Buddhistiska gemenskapen Triratna

LogotypeBuddhistiska gemenskapen Triratna – hette tidigare Västerländska Buddhistordens Vänner (VBV) – grundades 1967 av Sangharakshita. Det är nu en internationell rörelse med verksamhet i mer än 20 länder, inklusive Indien. Buddhistiska Gemenskapen Triratna är en icke-sekteristisk rörelse, som syftar till att försöka anpassa buddhismen till den moderna världen. Triratna betyder ”de tre juvelerna”, närmare bestämt Buddha, Dharma och Sangha, som alla är centrala för ett buddhistiskt liv och praktik.

Tillflyktsträdet

Bilden av tillflyktsträdet ger ett konkret uttryck för Triratna som en ny tradition men som bygger på en traditionell form. Trädet består av en stam med en stor lotusblomma i mitten och fyra lite mindre lotusblommor på varje sida. På den centrala blomman sitter Shakyamuni Buddha (den historiska buddhan) tillsammans med Dipankara (en tidigare buddha) och Maitreya (framtidens buddha). De representerar tillsammans Buddha som tillflykt. Shakyamuni är givetvis den historiska källan till traditionen. Det finns också flera andra figurer avbildade som betyder mycket för Triratna. I detta träd ser vi hur Triratna hämtar inspiration från många olika traditionella källor, genom den buddhistiska historien. Där finns företrädare för alla tre yanorna: hinayana, mahayana och vajrayana. Triratna tar sin utgångspunkt i den historiska Buddhan och den tidiga traditionen, med alla dess läror. Dess hjärta finns dock i mahayana-buddhismens självöverskridande bodhisattvaideal (som givetvis även Buddha förkroppsligar).

Nedanstående är skrivet av Viryabodhi f.d. ordförande i Triratna, publicerat ursprungligen i Buddhism-nu, maj 2007:
”VBV är en del av den internationella rörelsen Friends of the Western Buddhist Order (FWBO) som grundades i London 1967 av Urgyen Sangharakshita. Utöver orden består VBV-sanghan av alla som deltar i någon form av aktivitet och kallas ”vänner” och sedan de som gjort ett mer formellt åtagande till sin praktik och sanghan. De senare kallas mitror (från sanskrit och betyder ”vän”). Idag (2007), fyrtio år senare, finns det ca 1400 ordensmedlemmar och en stor skara av mitror och vänner som regelbundet besöker centra i många länder, på fem kontinenter. För att förstå VBV och vad som utmärker den måste vi börja med Sangharakshita, eftersom han på så många vis format och inspirerat dess utveckling. Dennis Lingwood, som han tidigare hette, föddes i södra London 1925. När han var 16 år och läste ”Diamantsutran” (och ”Hui Neng-sutran”, i en och samma bok) insåg han att han var buddhist och alltid varit det. Samtidigt som han alltid sett buddhismen som en enhet, har han varit särskilt inspirerad av mahayana-buddhismen och bodhisattvaidealet. Enligt honom utgör bodhisattvan det högsta och mest sublima ideal som finns för människan. Bodhisattvan strävar mot upplysning för alla varelsers skull och ger osjälviskt av sig själv. Sangharakshita har sagt att det vi främst behöver är djup och intensitet, som i hans aforismer: ”Mer och mer, av mindre och mindre” och ”Det finns inga högre undervisningar, endast djupare förståelse”. I ett föredrag i januari 2002 beskriver Sangharakshita hur Triratna/VBV har sex utmärkande drag, i relation till andra buddhistiska rörelser. Först påpekar han dock att Triratna/VBV har en hel del gemensamt med andra buddhister och räknar upp en rad traditionella läror och begrepp. Sedan går han in på de sex dragen:
1) att Triratna/VBV är en ekumenisk (alla inriktningar) rörelse och hämtar inspiration från hela traditionen,
2) framhävandet av tillflyktstagandets centrala plats i en buddhists liv,
3) att Triratna Buddhist Order/VBO består av en enad orden (framför allt med lika möjligheter för kvinnor och män)
4) en tonvikt vid ”right livelihood” (särskilt där man arbetar tillsammans i etiska projekt),
5) den andliga betydelsen av konst och kultur,
6) vikten av vänskap i det andliga livet.”

