Icke-jag – ”Anatta”

Shantideva

Buddhismen brukar ibland beskrivas som läran om ”anatta”, som helt enkelt betyder ”inget själv eller inget jag”. Den buddhistiska läran om anatta (sanskrit: anatman) tolkas också ibland tyvärr i termer som att den står för förgörelse och självförnekande. Den är då väldigt attraktiv för människor som vill uttrycka sitt eget självhat. En hel del människor verkar ha denna typ av attityd, en fascination över att anatman doktrinen förnekar livet. Anatman doktrinen kan även användas som ett sätt att undvika ett personligt ansvar. Något man bestämmer att göra, särskilt på ett energisk eller helhjärtade sätt blir ett uttryck av sitt ego och därmed misstänkt. Återigen, detta är en felaktig uppfattning. Det är därför en grov förenkling att säga att buddhismen förnekar existensen av en själ. Den buddhistiska religionen tar avstånd från att den hinduistiska ”jaget-själen” skulle återfödas och säger ingenting heller om den själ som kristna, muslimer, judar och andra tror på. Det uråldriga pali-ordet atta kan översättas i flera olika betydelser, och ingen av dem är identiskt med själsbegreppet i kristendomen och de andra monoteistiska religionerna

Tanken att läran om ”inget själv” förklarar att livet som värdelöst, meningslöst och i princip obefintligt, är helt enkelt inte buddhistisk. Den buddhistiska filosofin förnekar att det skulle förekomma ett beständigt och fast ”jag” och pekar ut jaget som orsaken till de villfarelser som bland annat binder oss vid samsara, det här livets kretslopp. Anatta refererar till frånvaro av en betydande och permanent punkt eller ställe för en upplevelse. Målet för Buddhaskapet är att gå bortom sitt enskilde själv, inte att försöka undvika att uppnå individualitet.

Identity and Selflessness in Buddhism: No Self or True Self? Examining Buddhist notions of identity and selflessness.
En artikel i The Tricycle Magazine av Jack Kornfield. Han var buddhistmunk i Thailand, Myanmar (Burma) och Indien och har en doktorsexamen inom klinisk psykologi. Han är psykoterapeut och grundare av Insight Meditation Society och Spirit Rock Center. Har skrivit böcker som ”Seeking the Heart of Wisdom” och ”Still Forest Pool”. Översatt, förkortat och redigerat av Jöran Briding.

”Andliga övningar uppenbarar oundvikligen det djupa mysteriet med vår egen identitet. Vi har fötts i en människokropp. Hur är den här kraften beskaffad som ger oss liv, som tar oss in i den här världen i mänsklig form? Världens stora andliga läror säger oss om och om igen att vi inte är det vi tror att vi är. Betyder det att det inte finns något jag eller själv och att vi inte kommer att hitta något om vi letar? Persiska mystiker säger att vi är gnistor från det gudomliga, kristna mystiker säger att vi är uppfyllda av en Gud. Vi är ett med alla ting, säger andra. Världen är en illusion, säger andra. Vissa läror förklarar hur medvetandet skapar liv för att kunna känna sig själv. Andra påpekar hur medvetandet går vilse i sina mönster, förlorar sin väg, återföds på grund av okunnighet. Hinduiska yogier kallar världen en dans av det gudomliga, ungefär som Dante skrev i ”den gudomliga komedin.”

Buddhistiska texter beskriver hur medvetandet själv skapar världen som en dröm eller en hägring. Moderna berättelser om nära-döden upplevelser är fyllda med rapporter om underbar lätthet efter att ha lämnat kroppen, av gyllene ljus och lysande varelser. Kanske dessa bekräftar hur vi i regel är omedvetna om vår sanna identitet. När vi tittar på frågan om självet och identitet i andlig praktik, finner vi att det kräver att vi förstår två distinkta dimensioner av inget själv och sant eller verkligt jag.

När Buddha konfronterade frågan om identitet under natten till sitt uppvaknande eller upplysning kom han till den radikala upptäckten att vi inte existerar som separata individer. Han såg in i den mänskliga tendensen att identifiera sig med en begränsad känsla av existens. Sedan upptäckte han att denna tro på ett enskilt ”jag” är grundat i en illusion. Den här tron orsakar lidande och tar oss bort från livets frihet och mysterium. Han beskrev detta som ett ömsesidigt beroende, den cykliska processen för medvetandet som skapar identitet genom att ange form, medvetandet svarar på sinnets kontakt, fäster sig vid vissa former, känslor, önskningar, bilder och handlingar för att skapa en känsla av ett själv eller ett jag.

