Introduktion till buddhism

Vad är buddhism?
Jag kommer försöka säga något om det centrala och grundläggande i Buddhas lära (dharma), i buddhismens förklaring och förståelse av livet, varför livet på jorden ser ut som det gör.

Den mest kända företrädaren för buddhismen är förmodligen Dalai Lama. Han har bl a sagt: ”Om du vill att andra ska vara lyckliga, praktisera medkänsla. Om du själv vill vara lycklig, praktisera medkänsla.”

Buddhism är kanske inte vad du förväntar dig, det är inte en religion, inte heller enbart en filosofi. Buddhism är både en filosofi och en religion, i alla fall i den betydelse av ordet ”religion” som är vedertaget nu. Buddha kände sig tvungen att förmedla sin upplevelse av tillvarons egentliga natur, hela verkligheten på något sätt. Samtidigt måste han hitta ett sätt att framföra den på som var begripligt för vanliga oupplysta människor så att de med tiden kunde nå insikt i verklighetens sanna natur. Det begrepp han valde var universell villkorlighet, som vi åtminstone kan få en viss intellektuell förståelse av.

Språket som Buddha använde var nästan matematiskt. Han sade helt enkelt, då A föreligger, uppstår B. Utan A uppstår inte B. Det är buddhismens kärna. Det är så den formuleras, i dess mest allmängiltiga form, och den gäller för hela tillvaron, den materiella, mentala, såväl som den andliga. Så om någon frågade dig vad buddhismen är i ett nötskal – inte med ett ord, för det vore villkorlighet, utan i en fras – skulle du kanske säga; alla saker är obeständiga eller handlingar får konsekvenser. Intentionen eller avsikten bakom en handling leder till konsekvenser, inte själva handlingen. Detta leder vidare till att allt som jag eller någon annan gör, talar eller tänker, påverkar mig själv eller andra, nu eller i framtiden.

Villkorligheten
Grundprincipen för buddhismen är alltså likartad med beskrivningen av hur livet i den här världen fungerar, självklarheter som vi i många fall är oförmögna att se eller inte vill se. Buddhismen säger också att alla villkorliga ting, varelser och fenomen i detta universum har tre kännetecken, att de är otillfredsställande, allt är obeständigt och allt saknar ett permanent, oföränderligt själv, en oberoende egennatur.

Buddha sade mycket om villkorligheten. Den mest kända formuleringen av den här principen är antagligen, De fyra ädla sanningarna, de var också med i hans första tal och undervisning. De här bevingade orden innehåller det centrala i Buddhas förståelse av livets villkor, de återfinns i all hans undervisning och i hela hans liv. Buddha strävade efter att fastställa och föreslå metoder och lösningar på livets grundproblem; ”Dukkha”, lidande eller otillfredsställelse, ett universellt faktum, som alla som lever kan känna igen sig i.

De fyra ädla sanningarna
1. Den första ädla sanningen beskriver livet som det är och fungerar. Att det i det här livet finns otillfredsställelse eller lidande, (dukkha på sanskrit). Ett liv i den här världen kan innehålla mycket positivt som kärlek och gemenskap, smaker, dofter, upplevelser, etc., men det finns också mycket negativt. Otillfredsställelsen går inte att undvika, utan man måste inse att det är en del av livet och att de här villkoren kännetecknar livet i den här världen.

2. Den andra ädla sanningen handlar om varför man känner otillfredsställelse. Man måste fråga sig varför, vad är orsaken till det här lidandet? Enligt buddhismen är det att man upplever begär. Begär att existera, begär efter att leva, begär efter känslomässiga och positiva upplevelser. Men också begär efter att bli befriad från smärta och ondska. Ju mer vi begär eller griper efter nöje och välbehag eller försöker undvika obehag, ju mer otillfredsställda blir vi.

3. Den tredje ädla sanningen säger att det finns ett liv som inte beror på villkor, ett liv där man inte känner den här otillfredsställelsen. Så buddhismen förmedlar egentligen en positiv grundsyn på livet. Att otillfredsställelsen och lidandet kan upphöra.

4. Den fjärde ädla sanningen berättar om hur man kan göra för att bli befriad från det här lidandet, vad man kan göra för att få uppleva det här livet. Metoden, den ädla åttafaldiga vägen, leder till lidandets upphörande, till ett liv utan villkor, till att man vaknar upp, till Nirvana. Vägen kan sammanfattas i tre delar, ett etiskt förhållningssätt, meditationsträning och det slutliga målet, en insikt i tillvarons natur, visdom. Vägen är terapeutisk, praktisk och etisk. Samtidigt är de fyra ädla sanningarna så avancerade att när Buddha undervisade människor som inte hunnit lika långt som andra, aldrig brukade gå in på de utan att först ha förberett åhörarna med att tala om etik.