 

Så vad är buddhism?
Jag kommer försöka säga något om det centrala och grundläggande i Buddhas lära (dharma), i buddhismens förklaring och förståelse av livet, varför livet på jorden ser ut som det gör.

Den mest kända företrädaren för buddhismen är förmodligen Dalai Lama. Han har bl a sagt: ”Om du vill att andra ska vara lyckliga, praktisera medkänsla. Om du själv vill vara lycklig, praktisera medkänsla.”

Buddhism är kanske inte vad du förväntar dig, det är inte en religion, inte heller enbart en filosofi. Buddhism är både en filosofi och en religion, i alla fall i den betydelse av ordet ”religion” som är vedertaget nu. Buddha kände sig tvungen att förmedla sin upplevelse av tillvarons egentliga natur, hela verkligheten på något sätt. Samtidigt måste han hitta ett sätt att framföra den på som var begripligt för vanliga oupplysta människor så att de med tiden kunde nå insikt i verklighetens sanna natur. Det begrepp han valde var universell villkorlighet, som vi åtminstone kan få en viss intellektuell förståelse av.

Språket som Buddha använde var nästan matematiskt. Han sade helt enkelt, då A föreligger, uppstår B. Utan A uppstår inte B. Det är buddhismens kärna. Det är så den formuleras, i dess mest allmängiltiga form, och den gäller för hela tillvaron, den materiella, mentala, såväl som den andliga. Så om någon frågade dig vad buddhismen är i ett nötskal – inte med ett ord, för det vore villkorlighet, utan i en fras – skulle du kanske säga; alla saker är obeständiga eller handlingar får konsekvenser. Intentionen eller avsikten bakom en handling leder till konsekvenser, inte själva handlingen. Detta leder vidare till att allt som jag eller någon annan gör, talar eller tänker, påverkar mig själv eller andra, nu eller i framtiden.

För att bemöta och förklara frågor, som kunde röra sig om identitet, tro eller skeptiska frågeställningar från människor som företrädde den samtida samhällsuppfattningen eller andra åsikter som förekom, använde Buddha berättelser, metaforer och begrepp. Om medvetandet var t.ex. en låga, skulle förhållandet mellan det här livet och nästa kunna jämföras med att en låga kan tända en annan eld, att ingenting som är substantiellt är överfört från en låga till en annan; det finns ingen oförändrad själ som reinkarneras bara gamla tendenser eller vanor som aktiveras genom karma mekanismen. För att beskriva buddismens centrala tema ”villkorlighet”  berättade han också om elden. En eld är beroende av bl.a. syre och ved för att brinna, när de förutsättningarna försvinner slocknar också elden. Detsamma kan också sägas att för en upplyst person (en buddha) har elden av alla begär, som t.ex en önskan om att ta med sig en oförändrad identitet eller individualitet till nästa liv, slocknat. Då har alltså den personen nått upplysning eller Nirvana (Nirvana betyder utslocknande, men vad som har slocknat framgår vanligen inte). Att se ett mänskligt liv som en hela tiden skiftande, elds-liknande process, är en ”medelväg” mellan åsikterna som eternalisten och nihilisten företräder. Buddha fastslog att säga att allt existerar är en extrem åsikt åt ena hållet, åt det motsatta extrema hållet är att säga att ingenting existerar. Den buddhistiska läran beskriver och handlar om en medelväg. 
från boken ”Gautama Buddha” av Vishvapani Blomfield