Vem skapade jaget?
I sin undervisningen talade Buddha aldrig om människor som personer som existerar på något fast eller ett statiskt sätt. Istället beskrev han oss som en samling av fem processer som förändras: processerna i den fysiska kroppen, känslor, uppfattningar, responser och medvetenhetsflödet som upplever dem alla. Vår självkänsla uppstår när vi identifierar oss med dessa mönster. Processen för identifiering, val av mönster för att kallar vi ”jag”, ”mig”, ”mig själv” är subtil och vanligtvis dold för vår medvetenhet. Vi kan identifiera oss med vår kropp, känslor eller tankar; vi kan identifiera oss med bilder, mönster, roller och arketyper.

Således kan vi identifiera oss med rollen att vara kvinna eller man, förälder eller barn. Vi kan ta vår släkthistoria, vår genetik och vårt arv för att vara den vi är. Ibland identifierar vi oss med våra önskningar; sexuella, estetiska eller andliga. På samma sätt kan vi fokusera på vårt intellekt, ta vårt astrologiska tecken som en identitet. Vi kan välja arketypen hjälte, älskare, mor, nybörjare, äventyrare, clown eller tjuv som vår identitet och leva flera år eller en hel livstid baserat på det. I den utsträckning vi förstår dessa falska identiteter måste vi ändå ständigt skydda och försvara oss själva, sträva efter att uppfylla det som är begränsat eller bristfälligt i dem.

Olika slags jag
Eftersom frågan om identitet och icke-jag är föremål för förvirring och missförstånd, låt oss gå in på den mer noggrant. När kristna texter talar om att förlora jaget i Gud, när taoister och hinduer talar om att gå samman med ett sant jag bortom all identitet, när buddhister talar om tomhet och inget själv, vad betyder det? Tomhet betyder inte att saker inte existerar, inte heller betyder ”inget jag” att vi inte finns. Varje identitet vi kan förstå är övergående, preliminär. Detta är svårt att förstå från ord som tomhet och icke-jag. Faktum är att min egen lärare Achaan Chah sa: ”Om du försöker förstå det intellektuellt kommer ditt huvud förmodligen att explodera.” Men upplevelsen och förståelsen kan i praktiken dock leda oss till stor frihet. Djup meditation kan lösa upp känslan av identitet. Det finns faktiskt många sätt på vilka vi kan inse tomheten i oss själva. När vi är tysta och uppmärksamma kan vi känna direkt hur vi aldrig kan äga någonting i den här världen. Det är uppenbart att vi inte äger yttre saker för alltid. Vi har ett visst förhållande med vår bil, vårt hem, vår familj, våra jobb, men oavsett vilken relation det är, är det ”vårt” bara under en kort tid. Till slut dör eller förändras saker, människor eller uppgifter eller så förlorar vi dem. Ingenting är undantaget.

Vi äger ingenting
När vi vänder vår uppmärksamhet mot någon upplevelse, upptäcker vi att vi inte ”äger” det. När vi tänker efter, märker vi att vi varken har bjudit in våra tankar eller äger dem heller. Vi kanske till och med önskar att de ska upphöra, men våra tankar har sin egen rytm, uppstår och passerar enligt sin egen naturliga klocka. Detsamma gäller våra känslor. Hur många av oss tror att vi äger våra känslor? När vi uppmärksammar de ser vi att de liknar väderomslag, att känslorna inte är ägda av vårt medvetande eller av våra önskningar. Vill vi att lycka, sorg, irritation, spänning eller rastlöshet ska komma på beställning?  Vår kropp följer också sina egna lagar, den består av ben och vätska som inte tillhör någon. Den åldras, blir sjuk, förändras på många sätt som vi kanske inte vill, allt efter sin egen natur. Ju djupare vi tittar ser vi faktiskt att vi inte äger något i den eller utanför den.