Etisk disciplin, ”shila”
Etiken i buddhismen skiljer sig mycket från den abrahamistiska (kristna/judiska/islamiska) då buddhistisk etiks mål är att ge levnadsråd till människor, inte regler som är utställda av en gud. Detta för att de ska kunna generera så bra karma som möjligt. Det är alltså inte fråga om rätt eller fel, snarare om konstruktiva eller destruktiva handlingar eller som de kallas i buddhismen, ”skickliga/oskickliga” – de som leder till lycka och de som leder till det motsatta. Många västerlänningar har vant sig vid att tänka, att vara etisk och/eller laglydig är att följa en uppsättning regler som någon högre auktoritet försett oss med, oavsett om denna auktoritet är våra föräldrar, samhället eller en gud. Buddhistisk etik å sin sida ber oss ta ansvar och själva aktivt välja och följaktligen också bestämma vilken sorts människa vi vill vara. En viktig del i detta är att bestämma en moralkodex och sedan uppriktigt sträva efter att hålla sig till den.

Meditation
Buddhistisk meditationen ger dig en ökad medvetenhet som hjälper dig att handla mer kreativt, vilket i sin tur förstärker det känslotillstånd som ligger bakom handlingen. Du behöver inte hela tiden vara koncentrerad på meditationsobjektet och inte heller oroa dig över enskilda meditationspass, istället borde du tänka mera på att det du utvecklar och odlar i meditationen, att det också sprids till resten av ditt liv. I Buddhistiska gemenskapen Triratna, lär vi ut i huvudsak två meditationstekniker. (Triratna är sanskrit och betyder dom tre juvelerna.) De här teknikerna heter ”Uppmärksamhet på andningen” och ”Metta bhavana”. I båda fokuserar man på ett objekt, i uppmärksamhet på andningen förstås på andningen, avsikten är att träna upp förmågan att bli mer och mer fokuserad och koncentrerad på objektet, andningen. I metta bhavana på en känsla. Metta brukar översättas till kärleksfull vänlighet, bhavana betyder odlande eller kultiverande. I metta bhavana meditationen, är avsikten att träna upp förmågan att känna metta, ovillkorlig kärleksfull vänlighet. Man försöker bli mer koncentrerad så att man kan fokusera på att känna metta till sig själv, till andra människor, till allt som lever och allt som inte lever.

Visdom, ”prajna”
I buddhismen handlar ”
prajña”, visdom och kunskap om den sanning, verklighet eller princip som Dharma handlar om. Mer specifikt handlar visdom om att se saker som dom verkligen är. Det innebär att se hela den värdsliga tillvaron som villkorlig och därmed otillfredsställande, obeständig och utan en permanent, oberoende egennatur. Samtidigt inbegriper visdomen att se det ovillkorliga i kontrast mot det villkorliga och inse att det finns ett varande som är beständigt, njutbart och i avsaknad av ett avskilt själv. Men prajña kan bli en rent akademisk kunskap. Både tillit, shraddha, och visdom, prajña, måste därför uppväga varandra, ingen får dominera över den andra, dom måste fungera harmoniskt tillsammans. Men man måste även kunna kombinera tillit och visdom med medkänsla, karuna.

Kärleksfull vänlighet, ”metta”
Vill säga lite om metta, därför att det är så fundamentalt i livet och i buddhismen. Metta är pali, ”maitri” säger man på sanskrit och ordet brukar översättas till kärleksfull vänlighet. Metta lyfts fram och betonas starkt inom buddhismen, metta är också väldigt viktigt för mig själv. Metta är inte en romantisk eller sexuell form av kärlek, istället kan metta liknas med den kärlek som en mor känner för sitt barn, hon kan kanske ge sitt liv för sitt barn.
Metta är en kärlek som är ovillkorlig och förbehållslös, den är dessutom allomfattande och utan gränser. Allt levande får den här kärleken, även allt icke levande, som t.ex klimatet och miljön. Det spelar alltså ingen roll vad eller vem man är, vad man gjort, sagt eller tänkt. Man säger i buddhismen att vi lever och bor i ett etiskt universum och att den här metta-kärleken finns överallt i det här universumet. Eftersom allt är beroende av något eller av någon annan, allting hänger ihop – och att vi människor består av exakt samma beståndsdelar som finns i resten av universumet, så kommer metta inifrån en själv samtidigt som det kommer utifrån. Jag tänker mig att metta är som ett ljus, en sol och att den här värmen, de här solstrålarna skiner på allt och alla, lika mycket och starkt, oberoende vem eller vad man är, vad man gjort, sagt eller tänkt. 

Ge, ”dana”
Också centralt inom buddhismen och därmed ett viktigt steg mot insikt och upplysning är att utöva generositet och givmildhet. Det kan röra sig om tid, kunnande, pengar, tillhörigheter eller något annat. Det viktiga är motivet bakom att vara generös, inte gåvan i sig. Det högsta idealet att vara generös är att vara villkorslös och osjälvisk, utan förväntningar på att få något tillbaka. Det krävs inte mycket reflektion för att inse att allt du tänker på som ”ditt” … kommer att tillhöra någon annan inom en inte alltför avlägsen framtid. ”En kompis mamma dog nyligen och han sorterade igenom hennes tillhörigheter, han märkte gradvis att varje objekt ”återvände till sig själv.” Han identifierade inte längre alla saker som mammas; det var som om det inte längre var en del av henne. Det var bara en vas; det vara bara någonting skrivet på ett papper, på ett språk som han och hans syster inte kunde läsa.” Om du reflekterar på det här sättet, kommer du att se att utövandet av generositet är en visdomspraktik, eftersom du inser den verkliga sanningen i saker; vad du tänker på som ditt – att det är som en del av din identitet: det är bara tillfälligt och temporärt.

