Ge – ”Dana”

Vad är dana? Varför övar vi det? Vad är det ”rätta” sättet att ge? Finns det några fördelar och nackdelar med att vara generös?

Dana, ”ge eller generositet” är en av de mest grundläggande av alla buddhistiska metoder. Dana var det första steget när Buddha talade om olika metoder för att nå upplysning, det är också det första steget på en bodhisattvas väg mot fulländning och det första av de tio (sex) ”paramitas” (fulländningar eller perfektioner) i Mahayana-traditionen. Generositet utrycks också i den andra buddhistiska föreskriften eller träningsprincipen, (efter den första om att inte skada eller ta liv). Dana genomsyrar därför allt som följer i den andliga resan. Det är viktigt att komma ihåg att avsikten, viljan eller intentionen med att ge och att vara generös renar sinnet, att man inte utövar det av några andra anledningar. För ett kort ögonblick försvinner givarens egocentrering, så också bindningen till gåvan, givaren känner samhörighet och närhet gentemot mottagaren. Alla handlingar – som kommer från tanke och ord – som utförs för andras skull snarare än för egna själviska ändamål förvandlas i kraften av givandet.

Gåvan
Själva gåvan är mindre viktig, är anpassad för att passa till olika tillfällen, att alla människor ger mindre konkreta – men kanske mer värdefulla – gåvor till varandra vid varje tillfälle. En av de viktigaste generösa handlingarna ingår i alla buddhistiska föreskrifter. Genom att avstå från att döda, stjäla, sexuellt utnyttjande, falskt tal och berusningsmedel ger man varelser frihet från rädsla, fientlighet och förtryck. Att ge måste praktiseras och utvecklas för att våra blandade känslor som så ofta stör en osjälvisk handling av generositet. Buddha var en ypperlig observatör av den mänskliga naturen och påpekade att det var på många sätt vi kan ge: vi ger av rädsla eller i enlighet med en tradition; vi ger med förväntan om att få någonting tillbaka eller med vinst, ett gynnsamt rykte eller t.o.m en god återfödelse; vi ger för att det känns bra, eller helt enkelt för att ge ger glädje.

Obekväm
När man får något känner man sig ofta obekväm. Varför detta obehag? Finns det ett sätt att ta emot med tacksamhet och generositet? Utövandet av äkta generositet är sällsynt; det är ett utbyte där både givare och mottagare berikas. I den tibetanska traditionen framkallar seden att utbyta ceremoniella halsdukar, eller khatas, denna anda av att ge och ta emot fritt. När du erbjuder en halsduk till någon, tas den emot med tacksamhet och erbjuds omedelbart tillbaka till dig och fullbordar cirkeln. Men idag belastas kulturen med att ge och ta ofta av en komplex blandning av sociala skyldigheter och förväntningar. För att kultivera en praktik med ett givande och mottagande kan du börja med att undersöka de mönster och antaganden du tar till, istället försök bli mer medveten om vad som hämmar din förmåga att ta emot fritt utan att känna dig obekväm. Som barn lärde du dig troligtvis att det är bättre att ge än att ta emot; ge anses vara en dygd, men mottagande ses sällan som sådan; snarare ses det som en potentiell väg mot fåfänga. Du kan också ha lärt dig att vara misstänksam mot människor som erbjuder dig gåvor, dina föräldrar har kanske varnat dig för att emot godis från främlingar.

Förväntningar
Då är det viktigt att du går igenom de förväntningar och antaganden som skapas. När du ger, var uppmärksam på de förväntningar du ställer på gåvan och mottagarens svar, släpp dem försiktigt. Det finns en ömhet och sårbarhet i ögonblicket av att erbjuda en gåva, ett försök att kommunicera närhet och gemenskap till en annan person. För mottagaren finns det också ett slags sårbarhet i att ta emot en gåva från en älskad. En gåva kan vara ett sätt att söka kärlek och godkännande.

Besviken
Om du blir besviken – eller till och med förolämpad – av gåvan, eller om du känner att givaren inte verkligen är i linje med vem du är, hur svarar du på ett sätt som inte är skadligt? Vissa människor är tillräckligt nära varandra för att se humor i denna sårbarhet, så att även misslyckade gåvor blir tillfällen för att fördjupa banden av tillgivenhet. Men ofta förväntar sig människor att deras gåva ska bli lyckad och om den inte blir det så kanske de blir de sårade eller kränkta. Att ta emot en gåva i sådan stämning sätter press på mottagaren. Att inte vara tillräckligt entusiastisk kan innebära ett avståndstagande mot den personen. Ibland kan det också vara frestande att utföra en handling för att utveckla makt eller inflytande över mottagaren. När du får en gåva, även om du kanske har åsikter om givarens motivation, försök att acceptera allt som ges dig direkt, med tacksamhet. Att ta emot är en övning i närhet, för vi bjuder faktiskt in en annan person till oss själva. I stället för att fokusera på oss själva kan vi fokusera på att ge någon annan möjlighet att utveckla generositet. Trots dess komplexitet är detta ögonblick en enkel väg till öppning. Det ögonblicket i sig är vitare än vitt. Av den anledningen sägs att generositet vara den disciplin som ger frid.

