om hur livet i den här världen fungerar låter väldigt trovärdig. Om man dessutom observerar saker och ting inser man också att den förklaring som ges i de första tre stämmer bra. Att den fjärde, Kamma niyama, också är riktig finns det mycket som bekräftar.  Enligt buddhismen, är det här ingen ide eller teori, det är bara en beskrivning av verkligheten. Det har alltså ingen betydelse om man tror på den förklaring som ges i de fem Niyamas eller inte. Min beskrivning är baserad på Sangharakshitas förståelse där han också relaterat sin tolkning till den moderna vetenskapen, den är dock inte den traditionella.

För att förstå detta ytterligare måste vi titta på de olika betingade eller villkorliga sambanden. I suttorna hänvisar Buddha till en rad av olika orsaker, men dessa var aldrig klart klassificerade av honom. Den uppgiften gjordes senare av Buddhaghosa, buddhistisk tänkare som levde under 400-talet, e.v.t, i hans kommentarer av Tipiṭaka. Buddhaghosa anger fem niyamas enligt vilka alla de betingade sambanden kan grupperas. Niyama betyder ”återhållsamhet”, ”begränsning” eller ”nödvändighet”, i detta sammanhang avser de kategorier av nödvändiga förhållanden inom villkors principen. Denna klassificering har haft ett stort inflytande på Sangharakshitas förståelse och presentation av pratītya samutpāda (villkorlig samverkan). Även om han har gett sin egen tolkning och som också i vissa avseenden skiljer sig från den förklaringen som finns i kommentarerna.

I sin framställning av de olika niyamas använder Sangharakshita moderna begrepp som inte fanns i det antika Indien för att förklara de fem kategorierna och han ger också en del av dem ganska olika betydelser. Det är viktigt att inse att det vi har kvar är en undervisning som är tillräckligt olika för att i vissa avseenden betraktas som nya, men de är ändå baserade på den grundläggande principen. Sangharakshitas analys är dock inte alls oförenlig med den lära som finns i suttorna och den överensstämmer också ganska bra med kommentarerna. Även om mycket känns ganska välbekant, är det värt att förtydliga att undervisningen som Sangharakshita förstår den, klargör vad som är en medelväg mellan eternalism och nihilism. Det är också värt att poängtera att den måste ses mot en bakgrund av Sangharakshita övergripande presentation av Dharma.

Utu niyama
oorganisk material
Den första nivån av villkorlighet består av alla de betingade förhållanden som finns i fysisk oorganisk materia – föremålet för vetenskapen om fysik och kemi – villkoren som styr mineralriket. Det inkluderar naturlagar som tyngdlagen, gravitationslagen,  termodynamikens lagar, de lagar som styr kemiska reaktioner, el, strukturen av atomer, etc. Allt från Big Bang, det som har skett under evolutionen, bildandet av stjärnor och solsystem, etc. till nutid. Också det som är aktuellt just nu, den av människan skapade klimatförändringen.

Bija niyamaorganiskt liv
Den andra nivån av villkorlighet består av alla de betingade förhållanden som avser levande organismer – den vegetabiliska eller växtriket, ämnet biologi, botanik och fysiologi. Exempel på Bija niyama villkor är fotosyntesen, genetiskt arv och cirkulationen av blodet.

Mano eller Citta niyama
Citta kan översättas till det engelska mind och man kan säga att Mano eller Citta niyama motsvarar den moderna vetenskapen psykologi. Villkorligheten verkar även här. Denna nivå består av alla de betingade förhållanden som finns i djurriket, som består av alla organismer som har sensorisk perception, studeras i zoologin och mycket av beteendevetenskapen. Här finns processer för perception, reflexer och stimulus-respons reaktioner och instinkter. Inkluderat kan även vara mycket av komplext och intelligent natur, t.ex. instinkter och överlevnadsstrategier.

Det som ryms inom dessa tre niyamas är vad som Sangharakshita kallar den ”Undre evolutionen”. De återstående två niyamas är det som gör den ”Högre evolutionen” möjlig.

Karma/Khamma niyamamedvetna val i människans värld
Som människa, har vi möjlighet att göra moraliska och etiska val. Alla våra viljemässiga och intentionsstyrda tankar, ord och handlingar leder till effekter, och den processen kallas Kamma/Karma. Karma är bara en av de fem nivåerna av villkorlighet som gäller i universum. Från en buddhistisk synvinkel lever vi i ett etiskt universum och det faktumet upprätthåller etiska värderingar. Det viktiga här är att Kamma niyama är ett slags ”naturlag” som är verksam utan att det behöver finnas en laggivare och utan att det behövs en extern härskande gudomlig intelligens. Inom buddhismen är karma inte ett kosmiskt straffrättsligt system för att en övernaturlig kraft eller en Gud använder det för att belöna goda handlingar eller straffa onda. Karma är en naturlag precis som gravitationen. Det samma som gäller för gravitionen gäller också för Karma. Istället är Karma viljestyrda intentioner utförda av varje enskild människa, som om de är skickliga (kusala) skapar positiva resultat och om de är oskickliga (akusala) har skadliga eller smärtsamma verkningar. Många människor i buddhistiska länder tror fortfarande att allt i deras liv orsakas av ens karma. Men buddhismen lär oss att det inte är så. Buddha lärde oss att alla ting, såväl materiella som immateriella, är helt underställda olika villkor och är ömsesidigt beroende.