När vi kämpar för att förstå, måste vi lägga allt i vårt tidigare liv åt sidan, för det finns stor risk att vi begår felaktiga handlingar. Här är det bra att få undervisning och läror från en lärare vi litar på – inte från blind tro, men från en lärare som ger oss förtroende och som ger oss anledning att han/hon går att lita på. En av de mest tilltalande aspekterna av buddhismen för en samtida person är att Buddha aldrig ber oss att ha blind tro. I det här fallet fungerar Buddhas läror ungefär som riktlinjer. Vi lever medvetet och övar, vi testar dem ständigt för att se om de stämmer, vi förstår dem då djupare. Det stora värdet av detta är att vi i vårt tänkande och i de ord och handlingar som härrör från praktik alltid är medvetna – vi vet var de kommer ifrån och att de stämmer överens med våra utgångsprinciper. Det är som att följa råd från en läkare som har lyckats läka oss tidigare. Medan vi följer läkarens instruktioner behöver vi inte stänga av vår kritiska intelligens – vi fortsätter att testa och undersöka själva. 
Det räcker inte att få veta. Vi måste själva förstå – genom meditation, kontemplation och genom erfarenhet, som inkluderar tänkandet – hur en sak leder till en annan, lagen om alltings villkorlighet. Till exempel, när vi inser att karma, handlingar och deras konsekvenser, måste vi inte bara förstå vad karma är utan också vad de skickliga och oskickliga konsekvenserna är, liksom deras orsaker.
Inspirerat, redigerat och översatt från en artikel i Tricycle Magazine av Krishnan Venkatesh, professor vid St. John’s College i Santa Fe, New Mexico.

”En fulländad förståelse eller vision av livet innebär en fullständig omvandling av hela ens väsen – en omvandling i alla dess höjder och djup, i alla dess aspekter. Det motsvarar en djupgående och fullständig omvandling av hela ens känsloliv, tal, kommunikation med andra, försörjning och så vidare, fast inte nödvändigtvis just i den ordningen. Den första andliga upplevelsen – fulländad förståelse – uppkommer på olika sätt för olika personer.
– Somliga upplever det som ett resultat av en personlig tragedi eller sorg. Man kanske börjar ifrågasätta, ser djupare och funderar över tillvarons mening och syfte.
– För andra kanske det uppstår efter en spontant mystisk upplevelse.
– För en del människor kan det uppstå om man är engagerad i altruistisk verksamhet.
– För andra människor kan det uppstå ur deras totala livserfarenhet.

Så vad är då fulländad förståelse?
Fulländad förståelse brukar traditionellt beskrivas som ett seende eller en förståelse av sanningen i vissa lärosatser. Dessa är
de fyra ädla sanningarna
tillvarons tre karaktäristiska drag
karma och återfödelse
tomhet (shunyata)

Men vi måste hela tiden minnas att vi inte enbart kan ha en teoretisk förståelse. Vi försöker med hjälp av de här lärosatserna att fånga en glimt av sanningen, att nå någon slags vision av tillvarons natur.”
Från ”Vision & Omvandling” av Sangharakshita

Villkorligheten
Grundprincipen för buddhismen är alltså likartad med beskrivningen av hur livet i den här världen fungerar, självklarheter som vi i många fall är oförmögna att se eller inte vill se. Buddhismen säger också att alla villkorliga ting, varelser och fenomen i detta universum har tre kännetecken, att allt är obeständigt/förgängligt och att allt levande känner otillfredställelse/lider (dukkha) och allt saknar en permanent oberoende egennatur.

Buddha sade mycket om villkorligheten. Den mest kända formuleringen av den här principen är antagligen, De fyra ädla sanningarna, de var också med i hans första tal och undervisning. De här bevingade orden innehåller det centrala i Buddhas förståelse av livets villkor, de återfinns i all hans undervisning och i hela hans liv. Buddha strävade efter att fastställa och föreslå metoder och lösningar på livets grundproblem; ”Dukkha”, lidande eller otillfredsställelse, ett universellt faktum, som alla som lever kan känna igen sig i.

De fyra ädla sanningarna
1. Den första ädla sanningen beskriver livet som det är och fungerar. Att det i det här livet finns otillfredsställelse eller lidande, (dukkha på sanskrit). Ett liv i den här världen kan innehålla mycket positivt som kärlek och gemenskap, smaker, dofter, upplevelser, etc., men det finns också mycket negativt. Otillfredsställelsen går inte att undvika, utan man måste inse att det är en del av livet och att de här villkoren kännetecknar livet i den här världen.

