Tillvarons tre kännetecken – ”Lakshanas”

test[1]

 

TILLVARONS TRE KÄNNETECKEN – LAKSHANAS

Alla villkorliga ting, varelser och fenomen i detta universum är otillfredsställande, allt är obeständigt och alla saknar ett permanent, oföränderligt själv. Allt uppstår i beroende av villkor och saknar därför en oberoende egennatur. Villkorlig samverkan eller det ömsesidiga beroendet, eller med ett ord; villkorligheten. Ett annat sätt att utrycka det är att ingenting kan uppstå om det inte finns dom rätta förutsättningarna. Detta leder alltså till att allt som jag eller någon annan gör, talar eller tänker, påverkar mig själv eller andra, nu eller i framtiden. ”Handlingar får konsekvenser”.

Livet i den här världen beror på många villkor. T.ex. rätt temperatur, rätt mängd föda, lämplig mängd syre i luften, osv. Det finns tre sanningar som traditionellt kallas tillvarons tre kännetecken. Trots att de beskriver själva grundvalen i vår tillvaro, uppfattar många dessa ord som hotfulla. Man kan lätt få uppfattningen att det är något negativt eller fel med förgänglighet, lidande och att ingenting i tillvaron har en egen, inneboende natur. En sådan uppfattning är detsamma som att tycka att det är något fel med våra grundläggande livsvillkor. Buddhismen tillhandahåller en förklaring om hur livet fungerar, istället för att göra en nedslagen borde vetskapen om det, mig i alla fall, göra en tillfreds. Att känna att livet är negativt och hotfullt är en oförståelig uppfattning. Tvärtom, livet i sig kan vara väldigt glädjerikt och meningsfyllt. Dessutom, att ha lyckan att födas på en plats som överhuvudtaget ger en möjlighet att fundera över de här frågorna är en källa till glädjeInsikt i den villkorliga naturen hos alla fenomen är ett centralt drag hos upplysningen. Det upplysta sinnet ser inte världen som en samling stumma föremål. Det ser den som en ändlös väv av orsaker och verkan, där företeelser uppstår och försvinner genom de villkor som ge upphov till dem. Vid första anblicken kan detta tyckas vara ett fatalistisk synsätt, om det inte vore så att buddhismen också erbjuder oss en vision av något utöver ett tillstånd där man är ett offer för omständigheterna. Detta är det villkorslösa tillståndet, eller själva buddhaskapet. För att komma dit måste vi se klart på den villkorliga tillvaron, den materiella världen och hur vi lever i den, se alltsammans som det verkligen är. 

Insikt i den villkorliga naturen hos alla fenomen är ett centralt drag hos upplysningen. Det upplysta sinnet ser inte världen som en samling stumma föremål. Det ser den som en ändlös väv av orsaker och verkan, där företeelser uppstår och försvinner genom de villkor som ge upphov till dem. Vid första anblicken kan detta tyckas vara ett fatalistisk synsätt, om det inte vore så att buddhismen också erbjuder oss en vision av något utöver ett tillstånd där man är ett offer för omständigheterna. Detta är det villkorslösa tillståndet, eller själva buddhaskapet. För att komma dit måste vi se klart på den villkorliga tillvaron, den materiella världen och hur vi lever i den, se alltsammans som det verkligen är..

 1. Den villkorliga tillvaron är förgänglig och obeständig.

Förgängligheten utgör det goda i tillvaron. De fyra årstiderna växlar, dag blir natt och natt blir dag, människan förändras hela tiden från födseln och framåt. Förgängligheten är alltings väsen. Förgängligheten är harmonins princip. Vi har en tendens att glömma att vi är en del av naturens ordning. Många kulturer firar tacksamheten mot förgängligheten. Även vi borde kunna erkänna, respektera och fira förgängligheten.

2. Den villkorliga tillvaron är otillfredsställande.
Detta påstående, liksom den första ädla sanningen, sägs ofta felaktigt tolkat att buddhister tycker livet är ett enda lidande. I själva verket går lidande och njutning hand i hand, tillhör vardagen och är oskiljaktiga. Födelsen är på samma gång smärtsam och ljuvlig. Hur lyckliga än buddhister ser ut att vara, så antas de företräda en dyster och pessimistisk lära. Men det faktum, att det villkorliga varat är otillfredsställande, innebär naturligtvis inte att ett vanligt liv aldrig kan vara njutbart. Vad det egentligen innebär är att den materiella världen och livet som vi vanligen lever aldrig kan erbjuda oss en fullständig och varaktig tillfredsställelse. En viktig följd av att den villkorliga tillvaron är otillfredsställande till sin natur är att vi inte kan finna lycka genom att ändra allt som vi har runt oss så att den tillfredsställer oss, utan endast genom att förändra oss själva.

3. Den villkorliga tillvaron saknar en inneboende, egen natur – alla fenomen, ting och varelser är beroende av varandra.
Synen på oss själva och universum i allmänhet som en dynamisk process snarare än en samling statiska tillstånd, är kanske nyckeln till en vidare förståelse för bristen på egen natur hos tingen. Universum är en ständig ström, ett nätverk av samverkande villkor. Alla villkorliga fenomen, alla saker och varelser i universum, inklusive människan, existerar endast som en del i ett större sammanhang, på samma sätt som en virvel i en å bara existerar som en del i vattnet omkring den. Av det skälet kan tingen inte sägas ha någon verklig, inneboende, egen natur.