De effekter som uppstår under denna niyama är av två slag: externa och interna. Även om det är svårare att vara säker på om det som händer en är resultatet av handlingar i ett tidigare liv, är det relativt lätt att observera hur våra handlingar påverkar sinnet ögonblick till ögonblick i det här livet. Åtgärder som är baserade på skickliga och hjälpsamma tankar brukar i stort sett att få positiva effekter i världen, trevlig feedback från sin omgivning, en högre grad av inre tillfredsställelse och självförverkligande samt en djupare och rikare upplevelse. Naturligtvis får oskickliga åtgärder motsatt effekt. Etik är naturligt; vad som gör en handling etiskt eller oetiskt är inneboende i sakens natur. Verkligheten är i sig etiskt.

Exakt hur och varför ”lagen om karma” fungerar är svårförståeligt och kanske inte ens kan förstås om man inte är upplyst. Dessutom, den traditionella uppfattningen att till exempel en medfödd skada är följden av karmiska konsekvenser, är omöjlig att förena med våra nuvarande medicinska kunskaper. För enkelhetens skull, låt oss bara säga att med karmalagen menar vi att vi lever i ett ”etiskt universum”, där det oundvikliga resultatet av ”skickliga” eller ”oskickliga” avsiktliga handlingar medför konsekvenser. En sådan lag behöver inte vara direkt observerbar för att kunna urskiljas av andliga lärare som undervisar i olika religiösa och filosofiska frågeställningar men för att erkännas av vetenskapen måste den vara observerbar på objektiva villkor. Men eftersom all erfarenhet har en objektiv komponent kan karmalagen beskrivas av vetenskapen, karmalagen och vetenskapens lagar kan inte särskiljas.

Dharma/Dhamma niyamaandliga eller transcendentala nivån
Kan definieras som en punkt då den medvetna människan får kontakt med något som går bortom individen eller finns utanför henne. En process som kommer utifrån men som verkar inom en själv. Det kanske är bäst att beskriva den känslan som någonting oförståeligt eller ett mysterium, som vi i det villkorliga livet inte kan förstå. Dhamma niyama uppträder bara efter det att man har grundlagt Kamma niyamaDhamma niyama har alltid funnits där, den finns där i bakgrunden, men man kan inte framtvinga den. Det är ett annat sätt se på saker och ting, bortom den verklighet som vi känner. Dhamma niyama kan bara upplevas av en människa som har utvecklat sin sensitivitet och är mottaglig. Sannolikt har kristna som säger att de har haft kontakt med Gud haft en upplevelse av Dhamma niyama.

Jag ska försöka återge vad en engelsk ordensmedlem i Buddhistiska gemenskapen Triratna sade i mars 2011 när han försökte beskriva en kortvarig upplevelse av Dhamma niyama. Han fick den i en dröm under sin ordinationsretreat 21 år tidigare. Hans förståelse och plötsliga nya syn på verkligheten liknade han med att han tidigare hade sett på verkligheten genom ett felvänt teleskop. När han såg samma sak genom teleskopet rättvänt insåg han plötsligt hur allt förhöll sig. Att han hade fått allt om bakfoten. Han insåg hur otroligt komplext allt var men ändå förstod han varje detalj. Saker och ting var bara perfekta. Han såg och förstod meningen med tillvaron. Allt var otroligt självklart. Han tänkte att jag måste skriva ner det här när jag vaknar, men när han gjorde det var hans förståelse borta. Han sa också att en buddha kan sägas utgöra en levande manifestation av Dhamma niyama. Den andliga eller transcendentala ordningen som Sangharakshita beskriver som en ”spiral väg” är en aspekt av villkor där individer uppfattar mönstren i verkligheten genom en själv-överskridande process som börjar i vanlig mänsklig erfarenhet.

Det borde vara klart vid det här laget att Sangharakshitas tolkning av den femfaldiga niyama endast är indirekt relaterade till kommentarer av olika källor. Men hans tolkning går till hjärtat av de frågor som den femfaldiga niyama vill tydliggöra. Han översätter en traditionell doktrin i termer som är relevanta för den moderna västvärlden. Vetenskaplig kunskap härstammar från empiriska observationer och experiment, och är därmed föremål för ständig förändring, precis som den andliga utvecklingen. Den moderna vetenskapen bekräftar mycket i den buddhistiska traditionen trots att inte buddhismen haft något inflytande på dess utveckling. Eftersom vi har sett att Sangharakshitas tolkning av de femfaldiga niyamas är innovativt, finns det ingen anledning att behålla en otidsenlig betydelse av niyama, när den kan tolkas med hjälp av modern naturvetenskaplig kunskap.

Som människor deltar vi i alla fem Niyamas – vi består av oorganiska och organiska processer – vi har instinkt – vi är medvetna om oss själva – vi gör val som påverkar både oss själva, andra och omgivningen. Vi kan komma i kontakt med eller vara en del i Dhamma niyama. Så allting, t.o.m. Buddhas upplysning kan inkluderas i de fem Niyamas.
/Jöran Briding

Karma & Dharma = Sanskrit
Kamma & Dhamma = Pali

REFERENSER
Vaddhaka på Stockholms Buddhistcenter februari 2011

http://www.freebuddhistaudio.com/audio/details?num=LOC356
Maitreybandhu på Dharmagiri Retreatcenter mars 2011

http://vbv.se/mp3/Mindfulness_and_the_Buddha.mp3
The Essential Sangharakshita” av Karen Stout, sid 214-219

The Five Niyamas”, Sangharakshita, and the Problem of Karma” av Dh. Divan
Revering and Relying upon the Dharma: Sangarakshita’s approach to Right View” av Subhuti
Niyama-Dipani” av Mahathera Ledi Sayadaw, Aggamahapandita, D. Litt.