Introduktion

1525291_480821675355382_412814729_n

 

Vad är buddhism? 

Buddhism är inte vad du förväntar dig. Det är inte en religion, inte heller en filosofi, i alla fall inte i den västerländska förståelsen av ordet. Buddhism är något annat, något som vi kanske inte har en klar uppfattning av vad det är. Ordet buddha är inte ett namn utan en titel. Det betyder bokstavligen uppvaknad, så buddhism är allting som hjälper oss att vakna upp. Vill också säga att glädje är en karaktäristisk buddhistisk känsla. Om man inte åtminstone ibland är lycklig och fylld av glädje, kan man knappast vara buddhist. För min del består den glädjen i att ha tillit till att den förklaring som ”Dharma” ger om hur livet fungerar i det här livet och i tillvaron efter det här livet, verkar logisk och trovärdig. Min tillit grundar sig dessutom på att buddhister förklarar att alla frågetecken rätas ut i livet efter döden. Hela buddhismen bygger på det faktum att vi, genom egen ansträngning, kan förändra oss och själva välja vårt sinnestillstånd. Det som behövs är en tydlig intention att bli mer medveten och kärleksfull, att få större insikt. Buddhistisk andlig praktik måste vara tydlig och också fungera i praktiken. Det är därför det i texterna finns ett exempel där man liknar Dharma med en flotte. Utan den kan man inte ta sig över den forsande floden av begär, illvilja och okunnighet. Men flotten är bara ett sätt att komma över till andra sidan, själva farkosten har du ingen nytta av längre när du väl kommit över. Flotten eller Dharma är bara ett hjälpmedel, har bara hjälpt dig att ta dig till det hägrande målet, till det ovillkorliga livet, till upplysningen.

De fyra ädla sanningarna är det mest grundläggande i buddhismen, så grundläggande att de var det första Buddha tog upp när han undervisade den första gången. Samtidigt är de så avancerade att när Buddha undervisade människor som inte hunnit lika långt som vissa, aldrig brukade gå in på dem utan att först ha förberett åhöraren med att tala om etik. De fyra ädla sanningarna är förvisso en central lära i buddhismen, men det finns flera och inte heller det enda perspektivet på vägen som Buddha gav. Buddha avsåg med de fyra ädla sanningarna en beskrivning av sakernas tillstånd som de verkligen är, självklarheter som vi i regel är oförmögna att se. Från och med sin allra första undervisning strävade Buddha efter att fastställa och föreslå lösningar på livets grundproblem; ”dukkha” = lidande/otillfredsställelse, som kan sammanfattas till tre orsaker. Människans begär, illvilja och okunnighet. Dukkha är ett universellt faktum, som alla som lever kan känna igen sig i. Buddhas avsikter var terapeutiska och etiska. Det är ingen slump att de fyra ädla sanningarna ser ut som en läkardiagnos och kur.

Vägen, den åttafaldiga vägen, vars första steg motsvarar den fas där andlig insikt och upplevelse uppstår; de återstående sju stegen omvandlar hela ens väsen i enlighet med det första steget. Vägen, den åttafaldiga vägen, kan sammanfattas till tre delar. Ett etiskt förhållningssätt, meditationsträning och det slutliga målet, insikt i tillvarons natur, eller visdom. Många sammanknippar buddhism med meditation, även om det är centralt leder alltså inte enbart meditation till insikt och upplysning.

Etiken i buddhismen skiljer sig mycket från andra religioner då buddhistisk etiks mål är att ge föreskrifter (träningsprinciper eller levnadsråd) till människor, inte regler och budord som är utställda av en auktoritet eller en Gud. Dessvärre tyngs många här i väst av irrationella skuldkänslor som kommer från religiösa föreställningar som ser Gud som en kosmisk dömande auktoritet vilken betraktar våra normala biologiska drifter som onda. Föreskrifterna är likartade med reglerna i andra religioner men med en stor och avgörande skillnad. De här rättesnörena, träningsprinciperna är självpåtagna, frivilliga och praktiseras endast av dem som åtagit sig att göra det. Man åtar sig att följa dom av eget ansvar, man begår inte en synd, blir inte heller straffad om man inte lyckas. Om vi medvetet väljer att handla som en upplyst kommer vi alltmer likna en upplyst. ”En etisk handling är en som inte skadar andras upplevelser eller förväntningar av lycka.” Dalai Lama

Meditation baserar sig på att vi kan förändra oss, bli mer fokuserade och att kunna släppa taget på alla distraktioner. Vi behöver ha i meditationen en balanserad ansträngning. För att få en känsla av hur en balanserad ansträngning kan se ut, så ska jag ta ett exempel med ett ägg. Föreställ dig att du håller i ett ägg. Du kan inte hålla det för löst, för då tappar du det, inte heller för hårt för då går det sönder. Du måste hålla ägget lämpligt hårt. Ett sätt att se på balans i meditationen är att dela in den i tre huvudsakliga områden; tankar, känslor och kroppen. Alla dessa tre faktorer behöver vara närvarande för att vår upplevelse ska vara tillfredsställande. Meditation är en mental, fysisk upplevelse och en genomsyrad känsla. Känslan är en sorts bro mellan kroppen och sinnet. I Triratna lär vi ut i huvudsakligen ut två meditationstekniker, i båda fokuserar man på ett objekt. Dom heter ”Uppmärksamhet på andningen” och ”Metta bhavana”. I den första fokuserar man förstås på andningen, i den andra på en känsla. Metta översätts till ”kärleksfull vänlighet”, bhavana betyder ”odlande” eller ”kultiverande”.