Motivation
Alla traditioner av buddhismen är medvetna om att vara generös ger mest nytta i kombination med visdom. I Mahayana-traditionen betyder detta att erkänna den inneboende tomheten i skillnaden mellan givare och mottagare. I de tidigare skolorna ägnas mindre uppmärksamhet åt metafysiken i givandet och mer på dess psykologi, med fokus på givarens avsikt, vad det är man ger och mottagarens uppskattning. En handling att ge är mest fördelaktig när man ger något av värde, med sin egen hand, samtidigt som man visar respekt, med förhoppning att gåvan kommer resultera i något hälsosamt. Detsamma gäller även när man ger respektfullt, vid rätt tidpunkt, med ett generöst hjärta och utan baktankar.

Under sådana omständigheter, enligt Buddha, “före gåvan är givarens sinne lyckligt; ner du ger är givarens sinne fridfullt; och efteråt är givarens sinne lätt.” Det som uppnås i givandet ”att ha ett sinne med frihet, utan snålhet, ovillkorligt generös, öppenhet och glädje i överlåtandet, hängiven till välgörenhet, glad över att ge och dela.” All generositet är värdefull. ”Till vem ska en gåva ges?” På den här frågan svarade Buddha: ”Till vem som helst, för det kommer glädja ditt sinne.”

Någon frågade en gång Gandhi: ”Varför ger du så mycket? Varför tjänar du alla dessa människor? Något överraskande svarade Gandhi: ”Jag ger inte till någon annan. Jag gör allt för mig själv.” Målet och frukten med dana praktiken är dubbelt: vi ger för att hjälpa och befria andra, och vi ger för att hjälpa och frigöra oss själva.

Generös handling
Övningen att ge har en framträdande plats i Buddhas läror. När han undervisade i olika praktiker att engagera sig i för att utvecklas längs vägen började han alltid med att prata om vikten och fördelarna med att vara generös baserat på etikutövningen. Sedan poängterade han vikten av att lugna ner och stabilisera sinnet samt olika metoder för att uppnå insikt. När en person väl hade nått en viss grad av insikt, instruerade Buddha ofta honom eller henne att gå ut för att gynna andra, att vara till tjänst. Tjänsten kan ses som en generös handling, så själva tjänsten är också övning i dana. En generös handling innebär att man ger mer än vad som kan förväntas i förhållande till de resurser man har eller de omständigheter man befinner sig i. Buddha betonade att den andliga effekten av en gåva inte beror på den givna storleken utan snarare på den attityd som den ges i. En liten donation av en person med ringa medel anses ha större andlig konsekvens än en stor donation från en rik person, men kanske för denne obetydlig.

Frågor
Här är några frågor som hjälper dig att utveckla din praktik i dana. Dina svar säger vad du kanske vill ändra – och vad du kanske vill behålla – om hur du ger och tar emot. Svara på dessa frågor nu och igen om en månad eller två och se hur dina svar skiljer sig åt. Välj sedan några viktiga områden att fokusera på.

  • På vilka sätt har du gett de senaste månaderna, och till vem?
  • Vad tycker du är enklast eller roligast att ge?
  • Vad är det svåraste för dig att ge?
  • Vem är det enklaste eller roligaste för dig att ge till?
  • Vem är det svårast för dig att ge till?
  • Från vem är det enklast för dig att ta emot?
  • Från vem är det svårast för dig att ta emot?
  • Till vem kan du ge utan förväntan på att få någonting tillbaka eller ett tack?
  • Från vem känner du att du kan få utan förväntan på att ge någonting tillbaka eller ett tack?
  • Antar du någonsin själviska motiv hos människor som ger dig?
  • Känner du någonsin skuld till människor som ger dig? Vilka människor, och varför?
  • Känner du någonsin förbittring över att bli ombedd att ge? Till vem och varför?
  • Har du problem med att räkna ut vad som är lämpligt att ge – antingen emotionellt eller materiellt?
  • Har du några tidigare erfarenheter som kan påverka hur du ger och tar emot idag?
    Har du stött på situationer där du har haft möjlighet att ge, men har hållit tillbaka? Varför?
  • Har du stött på situationer där du känner att du har gett för mycket eller för lite?