2. Den andra ädla sanningen handlar om varför man känner otillfredsställelse. Man måste fråga sig varför, vad är orsaken till det här lidandet? Enligt buddhismen är det att man upplever begär. Begär att existera, begär efter att leva, begär efter känslomässiga och positiva upplevelser. Men också begär efter att bli befriad från smärta och ondska. Ju mer vi begär eller griper efter nöje och välbehag eller försöker undvika obehag, ju mer otillfredsställda blir vi.

3. Den tredje ädla sanningen säger att det finns ett liv som inte beror på villkor, ett liv där man inte känner den här otillfredsställelsen. Så buddhismen förmedlar egentligen en positiv grundsyn på livet. Att otillfredsställelsen och lidandet kan upphöra.

4. Den fjärde ädla sanningen berättar om hur man kan göra för att bli befriad från det här lidandet, vad man kan göra för att få uppleva det här livet. Metoden, den ädla åttafaldiga vägen – vision & omvandling, leder till lidandets upphörande, till ett liv utan villkor, till att man vaknar upp, till Nirvana. Vägen kan sammanfattas i tre delar, ett etiskt förhållningssätt, meditationsträning och det slutliga målet, en insikt i tillvarons natur, visdomVägen är terapeutisk, praktisk och etisk. Samtidigt är de fyra ädla sanningarna så avancerade att när Buddha undervisade människor som inte hunnit lika långt som andra, aldrig brukade gå in på de utan att först ha förberett åhörarna med att tala om etik.

Etisk disciplin, ”shila”
Etiken i buddhismen skiljer sig mycket från den abrahamistiska (kristna/judiska/islamiska) då buddhistisk etiks mål är att ge levnadsråd till människor, inte regler som är utställda av en gud. Detta för att de ska kunna generera så bra karma som möjligt. Det är alltså inte fråga om rätt eller fel, snarare om konstruktiva eller destruktiva handlingar eller som de kallas i buddhismen, ”skickliga/oskickliga” – de som leder till lycka och de som leder till det motsatta. Många västerlänningar har vant sig vid att tänka, att vara etisk och/eller laglydig är att följa en uppsättning regler som någon högre auktoritet försett oss med, oavsett om denna auktoritet är våra föräldrar, samhället eller en gud. Buddhistisk etik å sin sida ber oss ta ansvar och själva aktivt välja och följaktligen också bestämma vilken sorts människa vi vill vara. En viktig del i detta är att bestämma en moralkodex och sedan uppriktigt sträva efter att hålla sig till den.

Meditation
Buddhistisk meditationen ger dig en ökad medvetenhet som hjälper dig att handla mer kreativt, vilket i sin tur förstärker det känslotillstånd som ligger bakom handlingen. Du behöver inte hela tiden vara koncentrerad på meditationsobjektet och inte heller oroa dig över enskilda meditationspass, istället borde du tänka mera på att det du utvecklar och odlar i meditationen, att det också sprids till resten av ditt liv. I Buddhistiska gemenskapen Triratna, lär vi ut i huvudsak två meditationstekniker. (Triratna är sanskrit och betyder dom tre juvelerna.) De här teknikerna heter ”Uppmärksamhet på andningen” och ”Metta bhavana”. I båda fokuserar man på ett objekt, i uppmärksamhet på andningen förstås på andningen, avsikten är att träna upp förmågan att bli mer och mer fokuserad och koncentrerad på objektet, andningen. I metta bhavana på en känsla. Metta brukar översättas till kärleksfull vänlighet, bhavana betyder odlande eller kultiverande. I metta bhavana meditationen, är avsikten att träna upp förmågan att känna metta, ovillkorlig kärleksfull vänlighet. Man försöker bli mer koncentrerad så att man kan fokusera på att känna metta till sig själv, till andra människor, till allt som lever och allt som inte lever.