Allt från ingenting
Vi stöter på en annan aspekt av självets tomhet när vi märker hur allt uppstår ur något som synbart består av ingenting, kommer ut ur tomrummet, återgår till tomrummet, går tillbaka till ingenting. Alla våra ord från den senaste dagen har försvunnit. På samma sätt, vart har den senaste veckan eller den senaste månaden eller vår barndom tagit vägen? De uppstod, dansade lite och nu har de försvunnit, tillsammans med 1980-talet, arton- och nittonhundratalet, de forntida romarna och grekerna, faraonerna och så vidare. All erfarenhet uppstår i nuet, dansar och försvinner. Erfarenhet skapas bara preliminärt, under en liten tid, i en viss form; när den formen försvinner ersätts den av en ny form ögonblicket efter.

I djup meditation och uppmärksamhet visar sig tomhet överallt. Oavsett känsla, tanke, vilken aspekt av sinnesstämning vi än fokuserar noggrant på, desto större utrymme och rymd upplever vi där. Upplevelsen blir som de partikelvågor som beskrivs i modern fysik, ett mönster som inte är helt stabilt, ständigt föränderligt. Även känslan för den som observerar förändras på samma sätt, våra perspektiv skiftar från ögonblick till ögonblick, lika mycket som vår känsla av oss själva när vi flyttar vår uppmärksamhet från barndom till tonåren till ålderdomen. Oavsett vad vi fokuserar på hittar vi tunt lager av stabilitet som obönhörligen löses upp under vår uppmärksamhet.

Upptäck samhörighet
Den verkliga världen är bortom våra tankar och idéer; vi ser det genom nätet av våra önskningar, uppdelat i njutning och smärta, rätt och fel, inre och yttre. För att se universum som det är måste du gå bortom nätet. Det är inte så svårt, för nätet är fullt av hål. När vi är öppna och mottagliga kommer vi att uppleva ett samberoende, insikten att alla ting och fenomen är förenade och villkorade i en ömsesidig beroende uppkomst. Varje upplevelse och händelse är beroende av något annat. Läraren är beroende av eleven, att flygplanet kan flyga beror på luften.

När en klocka ringer, är det klockan vi hör eller är det vår hjärna som ringer? När vi verkligen känner av detta samberoende och tomheten som alla varelser uppstår ur, finner vi befrielse och en rymligare glädje. Att upptäcka tomhet ger en lätthet i hjärtat, flexibilitet och ett lugn. Ju mer vi greppar tag i vår identitet, desto större blir våra problem. En gång bad jag en förtjusande gammal meditationsmästare i Sri Lanka att lära mig buddhismens väsen. Han skrattade bara och sa tre gånger: ”Inget jag, inga problem.”

Inget jag är inte apati eller likgiltighet
Missuppfattningar om ”inget jag” och tomhet finns i överflöd. Och sådana förvirringar undergräver äkta andlig utveckling. Vissa människor tror att de kan komma till en förståelse av jaget genom att kämpa för att bli av med sitt egocentrerade jag. Andra förväxlar tanken med tomhet med inre känslor av apati, betydelselöshet eller meningslöshet som de har fört med sig från en tidigare smärtsam andlig praktik. Vissa använder tomhet som en ursäkt för ett tillbakadragande från livet, säger att livet bara är en illusion och försöker göra en ”andlig förbikoppling” kring livets problem. Dessa förståelser förklarar inte den sanna innebörden av tomhet och dess befrielse.

Att försöka bli av med jaget, att rena, utrota eller överskrida all begär, ilska och egocentrering, att övervinna ett jag som är ”dåligt” är en gammal religiös idé. Denna uppfattning ligger till grund för olika asketiska metoder, som exempelvis extrem fasta och självplågeri som finns i många traditioner. Ibland används sådana metoder skickligt för att framkalla förändrade tillstånd, men oftare förstärker de bara motviljan. Värre, vad som kommer med dem är tanken att vår kropp, vårt sinne, vårt ”ego” på något sätt är syndigt, smutsigt eller vilselett. ”Jag (den goda delen av mig) måste använda dessa tekniker för att bli av med jaget (den sämre och dåliga delen av mig).” Det kan aldrig fungera eftersom det inte finns något jag att bli av med! Vi är en föränderlig process, inte en varelse som är oföränderlig. Det finns inget som är fast och stabilt även om vår identifiering får oss att tro det. Kärleksfull vänlighet och uppmärksamhet kan förbättra våra vanor, men ingen självförnekelse eller tortyr av ens egen kropp kan befria oss från ett jag.”

Från ”A Path With Heart: A Guide Through the Perils and Promises of Spiritual Life.”