Visdom är ett ord som har en djupare innebörd än all intelligens, kunskap eller förstånd. Förutom att besitta alla dessa egenskaper, ska man även ha förmågan att kunna fatta de bästa besluten utifrån en djup reflektion kring livet och allt levandes villkor. Visdom är bortom begrepp som ”rätt” och ”fel”. Det är att inse att vad som är bra för en själv också är bra för allt annat, eftersom vi människor hänger ihop med allt på jorden, det kan vara djur, växter eller något annat som är levande, även något som är icke-levande. Medkänsla leder till visdom på samma sätt som visdom leder till medkänsla. Enligt buddhismen uppnås den här visdomen genom att avstå från ”falska åsikter” och kulminerar i befrielse från begär, illvilja och okunnighet. Ett exempel på falska åsikter och okunnighet är att påstå att handlingar inte har konsekvenser.

Hela buddhismens grundprincip, pratiya samutpada” – villkorlig samverkan/det ömsesidiga beroendet, att alla fenomen är sammansatta, föränderliga samt obeständiga och uppstår i ett ömsesidigt beroende och saknar därför en oberoende egennatur. Ett annat sätt att utrycka det är att allting uppstår beroende på villkor (orsak och verkan) och att ingenting kan uppstå om det inte finns de rätta förutsättningarna. Ingenting kan skapas ur tomma intet. Världen styrs enligt buddhismen inte av någon gudomlig plan, men det betyder inte heller att den styrs av slumpen. Buddhismen talar om orsak och verkan, enligt ”naturlagar” som inte är lagar i juridisk bemärkelse – ingen har stiftat dem – men som inte heller är helt identiska med de generaliserade erfarenhetssatser som vi till vardags kallar naturlagar.

”Metta” eller kärleksfull vänlighet är centralt i många religioner men betonas kanske mer i buddhismen. Det är inte en romantisk eller sexuell form av kärlek, istället kan metta liknas med den kärlek som föräldrar känner för sitt barn, dom kanske kan ge sitt liv för sitt barn. Metta är en kärlek som är ovillkorlig och förbehållslös, den är dessutom allomfattande. Det spelar alltså ingen roll vad eller vem man är, vad man gjort, sagt eller tänkt. Alla levande varelser får den här metta-kärleken, även det som inte lever. Metta kommer inifrån en själv men också utifrån. I buddhismen säger man att vi bor och lever i ett etiskt universum. Jag tänker mig att metta är som ett ljus, en sol och att den här värmen, de här här solstrålarna skiner på allt och alla, oberoende vem man är eller vad man gjort.

Stillhet och tillit betonas också starkt i den buddhistiska traditionen. Stillhet uppfattas ofta som något negativt, som blotta frånvaron ljud och störningar. Det är emellertid ett positivt vibrerande tillstånd som ligger mycket närmare lycksalighet än vårt vanliga begrepp av stillhet eller frid. Sanskrit ordet ”shradda” översätts oftast till tillit och inte tro, absolut inte blind tro. I buddhismen riktar man sin tillit mot de tre juvelerna; Buddha (den upplyste läraren), Dharma (läran om vägen), samt Sangha (den andliga gemenskapen). Överallt i den buddhistiska östern, i alla buddhistiska länder, oberoende av skola eller inriktning, behandlas dessa tre symboler – buddhabilden, skrifterna och munkarna – med verkligt stor vördnad; inte för deras egen skull, utan för vad de representerar och symboliserar.

Buddhismen är en karta, och en karta är alltid en förenkling. Buddha avbildade inte alla detaljerna i terrängen, utan gav oss ett medel att själva hitta i den. I buddhistisk tradition, liksom i andra traditioner, är det inte alla som förstått detta, och många kommentatorer har ägnat större intresse åt de enskilda orden i Buddhas tal än åt att tänka efter vad han egentligen ville ha sagt, och hur det kan tillämpas i en annan tid och i ett annat land. Det mest framträdande draget som skiljer Buddha från många andra religioners grundare är att han var en människa som inte kan förknippas med en Gud. Han var inte grundare utan han upptäckte vägen till upplysning som andra hade tagit tidigare. Buddha var också den första i världshistorien som lärde att man kan uppnå befrielse eller för att använda ett kristet begrepp ”frälsning” oberoende av en yttre makt, och att det är varje enskild människa som själv måste utföra arbetet med att befria sig från lidande/otillfredsställelse och att bli upplyst. Det finns en mängd olika texter och läror i den buddhistiska Pali-kanon, bl.a. läror om ”medelvägen”, ”karma”, ”det villkorliga livets tre kännetecken”, ”tomhet”, ”inget själv – anatta”, etc.

 

5.buddha