Visdom, ”prajna”
I buddhismen handlar ”
prajña”, visdom och kunskap om den sanning, verklighet eller princip som Dharma handlar om. Mer specifikt handlar visdom om att se saker som dom verkligen är. Det innebär att se hela den värdsliga tillvaron som villkorlig och därmed otillfredsställande, obeständig och utan en permanent, oberoende egennatur. Samtidigt inbegriper visdomen att se det ovillkorliga i kontrast mot det villkorliga och inse att det finns ett varande som är beständigt, njutbart och i avsaknad av ett avskilt själv. Men prajña kan bli en rent akademisk kunskap. Både tillit, shraddha, och visdom, prajña, måste därför uppväga varandra, ingen får dominera över den andra, dom måste fungera harmoniskt tillsammans. Men man måste även kunna kombinera tillit och visdom med medkänsla, karuna.

Kärleksfull vänlighet, ”metta”
Vill säga lite om metta, därför att det är så fundamentalt i livet och i buddhismen. Metta är pali, ”maitri” säger man på sanskrit och ordet brukar översättas till kärleksfull vänlighet. Metta lyfts fram och betonas starkt inom buddhismen, metta är också väldigt viktigt för mig själv. Metta är inte en romantisk eller sexuell form av kärlek, istället kan metta liknas med den kärlek som en mor känner för sitt barn, hon kan kanske ge sitt liv för sitt barn.
Metta är en kärlek som är ovillkorlig och förbehållslös, den är dessutom allomfattande och utan gränser. Allt levande får den här kärleken, även allt icke levande, som t.ex klimatet och miljön. Det spelar alltså ingen roll vad eller vem man är, vad man gjort, sagt eller tänkt. Man säger i buddhismen att vi lever och bor i ett etiskt universum och att den här metta-kärleken finns överallt i det här universumet. Eftersom allt är beroende av något eller av någon annan, allting hänger ihop – och att vi människor består av exakt samma beståndsdelar som finns i resten av universumet, så kommer metta inifrån en själv samtidigt som det kommer utifrån. Jag tänker mig att metta är som ett ljus, en sol och att den här värmen, de här solstrålarna skiner på allt och alla, lika mycket och starkt, oberoende vem eller vad man är, vad man gjort, sagt eller tänkt. 

Ge, ”dana”
Också centralt inom buddhismen och därmed ett viktigt steg mot insikt och upplysning är att utöva generositet och givmildhet. Det kan röra sig om tid, kunnande, pengar, tillhörigheter eller något annat. Det viktiga är motivet bakom att vara generös, inte gåvan i sig. Det högsta idealet att vara generös är att vara villkorslös och osjälvisk, utan förväntningar på att få något tillbaka. Det krävs inte mycket reflektion för att inse att allt du tänker på som ”ditt” … kommer att tillhöra någon annan inom en inte alltför avlägsen framtid. ”En kompis mamma dog nyligen och han sorterade igenom hennes tillhörigheter, han märkte gradvis att varje objekt ”återvände till sig själv.” Han identifierade inte längre alla saker som mammas; det var som om det inte längre var en del av henne. Det var bara en vas; det vara bara någonting skrivet på ett papper, på ett språk som han och hans syster inte kunde läsa.” Om du reflekterar på det här sättet, kommer du att se att utövandet av generositet är en visdomspraktik, eftersom du inser den verkliga sanningen i saker; vad du tänker på som ditt – att det är som en del av din identitet: det är bara tillfälligt och temporärt.

Tillit, ”shradda”
Inom buddhismen säger man inte att man är troende utan använder istället ordet tillit, shradda. Tro i bemärkelsen att acceptera något som aldrig kan bevisas eller något som till och med till sin natur är klart absurt, att tro att det är sant bara för att någon auktoritet säger så, detta är inte tillit. Till och med Buddha sade att man inte ska tro på vad han säger utan att först ha testat att det han påstår stämmer och är riktigt. I buddhismen täcker ordet ”tillit”- hela känslan av vördnad och respekt, tillit kan inte heller gå emot förnuftet. Det vi förstår med intellektet, måste vi också erfara känslomässigt. Tillit inom buddhismen är framförallt en tillit dess grundare, Buddha, även om hans lära, Dharma, representerar en evig sanning, skulle vi inte känna till den utan honom. Tillit manifesterar sig som att man tar sin tillflykt Buddha, Dharma och Sangha. Vördnad, respons, gensvar är ett uttryck för tillit. Det uttrycks genom offra blommor, bugningar, tända rökelse eller ljus, prostrationer och så vidare. I sunt andligt liv måste det även finnas plats för känslomässiga uttryck. Men tillit och vördnad kan gå till överdrift och leda till vidskepelse, fanatism och intolerans. Det är därför tilliten bör balanseras med visdom.

