De sex fulländningarna – ”Paramitas”

buddha3[1]

DE SEX FULLÄNDNINGARNA – PARAMITAS

DANA (generositet och givmildhet)

Ett viktigt steg mot upplysning är att utöva generositet och välgörenhet, att ge och erbjuda. Det kan röra sig om tid, energi, kunnande, pengar, mat eller tillhörigheter. Den verkliga kärnan i denna paramita är motivet bakom att vara generös, inte gåvan i sig. Gåvan bör vara villkorslös och osjälvisk, helt fri från att få något tillbaka eller en självisk önskan om tacksamhet, erkännande, fördel, rykte eller någon annan världslig belöning.

SHILA (etisk disciplin)
Om man följer föreskrifterna eller träningsprinciperna som en fulländad etik bygger på känns det inte som en börda eller en inskränkning av ens frihet, istället njuter man av att känna en större frihet och även en ökad lycka. En fulländad etik grundar sig på motivationen att varje tanke, ord eller handling påverkar ens sinnestillstånd. Om följer föreskrifterna får man inte bara respekt hos andra som kommit längre på den andliga vägen utan man kommer också känna en ökad inre frid och man blir också mer nöjd. Dalai Lama definierar etik som: ”… ett sinnestillstånd som avstår från att delta i någon situation eller händelse som skulle vara skadligt för andra.”

KSHANTI (tålamod, tolerans och acceptans)
Kärnan i denna paramita att ha förmågan att bära de orättvisor, svårigheter och utmaningar som livet består av. Man blir inte upprymd av beröm eller av behagliga omständigheter, man blir inte heller arg, ledsen eller nedstämd av förolämpningar, umbäranden eller av fattigdom. Kshanti betyder att man försöker upprätthålla sitt inre lugn, frid och jämnmod. Man försöker även se med tolerans och tålamod på sig själv och andra. Och man har även förmågan att bära det lidande som orsakas av att praktisera Dharma.

VIRYA (energisk och entusiastisk strävan mot ett högre mål)
När vi odlar denna typ av uthållighet får man en stark och ett sunt sinne. Det innebär att man deltar i aktiviteter med nöje, kraft och vitalitet. Lättja och håglöshet är de främsta hindren för denna paramita. Man övar ihärdigt och med entusiasm eftersom vi inser det värde och den nytta det har för vår praktik. För att också kunna vara uthållig i nästa paramita behöver man karaktärsstyrka och ett starkt självförtroende.

SAMADHI (fulländad meditation – dhyana)
Man ökar sin förmåga att koncentrera sig i betydelsen att fokusera på ett objekt utan ansträngning. Vårt sinne fungerar normalt så att det går direkt från en tanke eller känsla till nästa. Det försöker alltid bli distraherat, att stanna vid ytskiktet av våra tankar eller känslor. Om vi inte anstränger oss och fortsätter på samma invanda beteendemönster blir vi fixerade vid jaget. Samadhi innebär att vi tränar vårt sinne att göra det vi vill. Man stabiliserar sitt sinne och sina känslor genom meditation, genom att försöka vara medveten och uppmärksam i allt vad man gör. Man tränar sitt sinne att eliminera de fysiska, emotionella och mentala svårigheter man upplever. Man försöker uppnå frid, lugn och ro. Om man lyckas med det kommer man känna en enorm glädje och lycka.

Denna förmåga att koncentrera och fokusera sinnet bringar klarhet, tydlighet och jämnmod. Det ger också djupa insikter som behövs för att omvandla missuppfattningar som kan orsaka förvirring och lidande. Om man kan eliminera dessa missuppfattningar kan man uppleva glädje, medkänsla och visdom. Upplysning och visdom kan inte uppnås utan att man utvecklar sinnet genom samadhi och för att uppnå fulländad meditation krävs i sin tur virya.

PRAJNA (visdom)
Prajna paramita är en visdom som är djupare än visdom i vanlig mening eftersom den innefattar förmågan att uppskatta och förstå saker från Buddhas synpunkt. Kärnan i denna paramita är att man kan uppnå den högsta visdomen och förståelsen utan den begränsning det innebär att ha intellektuell kunskap. Med denna visdom eliminerar vi falska och förvrängda uppfattningar av verkligheten och känner igen sanningen som döljs bakom illusoriska och bedrägliga dimridåer av materiell existens.

Vi inser att alla jordens varelser hänger ihop, att det inte finns något separat ”jag”. Vi går bortom vår tendens till ego-klängande och förstår det felaktiga i dualistiska tankar. Det sägs att visdom är vad styr de andra paramitas och det är genom visdom man kan övervinna hinder och vanföreställningar som hindrar utvecklingen av de andra fem fulländningarna.