Perfektion – ”Paramita”

buddha3[1]

Etymologi

Ordet parami/paramita, vanligtvis översatt som ”perfektion”, används för att hänvisa till buddhistiska ideal, såsom generositet, tålamod och visdom. Ordet parami är abstraherat från parama med betydelsen av fullständighet eller högsta möjliga tillstånd, därav ”perfektion”. I sanskrit och pali betyder ordet para något som ”långt, längre och längst” i både rum och tid, och inkluderar sådana sinnen som ”bortom”, ”ultimata” och ”slutliga”. I sanskritlitteratur favoriseras det abstrakta substantivet paramita och utgör en del av titeln på Mahayanas grundläggande serie av texter, perfektion av visdom, Prajnaparamita suttorna. I dessa skrifter listas sex perfektioner, ibland listas tio men de flesta Mahayana-texter betonar sex paramitas. De här perfektionerna tillämpas på de kvaliteter som krävs för att man ska uppnå uppvaknande. När den buddhistiska traditionen utvecklades, uppstod uppfattningen att man måste kultivera och göra en viss uppsättning kvaliteter – ofta över flera livstider. Det relaterade ordet para (med en lång a) används särskilt för att korsa en flod till den motsatta stranden. Denna bild används ofta i buddhistisk tradition (det finns många floder att korsa när man reser i norra Indien), symboliskt går man igenom lidandet och återfödelsen för att korsa floden och nå säkerheten på den andra stranden, nirvana. Den buddhistiska vägen är ett sätt att fullkomna den mänskliga naturen, både genom att eliminera dess giftiga ofullkomligheter och genom att gradvis vårda de inre egenskaperna hos hjärta och sinne som kan hjälpa oss att gå igenom de många svårigheter vi möter för att komma fram säkert till det andra livet, stranden.

Historik
Theravada-läran om paramis finns i kanoniska böcker (Jataka-berättelser, Apadana, Buddhavaṃsa, Cariyapiṭaka) och postkanoniska kommentarer skrivna för att komplettera Pali-kanonen vid ett senare tillfälle och kan därför inte vara en original del av Theravada-läran. De äldsta delarna av Sutta Piṭaka (till exempel Majjhima Nikaya, Digha Nikaya, Saṃyutta Nikaya och Anguttara Nikaya) nämner inte paramis som en kategori (även om de alla nämns var för sig). Vissa forskare hänvisar till och med till lärorna från paramis som har lagts till skrifterna vid ett senare tillfälle för att vädja till lekmännens intressen och behov och för att popularisera deras religion. Dessa åsikter bygger på den tidiga vetenskapliga antagande att Mahayana som har sitt ursprung med religiös hängivenhet. Mer nyligen har vissa forskare förstått och tolkat tidiga Mahayana texter som mycket asketisk, den beskriver idealet för munkens liv i skogen, därför kan utövandet av paramita i Mahayana-buddhismen ha varit nära idealen för den asketiska traditionen för en sramaṇa.

Traditionell praxis
Bhikkhu Bodhi hävdar att i de tidigaste buddhistiska texterna måste alla som vill uppnå upplysning följa den ädla åttafaldiga vägen. Med tiden utvecklades Buddhas upplevelser dagen då han uppnådde upplysning och upplevde sina tidigare liv till ett resultat som identifierades som de tio eller sex perfektionerna som en del av vägen till Nirvana. Under efterföljande århundraden sågs perfektionerna nästan som en förutsättning för att nå upplysning eller Nirvana. Bhikkhu Bodhi sammanfattar; i etablerad Theravada-tradition betraktades perfektionerna inte som en disciplin som är speciell för bara munkar utan som praxis som måste uppfyllas av alla aspiranter till upplysning och befrielse, om man är munk, nunna, lekman eller lekkvinna. Vad som skiljer aspiranterna till upplysning åt är i vilken grad perfektionerna odlas och hur lång tid de följs. Men själva egenskaperna är universella förutsättningar för befrielse, de måste alla uppfyllas för att förtjäna frukterna av den befriande vägen.

De sex perfektionerna är:

DANA (generositet och givmildhet)
Ett viktigt steg mot upplysning är att utöva generositet och välgörenhet, att ge och erbjuda. Det kan röra sig om tid, energi, kunnande, pengar, mat eller tillhörigheter. Den verkliga kärnan i denna paramita är motivet bakom att vara generös, inte gåvan i sig. Gåvan bör vara villkorslös och osjälvisk, helt fri från att få något tillbaka eller en självisk önskan om tacksamhet, erkännande, fördel, rykte eller någon annan världslig belöning.