Tillit, ”shradda”
Inom buddhismen säger man inte att man är troende utan använder istället ordet tillit, shradda. Tro i bemärkelsen att acceptera något som aldrig kan bevisas eller något som till och med till sin natur är klart absurt, att tro att det är sant bara för att någon auktoritet säger så, detta är inte tillit. Till och med Buddha sade att man inte ska tro på vad han säger utan att först ha testat att det han påstår stämmer och är riktigt. I buddhismen täcker ordet ”tillit”- hela känslan av vördnad och respekt, tillit kan inte heller gå emot förnuftet. Det vi förstår med intellektet, måste vi också erfara känslomässigt. Tillit inom buddhismen är framförallt en tillit dess grundare, Buddha, även om hans lära, Dharma, representerar en evig sanning, skulle vi inte känna till den utan honom. Tillit manifesterar sig som att man tar sin tillflykt Buddha, Dharma och Sangha. Vördnad, respons, gensvar är ett uttryck för tillit. Det uttrycks genom offra blommor, bugningar, tända rökelse eller ljus, prostrationer och så vidare. I sunt andligt liv måste det även finnas plats för känslomässiga uttryck. Men tillit och vördnad kan gå till överdrift och leda till vidskepelse, fanatism och intolerans. Det är därför tilliten bör balanseras med visdom.

Tillflykter
Alla buddhister tar sin tillflykt till dom tre juvelerna, Buddha, Dharma och Sangha, även om man betonar tillflykterna olika mycket i de olika skolorna.  

Den första tillflykten, juvelen, är Buddha. Det är inte ett namn utan en titel eller benämning och betyder bokstavligen den uppvaknade. Buddha var ingen Gud, han var en människa av kött och blod, precis som vi är. Buddha hette Siddharta Gautama, och levde för ca 2500 år sedan i nord-Indien. Han upptäckte den den buddhistiska läran av egen ansträngning, utan hjälp av någon, hur det här livet är beskaffat och hur det fungerar, han vaknade upp, blev upplyst, uppnådde Nirvana. Det är viktigt att komma ihåg, att Buddha, även efter sin upplysning, var en vanlig människa men en som hade vaknat upp, en upplyst människa. Han blev upplyst vid 35 års ålder och fortsatte under de återstående 45 åren i det här livet att förkunna, undervisa och prata om den buddhistiska läran.

Den andra tillflykten är Dharma som betyder lära, i det här fallet förstås buddhistisk lära. Men det står också för sanningen, verkligheten, att den sanningen som Dharma beskriver verkligheten som, att den stämmer och är riktig. Hela buddhismens grundprincip, pratiya samutpada – villkorligt samberoende (det ömsesidiga beroendet), är att alla fenomen är sammansatta, föränderliga samt obeständiga och uppstår i ett ömsesidigt beroende och saknar därför en oberoende egennatur. Den kanske mest kända formuleringen av den här principen är de fyra ädla sanningarna som beskriver det här livet, varför man lider/känner otillfredsställelse, att det finns ett annat liv och vägen, den åttafaldiga vägen, som leder till det här livet

.
Den tredje tillflykten är Sangha. Det står för den andliga gemenskapen som följer Buddha och Dharma.

Karta
Dharma, den buddhistiska läran är en karta, en karta är alltid en förenkling. Buddha avbildade inte alla detaljerna i terrängen, utan gav oss ett medel att själva hitta i den. I buddhistisk tradition, liksom i andra traditioner, är det inte alla som förstått detta, och många kommentatorer har ägnat större intresse åt de enskilda orden i Buddhas tal än åt att tänka efter vad han egentligen ville ha sagt, och hur det kan tillämpas i en annan tid och i ett annat land. Det mest framträdande draget som skiljer Buddha från många andra religioners grundare är att Buddha var en människa som inte kan förknippas med en Gud. Han var inte grundare, inte heller profet, utan en människa som upptäckte vägen till befrielse, till att vakna upp, till upplysning, en väg som andra hade tagit tidigare. 
Buddha var också den förste i den här tidsåldern som lärde att man kan bli befriad, oberoende av en yttre makt. Att det är varje enskild människa som själv måste utföra arbetet och slutligen bli upplyst och uppnå Nirvana eller för att använda ett kristet uttryck, ”bli frälst”.

Det finns en mängd läror och texter (suttor) i buddhismen, de tillhandahåller en insikt och förståelse som är logisk och trovärdig. Som t ex Tomhet (Shunyata), Inget själv (Anatta), De sex fulländningarna (Paramitas), De fyra upphöjda tillstånden (Brahma viharorna), Karma, Återfödelse/reinkarnation, Medelvägen, Fem nivåer av villkorligt samberoende (De fem Niyamas).