Tillflykter
Alla buddhister tar sin tillflykt till dom tre juvelerna, Buddha, Dharma och Sangha, även om man betonar tillflykterna olika mycket i de olika skolorna.  

Den första tillflykten, juvelen, är Buddha. Det är inte ett namn utan en titel eller benämning och betyder bokstavligen den uppvaknade. Buddha var ingen Gud, han var en människa av kött och blod, precis som vi är. Buddha hette Siddharta Gautama, och levde för ca 2500 år sedan i nord-Indien. Han upptäckte den den buddhistiska läran av egen ansträngning, utan hjälp av någon, hur det här livet är beskaffat och hur det fungerar, han vaknade upp, blev upplyst, uppnådde Nirvana. Det är viktigt att komma ihåg, att Buddha, även efter sin upplysning, var en vanlig människa men en som hade vaknat upp, en upplyst människa. Han blev upplyst vid 35 års ålder och fortsatte under de återstående 45 åren i det här livet att förkunna, undervisa och prata om den buddhistiska läran.

Den andra tillflykten är Dharma som betyder lära, i det här fallet förstås buddhistisk lära. Men det står också för sanningen, verkligheten, att den sanningen som Dharma beskriver verkligheten som, att den stämmer och är riktig. Hela buddhismens grundprincip, pratiya samutpada – villkorligt samberoende (det ömsesidiga beroendet), är att alla fenomen är sammansatta, föränderliga samt obeständiga och uppstår i ett ömsesidigt beroende och saknar därför en oberoende egennatur. Den kanske mest kända formuleringen av den här principen är de fyra ädla sanningarna som beskriver det här livet, varför man lider/känner otillfredsställelse, att det finns ett annat liv och vägen, den åttafaldiga vägen, som leder till det här livet

.
Den tredje tillflykten är Sangha. Det står för den andliga gemenskapen som följer Buddha och Dharma.

Karta
Dharma, den buddhistiska läran är en karta, en karta är alltid en förenkling. Buddha avbildade inte alla detaljerna i terrängen, utan gav oss ett medel att själva hitta i den. I buddhistisk tradition, liksom i andra traditioner, är det inte alla som förstått detta, och många kommentatorer har ägnat större intresse åt de enskilda orden i Buddhas tal än åt att tänka efter vad han egentligen ville ha sagt, och hur det kan tillämpas i en annan tid och i ett annat land. Det mest framträdande draget som skiljer Buddha från många andra religioners grundare är att Buddha var en människa som inte kan förknippas med en Gud. Han var inte grundare, inte heller profet, utan en människa som upptäckte vägen till befrielse, till att vakna upp, till upplysning, en väg som andra hade tagit tidigare. 
Buddha var också den förste i den här tidsåldern som lärde att man kan bli befriad, oberoende av en yttre makt. Att det är varje enskild människa som själv måste utföra arbetet och slutligen bli upplyst och uppnå Nirvana eller för att använda ett kristet uttryck, ”bli frälst”.

Det finns en mängd läror och texter (suttor) i buddhismen, de tillhandahåller en insikt och förståelse som är logisk och trovärdig. Som t ex Tomhet (Shunyata), Inget själv (Anatta), De sex fulländningarna (Paramitas), De fyra upphöjda tillstånden (Brahma viharorna), Karma, Återfödelse/reinkarnation, Medelvägen, Fem nivåer av villkorligt samberoende (De fem Niyamas).