SHILA (etisk disciplin)
Om man följer föreskrifterna eller träningsprinciperna som en fulländad etik bygger på känns det inte som en börda eller en inskränkning av ens frihet, istället njuter man av att känna en större frihet och även en ökad lycka. En fulländad etik grundar sig på motivationen att varje tanke, ord eller handling påverkar ens sinnestillstånd. Om följer föreskrifterna får man inte bara respekt hos andra som kommit längre på den andliga vägen utan man kommer också känna en ökad inre frid och man blir också mer nöjd. Dalai Lama definierar etik som: ”… ett sinnestillstånd som avstår från att delta i någon situation eller händelse som skulle vara skadligt för andra.”

KSHANTI (tålamod, tolerans och acceptans)
Kärnan i denna paramita att ha förmågan att bära de orättvisor, svårigheter och utmaningar som livet består av. Man blir inte upprymd av beröm eller av behagliga omständigheter, man blir inte heller arg, ledsen eller nedstämd av förolämpningar, umbäranden eller av fattigdom. Kshanti betyder att man försöker upprätthålla sitt inre lugn, frid och jämnmod. Man försöker även se med tolerans och tålamod på sig själv och andra. Och man har även förmågan att bära det lidande som orsakas av att praktisera Dharma.

VIRYA (energisk och entusiastisk strävan mot ett högre mål)
När vi odlar denna typ av uthållighet får man en stark och ett sunt sinne. Det innebär att man deltar i aktiviteter med nöje, kraft och vitalitet. Lättja och håglöshet är de främsta hindren för denna paramita. Man övar ihärdigt och med entusiasm eftersom vi inser det värde och den nytta det har för vår praktik. För att också kunna vara uthållig i nästa paramita behöver man karaktärsstyrka och ett starkt självförtroende.

SAMADHI (fulländad meditation – dhyana)
Man ökar sin förmåga att koncentrera sig i betydelsen att fokusera på ett objekt utan ansträngning. Vårt sinne fungerar normalt så att det går direkt från en tanke eller känsla till nästa. Det försöker alltid bli distraherat, att stanna vid ytskiktet av våra tankar eller känslor. Om vi inte anstränger oss och fortsätter på samma invanda beteendemönster blir vi fixerade vid jaget. Samadhi innebär att vi tränar vårt sinne att göra det vi vill. Man stabiliserar sitt sinne och sina känslor genom meditation, genom att försöka vara medveten och uppmärksam i allt vad man gör. Man tränar sitt sinne att eliminera de fysiska, emotionella och mentala svårigheter man upplever. Man försöker uppnå frid, lugn och ro. Om man lyckas med det kommer man känna en enorm glädje och lycka. 
Denna förmåga att koncentrera och fokusera sinnet bringar klarhet, tydlighet och jämnmod. Det ger också djupa insikter som behövs för att omvandla missuppfattningar som kan orsaka förvirring och lidande. Om man kan eliminera dessa missuppfattningar kan man uppleva glädje, medkänsla och visdom. Upplysning och visdom kan inte uppnås utan att man utvecklar sinnet genom samadhi och för att uppnå fulländad meditation krävs i sin tur virya.

PRAJNA (visdom)
Prajna paramita är en visdom som är djupare än visdom i vanlig mening eftersom den innefattar förmågan att uppskatta och förstå saker från Buddhas synpunkt. Kärnan i denna paramita är att man kan uppnå den högsta visdomen och förståelsen utan den begränsning det innebär att ha intellektuell kunskap. Med denna visdom eliminerar vi falska och förvrängda uppfattningar av verkligheten och känner igen sanningen som döljs bakom illusoriska och bedrägliga dimridåer av materiell existens.

Slutsats
Vi inser att alla jordens varelser hänger ihop, att det inte finns något separat ”jag”. Vi går bortom vår tendens till ego-klängande och förstår det felaktiga i dualistiska tankar. Det sägs att visdom är vad styr de andra paramitas och det är genom visdom man kan övervinna hinder och vanföreställningar som hindrar utvecklingen av de andra fem perfektionerna.


Källor och referenser: stockholmsbuddhistcenter.se. Andrew Olendzki, professor vid Lesley Universitet samt Wikipedia.